Din känsla av svaghet är ingen svaghet

Att du känner dig långsam innebär inte att du är långsam

Att du känner dig tjock innebär inte att du är tjock

Att du känner dig mentalt svag innebär inte att du är mentalt svag

Bara för att vi tänker vissa tankar och känner vissa känslor innebär inte det att det är eller blir så. Tankar är tankar, känslor är känslor och beteenden är beteenden. Givetvis hänger de ihop och påverkar varandra men känslan av frustration och tanken att du vill slå något/någon (till exempel att du vill sparka till vattenflaskan) innebär inte att du gör det.

Känslor och tankar kommer och går, ibland vill man uppleva dem och ibland inte. Ju mer ok du är med att uppleva de tankar och känslor som kommer desto mindre problematiska blir de. Det handlar inte om att du ska älta dem, utan snarare om att det är viktigt att våga erkänna och uppleva dem.

Får man visa sig svag?

Det finns en kultur inom idrotten som säger att du inte ska visa dig svag. Man får absolut göra det (och det är en styrka att våga vara svag). Det skapar en sund och bra miljö om man vågar visa sig svag inför sina träningskompisar och tränare (läs mer om sårbarhet här).

Samtidigt är till exempel kroppsspråket av stor betydelse när man presterar under träningar/tävlingar (både för sig själv och medspelare samt inför motståndare). Något som är viktigt att lyfta är att det är möjligt att använda sig av ett positivt och kraftfullt kroppsspråk även om du känner dig sårbar. Det är något man kan bli bättre på genom träning.

Tips:

  • Skriv ner dina tankar och känslor efter träning och tävling. Det är ett bra sätt om du vill lära dig identifiera vad du faktiskt tänker och känner.
  • Prata med dina kompisar om hur du tänker och känner. Våga dela med dig.
  • Som tränare eller ledare kan du avsätta tid för gruppen då de ska arbeta med att själva reflektera över hur de kände, tänkte och agerade i samband med träningen/matchen.

Ishockeyspelaren Jacob Tenemyr skriver väldigt bra ien krönika om hans upplevelser när han tillät sig själv vara svag för första gången. Han berättar också att det är det starkaste och modigaste han har gjort (läs krönikan här).

Annonser

Hur mår du?

Patrik Sjöberg, Emma Igelström och Yannick Tregaro är tre personer som har gått ut offentligt med psykisk ohälsa inom idrotten. Mikael Ljungberg, en av Sveriges främsta brottare genom tiderna, tog sorgligt nog livet av sig. Varför är det så här?

Bilden av den stora starka idrottsmannen som inte gråter eller är ledsen är felaktig. Elitidrottare är också människor och har känslor. Nära och kära dör, relationer tar slut, med mera. I elitidrotten är det stort fokus på att prestera optimalt. Gör man mindre bra ifrån sig får man veta det och presterar man dåligt i en större tävling så är det verkligen inte bra.

Vad är lösningen på detta?
En del tränare förespråkar att våga misslyckas. Innebörden i att misslyckas bör definieras och som idrottare är det viktigt att våga säga ifrån, kanske stå över en eller flera träningar/matcher.

Hur många idrottare har stått över en match/tävling på grund av ångest, sorg eller nedstämdhet? Vi tror inte det är så många. Idrottare spelar till och med match samma dag som deras barn ska födas och planet står redo för att snabbt kunna ta en hem om barnet skulle komma. Varför inte vara delaktig på sjukhuset från början? Träningar och tävlingar (i de flesta idrotter) pågår hela tiden men att bli pappa (för mamman är förhoppningsvis redan på sjukhuset) sker betydligt mer sällan. Varför inte hoppa över en match eller träning? Är det så viktigt?

Mår en elitidrottare som verkligen satsar allt och är 100 % fokuserad på sin idrott verkligen bra?  Det är klart att det är häftigt och bra att kunna leva på det som de älskar. Det är också viktigt att även ha ett liv, vänner och intressen utanför idrotten. Skulle de kunna må ännu bättre då? Det kanske också blir enklare när de väl lägger karriären på hyllan?

I skrivande stund pågår ishockey VM i Stockholm och varje år kan vi följa nyheterna om vilka NHL spelare som tackar jag och vilka som tackar nej till spel. Varför tackar vissa spelare nej? Bristande motivation kan vara en anledning och det är väl helt OK. Har man spelat en hel säsong och runt 80 omgångar är det klart att man kan vara trött och sliten. De kanske också vill lägga lite tid och fokus på sin familj.

I idrott borde det vara ok att hoppa en tränig eller match om man inte mår bra. Ligger en idrottare i en tuff skilsmässa, en nära anhörig har precis dött eller man har just blivit dumpad så borde det väl vara ok? Äta chips, snyfta till kärleksfilm, dricka läsk och deppa, är det inte viktigt för oss människor att kunna göra det? Forskning har visat att en period med ett större antal kritiska händelser i en idrottares liv ökar risken att idrottaren bli skadad. Detta gäller även positiva händelser.

Den psykologiska aspekten här är att vi bör se idrottaren som en hel människa och inte enbart som en idrottare. Simma, springa, spela hockey är något elitidrottare GÖR inget de ÄR. Som idrottspsykologisk rådgivare, tränare, lagkamrat, familj, vän och medmänniska är det viktigt att skilja på detta!

Njut av söndagen!
/Redaktionen