Vill du vara bättre än vad du är?

Idrottare strävar efter att bli bättre och bättre. Det ingår i idrottssatsningen, att bli snabbare, slå bättre passningar, serva hårdare och hoppa högre. Det är naturligt och förståeligt att man då vill vara bättre än vad man är just nu.

Det är svårt att veta exakt hur bra man är och många säger ju att man ska ha mycket självförtroende och tro på sig själv så mycket som möjligt, att man ska ”fake it to you make it”. Det kan nog bidra till att idrottare försöker intala sig själva att de är bättre än vad de är. Det kan ju även kännas bättre, i alla fall kortsiktigt, att inbilla sig att man är lite skickligare (t.ex. en bättre tennisspelare eller skidåkare).

När man intalar sig själv att man är bättre än vad man faktiskt är kan man även uppleva en lite obehaglig, jobbig känsla. Det är förståeligt, man är ju inte ärlig mot sig själv, man vet att det man intalar sig själv inte stämmer. Även om det kanske sker mer eller mindre medvetet.

När man försöker intala sig själv att man är bättre än vad man är ökar risken att man får för höga förväntningar på sig själv och att man börjar ställa orimliga krav. Det kommer i sin tur leda till mycket frustration och besvikelse eftersom man inte kommer att prestera på den nivån så ofta (Ni kan läsa mer om krav och förväntningar här: ”Krav, förväntningar och mål”).

Istället för att blåsa upp sin självbild, sitt ego, är det gynnsamt att vara ärlig mot sig själv och sträva efter att se sig själv som man faktiskt är, med de styrkor och svagheter man har just nu. Det kan vara jobbigt kortsiktigt, egot kan få en sig en törn. Men det är ok, det är ok att du är där du är just nu. Det spelar inte heller någon roll hur gärna du vill vara bättre, du är så bra som du är.

När du arbetar med att vara mer ärlig mot dig själv och med att få en mer sann bild av ditt nuläge är det bra att även släppa taget om självbeskrivningar, hålla lösare i dem och nyansera bilden mer:

  • ”Ja, jag kanske är lat i många sammanhang, men inte alla. När känner mig inspirerad kan jag jobba hur hårt som helst”
  • ”Jag har generellt sett svårt att spela mot tennisspelare som är sämre än mig, men ibland går det bra och jag brukar ofta vinna de matcherna.”
  • ”En del saker är jag mindre på när det gäller det mentala men jag har även många styrkor, som att jag gör mitt bästa, jag är bra på att släppa misstag och jag kan hantera frustration på ett bra sätt.”
  • Ibland har jag svårt att åka bra när jag leder i slalomtävlingar men några gånger jag har presterat som bäst då också. Så jag kan verkligen.”

Arbeta med att nyansera bilden. Håller vi hårt i självbeskrivningarna blir det knepigt att få en sann bild av nuläget och det blir svårt att prestera och utveckla sig själv. Han man en bild av sig själv som lat blir det extra utmanande att vara disciplinerad och genomföra de tuffa morgonpassen, dels för att det är jobbigt, dels att det blir viktigt för en att bevara självbilden av att vara lat om det är en del av ens identitet, om man har fusionerat med den (ni kan läsa mer om självbeskrivningar här: ”Psykologisk Flexibilitet och Kärnprocesserna i Acceptance och Commitment Therapy (ACT)”).

Är man ärlig i sin analys av sig själv sparar man energi eftersom man slipper lägga ned tid och energi på att försöka upprätthålla den falska bilden. Det känns också bra att vara ärlig mot sig själv, sann sig själv. Acceptansen av de mindre bra sidorna av sig själv gör även att man blir mer fri och kan släppa saker som man ändå inte kan påverka. Då kan man prioritera det man vill påverka (till exempel blir mer psykologiskt flexibel, bli bättre på att utmana en mot en eller utveckla närspelet runt green), det man vill bli bättre på och man har bättre förutsättningar att göra en upp en realistisk och utmanande plan för att nå dit. Dessa saker sammantaget gör även att man skapar bra förutsättningar för att utveckla en sund självkänsla.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

Låt oss dansa tålamodets dans

Hur snabbt kan en idrottare lära sig en ny färdighet? Hur många färdigheter kan en idrottare lära sig i veckan, i månaden eller om året? Vad är rimligt?

Många gånger har vi för höga förväntningar på idrottarna. Vi tror att de är supermänniskor som snabbt ska lära sig massa nya färdigheter, helst på en gång. Oavsett ålder och nivå så tar det dock tid.

I det senaste avsnittet av podcasten Hjärnskrynklarna diskuterade vi utveckling och tålamod och vikten av att förstå att det tar tid att lära sig saker. Här skiljer sig olika idrottsföreningar åt. Finns det ett starkt resultatfokus är det svårt att vänta in utveckling. Resultatet måste komma nu! Med ett utvecklingsfokus ligger fokus på att lära sig av sina erfarenheter, positiva som negativa. Det är då bättre att idrottaren lär sig och tränar på rätt saker istället för att det ska gå snabbt.

Idrottare borde ha rimligare förväntningar på sig själva och tränare/ledare borde ha rimligare förväntningar på sina idrottare. Det är bra om både idrottare och tränare arbetar regelbundet med detta för att hitta rätt nivå. Det är inte något som är enkelt men det är viktigt. Dels är det bra att själv reflektera över det och dels är det bra att prata med varandra om det. Som tränare är det önskvärt att prata med de andra tränarna om det samt att diskutera det tillsammans med idrottarna. Vilka förväntningar är rimliga att ha på sig själv och på varandra?

Genom att reflektera över det samt att prata med varandra om det finns det större möjligheter att ha mer lämpliga förväntningar på sig själv och andra och det är rimligt att anta att både tränarna och idrottarna bli bättre på att prata om detta. För att kunna diskutera det på ett bra sätt är det viktigt att skapa ett tryggt klimat.

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)

Nej, det är ingen vanlig tävling!

Ibland inför riktigt stora tävlingar brukar tränare ge rådet att försöka se det som en vanlig tävling. Problemet är att det inte är en vanlig tävling. Tränare, idrottaren och alla andra vet om att det är en speciell tävling. Hur mycket idrottaren än försöker intala sig själv att det bara är som en vanlig tävling så vet nog hen innerst inne att det inte är det. Då kan det skapa fler problem än det löser om man försöker inbilla sig det. 

Det är bättre att se det som det är. Det är en tävling som betyder mycket mer än andra tävlingar. Det behöver inte betyda att man ska ändra taktik eller göra saker på andra sätt. Skillnaderna kan vara stora runt om (t.ex. mer publik) men under tävlingen handlar det om att göra samma saker. 

Det är viktigt att arbeta med att hantera pressen och det lönar sig inte heller att förstora upp tävlingens betydelse. Ha processen och utveckling i fokus. Jobba med att acceptera den extra pressen och uppmärksamheten som med all sannolikhet kommer att vara där och träna på att prestera så bra som möjligt under de förhållandena. 

Ha med dig nyfikenhet. Var nyfiken på de känslor och tankar som kommer i samband med tävlingen. Om det är en situation som du tidigare inte har varit med om kommer de hända saker du inte har någon erfarenhet kring. Sätt därför inte för höga krav på hur väl du borde kunna hantera situationen.

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)

Hantera inre press

Vem ställer krav på dig?

Du själv?
Tränare?
Föräldrar?
Idrottskollegor?
Media?
SOK?

Du kommer aldrig ifrån ditt eget ansvar. Du tolkar din omgivnings ord som inspirerande utmaningar eller betungande krav. I slutändan är det ditt val. Däremot är det inte alltid bästa lösningen att du själv ska arbeta på att bli ännu bättre på att hantera kraven/förväntningarna. Det kan istället handla om att göra förändringar i din omgivning, position, klubb, idrottsförening eller kanske byta inriktning inom idrotten. Om du är i en omgivning som påverkar dig negativt kan det krävas mycket energi och resurser att hantera det. Det kan vara så att det inte fungerar för dig i den miljön du befinner dig. Då kan ibland det bästa vara att byta miljö, istället för att lägga ännu mer energi på att förändra dig själv.

Omgivningen formar dig. Vare sig du vill det eller inte. Ensam är inte stark. Vi är alltid en konstruktion av vår omgivning. Därför är inte svaret vem som ställer krav så enkelt. Svaret är mångsidigt och du behöver lära känna dig själv, förstå vilka som påverkar dig och hur du kan hantera din inre press på bästa sätt.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

innebandy
Foto av Fredrik Weibull

Krav och förväntningar inom idrotten

– De tuffaste kraven är dom jag stället på mig själv.

– Den största pressen jag upplever är den jag själv har skapat

Men omgivningen då? Hur mycket påverkar den?

– Det är klart att den påverkar, men som sagt det är mina egna krav och förväntningar som styr.

Är det så? Har idrottare förmågan att själva ställa krav och förväntningar helt oberoende av omgivningen?

Tveksamt.

I boken Connected menar författarna att vi människor är en produkt av vår omgivning. Att vi beter oss olika beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. Majoriteten av psykologer verkar vara överens om att det är en kombination av arv och miljö som formar oss.

Vi känner till de idrottsföreningar där kulturen ”sitter i väggarna”? Vilken kultur sitter där? Inte är det tavlor av Ernst Billgren utan det är beteenden som har formats under längre tid. Beteenden som förklarar hur man ska vara inom just den klubben. ”Här ger vi inte upp.”, ”Vi tränar ordentligt och är schyssta mot varandra.”

Vi formas hela tiden och vi försöker bli omtyckta av omgivningen. Vi vill ofta inte göra något annorlunda och sticka ut för mycket. Därför är vi tveklöst beroende av våra medmänniskor.

Ingen idrottare sätter krav och förväntningar helt själv oberoende av någon annan. Det är en konstruktion av omgivningen och dess förväntningar. Idrottare omvandlar dessa och formar egna krav och förväntningar.

Det är inget vi kan ignorera. Det gäller att medvetengöra och acceptera det. Därför är det viktigt att bestämma vilken miljö man vill befinna sig i. ”Är det en miljö som får mig att bli den bästa versionen av mig själv?”

Klättervägg idrottspsykologi
www.fotoakuten.se

Social ångest är en problematik som växer i Sverige. Kortfattat har människor med social ångest svårt att minska fokus på sig själva. De ägnar mycket tid åt att tänka på hur andra ska uppfatta en som person.

Hur agerar idrottare här?

Vi tror många grubblar över hur andra kommer uppfatta dem i vissa situationer. Vissa kan även vara rädda för att vinna tävlingar för att de är obekväma och rädda för det faktum att folk kommer se dem som en vinnare.

Vissa idrottare är medvetna om vad det kommer innebära att bli en elitidrottare, andra inte. Hur mycket tid det kommer krävas och vilken uppmärksamhet kommer det innebära? Om du som idrottare vill kunna leva gott kommer du få göra en hel del annat än själva idrottsutövandet. Pressträffar, sponsorträffar och reklam ska genomföras. Det är kanske inte alltid så upplyftande.

Omgivningen påverkar oss, vare sig vi vill eller inte. Det är bra att vara medveten om. Vi är inte enskilda individer som växer och formas oberoende av andra. Vi är flockdjur som behöver varandra. Vi behöver speglas, stöttas och få krav för att utvecklas.

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)


Om du är intresserad av att läsa mer om krav och förväntningar inom idrotten rekommenderar vi denna text: ”Krav, förväntningar och mål

Fotbolls-VM och hantera förväntningar

Fotbolls-VM har börjat! Kommer Neymar klara av att hantera pressen?

Trots bristande infrastruktur, strejkande medborgare, segregation och för stora arenaprojekt. Fotbolls-VM i Brasilien. Det största idrottsevenemanget i världen säger vissa. Brasilien är stora favoriter på hemmaplan. Kommer de att vinna?

De har en spelare som har växt till att bli deras fixstjärna, nämligen Neymar da Silva Santos. I flera medier ställs frågan om han kommer han klara av att hantera förväntningarna att bära laget framåt. Relevant fråga. Vi vet inte svaret (det vi vet är att han började mästerskapet med att göra två mål) men om vi blickar tillbaka har stjärnor inte alltid lyckats, utan ibland fallit för trycket.

Vad avgör om man klarar av att hantera förväntningar på ett bra sätt?

Vad de brasilianska fotbollsspelarna än gör så kommer förväntningarna inte att försvinna på dem. Alla i Brasilien vill att landet ska vinna VM guld. Fotboll är en stor sport i Braslien och genom historien har de skördat många och stora framgångar. Den brasilianska befolkningen och media kommer inte sänka kraven på landslaget, de kommer bibehålla de förväntningar tills VM är över.

Det innebär att spelarna själva får arbeta med att hantera de krav som ställs på dem. Spelarna bör se över sina processmål. Vilka kontrollerbara faktorer bör de fokusera på? Vad behöver de åstadkomma för att prestera så bra som möjligt? Detta leder nödvändigtvis inte till vinst, men det hjälper dem att prestera. Presterar alla i det brasilianska laget väl så kommer de att gå långt.

Inlägget handlar om fotboll-VM och därför har vi med ett foto på en fotbollsplan
Foto av Nathan Rogers på Unsplash

I mästerskap kan vi läsa om landslag eller individuella spelare som inte läser tidningar eller nu på senare tid inte heller kollar av sociala medier. Det är bra metoder för att behålla fokus på sig själv och sin egen prestation. Genom att ta in vad för många runt omkring tycker kan lätt skapa förvirring kring dina egna krav och andras.

Att använda ”grundbeteenden” (d.v.s. beteenden som är viktiga i din idrott, beteenden som du har mer kontroll över och som är naturliga för dig) är ett bra tips och är en typ av processtänk. Definiera till exempel tre beteenden som du som idrottare kan luta dig emot under en prestation. Inom fotbollen kan tre grundbeteenden till exempel vara att:

1)     Springa på alla bollar
2)     Använda kroppen i närkamper
3)     Vilja ha boll hela tiden

Om du som idrottare har sådana beteenden att luta dig emot när pressen är stor är det lättare att bibehålla fokus på det som du kan påverka. Och därmed kunna prestera bättre.

I den här texten tog vi upp några saker som kan vara bra att tänka på. Att vinna VM, ja då krävs det en hel del! Tror ni att Brasilien klara av det?

/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)