Tre saker som är bra att tänka på när idrottare arbetar med mental träning

Det kräver träning
Som man hör på namnet (mental träning) krävs det träning om man vill arbeta mentalt. Det innebär att man behöver arbeta med det regelbundet och över tid. Ibland är det jobbigt och svårt att arbeta med det mentala. En del saker är enkla men i många fall är det träningen som är jobbig som ger resultat. Att till exempel arbeta med att vara ok med nervositeten, att den får finnas där samtidigt som man förbereder sig inför tävlingen kan vara jättejobbigt (men viktigt och bra) och det är därför många istället försöker undvika den och bli av med den. 

Det kan ta tid
En del saker tar tid att förändra och det är viktigt att förstå och acceptera det. Om idrottaren lär sig acceptera det kommer det förmodligen öka chansen att hen fortsätter med sin mentala träning på rätt sätt under tillräckligt lång tid. Det kommer förmodligen även leda till mindre frustration och bättre utveckling.  

En del saker är svårare att påverka än andra
Det är bra att ha en förståelse för vad man kan påverka (och hur mycket man kan påverka det) och vad man inte kan påverka. När något är svårt att påverka är det ofta bättre att arbeta med att förändra sitt förhållningssätt inför det. 

När det gäller mental träning är det även bra att reflektera över vilka tekniker och strategier som är bäst att använda sig av olika tillfällen. Det är bra att fundera över varför man till exempel använder den specifika tekniken och om det är rätt teknik att använda i den specifika situationen. Det är kanske en teknik som du tycker om att använda och ofta upplever som väldigt effektiv. Men bara för att du tycker om den och upplever den som effektiv i många olika situationer betyder det inte att den alltid kommer att vara effektiv.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare) 

———————————————————–

Du kan läsa mer om mental träning här.

Foto av August Phlieger på Unsplash

Tålamod när du vilar

”Full fart framåt!” 

Kan det innebära att stanna upp? Kan ”stanna upp” vara en del av att köra full fart framåt?

Vad gör du när du stannar upp? Tar du en promenad? Lyssnar du på musik? Träffar du vänner utanför idrotten? Mediterar du? Tar du dagen som den kommer utan några prestationskrav? 

Hur stort tålamod har du när du vilar? Hur lång tid tar det innan du upplever effekten av att vila? Fem minuter? 30? Kanske tar det längre tid, en timme eller en dag? Beroende på bland annat vad du gör (din återhämtningsstrategi) och din stressnivå tar det olika lång tid. 

Det du kan göra är att våga vänta, våga vila och stå ut. Ibland kommer effekten efter ett tag. Oavsett hur länge du vilar och om du upplever någon positiv effekt så är det givande att vila och att försöka göra det. Om du inte upplever någon positiv effekt är det nog bra att ge det lite mer tid. 

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Foto av Aaron Burden på Unsplash

Att acceptera förvirring och ovisshet

– Hur vill du göra?
– Jag vet inte!

Det är ok att inte veta, låt det få ta tid. Du kanske inte vet just nu, men imorgon eller om en vecka kanske du har fått mer information och kan då fatta ett bra beslut. Allting behöver inte lösas på en gång.

För att vänta behöver vi ha tålamod. Det gäller idrottarna själva, tränare, föräldrar och andra viktiga personer runt individen. För idrottaren är det viktigt att träna på tålamodet, att förstå vikten av det och förstärka rätt beteenden. Vi runt idrottaren behöver själva arbeta med vårt tålamod, tänka långsiktigt och hjälpa till genom att skapa bra förutsättningar för hen.

Många idrottare varken får eller ger sig tiden de behöver för att reflektera, det ska gå snabbt och förslag på lösning ska helst komma direkt efter att problemet har uppstått. När Edison uppfann glödlampan gjorde han det inte över en natt, det tog tid. Vi behöver tid även inom idrotten. För att komma dit behöver vi arbeta med strukturer på ett bra sätt och idrottarna behöver arbeta med att prioritera rätt, arbeta med tålamod och planera in tid för återhämtning och reflektion.

Det är viktigt att idrottarna får guida sig själva, vi kan inte alltid tala om för dem hur de ska lösa situationen. Då ser man ofta hur de tappar suget. Det är bra om vi runt idrottaren orkar ställa de svåra frågorna som tvingar idrottaren tillbaka till sig själv och sina egna svar och ansvar. Hjälp inte till att skapa genvägar, dessa och nya genvägar kommer i så fall användas mer och mer.

För idrottarna är det viktigt att själva förstå att det är helt ok att inte veta allt hela tiden. Förvirring kan ibland leda till någonting bättre. Över tid.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)