Författare: Fredrik Weibull

Jag heter Fredrik Weibull och är idrottspsykologiska rådgivare och KBT-terapeut. Jag arbetar med prestationspsykologi inom idrotten och näringslivet. Inom idrotten föreläser jag och arbetar med föreningar, klubbar, lag, grupper, tränare och individuella idrottare. Jag föreläser bland annat om mental träning, ACT, self-compassion och ledarskap. Jag förebygger psykisk ohälsa, behandlar psykisk ohälsa och hjälper idrottare att utvecklas och prestera bättre. Jag driver företaget Imagine that AB och har skrivit en bok om mental träning som heter "Träna tanken - en bok om mentala föreställningar i idrotten".

An Interview with Henrik Larsson

We are proud to introduce our new international guest author Alexander Titkov. Read about Alexander after the article.

“My passion for football is as strong as always; my love for the sport still burns in me. There is no money, confirmation or kingdom that can quench my fire.” – Henrik Larsson

It’s a typical November day in Skåne (southernmost province of Sweden); the sky is grey and overcast with no sign of sun. I hop on the Öresundstag train at Lund Central Station and take the 15 minute journey towards Landskrona. I had first come across an interview with Henrik Larsson some years ago in FourFourTwo Magazine. There was a photo I still remember of the Celtic clad Swede, crutches in-hand, on the verge of recovery from a career-threatening tackle.

Henrik Larsson would overcome that barrier, as he did others, and go on to win a total of four league titles with Celtic FC, two league titles with FC Barcelona, the 2006 Champions League title, scoring 362 goals, appearing in three World Cups (Bronze in ’94) and three European Championship appearances. I stopped in at the Landskrona BoIS clubhouse for a fika to talk football, music, snus and I learn what ungdomars ovetskap means.

Did you play any other sports growing up and as a professional football player?
Growing up I used to play a lot of sports, all different kinds including floor hockey, ice hockey in the winters with friends, tennis in the summer, playing football whenever I could but as a professional footballer, not really. What I did for leisure when the time was right was maybe some golf.

What kind of music do you like? Did you ever listen to music to prepare for practices or games?
I usually listened to the radio whenever I was on my way training and when you came to the club there was always somebody playing some kind of music. I listen to most (kinds of music): R&B, classic… I don’t have a particular taste. I can listen to anything except for heavy metal. Other than that I listen to everything. When we were in Portugal in 2004 for the European Championship, we had a lot of music before the games, from international to Swedish music. For some players it works, for some it doesn’t. For me it was nice to have a good tune before you went out. It helped you think about other things.

Did you have any pre-game routines or before practice?
Before every game I used to do certain things, the night before the games, the routines I had were more or less the same through the years. Come game day, you wanted to wake up in a nice and easy way, then just take it from there and try to follow a routine to best prepare for the game and I had a lot of different things I used to do. It’s like a check-list. When you’ve done them, you know you’ve done everything in your power to do things the right way before the game.

Was there something particular you would do?
It’s everything from eating right, having the massage at a certain time, then stupid things like pulling on the left sock before the right one. It’s more of a check-list really.

I read that growing up you were a big Brazil fan.
Brazil was always a team we would follow because my father spoke Portuguese and in those days Sweden wasn’t in the World Cup, so we liked the way they played. My idol was Pele so it just came naturally to follow them.

Do you think watching their style of play influenced the way you played?
You watched a good footballer and you tried to pick out the best things and try to do the things they would do. In those days, there wasn’t that much football on television and when you saw something you tried to copy. Nowadays, the kids have the PlayStation and XBOX so they have another way to copy tricks so there’s a big advantage for them.

As a player growing up, how important was social support from friends and family?
Of course, when you came home after training or a game you always want your parents to ask you, “how did it go today?” It’s always nice when somebody cares and I always had that from home. They knew I loved to play football so they made sure every time I came home to ask how it went.

Is there something most people don’t know about you?
No, I don’t think so. I mean, I’m a different person privately compared to Henrik Larsson the ex-football player to Henrik Larsson the trainer. I think I can be quite funny sometimes even though I don’t show it towards the rest of the world. I choose to do that when I’m around my friends and they know the real Henrik Larsson and that’s the way I want to keep it.

I heard on the Swedish radio show ”Sommarpratarna” that you spoke about taking a snus before you took the sixth penalty in ’94. Was it common for players to use snus?
Back then yeah, a lot of players did it. I remember it (laughs); it was just to calm myself down a little bit. I didn’t realize how important that penalty kick was back then but now I do.

Maybe that was a good thing to help you from thinking about it too much?
There’s a term in Swedish, ungdomars ovetskap, which means the ignorance of youth, when you don’t realize the importance of something. I was 22 at the time and I didn’t even think about it when they told me to take the sixth penalty; I just said yes.

As a player, you played at a lot of different clubs with different systems. Were there any systems you particularly liked or was it a matter of merely adapting to it?
For me, it was just a matter of adapting to different systems. I had a lot of success with 4-4-2, some success with 4-3-3 as well. So, all the systems are good and you need to have them but you need to be surrounded by good players as well. If you make the right run but don’t get the ball, you won’t score, simple as that. I was fortunate enough to play with some great players in Holland, Scotland, Spain and in England. You can do all the running you want but if there’s nobody there to give you the ball, it doesn’t matter.

The economy has affected Swedish clubs. Do you think clubs should focus more on youth development?
I think that’s general in Sweden, but I think we realized that a few years back because we don’t have the economic means. We need to develop them in the youth systems because we can’t go out and buy them. I think all the clubs understand that nowadays that you have to have a solid foundation to pick your players from and if there isn’t then maybe you can go out and buy a player or two.

Do you think Swedish clubs are lacking in anything else compared to other European ones?
Funds. It’s all about the money. I really, really believe with all my heart that it’s all about money. We can’t even compete with Norway or Denmark financially. As soon as you get a decent player, they will go abroad to those two countries or he’s going to go Holland. So it’s unfortunate that it’s down to money. You might be lucky once if you get an exceptionally talented group and make an impact for a season but if you look at Malmö this year, they were an exceptional group but they weren’t even able to do anything in the Europa League. I have to say sorry, but it’s the money. If we can’t find a way to support the Swedish clubs, maybe by some form of tax reform, I think we’re going to be in this situation or worse in the years to come.

Do you think the Swedish cultural norm of “lagom”, of not being exceptional or standing out from the crowd limits players or coaches?
Maybe, maybe. Maybe that is more relevant to my generation. Today’s youth have a tremendous belief in themselves, so I don’t think we are the country lagom anymore. I think we want more than that and I think the new generation is trying to install that into Swedish society.

How do you feel this season went for you with Landskrona BoIS?
I’m not happy with the season. We had the potential of doing much better but that’s the way football goes. You plan for something and then things don’t go your way and you have to adapt to the situation and I think we adapted in the end because we did something, we stopped the blood flow so to speak, so with that I’m happy but with the start of the season I’m not happy at all.

Was there a particular system you used this year with Landskrona BoIS?
We started out with a 4-3-3 but we didn’t get the results that we wanted so we had to change to 4-1-4-1 but that’s just numbers again. If the players don’t understand then it doesn’t really matter which system you play. They have to know their roles in the system and understand my expectations and that’s why I’m here as a coach.

What are your plans for the upcoming year?
At the moment we are negotiating the contract but Hans (Eklund) and I have the plan already set for next year. Hopefully, after this first year, we can become more solid. There are a lot of things we need to change once we start.

Previously, you stated when you finished your career you wanted to visit your father’s homeland (Cape Verde), did you get a chance to do that?
I was there in 2008 with my father. I went to the Cape Verde islands for almost 2 weeks. I saw the house where he was born and grew up in and it was a really nice experience for me and I think my father enjoyed it as well.

Do you still have the ambition to coach in Europe someday?
Yeah, of course. That’s my goal and I have to see whether it will be possible or not. As I said before, it’s difficult but hopefully I can do something here which will be good for my career and others will notice and say, “why not?”

Alexander Titkov is currently a double degree European master’s student in Sport and Exercise Psychology at Lund University (Sweden) and at the Universität Leipzig (Germany) with a Bachelor of Arts in Exercise Science and Russian Area Studies from St. Olaf College (USA). Alex is also currently working with Swedish football club Ängelholm FF’s U21 squad and is the editor of the EMSEP Blog. His sport psychology areas of interest include imagery and mindfulness in Scandinavia.

Check out the EMSEP Blog: http://emsepblog.tumblr.com/ and follow Alex on Twitter: @alextitkov

av Etiketter: , , , , 5 kommentarer

Sömning, övertänd eller i det perfekta tillståndet?

”Idag spelade du riktigt bra! Förklara hur det kändes”.

Ja vet inte, det är svårt att förklara. Jag tänkte inte så mycket bara kände att det skulle gå bra idag. Självförtroendet var på topp och det kändes som att jag var i en bubbla.

Detta är ett exempel som är påhittat men det skulle lika gärna kunnat ha varit ett citat från en känd idrottare. För vi har i alla fall hört idrottare rapportera liknande upplevelser efter matcher/tävlingar. Denna beskrivning kan vara tecken på att idrottaren troligtvis befunnit sig i det tillstånd vi inom idrottspsykologin kallar för flow. Det kan beskrivas som en bubbla där prestationen är som bäst. Tankarna är positiva och allting känns bara lätt. Det kanske inte heller känns som att idrottaren tänker, hen bara presterar.

Men hur hittar du som idrottare till denna bubbla och tillståndet flow då? För det första kan det vara väldigt svårt att nå flow. Elitidrottare arbetar hårt med att komma så nära flow som möjligt och det går inte riktigt att nå det tillståndet när man vill (ibland går det för en del idrottare och ibland går det inte alls). Däremot går det att träna upp förmågan att nå detta tillstånd (och öka chansen att komma dit oftare).

Csikszentmihalyi och Jackson (1999) beskriver hur nio dimensioner är förknippade med flow. Dessa är:

  • Utmaning och skicklighet
  • Tydliga och specifika mål
  • Bra återkoppling
  • Fullt fokus på uppgiften
  • Hög känsla av kontroll
  • Hög grad av säkerhet
  • Idrottaren förlorar tidsuppfattningen
  • Idrottaren upplever av att hen själv utgör ändamålet
  • Medvetande och handling är ett

Det vi kommer att fokusera på i denna text är anspänningsnivån. Om intresset finns kanske vi går in på de andra dimensionerna i senare texter. Vad säger ni läsare?

I alla fall, för att nå tillståndet flow är det viktigt att du som idrottare har ”rätt” anspänningsnivå. Med det menar vi att du inte ska ha för hög anspänning (till exempel väldigt nervös) eller för låg anspänning (då du är allmänt låg). Det finns forskning som försöker beskriva vad detta är och hur det fungerar. Enligt den inverterade U-hypotesen (Yerkes & Dodson, 1908) kan en idrottare ha en anspänning som är för låg, optimal eller för hög. Tanken är att om du vänder upp och ned på ett U så är det i mitten på toppen som du ska ligga då du har den perfekta anspänningen. Kanske lite svårt att förstå utan en fin illustration men tänk dig en balansbräda och att du ska försöka balansera i mitten på den, misslyckas du faller du antingen bakåt eller framåt. Vi kan då likna bakåt med att du har för låg anspänning till exempel underskattar din motståndare. Framåt är du kanske överskattar din motståndare och är riktigt nervös vilket gör att du låser dig.

Ett senare angreppssätt är IZOF (Individual Zones of Optimal Functioning) modellen (Hanin, 1980) som är mer dynamisk och beskriver att varje idrottare har deras egna optimala tillstånd då de presterar optimalt. Hur som helst så finns det teorier som stödjer att det finns en optimal anspänningsnivå och känslotillstånd för alla idrottare och att denna känsla faktiskt går att hitta vägar till och komma till oftare. Nedanför delar vi med oss av några praktiska tips.

1)      Skapa bra rutiner.

2)      Analysera din prestation. Öka medvetenheten kring när genomförde en bra prestation. Vad gjorde du för att komma dit?

3)      Använd visualisering för att föreställa dig agera på det sätt du vill agera på och att du upplever de känslor och befinner dig i det tillstånd då du upplever flow.

Avslutningsvis är det bra att lyfta att det är viktigt att inte lägga för mycket fokus på att uppnå ett visst tillstånd. Det viktigt att även lära dig prestera väl när du upplever jobbiga känslor. Det är bra att lära dig prestera oavsett vilka känslor du upplever eller vilket tillstånd du befinner dig i.

Detta var några praktiska tips. Kontakta oss om ni veta fler och diskutera era personliga utmaningar.

Maila oss på redaktionen för fullständiga referenser!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

I inlägget skriver vi om flow och anspänning. Personen på bilden balanserar på en lina vilket kräver mycket fokus och bilden utgör även en metafor för optimal anspänning och svårigheterna i att nå tillståndet flow.
Foto av Tim Mossholder på Unsplash

av Etiketter: , 3 kommentarer

The Challenge to Care: A Sports Perspective

We are proud to introduce our new international guest author Nathan Smith. Read about Nathan after the article.

An image from the recent Walker Cup (golf) has, for some reason, stuck in my mind. Stiggy Hodgson, a member of the victorious Great Britain and Ireland squad left the course distraught after failing to contribute a single point. On camera, Stiggy was shown in tears. After a short while his captain, Nigel Edwards, joined him. What I saw over the next few seconds hit home the importance of feeling cared for. Edwards simply put his arm round his young player and I imagine what came next was something along the lines of “you tried your best, that’s all anyone can ask”. His affection, interest and respect for his player did not appear at all conditional on his performance.

This anecdote nicely compliments current research into caring sports climates. We know that climates, which encourage athletes’ feelings of care, inclusion, trust and acceptance, associate with positive outcomes and a heightened sense of well-being. Less clear, is how coaches can facilitate these feelings via the behaviors they adopt. A nice reflective exercise is to consider when you have had a particularly positive experience in sport yourself. Think about the interactions you had with you peers and the coach. How did they communicate a sense of acceptance, trust, and respect to you?

It may seem obvious, but one way in which you can show care is by simply taking an interest in your athletes’ lives outside of sport. Sports coaches often indicate that they don’t have time to speak to every player on their team during every session. This may be so. However, there will almost certainly be occasions where you can ask about the athlete’s day. In the case of youth sport, this might be as simple as asking about their day at school?

Satisfying individuals’ feelings of care, relatedness and belonging, are consistently cited in scientific literature, but still remain understudied. One such example is in self-determination theory. The gargantuan framework applied across varied domains, identifies ‘relatedness’ as a basic psychological need. Similar to a human’s need for water, food and shelter, these psychological needs, if satisfied, contribute towards positive psychosocial development. Having said this, relatedness support has tended to be overlooked in sports psychology research in favor of the needs for autonomy and competence.

To me, it is obvious. You are unlikely to achieve ‘buy-in’ from your athletes if they don’t think you ‘care’. It could be argued that satisfying the need for relatedness is as important, if not more, important than the other needs. For instance, I recall a particularly negative experience I had in sport, whereby my coach at the time didn’t make me feel cared for. As a young golfer I would go for lessons fortnightly. It came to the point where I needed a change to develop my game further, so, I decided to seek the help of a different coach. After three or four lessons, it was clear that the coach was only interested in his £20 per half hour rate. I’m pretty sure by week four he still didn’t even know my name! To me, it didn’t matter how skilled the coach was, how competent I felt, or how much autonomy I had, if the person I was visiting took no interest in my development.

To finish, I would like you to think about the some of the famous sporting movies. Remember the Titans, Coach Carter and The Mighty Ducks are some great examples, but there are no doubt many others. These fictitious movies carry the same underlying message. The coach cares. He may seem to be a hard-nosed ‘son of a bitch’, but if you watch carefully, the performance of the team relies heavily on the investment, time and commitment of the coach. In the Mighty Ducks, when Gordon Bombay neglects his athletes to chase the pretty Icelandic blonde their performance suffers. Only when he shows them true care and attention do they prosper.

This piece was inspired by Nel Noddings’ book The Challenge to Care in Schools: An Alternative Approach to Education (1992). Its sole purpose is to raise the agenda of care, and encourage readers to reflect on how they can purvey care to their athletes, colleagues and clients.

Nathan Smith is a currently studying for a PhD in the School of Sport and Exercise Science at the University of Birmingham. Specifically, his research relates to the development and testing of an objective measure of the coach created motivational climate in sport. Prior to his PhD, Nathan worked at the Professional Golfers’ Association (PGA) as a Training Executive in sports science and golf coaching. He is currently a tutor and marker on the PGA’s foundation degree program, which educates over 300 aspiring professionals each year.

av Etiketter: , 3 kommentarer

Vill du komma igång med träningen eller tränar du redan?

Vi på redaktionen är stolta över att presentera vår nya duktiga gästförfattare Elin Johnsson som tillsammans med vår egen Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare) har skrivit detta inlägg. Information om Elin finner ni i slutet på inlägget.

Mycket nöje!

Vill du komma igång med träningen eller tränar du redan?
Använd dig av visualisering (mentala föreställningar)!

Visualisering (mentala föreställningar) är en flitigt använd teknik inom mental träning. Det är en teknik som de flesta inom elitidrotten använder sig av och den kan med fördel även användas av motionärer. En enkel definition av visualisering är: Att använda visualisering innebär att skapa eller återskapa upplevelser med hjälp av sina sinnen.

Idrottare använder visualisering för att till exempel förbättra sin teknik, öka sin motivation samt öka sitt självförtroende (White & Hardy, 1998). Hall (1995) föreslog att motionärer borde kunna använda visualisering på samma sätt som elitidrottare. I Elin Johnssons (2010) magisteruppsats visade det sig att även regelbundna motionärer använder sig av visualisering för att bland annat förbättra sin teknik, sin koncentration, samt för att öka sin motivation och sitt självförtoende. Även tidigare forskning har visat på detta (t. ex., Giacobbi, Hausenblas, Fallon, & Hall., 2003; Kim & Giaccobi, 2007). Det är inte bara de som regelbundet motionerar som upplever visualisering. Även individer som inte tränar upplever visualisering (Hall, Rodgers, Wilson, & Norman, 2010; Short, Hall, Engel, & Nigg, 2004).

Visualisering kan användas i stort sett när som helst, och forskning har visat att motionärer främst visualiserar innan de ska sova på kvällen, men även under skoltid samt före och efter träning (Hausenblas, Hall, Rodgers, & Munroe, 1999). Johnsson (2010) fann att motionärer använder sig av visualisering innan, under och efter träning samt utanför träning och på sin fritid. Mest visualisering använde motionärerna under sin träning.

Visualisering är en teknik inom mental träning som både kan ha positiva och negativa effekter (Short et al., 2004). I Johnssons uppsats fann hon att motionärerna ibland upplevde att visualiseringen hade negativa effekter på deras motivation. I en studie av Short et al. (2004) fann de att de individer som inte var aktiva upplevde fler negativa föreställningar än de som var aktiva. De negativa föreställningarna kan vara svåra att kontrollera, men det går dock att arbeta med sin sin visualisering och på så vis bli bättre på att kontrollera sina föreställningar.

När man visualiserar inkluderar man ett eller flera sinnen i sina föreställningar. Sinnena som kan inkluderas är syn, hörsel, taktil känsel (yttre känsel), kinestetisk känsel (muskelkänslor i kroppen), doft och smak. För att skapa en så verklig föreställning som möjligt är det bra att inkludera så många relevanta sinnen som möjligt, till exempel se hur det ser ut när man genomför en övning, höra musiken på gymmet, känna hur en hantel känns i handen, hur musklerna jobbar när hanteln lyfts eller känna hur det luktar i lokalen. Smak kanske är svårt att känna och kanske inte alltid relevant i en träningssituation, men en föreställning skulle kunna vara att känna smaken av salt och svett.  Det viktigaste är inte att alla sinnen inkluderas, utan att föreställningen känns verklig och meningsfull.

Visualisering med det visuella sinnet kan ske från två olika perspektiv, antingen ett inre visuellt perspektiv eller ett yttre visuellt perspektiv. Det inre visuella perspektivet betyder att den som visualiserar ser omvärlden precis som i verkligheten, medan det yttre visuella perspektivet betyder att den som visualiserar ser sig själv utifrån, som om den såg sig själv i en film. En föreställning kan även växla mellan det inre och det yttre visuella perspektivet. Det har tidigare visats att idrottare ibland växlar mellan de visuella perspektiven (t. ex., Bertollo, Saltarelli, & Robozza, 2009). Elin fann i sin uppsats att det samma gäller för motionärer, att även dem ibland växlar mellan perspektiven i deras föreställningar.

Praktiska tips
Det är viktigt att vara konsekvent med sin visualiseringsanvändning och det är därför bättre att visualisera ofta och i korta sekvenser än sällan och under lång tid. Börja gärna med att bara föreställa dig en kort sekvens i ca 10 sekunder för att sedan successivt öka tiden. Som nämnts tidigare är det viktigt att du har kontroll över föreställningen och det är bra om du kan inkludera så många relevanta sinnen som möjligt. Om man har använt sig mycket av visualisering och har en bra visualiseringsförmåga är det självklart även möjligt att skapa tydliga och levande föreställningar när man är omgiven av massa människor och det är hög musik.

Många har idag bilden av att gymkulturen bara är till för starka killar som ”lyfter skrot”, och flera kan säkert känna igen sig i en känsla av osäkerhet då de kommer in på ett gym. Gymmet är självklart till för alla människor och ett bra tips för att få bukt på denna osäkerhet är att använda sig av visualisering. Nedan visar vi ett exempel på hur en del av en visualiseringsövning skulle kunna se ut:

Föreställ dig att du kommer in på ett gym, musiken är ganska hög och det är mycket folk i rörelse. Du ser platsen för den övning som du ska göra, du känner dig självsäker och fokuserad. Du ställer dig på plats och utför övningen med en bra teknik, känner hur de rätta musklerna arbetar och hur svetten pärlar sig i pannan. Folket som är runt omkring finns bara där, du fokuserar på dig själv. Du har full kontroll på din uppgift och känner dig stark och självsäker.

Nedan följer två exempel på situationer då man kan använda visualisering, för vilket syfte man kan använda det, vad man kan föreställa sig för att få de effekterna och hur man kan föreställa sig det.

Exempel  1
Lisa är 37 år och arbetar väldigt mycket. Hon kommer hem sent varje dag och är väldigt trött när hon väl kommer hem. Hon tycker om att träna men kommer liksom inte igång med träningen. När hon är hemma känner hon bara för att vila och titta på tv och har svårt att motivera sig till att träna då. När hon väl tränar tycker hon att det är jätteskönt och känner att hon får mycket energi av det. Hon bestämmer sig för att börja arbeta med mental träning och använda visualisering för att öka sin motivation till att komma igång med träningen. Nästa gång hon tränar så är hon ute och springer. Efter att hon har sprungit återskapar hon sin upplevelse och föreställer hon sig att hon är ute och springer igen och hur härligt det är. Hon föreställer sig även hur skönt det känns efteråt och hur bra hon mår. Hon förställer sig det igen sen senare på kvällen. Två dagar senare när hon kommer hem vill hon gå ut och springa men hon orkar inte. Istället för att sätta sig i soffan föreställer hon sig igen att hon är ute och springer, hur härligt det är och hur hur skönt det känns efteråt. Hon föreställer sig hur glad och stolt hon känner sig för att hon stack ut och sprang och att hon är full av energi. Efter att hon har föreställt sig detta känner hon sig riktigt peppad och går och byter om till sina träningskläder istället för myskläderna.

Exempel 2
Helena är 54 år och har precis kommit igång med sin träning igen efter att hon opererat sin axel. Förr tyckte Helena att det var hur kul som helst med träning, men nu när konditionen försvunnit tycker hon mest att det är jobbigt. Hon har inga problem att gå till träningen då de är några vänninor som går dit tillsammans, men under passen blir hon väldigt trött och känner att hon bara vill sluta. Hon har hört att visualisering skall vara bra för att öka motivationen och bestämmer sig för att ge det en chans. När hon kommer hem föreställer hon sig hur skönt hon tyckte det var att träna förr. Hon föreställer sig att hon är på ett pass och att hon känner sig stark och ser pigg ut. Hon föreställer sig också att hon är glad och känner sig nöjd efter passet.

Innan hon ska träna nästa gång föreställer hon sig samma sak, hon ser sig själv träna och känner sig stark och pigg under hela passet. Den här gången går träningen lite lättare, men efter ungefär halva passet börjar hon känna sig riktigt trött. Hon föreställer sig då återigen att hon är pigg och stark samt att hon kommer att genomföra hela passet. Efter passet känner hon sig trots allt ganska nöjd med sig själv, hon fortsatte ju! Helena fortsätter att visualisera innan passen och även under passen när hon känner sig trött. Efter ett antal veckor har hon fått upp konditionen och klarar ett helt pass utan problem.

——————————————————————-

Elin Johnsson tog nyligen sin magister i idrottspsykologi vid Högskolan i Halmstad. Det ämne som hon valt att fokusera på är motionärers visualiseringsupplevelser. Förutom sin magister i idrottspsykologi är Elin även utbildad kostrådgivare och massör. Hon har nyligen startat företaget Holistisk Hälsa där hon jobbar med hälsa och prestationer ur ett helhetsperspektiv.

Vill du lära dig mer om mentala föreställningar rekommenderar vi boken Träna tanken – en bok om mentala föreställningar i idrotten.

Här kan du läsa om hur du kan göra dina visualiseringsanvändning mer meningsfull: ”It works for you but it does not make sense to me: How to use exercise imagery in a meaningful way”.

Blogginlägget handlar om hur man kan arbeta med det mentala för att komma igång med träning. Därför använder vi ett foto på en kvinna som joggar för att göra det tydligare vad inlägget handlar om.
Foto av Shoeib Abolhassani på Unsplash

av Etiketter: , , , , , , 7 kommentarer

Självkänsla

Hej!

Vi på redaktionen har äran att presentera Anna Mörstam som gästförfattare.

För att ge en kort presentation om Anna så jobbar hon som idrottspsykologisk rådgivare sedan cirka 5 år tillbaka. Hon har en magisterexamen med psykologi inriktning idrott som huvudämne (195 hp) kompletterat med pedagogik (45 hp). Hon har själv en gedigen elitidrottsbakgrund och jobbar idag mycket mot idrott. Hon satsar på att doktorera inom området självkänsla i framtiden.

Redaktionen frågade mig om jag ville skriva några rader om självkänsla. Vissa har visualisering som sitt favoritområde, andra har självkänsla. Jag tycker detta område är så fantastiskt intressant och varit extra intresserad av det i många år. Det finns väldigt mycket litteratur i området och själva begreppet är rätt populärt att använda. Självkänsla förekommer ofta i media, ofta i populärvetenskaplig litteratur och även ofta i vetenskaplig litteratur. Trots att det förekommer ofta kan det vara svårt att veta vad det egentligen betyder. Även inom vetenskaplig litteratur så finns det flera olika definitioner på begreppet. De begrepp jag definierar nedan är begrepp som dels är väl grundade i vetenskaplig litteratur och som jag har fastnat för efter att ha studerat området under ganska lång tid.

Med självbild menas den totala organiserade informationen som en människa har av sig själv (Baumeister, 1995). Med självkänsla menas den värderande komponenten av självbilden (Norton & Morgan, 1995), dvs. vad vi tycker om den information vi vet om oss själva. Förenklat kan man säga att tycker man bra om det man vet om sig själv så har man en högre självkänsla, tycker man mindre bra om det man vet om sig själv så har man en lägre självkänsla. Men eftersom självbilden innehåller så mycket information är det en omöjlighet att bedöma allt. Därför väljs delar ur självbilden ut, delar som individen tycker är viktiga, och det valet sker oftast omedvetet men påverkas av samhället personen lever i och människor runt omkring personen (Fox, 2000).

Utifrån det här blir vad vi baserar vår självkänsla och vilka krav vi sätter på oss själva inom respektive område väldigt intressant. Johnson (2003) har gjort en uppdelning av begreppet självkänsla mellan inre självkänsla och yttre självkänsla utifrån vilka delar som väljs ut som viktiga ur självbilden att basera sin självkänsla på. Inre självkänsla baseras på faktorer som bara individen själv kan påverka och inkluderar en acceptans för den man är och kan liknas vid en inre trygghet (Johnson, 2003). Yttre självkänsla baseras på yttre faktorer exempelvis utseende, prestation och ägodelar (Johnson, 2003). Alla personer har en viss nivå av inre självkänsla och en viss nivå av yttre självkänsla. Det finns många liknande uppdelningar av begreppet självkänsla. Det jag tycker är mest intressant är vad som är extra viktigt för att man ska vara nöjd med sig själv som människa och hur mycket man själv kan vara med och påverka detta område.

Ofta pratar man om hög självkänsla och låg självkänsla, men självkänslan är mer än bara hög och låg. En viktig aspekt gällande begreppet självkänsla är att också titta på självkänslans stabilitet. Om du är nöjd med dig själv som människa – hur förändras det över tid? Är det så att det varierar från vecka till vecka? Dag till dag? Timme till timme? Räcker det med att någon säger något till dig, så förändras ditt sätt att se på dig själv, hur nöjd du är med dig själv som människa? Eller är ditt sätt att se på dig själv, hur nöjd du är med dig själv som människa, relativt stabilt över tid? Det finns samband mellan vad vi väljer ut att basera vår självkänsla på och hur vår stabilitetskurva ser ut. Faktorer som vi själva kan påverka är ofta stabilare. Att enbart bygga sin självkänsla på yttre faktorer (som utseende, ägodelar och prestation i jämförelse med andra) gör självkänslan i sin helhet mer instabil och man är mer känslig för negativa händelser i vardagen. Det finns fördelar med åtminstone ha vissa delar som man baserar sin självkänsla på som är stabilare, som också kan göra självkänslan som helhet mer stabil.

Det som jag är mest intresserad av är hur man praktiskt kan arbeta med att höja och stabilisera självkänsla. Samband finns mellan självkänsla och självkännedom och självkänsla och ett begrepp som kallas autenticitet. Autentisk, äkta, menar att man lever i enlighet med hur man vill leva. Dessa begrepp används i ett praktiskt tillvägagångssätt som jag tillsammans med kollegor jobbar för att forskningspröva. Tanken i detta tillvägagångssätt är att man genom att jobba med teoretiskt väl grundade övningar steg för steg ska öka både självkännedom och autenticitet och genom det indirekt även påverka självkänslan positivt och göra den högre och stabilare.

Värt att notera här är att min kompetens gällande arbete med självkänsla handlar om arbete med en s.k. salutogen befolkningsgrupp, dvs. ett ”friskt” och ”hälsofrämjande” perspektiv. I en sådan här salutogen befolkningsgrupp så har det visat sig att bilden av personer med hög självkänsla är att de har en positiv och tydlig bild av sig själva. Den första tanken är då att en person med låg självkänsla i kontrast till detta ska ha en väldefinierad negativ bild av sig själv. Dock har det visat sig att så inte är fallet. Personer med låg självkänsla har istället visat sig kännetecknas av att ha värderingsmässigt mer neutral inställning till sig själva, men framför allt ha en otydlig, osäker, instabil och inkonsekvent bild av sig själv (Campbell & Lavallee, 1993). Det första steget i det praktiska tillvägagångssätt vi håller på att forskningspröva är ett enkelt utformat självkännedomsprogram. Detta program består av en rad enkla frågor som berör en själv och som man svarar på genom att skriva som i dagboksform under en längre tid. Där reflekterar man över saker som har hänt och svarar kontinuerligt på frågor som: ”Vad tycker jag om?” ”Vad tycker jag inte om?”, ”Vilka är mina starka sidor?”, ”Vilka är mina svaga sidor?”, ”Vad är jag rädd för?”, ”Vilka är mina framtidsdrömmar?”, ”Vad står jag för (mina grundvärderingar)? Vad tycker jag exempelvis om…?” osv. I det här praktiska tillvägagångssättet så lägger detta arbete mest en grund för vidare arbete. Här ges också en teoretisk bakgrund till varför man kan ta eventuella negativa saker som skulle kunna komma fram i ett sådant här självkännedomsarbete med en nypa salt. Att svara på frågor om vad man själv tycker och tänker och vad man själv står för kan vara ett självstärkande arbete. Gör man det över en längre tid så brukar man kunna få fram mycket intressant material och ha möjlighet att se återkommande mönster och på så här sätt öka sin självkännedom. Detta kan vara ett litet praktiskt tips för intresserade läsare.

Jag skulle kunna skriva både mycket och länge om detta område. Jag vet dock själv att jag inte tycker om för långa inlägg på en blogg och känner att mitt har blivit väl långt redan nu. Kanske kan det bli en fortsättning en annan gång?

Det var allt för denna gång, tack för visat intresse. För frågor direkt till Anna så når ni henne via mailen på anna@atleticum.net

Med vänliga hälsningar, 
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , 13 kommentarer

Skador inom idrott

I detta inlägg kommer vi att summera en vetenskaplig artikel. Följande artikel kommer att summeras:

Vergeer, I. (2006). Exploring the mental representation of athletic injury: A longitudinal case study. Psychology of Sport and Exercise, 7, 99-114.

Syftet med denna forskningsartikel var att studera en idrottares tankar, känslor och mentala föreställningar under rehabiliteringsprocessen efter en skada. Deltagaren var en 28-årig manlig rugbyspelare. Åtta intervjuer genomfördes under 20 veckor. Tre år senare genomfördes ytterligare en intervju med spelaren.

Fyra oberoende teman presenterades utifrån analysen av intervjuerna. Dessa teman var:

Awareness
Rugbypelarens uppmärksamhet var som störst i början efter skadan (i intervju 2) då smärtan var hög och den precis hade inträffat. I takt med att tiden gick så minskade spelarens fokus på skadan. I de sista intervjuerna rapporterade idrottaren att han oftast uppmärksammade skadan när det var tekniska moment som krävde att han använde den skadade delen. Annars tänkte han inte så mycket på skadan men sa att det kunde vara bra att ibland rikta uppmärksamhet mot den skadade delen.

Mental imagery (mental träning i form av visualisering/mentala föreställningar)
Rugbyspelaren rapporterade att han upplevde spontan och frivillig visualisering i samband med skadan. I början upplevde spelaren relativt ofta spontan visualisering då han såg sig själv i ögonblicket han skadade sig.

Senare började han använda mer frivillig visualisering där han föreställde sig att axeln fungerade bra utan smärta. Dessa föreställningar triggades igång av bland annat frustration, som till exempel när han använde den friska armen på ett bra sätt och vart frustrerad över att inte kunna använda den skadade armen på ett likande sätt. Vill du lära dig mer om mental träning rekommenderar vi Träna tanken – en bok om mentala föreställningar i idrotten).

Mental model of the injury
Detta tema handlande om balansen mellan det fysiska och medicinska. Att han kunde stå framför spegeln och tvivla och känna smärta. Sedan uppsökte han läkaren och fick en förklaring av läget.

Mental “itinerary” of the recovery process
Med detta tema menar författaren spelarens väg till att bli rehabiliterad. Det inkluderar kvalitén och tiden för, träffar med läkaren, fysiska framsteg med skadan och de typer av metoder som användes för att stimulera rehabiliteringen.

Våra reflektioner
Denna studie visar att det är otroligt många faktorer som påverkar en spelare under en skadeperiod. I studien har visualisering både negativ och positiv effekt för idrottare. Även annan forskning har visat att negativ visualisering kan ha negativa effekter för idrottare och det är bra att få ut denna information till idrottare, tränare, mentala coacher samt idrottspsykologiska rådgivare och idrottspsykologer. Vi hoppas nämligen att det motiverar till att arbeta med visualisering. Till exempel träna upp förmågan och därmed lära sig kontrollera sina mentala föreställningar.

Resultatet visar på att skadade spelare behöver en hel del stöd under sin rehabilitering och att psykologiska faktorer påverkar rehabiliteringen. Det kommer alltid att förekomma skador men genom idrottspsykologisk forskning och tillämpning inom just skador kan vi säkert minska skadorna och hjälpa idrottare i den tunga rehabiliteringsprocessen.

Med vänliga hälsningar
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Deltagaren i forskningsstudien som vi skriver om i blogginlägget är en rugbyspelare. Därför har vi en rugbyspelare på bilden som visar vad rugby är och hur det kan se ut under en rugbyträning.
Foto av Max Leveridge på Unsplash

av Etiketter: , , , , 3 kommentarer

Stå up för det du gör!

Du har precis slagit personligt rekord……………… Grattis!

Du har en plus statistik under matchen på +5. ……………..Grattis!

Du har hållit nollan i en match…………………….. Grattis!

Om du själv hade genomfört någon av de ovanstående prestationer, hur hade du då förklarat det för dig själv eller för någon annan?

Vi på redaktionen skulle vilja säga att det är alldeles för många idrottare inte tar åt sig äran för sina prestationer. De får ett ”bra jobbat”, säger tack och sen är det över.

Allt för ofta förklaras prestationer av faktorer som inte går att kontrollera. Som att det var MIN dag. Men då! Hur kan en dag vara ens egen? Det är väl alla dagar på ett sätt. Allt stämde bara idag. Nej! Allt stämde inte bara idag. Du var riktigt duktig idag, du har tränat hårt för det här och DU har lagt upp en grym strategi inför tävlingen.

En bra teori att använda sig av för att förklara prestationer är attributions teorin (Weiner, 1985). Enligt Weiner kan prestationer förklaras med faktorer som är:

Stablia ——————————Ostabila

Inre———————————– Yttre

Kontrollerbara———————Icke kontrollerbara

Här bör idrottarna fokusera på att förklara prestationen utifrån den vänstra sidan (ovan) alltså med stabila, kontrollerbara och inre faktorer.

Att då säga att det var min dag är att förklara detta på ett sätt som inte är kontrollerbart. I alla fall inte om du har väldigt spännande förmågor här i livet och kan göra dagar till dina egna.

Självklart kan det ibland också vara så att det studsar stolpe in, det blåser medvind när du ska hoppa höjdhopp eller att främsta konkurrenten har en riktigt dålig dag.

Om du väljer att se dessa delar som då är yttre, ostabila och icke kontrollerbara kommer du inte att öka din motivation eller självförtroende. Om du istället väljer att strunta i dessa faktorer och fokusera på stabila, inre och kontrollerbara faktorer så kommer du att ta åt dig av framgångarna på ett bättre sätt vilket kommer att påverka ditt självförtroende och din motivation.

Om det går dåligt är det viktigt att du inte förklarar bort prestationer utan att du tar till dig att det berodde på din prestation. Det är viktigt att göra detta för att utvecklas. I detta läge, efter en dålig prestation, kan du ibland använda dig av ostabila faktorer för att förklara resultatet. Det kan vara onödigt att sitta och grubbla över varför någonting skedde som faktiskt var okontrollerbart. Att förklara dessa situationer med mer ostabila och okontrollerbara faktorer kan i dessa lägen göra att man bibehåller självförtroendet och motivationen.

Ta åt dig av det du gör bra och det du gör dåligt. Det är kanske tyvärr ofta lättare att ta åt sig när det går dåligt, jämfört med när det går bra? Träna på att bli bättre på att ta åt dig när det går bra!

Rent utvecklingsmässigt, när utvärderar du oftast din prestation? Mest under tunga perioder eller under perioder som det går lättare?

Så varför lyckades du?

–          Jo för att jag har tränat så otroligt hårt, var väldigt duktig och hade en taktisk plan som var riktigt bra!

PRECIS!

Mvh/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Referenser:
Weiner, B. (1985). An attribution theory of achievement motivation and emotion. Psychological Review, 92, 548-573.

av Etiketter: , 1 kommentar

The Role of Life-skills in the Talent- and Career Development Process

Hej! Vi, Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare), är riktigt glada över att presentera vår första internationella gästförfattare på denna blogg! Passande att vi också just nu befinner oss på AASP-konferensen i Providence (USA) vilket gör att även denna lilla text får en internationell touch :). AASP är en av världens största idrottspsykologiska föreningar och har årligen en stor internationell konferens inom idrottspsykologi (mental träning, idrottsskador, coping, teambuilding, ledarskap, mindfulness, ACT, etc.). 

Carsten Hvid Larsen
PhD. Fellow, Institute of Sport Science, University of Southern Denmark. Part of Team Denmarks network of Sportpsychology. President of Danish Sportpsychological Association. Working applied with teams and individual athletes in golf, soccer, badminton and svimming.

This article introduces the concepts of and importance of life-skills in the talent development process.
Latest research in talent development has shown that more varied psychological and especially social and cultural circumstances play an important role for talent development. The achievement of excellent performance is about creating a connection and handling the diversity of challenges during everyday life. There is a need to perceive athletic talent development in a broader context. Athletic talent development mainly deals with the development of sport-specific competencies and skills, as well as certain performance and athletic excellence issues. Describing a talented athlete without looking at the environment is basically a reductionistic strategy. In an ecological perspective it makes no sense to look at motivation, learning strategies or discipline as inner, stabile traits of the personality. They are developed in a social context, which explains, how athletes which are very motivated and determined in one context, suddenly do not possess those traits after joining a new club.

Career development incorporates talent development with additional, important aspects, such as:
• Balancing practice, competitions, and recovery
• Balancing sport and other activities
• Interpersonal relationships and social interactions
• Rehabilitation after injuries, etc.

Career development can be seen as a broader context for talent development, where the talent development process builds up the athlete’s internal resources to cope with ever-changing career demands in relation to the social context. The talent development process occurs within a career development context and contributes to the athlete’s internal resources to cope with career transitions (Stambulova, 2009).

There are different strategies to help athletes to cope with career transitions. Preventive interventions help athletes to become better aware of forthcoming transition demands and to timely develop all necessary resources for effective coping.

The outcome of a transition consists of four factors (4 S system) (Alfermann & Stambulova, 2007):
1) Situation – event or nonevent, how is it perceived by the athlete
2) Self – personality of the athlete
3) Support – availability of different kinds of support
4) Strategies – information seeking, direct action, inhibition of action. Strategies to cope with a transition are key elements

Coping strategies is central in a transition with an emphasized match between the transition demands and the athlete’s resources (e.g. life skills) as a key factor for successful coping. For successful transitions an increased focus on working with life skills can function as a coping strategy.

Life skills can be behavioral (communicating effectively with peers and adults) or cognitive (making effective decisions); interpersonal (being assertive) or intrapersonal (setting goals) (Danish et al., 2004). An implicit assumption in this definition is that life skills helps an athlete not only succeed in the sport he or she is playing, but also help the individual once he or she transfers the skills to non-sport settings (e.g. school) in which they are used successfully.

This distinction is important because for something to qualify as a life skill, you need to be able to transfer it to other life situations. It might even be argued that a social-emotional competency developed through sport is not a life skill unless it is actually employed by the young person in a different setting. Therefore, helping a young athlete learn deep breathing to manage stress while taking an important penalty shot in soccer is certainly an example of developing a social-emotional competency; however, it is not truly a life skill unless efforts are made to transfer that breathing technique to other contexts, such as exams at school. The relocation of these skills and competencies might occur when a coach or sport psychologist intentionally emphasizes the importance of transferring skills developed or enhanced through sport participation to other life situations (Gould et al., 2008).

If you want to know more about life skills and transitions you can read these articles:

  • Alfermann, D., & Stambulova, N. (2007). Career transitions and career termination. In G. Tenenbaum and R. C. Eklund (Eds.), Handbook of Sport Psychology (3rd ed., pp.712-736). New York: Wiley.
  • Stambulova, N. (2009). Talent development in sport: A career transitions perspective. In E. Tsung-Min Hung, R. Lidor, & D. Hackfort (Eds.) Psychology of Sport Excellence (pp. 63-74). Morgantown, WV: Fitness Information Technology.
  • Danish, S., Taylor, T., Hodge, K., & Heke, I. (2004). Enhancing youth development through sport. World Leisure Journal, 46(3), 38-49.
  • Gould, D. & Carson, S. (2008) Life skills development through sport: current status and future Directions. International Review of Sport and Exercise Psychology, 1, 58-78.

av Etiketter: , , 1 kommentar

Visa känslor och åsikter i grupper!

Att avslöja sina inre hemligheter är inte det enklaste och man kanske inte alltid bör göra det heller. Men att vara öppen och dela med sig av sina åsikter, känslor och tankar är bra.

I en jämförelse mellan öppna och mindre öppna personer har forskning funnit att öppna personer är mer kompetenta, uppmärksamma och litar mer på andra (Johnson, 1981; ref. i Chen, & Rybak, 2004). Att vara öppen som person har även visat sig leda till ökad självmedvetenhet (Bach & Deutsh, 1970; ref. i Chen, & Rybak, 2004).

Vad vill vi säga med detta?

Jo vi vill koppla detta till arbetet med idrottsgrupper och att det är viktigt att individerna i ett lag eller grupp är öppna mot varandra. För om kommunikationen i gruppen bara sker på en ytlig nivå kommer gruppen inte att interagera på ett lika bra sätt. Om alla spelare varken ger varandra konstruktiv kritik eller positiv feedback skapas bara en yta. Genom att tränga igenom den ytan och ge feedback eller kritisera någon kommer klimatet i gruppen att ändras. Det kan göra att gruppens medlemmar lättare integrerar.

Ett exempel på en situation då det är bra att vara ärlig och berätta hur man känner är BK Råtorsk som har förlorat 10 matcher i rad. Det återstår 3 matcher och vinner laget dessa kommer de att klara kontraktet och stanna kvar i serien. När tränaren frågar hur laget mår, svarar de flesta att de inte tänker så mycket utan bara kör och är helt fokuserade på att klara detta kontrakt. Det finns inga andra alternativ.

I ett lagmöte säger Karl att han mår riktigt riktigt dåligt, han sover inte på nätterna och är orolig för hur det ska gå med laget, han känner även pressen från styrelsen. Detta uttalade blir som att dra ut en propp i ett vattenfyllt badkar. Känslor frigörs och laget har ett riktigt bra möte och rensar verkligen luften. Efter mötet mår Karl och flera andra bättre. Det kändes skönt att berätta hur de känner och det kändes skönt att höra hur de andra mådde. De fick också prata en del om hur man kan tänka och fick möjlighet att se det från flera perspektiv.

Det är vanligt att vi människor döljer oss under ytan och de ytterligheter som händer runt omkring oss. Istället för att ge vår personliga reflektion ställer vi gärna motfrågor, vi använder ordet ”man” eller ”vi” när vi beskriver vad vi själva känner eller så byter vi bara samtalsämne. Fint väder idag va?

En bra metod att använda är ett så kallat här och nu angreppsätt. Att spelarna beskriver känslorna just exakt nu. Inte hur de kände under förra matchen eller under gårdagen utan just exakt nu. Detta ger spelarna lite utrymme att fly till.

Vi vill tydliggöra att känslor är någonting känsligt. Det är inte bara en dålig mening utan det stämmer. Vissa idrottare har väldigt svårt för att prata om sina känslor och det kan därför bli väldigt jobbigt för dem om de känner sig pressade. Det är därför viktigt att inte pressa dem för mycket.  Genom att göra det kan det få drastiska konsekvenser såsom att idrottaren slutar. Samtidigt är det viktigt att påpeka att vi behöver utmanas for att växa.

Våga ta risker i gruppen, utmana gruppen! Det kommer att skapa energi.  Det kommer kanske vara jobbigt i början men resultatet kommer att bli bättre och det kommer att bli en härlig energi i gruppen.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Referens
Chen, M., & Rybak, C.J.  (2004). Group leadership skills: Interpersonal process in group counseling and therapy. Belmont, CA: Brooks/Cole Publishing.

av Etiketter: , , 1 kommentar

Visualisering och minne

Vi på redaktionen presenterar här stolt gästförfattaren Mattias Ribbing, mycket nöje! /Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Mattias Ribbing är regerande svensk mästare i minne. I helgen ska han försvara sin titel på bokmässan i Göteborg, där SM i Minne anordnas. Mer info finns på www.mattiasribbing.se

För många är visualisering ett luddigt och flummigt koncept. Varför ska man egentligen visualisera? Hur gör man? Är det överhuvudtaget en förmåga som man kan öva upp och hur kan man verifierbart mäta att man blivit bättre och att det ger verkliga resultat?

Dessa är frågor som jag har tvingats gå till botten med i den resa jag har gjort, som började för knappt två år sedan. Med vanliga förutsättningar beslutade jag mig då för att träna upp ett superminne. Denna form av riktig minnesträning är något mycket konkret och praktiskt. I tävlingarna mäts våra resultat officiellt och som exempel på ett av mina svenska rekord kan nämnas de 520 slumpmässiga siffror som jag memorerade ordningen på felfritt, vilket tog 30 minuter.

För att träna upp ett sådant minne måste man börja med att studera hur hjärnan fungerar och vilka möjligheter och begränsningar som finns i att uppnå det. Jag ska försöka sammanfatta det kort och enkelt. Först och främst kan vi bara skapa minnen med våra fem sinnen. Dessa fem olika typer av minnen har olika egenskaper i bl.a. hastighet, kvalitet och kvantitet. Det tar alltså olika lång tid för dessa minnen att bildas. Likaså skiljer sig antalet element som kan lagras och även hur väl de olika typerna av minnen sitter kvar.

Här är synen det mest intressanta sinnet, eftersom vi genom visualisering kan lära oss kontrollera både skapandet och återkallandet av minnen i näst intill obegränsad mängd. Ju bättre jag blir på att visualisera, desto mer kan jag komma ihåg. Vi skulle lika gärna kunna kalla minnestävlingar för visualiseringstävlingar, för det är just så det fungerar när vi sitter där och kan komma ihåg så mycket information, så folk tror att vi är övermänskliga. Sanningen är dock att alla kan klara vad vi gör om kunskapen om systematisk visualisering hade varit vidare spridd och om man är villig att lägga ner lite träning på det.

Detta var alltså kvantiteten, att komma ihåg många konkreta minnen som antingen är rätt eller fel (som t.ex. siffror). Sedan har vi också kvaliteten på minnen, hur tydligt vi kommer ihåg något. Detta strävar man efter inom idrottspsykologin och försöker uppnå genom mental träning. Som idrottsman kanske man visualiserar sig i en viss situation där man känner sig taggad, för att komma i rätt sinnesstämning inför ett lopp. Det vi faktiskt försöker göra då, är att återkalla ett minne så tydligt som möjligt. Kommer vi ihåg det riktigt bra, så hittar hjärnan tillbaka till den rätta sinnesstämningen.

Ett annat exempel är när vi visualiserar hur vi springer först över mållinjen. Vad vi egentligen gör är att vi försöker skapa ett minne av en situation, som vi sedan vill komma ihåg. Att vi kan memorera något som inte skett än är inga problem, eftersom det är så visualisering fungerar – vi ser sådant som inte finns framför ögonen. Att ”komma ihåg” detta minne, blir att genomföra prestationen. När vi springer över mållinjen och vinner för första gången, så är detta inget nytt och främmande för oss. Det känns naturligt eftersom vi kommer ihåg situationen tydligt. Ett annat exempel är en uppfinnare som bygger något helt nytt för första gången. Han har helt enkelt återkallat ett minne som han tidigare memorerat genom visualisering.

När jag minnestränar och genom visualisering lär mig komma ihåg större och större kvantiteter kan jag alltså mäta hur mycket bättre min visualiseringsförmåga blivit. Eftersom det är så tydligt mätbart kan jag se precis vad som fungerar och vad som inte fungerar för att förbättra visualiseringen. Resultatet av detta blir en mycket systematisk och konkret visualiseringsträning, där jag kan mäta framstegen. Visualiseringen blir tydligare och tydligare och jag lär mig kontrollera och manipulera precis det jag ser för mitt inre öga och det fastnar, så jag kan återkomma till det när jag vill. Jag blir då också bättre på att skapa framtida minnen och sedan (i verkligheten) återkalla dem.

/Mattias Ribbing

www.mattiasribbing.se

av Etiketter: , , , 1 kommentar