Vi är stolta över att ha Karin Hägglund (svensk mästarinna i karate och forskar inom self-compassion) som gästförfattare till vår blogg om idrottspsykologi. Här kan ni ta del av hennes kloka tankar om sårbarhet inom idrotten.
Stress och höga krav är ju som bekant en del av elitidrotten, inte helt överraskande, kan det vara just de omständigheterna som skapar en sårbarhet för utmattning och psykiska besvär. Samtidigt beskrivs ofta elitidrotten som en kultur där sårbarhet ses som en svaghet, vilket kan leda till att individer döljer sin sårbarhet.
Vad är då sårbarhet? Ordboksdefinitionen (Oxford English Dictionary 2010) är: Omständigheter att bli utsatt för möjligheten att bli angripen eller skadad, antingen fysiskt eller emotionellt.
Foto av Mwangi Gatheca på Unsplash
Kan det vara så att såväl träning som tävling på elitnivå i sig är att utsätta sig för sårbarhet? Det är vanligt att tränare och aktiva upplever känslor som är kopplade till rädsla för att misslyckas, oro, och osäkerhet både innan och under tävlingar. Tränare, ledare såväl som aktiva utsätter sig medvetet för att bli angripna – i vissa sporter både fysiskt och emotionellt – av motståndare, tränare, domare, publik, media och av den egna inre kritikern.
Ändå kan det finnas anledning att tro att kulturen inom elitidrott skapar en miljö där personliga förmågor som traditionellt anses vara mentala styrkor – som att till exempel ta sig igenom hinder och svårigheter på vägen samt att vara ihärdig och uthållig – är SÅ högt värderade att man har svårt att visa sårbarhet eller söka hjälp. Kanske är man rädd för att bli sedd som svag eller för att bli orättvist behandlad?
Och det är just det här – vi behöver undersöka och studera de begrepp som traditionellt har blandats ihop med ”mental svaghet” för att minska stigma och tröskeln för att söka hjälp vid behov. Ett av de begreppen är just sårbarhet.
För det kanske är så att det finns en ”annan sida av myntet ”? Att det finns en sida av sårbarhet som bara väntar på att bli upptäckt? Studier kring sårbarhet inom idrotten är i sin linda, spännande är dock att det ofta finns bakomliggande historier om sårbarhet i studier om hur vi utvecklar motståndskraft och mental tuffhet.
Däremot, i världen utanför idrotten, har ett styrkebaserat förhållningssätt till sårbarhet fått viral uppmärksamhet utifrån Brené Browns arbete. Hon menar på att: JA! – Sårbarhet är osäkerhet, utsätta sig för risk och känslomässig utsatthet. MEN att sårbarhet också är källan för mod, kreativitet och förändring.
På Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) pågår ett mindfulness- baserat projekt med fokus på självreflektion med elittränare från friidrott och konståkning. Deltagarna ombads att skriva ner sin version av sårbarhet. Även här framkom två olika sidor; dels det traditionella perspektivet där ordet svaghet användes, och dels det motsatta där ord som mod och styrka användes. Trots den vanliga uppfattningen att sårbarhet är svaghet föreslår Göran Kenttä, jag och två kollegor till (se referens till artikel längst ner på sidan) att sårbarhet först blir en svaghet när vi inte är medvetna om vår sårbarhet. Eller om vi är medvetna, men försöker dölja det för oss själva och andra.
Jag är nog inte den enda som försökt dölja min sårbarhet genom att (försöka) vara bullet-proof inom elitidrottens värld. Jag gjorde det i tron att det skulle förbättra min prestation, men fann att det var en illusion – att det faktiskt inte funkade. Som en av elittränarna i projektet definierade begreppet:
Att vara sårbar är att vara mänsklig.
Att vara sårbar innebär dock inte att vi delar våra känslor hela tiden, med alla, och i alla sammanhang. Det handlar framförallt om att vi själva är i kontakt med alla våra känslor, positiva som negativa, och att veta vilka vi vill dela vad med. Det är ganska rimligt att tro, med tanke på stigma mot mental svaghet och det i kombination med dålig självkännedom att:
- Individer inte kan, eller känner motstånd inför att öppna upp till andra, att de inte kan, eller känner motstånd inför att reflektera över egna begränsningar, misstag eller behov.
Sammantaget kan det leda till en önskan att kontrollera eller undertrycka alla former av upplevd svaghet och kan försvåra för och begränsa individer att be om hjälp. MEN en spännande del med sårbarhet är ju att ofta när vi vågar dela med oss till andra – om vår sårbarhet – kan det öka upplevelsen av stöd, samhörighet och sammanhang. Jag tänker att det är en viktig del såväl som ledare och aktiv.
Mina kollegor och jag gav ett förslag på en definition av fördelar med sårbarhet för såväl forskare som praktiker att fundera på i deras arbete.
”Förmågan att med medkänsla acceptera och knyta an till alla sina känslor. Detta skapar självkännedom och mod att blottlägga och se sina tillkortakommanden och svagheter samt ger möjlighet att utveckla styrkor och resurser. Det innebär även att ha modet och kapaciteten till att dela upplevelser, söka stöd och veta när, med vem och hur mycket man ska dela med sig av (Hägglund, Kenttä, Thelwell, & Wagstaff, 2019, p. 5).
Det här är en definition som belyser att sårbarhet är en subjektiv upplevelse och att villigheten att öppna upp till den upplevelsen kan vara avgörande för att arbeta hållbart inom högpresterande miljöer.
Använd gärna det här blogginlägget för att börja prata om vilken roll sårbarhet spelar inom idrotten, till exempel genom följande frågor:
– Vad innebär sårbarhet för dig?
– Vem eller vilka vågar du vara helt öppen med om dina känslor och upplevelser i samband med din roll inom idrotten?
– Finns det fördelar av sårbarhet som skulle gynna dig som ledare eller aktiv?
– Har du egna erfarenheter av att upplevelsen av att vara sårbar har lett till positiva
förändringar i ditt liv?
———————————————————————–
För dig som vill läsa mer:
Karin Hägglund, Göran Kenttä, Richard Thelwell & Christopher R. D. Wagstaff (2019). Is there an upside of vulnerability in sport? A mindfulness approach applied in the pursuit of psychological strength. Journal of Sport Psychology in Action, DOI: 10.1080/21520704.2018.1549642
———————————————————————–
Karin Hägglund är f.d. elitidrottare (nordisk mästarinna och femfaldig svensk mästarinna i karate) och f.d. ass. förbundskapten i karate. Hon arbetar som forskningsassistent på Gymnastik- och Idrottshögskolan (GIH) i ett projekt om Hållbart ledarskap som grundar sig på självreflektion, mindfulness och self-compassion. Hon är även en uppskattad föreläsare inom både idrotten och näringslivet.
För kontakt och vid frågor, kontakta Karin Hägglund (www.karinhagglund.com)
En blogg om idrottspsykologi 