När idrotten inte längre är rolig!

Idrottsrörelsen i Sverige är fantastisk. Samtidigt finns det en stor utvecklingspotential och en del mindre bra exempel.

Det måste vara ok att inte tycka om idrotten. Idrottare måste få uttrycka att hen inte tycker att det är roligt längre. Det är viktigt att barn, ungdomar och vuxna upplever att de idrottar för att dem själva vill det. Framförallt barn och ungdomar! 

När det gäller barn och ungdomar är det viktigt att våga lyssna på aktiva. Våga ställa frågan om dem tycker att de är roligt och om de vill fortsätta. Ökar frågan risken att idrottaren lägger av? Nej det ökar möjligheterna för idrottaren att må bra i sitt idrottande.

Annonser

Hej förälder, sluta ring och skicka sms till tränare under sena kvällar och helger!

Att vara tränare innebär en hel del stress. Vi har tidigare skrivit ett blogginlägg baserat på en studie av Olusoga, Butt, Maynard och Hays (2010) där vi tog upp vad som stressar elittränare och hur de kan hantera sin stress. Exempel på stressorer är media, prestationskrav, egna förväntningar och relationen med idrottarna. Exempel på copingstrategier (sätt att hantera stress) var att umgås med familj, vänner, egen träning och att ha tydliga roller i organisationen.

Majoriteten av alla tränare i Sverige befinner sig inte på elitnivå. Inom barn- och ungdomsidrotten har tränarna ofta arbeten utöver det som de gör inom idrotten. Och en annan stor skillnad mellan att träna vuxna i en elitmiljö och att träna barn och ungdomar är föräldrarna och deras roller/involvering i deras barns idrottande.

Harwood och Knight (2009) fann att föräldrar var en betydande stressor för tränarna. Något som var stressande var när de ringde och smsade dom om idrottare, träningsupplägg etc. Vi träffar regelbundet tränare och ledare som tycker att det är besvärande med föräldrar som hör av sig hela tiden och har åsikter om allt möjligt.

Vi har tidigare skrivit ett uppskattat inlägg med fokus på frågan Hur ofta du frågar hur tränaren mår? I inlägget lyfte vi vikten av att stötta och hjälpa tränarna så mycket som möjligt istället för att ställa orimliga krav och lägga fokus på att kritisera och styra tränarna. Prata med andra föräldrar och tränarna om hur ni kan hjälpa till och stötta på bästa sätt.

Bilden nedan är tagen av Glennon Doyle (@glennondoyle) som fann en idrottsförälder som sov under en fotbollsmatch. Kanske är det ibland det bästa sättet att stötta? Finnas där när det behövs.


Referenser:
Knight, C. J. & Harwood. C. G. (2009). Exploring parent-related coaching stressors in
British tennis: A developmental investigation. International journal of Sports science
and coaching, 4
, 545-565. doi:10.1260/174795409790291448.

Olusoga, P., Butt, J., Maynard, I., & Hays, K. (2010). Stress and Coping: A Study of World
Class Coaches. Journal of Applied Sport Psychology, 22, 274-293.
doi.org/10.1080/10413201003760968

 

Hjälp mig jag är skadad!

Att bli skadad som idrottare kan vara väldigt dramatiskt och idrottaren kan ställas inför många och tuffa utmaningar om hen inte längre kan utöva sin idrott. Därför är det viktigt att öka förståelsen för skador och hjälpa tränare, aktiva och föräldrar att hantera denna situation så bra som möjligt.

Brewer, Andersen och Van Raalte (2002) har tagit fram en modell i syfte att få en bättre förståelse för vad som påverkar en idrottare när hen blir skadad. Nedan följer huvudpunkterna i modellen.

Skadediagnos
Vad är det för skada? Hur lång rehab kommer att krävas? Var sitter skadan? Är det en tidigare skada som har gått upp igen?

Detta har givetvis en stor betydelse för hur mycket skadan påverkar idrottaren. En tuff skada för en äldre idrottare kan innebära att hen inte längre kan fortsätta sin karriär inom idrotten.

Intersektionalitet
Hur gammal är idrottaren? Socioekomiskt bakgrund? Har hen råd med en längre rehabilitering?

Det finns många olika sätt att bedriva rehabiliteringsträning. Ju bättre förutsättningar klubben har desto bättre rehabilitering kan de erbjuda sina idrottare.

Biologiska faktorer
Hur bra läker skadan? Hur väl sover idrottaren? Hur äter hen? Hur bra cirkulation är det i det skadade området?

Alla är vi olika och vissa idrottare kommer snabbare tillbaka. Det är viktigt att ha förståelse för det när vi diskuterar skadeproblematik.


Psykologiska faktorer
Fokuserar idrottaren på lösningarna eller problemen? Hur motiverad är idrottaren till rehabiliteringsräningen? Hur bra kan idrottaren hantera stress?

Stress påverkar idrottarna och en stressad idrottare har en högre risk att återigen bli skadad. Det är viktigt att den som blir skadad upplever en så hög kontroll som möjligt över situationen. Vad kan hen påverka och vad kan hen inte påverka?

En utmaning är att inte sätta igång med den ordinarie träningen för tidigt. Lagkamrater, tränare, sponsorer, styrelse, vänner och familj kan vara ett stöd för idrottaren med de kan också stressa hen att komma tillbaka för tidigt. Här är det viktigt att idrottaren själv vågar fatta beslut och sätta gränser.

Sociala sammanhang och stöd
Finns det människor i idrottarens närhet som hen kan prata med och få stöd av?

Denna faktor är oerhört viktig. Det är lätt att känna sig isolerad när man inte längre kan vara en del av den normala träningen. Många idrottare kan känna sig nedstämda, rädda och oroliga.

Socialt stöd har även stor betydelse när det gäller psykisk ohälsa inom idrotten. Och det är därför av vikt att alla som är aktiva inom en förening känner en tillhörighet och att de kan få hjälp och stöttning i utmanade situationer, likt den om man blir skadad.

Faktorerna ovan behöver tas i beaktning för att så bra som möjligt kunna erbjuda idrottaren ett bra stöd när hen blir skadad.

Referens:
Brewer, B, Andersen, M, & Van Raalte, J (2002). Psychological aspects of sport injury
rehabilitation: toward a biopsychosocial approach. In Mostofsky, D.L. (ed.), Medical and psychological aspects of sport and exercise, Morgantown, W.Va., Fitness Information Technology, ss. 41-54.

Mental träning: Ge dig själv rätt förutsättningar!

Det kan vara svårt att förändra vanor och destruktiva beteenden. Många elitidrottare har tuffa scheman och pressar sig själva hårt. I många fall får de inte riktigt den återhämtning de behöver, varken i kvantitet eller kvalitet.

Om du arbetar med att bli bättre på att hantera din frustration är det viktigt att ge dig själv goda förutsättningar för att göra ett bra arbete. Om man under en längre tid har uttryckt sin frustration på destruktiva sätt kan det krävas mycket för att lära sig hantera frustrationen på ett bättre sätt.

Generellt sett hanterar man frustation sämre om man är trött och sliten. Om man på en bra dag kan vara för hård mot sig själv och uttrycka sin frustration på ett destruktivt sätt blir det inte lättare om man ligger nära gränsen och pressar sig själv hårt.


Att arbeta med att hantera sin frustration, att vara kvar i känslorna, att acceptera dem och fokusera på rätt saker kräver hårt arbete. Det kräver perspektiv, självbehärskning och aktivt arbete med sitt fokus. Då behöver man också anpassa helheten till det.

Se till så att du sover och äter bra och arbetar med kvalitativ återhämtning (ha dagar helt utan träning i din idrott, tid då du inte behöver prestera i någon form, tid då du vilar och ha tid då du är aktiv med annat, hitta på nya saker, hitta på roliga saker och umgås med människor du tycker om). Ta gärna bort ett eller några träningspass i veckan eller korta ner träningspassen under en period och se till att arbeta på ett bra sätt med dina rutiner och din hantering av frustrationen. När du kan hantera frustrationen på ett bättre sätt kan du stegvis lägga till mer träningstid.

 

 

 

Top in je Kop: How young athletes in The Netherlands are improving their mental skills behind their computer

We are proud to have Mark Schuls as guest author for our blog. Enjoy his text about his work with online training for youth athletes.

The Internet provides alternative ways of delivering sport psychology services to athletes. It has some advantages compared to classical methods of mental training, like face-to-face consulting and workshops. Maybe the most important one, is that the threshold to start is much lower. Also, people differ in the way they learn. Where some people learn by interaction with others, others like to read and reflect on themselves.

I am working as a sport psychology consultant in The Netherlands and I have implemented online mental training in the way I work, by designing a module for young athletes to improve their mental skills. Young athletes are presented skills like goal setting and imagery stepwise, by using examples from elite athletes, animated videos and exercises. There are three parts of the training divided in three steps. The focus of the three parts is on exploring their mental skills, learning to train effectively and performing under pressure respectively.

One example comes from step five of the training, in which the athletes learn how to build self-confidence. This exercise starts with “building a wall” as a metaphor for improving self-confidence. If you want to build a wall, you will have to use bricks. More bricks make the wall more solid. When something hits a weak wall, it will burst and maybe even collapse. When something hits a strong wall, there will be no or little damage. The bricks of self-confidence are positive experiences. The more positive experiences an athlete will have, the stronger his or her self-confidence will be.

Next, the young athlete is asked to write down positive experiences in each brick of a wall. This way, they will create an overview of their positive experiences. One could also use a marker and Lego blocks. This idea stems from the principles of positive psychology, which stress the importance of focusing on one’s strengths. The wall can be a reminder of what young athletes already have achieved and it can stimulate them to also focus on positive aspects of performance.

About the author: Mark Schuls has been working for 10 years as a registered sport psychologist in The Netherlands for his own company, TipTop Sport. More information can be found at www.tiptop-sport.nl.

Låt oss dansa tålamodets dans

Hur snabbt kan en idrottare lära sig en ny färdighet? Hur många färdigheter kan en idrottare lära sig i veckan, i månaden eller om året? Vad är rimligt?

Många gånger har vi för höga förväntningar på idrottarna. Vi tror att de är supermänniskor som snabbt ska lära sig massa nya färdigheter, helst på en gång. Oavsett ålder och nivå så tar det dock tid.

I det senaste avsnittet av vår podcast Hjärnskrynklarna diskuterade vi utveckling och tålamod och vikten av att förstå att det tar tid att lära sig saker. Här skiljer sig föreningar åt. Finns det ett starkt resultatfokus är det svårt att vänta in utveckling. Resultatet måste komma nu! Med ett utvecklingsfokus ligger fokus på att lära sig av sina erfarenheter, positiva som negativa. Det är då bättre att idrottaren lär sig och tränar på rätt saker istället för att det ska gå snabbt.

Idrottare borde ha rimligare förväntningar på sig själva och tränare/ledare borde ha rimligare förväntningar på sina idrottare.

Nej, det är ingen vanlig tävling!

Ibland inför riktigt stora tävlingar brukar tränare ge rådet att försöka se det som en vanlig tävling. Problemet är att det inte är en vanlig tävling. Tränare, idrottaren och alla andra vet om att det är en speciell tävling. Hur mycket idrottaren än försöker intala sig själv att det bara är som en vanlig tävling så vet nog hen innerst inne att det inte är det. Då kan det skapa fler problem än det löser om man försöker inbilla sig det.

Det är bättre att se det som det är. Det är en tävling som betyder mycket mer än andra tävlingar. Det behöver inte betyda att man ska ändra taktik eller göra på andra sätt. Skillnaderna kan vara stora runt om (t.ex. mer publik) men under tävlingen handlar det om att göra samma saker.

Det är viktigt att arbeta med att hantera pressen och det lönar sig inte heller att förstora upp tävlingens betydelse. Ha processen och utveckling i fokus. Jobba med att acceptera den extra pressen och uppmärksamheten som med all sannolikhet kommer att vara där och träna på att prestera så bra som möjligt under de förhållandena.

Ha med dig nyfikenhet. Var nyfiken på de känslor och tankar som kommer i samband med tävlingen. Om det är en situation som du tidigare inte varit med om kommer de hända saker du inte har någon erfarenhet kring. Sätt därför inte för höga krav på hur väl du borde kunna hantera situationen.

Vems ansvar är det när idrottaren inte lyssnar?

– Har alla förstått? Är det tydligt vad vi ska göra?
Tystnad. Svagt nickande huvuden. Till slut säger några lite tyst:
– Ja.
Träningen börjar och flera aktiva genomför övningen på ett felaktigt sätt.

Är det idrottaren som har lyssnat dåligt?
Är det tränaren som har gett otydliga instruktioner?
Är det lagkamraternas fel?
Är det föräldrarnas fel som inte hjälpt den aktiva att förbereda sig på ett bra sätt?

Som tränare är det bra att fokusera på det du kan påverka och ta ansvar för det. Att tänka att idrottarna är idioter kan i sig kallas för just idioti. Det skapar varken framgång eller utveckling. Däremot är det bra att nyfiket se på situationen. Vad kunde jag ha gjort bättre? Ska jag ge färre och tydligare instruktioner? Kan jag be idrottarna att instruera varandra? Kan jag demonstrera övningen först?

Det är sunt att utgå från att alla idrottare vill genomföra övningar korrekt. De vill utvecklas, uppfattas som duktiga och bli omtyckta. Däremot klarar inte alla av det. Om man utgår från idrotten så är brist på motivation och/eller kompetens möjliga förklaringar till det. Antingen har du som idrottare inte motivationen att lyssna på det tränaren säger, eller så saknar du helt enkelt kompetensen för att förstå vad det är hen säger.

Som aktiv har du ett ansvar att säga ifrån när du inte förstår. Det är viktigt att ta det ansvaret. När tränaren frågar om alla har förstått så säg nej om du inte har gjort det. Det är mycket bättre än att vara tyst och sedan göra fel på övningen. Som tränare kan det vara bra att fundera på hur man kan skapa ett klimat där idrottarna vågar berätta om de inte riktigt förstår.

Om du som tränare tar ansvar för din del kommer du må och prestera bättre. Vissa idrottare beter sig illa ibland. Det är givetvis deras egna ansvar. Men varje individ behöver ha förutsättningar för att lyckas och där har du som tränare en viktig roll.

Föregå med gott exempel på träningar och tävlingar!

Hur vill du att dina lag- eller klubbkamrater ska agera på träning och tävling?

Vill du att dina träningskompisar ska ge dig bra feedback, stötta dig när det går dåligt, vara professionella och göra sitt bästa varje träning?

En av de bästa strategierna du kan använda dig av för att påverka dem på ett positivt sätt är att själv föregå med ett gott exempel och bete dig på det sätt du vill att de ska bete sig på. Det kan vara jobbigt ibland, men det är troligen bäst för dig och förhoppningsvis kan det påverka de andra att bete sig på ett önskvärt sätt.

Börja med att fundera på hur du skulle vilja att andra betedde sig. Fundera sedan på hur du beter dig och vad du kan göra för att föregå med ett gott exempel. Ta fram så konkreta beteenden som möjligt. Vad kan du göra redan på nästa träning? Börja med ett eller två beteenden.

Till exempel:

  • Ropa ”Bra!”, ”Starkt”, ”Bra jobbat!” när andra gör sitt bästa i tuffa situationer!
  • Arbeta med att hantera din frustration och fokusera på att göra det du ska så bra som möjligt!
  • Säg ifrån när några uppför sig sexistiskt eller har pratar på ett kränkande sätt.
  • Var noggrann med dina rutiner.
  • Prata med någon du normalt sett inte brukar prata med så ofta.
  • Uppvisa ett bra kroppsspråk fast du inte presterar bra och kanske bär på jobbiga känslor.
  • Om du ser att en träningskompis har det tufft så ge hen en stödjande klapp på axeln.
  • Säg ifrån när en i gruppen är taskig mot en som är sämre/yngre/svagare.
  • Gör det du ska även när du är rädd (t.ex. ta ett skott när det bara är några sekunder kvar).
  • Fortsätt kämpa fast du är helt slut.
foto: Matteo Vistocco unsplash.com

Tre tips för att skapa en välmående och välpresterande grupp

Vi ska till fotbolls-VM!!

Kollektivet vann. En stark grupp orkade stå emot Italien. Idrott är fantastiskt!

Hur skapas dessa starka grupper?

Här kommer tre viktiga ingredienser från oss:

Tydlig målbild
Vart ska vi? Om vi tar Sveriges herrlandslag som exempel hade de från Janne Anderssons första samling ett tydligt mål. De skulle till VM. Vart ska ni i er grupp? Det behöver inte vara att vinna serien eller komma till VM. Det ska vara en målsättning som är rimlig och meningsfull för den grupp som du är involverad i.

Tydliga roller
Vem gör vad? Alla kan inte byta däck när en Formel 1 bil kommer in i depån. Rollerna behöver vara glasklara. Emil Forsberg kan inte ställa sig i målet och ta bollen med händerna. Robin Olsen kan inte följa med upp i anfallet. Alla behöver ha en tydlig roll som är accepterad av gruppen och individen. Här behöver det finnas utrymme för diskussion, så att alla har möjlighet att ifrågasätta och diskutera sin roll.

Feedback på önskvärda beteenden
Vad behöver ni göra för att nå målet? Vad behöver du göra i din roll för att bidra? Om vi tar Andreas Granqvist som exempel. En stabil mittback i svenska herrlandslaget. Han behöver få feedback på det han ska göra. Till exempel nicka bort bollen och ligga rätt i positionsspelet.

Feedback är motorn i grupprocesser. Utan feedback kan ni sätta vilket mål som helst och ha tydliga roller. Men om ingen får höra vad hen gör bra och hur hen kan göra det bättre sker det inte någon utveckling.

Det ska vara övervägande positiv feedback. Fokusera på det ni kan påverka och beröm dina lagkamrater. Vi behöver alla höra vad det är vi gör bra. En grupp kan få individer att växa, men den kan även få individer att bli mindre. Därför behövs det ett kontinuerligt och effektivt arbete.