Early specialization: A parent’s dilemma

We are proud to have Charlotte Downing (Doctoral researcher) as a guest author. We hope you will enjoy her text about early specialization.

What is early specialization?
Early specialization is defined as intensive training in a single sport, before age 12. Many organisations such as the International Society of Sport Psychology (ISSP) suggest that intensive training from a young age can be harmful to physical and psychological health. Despite this, early specialization is relatively commonplace in youth sport.

When most parents hope for their child to have a long, happy and healthy career in sport, we question whether early specialization can be a part of that.

Who’s in the driving seat of early specialization?
Children are often introduced to sport by their parents. There are many reasons why parents initiate their child’s involvement in sport. For example, wanting their child to be physically active and providing opportunities for their child to socialise. However, it is also possible for parents to remember their own sport engagement fondly, and hope for their child to follow their sporting success. This is not necessarily problematic, as long as the child remains curious and shows enjoyment from their participation in sport. It is important for parents to refrain from putting pressure on a child to participate, or specialize, in a particular sport.

The process of early specialization isn’t necessarily always driven by parents, or coaches. For example, is it possible for a child to ask to do more and more training in one sport? Perhaps they love spending time at the tennis courts, and they are always asking friends and family to help them train. Of course, it’s important to avoid overtraining, but the driving force behind specialization has the potential to be determined by a child who simply loves their sport. Although this idea hasn’t yet been extensively examined by researchers. It is perhaps logical to think that specialization that is athlete driven has the potential to be less pressurizing than parental or coach driven specialization.

The blog post is about early specialization in sport, there it's appropriate to include a picture of kids kicking soccer balls
Photo by Lukas on Pexels

My child doesn’t want to try other activities!
Many researchers and organisations recommend a diversified approach to sport development. This means that a child should try and experience many different sports before settling into just one main activity.  But, we are all familiar with stories of children who are football or gymnastics crazy, showing little interest in activities outside of their one main sport. While it’s wonderful that you might have a passionate and driven child, it is also good to reflect on the risks of single-sport participation.

One of the most commonly discussed psychological risks of early specialization is lower enjoyment and increased dropout. It is suggested that some aspects of specialized training are less fun. For example, repeating a skill over and over until you master it, might not be fun for all young athletes. However, some athletes might enjoy this highly focused and technical aspect of their training. Fun and enjoyment is often reported to be beneficial for long term commitment and success in sport. So, as a parent it’s good to check in with your child to make sure sport is still a source of fun. If the environment is very outcome focused, or there is emphasis on competition, then this could be less enjoyable. However, parent-athlete communication is key to understanding what aspects of training a child may find most, or least, enjoyable.

It is also important to consider how varied the training is within the sport. For example, if a young athlete is training for multiple hours with just one coach, is always with the same group of peers, and always practices the same skills, this is highly specialized. On the other hand, an athlete could train with multiple coaches, multiple groups of peers, and practice many different skills or types of training. Think about the difference between sprint practices vs. practicing all types of athletics, they would offer very different amounts of training variation. Perhaps for children who only show interest in one sport, diversified and varied experiences within the sport may provide a more rounded and balanced sports experience.

Even in situations where a child has balanced and diverse experiences within a single-sport, it is still important to consider the wider social context outside of sport. If a child is completely immersed in one sport, it is always important to have non-sport related activities/friends too. For example, if a training session or competition goes badly, who/what can your child turn to as an “escape”? Having hobbies or friends outside of sport are great for when a child needs a break. If a young person ties their whole sense of self with participating in a particular sport, it can be difficult to cope when things go wrong, such as injury or deselection.

My child does gymnastics so early specialization is needed.
Several organisations have suggested that early specialization may be a requirement for success in sports where athletes peak early, such as gymnastics and figure skating. However, the actual evidence exploring this is extremely limited. Just look at Oksana Chusovitina from Uzbekistan, a 44 year old gymnast who has qualified for the Olympics for the 8th time!

In fact, there is very little evidence that early specialization in any sport is beneficial. Previous research has found that success in youth sport does not always mean success in adult sport. In other words, early specialization does not guarantee long term success.

Take home message
While early specialization is associated with several risks, it is continuing to happen in youth sport. Therefore parents must consider what is right for their own child, regardless of the training traditions within the sports club. Having a fun and varied childhood is part of healthy development, but exactly how this variety is achieved will be specific to the needs of each child.

Please also remember that this blog post refers only to the psychological aspects of early specialization. There are many researchers who feel strongly that early specialization increases risk of injury and burnout.

References and extended reading:
Côté, J., Lidor, R., & Hackfort, D. (2009). ISSP position stand: To sample or to specialize? Seven postulates about youth sport activities that lead to continued participation and elite performance. International Journal of Sport and Exercise Psychology, 7(1), 7-17, doi:10.1080/1612197X.2009.9671889

Fahlström, P. G., Gerrevall, P., Glemne, M., & Linnér, S. (2015). Vägarna till landslaget: Om svenska elitidrottares idrottsval och specialisering. (Vol. 1): Riksidrottsförbundet: FoU-rapport.

Haugaasen, M., Toering, T., & Jordet, G. (2014). From childhood to senior professional football: elite youth players’ engagement in non-football activities. Journal of Sports Sciences, 32(20), 1940-1949, doi:10.1080/02640414.2014.970218

Storm, L. K., Henriksen, K., & Krogh, C. M. (2012). Specialization pathways among elite Danish athletes: a look at the developmental model of sport participation from a cultural perspective. International Journal of Sport Psychology, 43(3), 199-222, doi:10.7352/IJSP.2012.43.199

Patel, T., & Jayanthi, N. (2018). Health-related quality of life of specialized versus multi-sport young athletes: A qualitative evaluation. Journal of Clinical Sport Psychology, 1-36. doi:10.1123/jcsp.2017-0031


About the author
Charlotte previously trained as a dancer and teacher in the UK before beginning her PhD education at the Swedish School of Sport and Health Sciences. Her research focuses on the psychological aspects of early specialization, with a focus on aesthetic sports such as gymnastics, figure skating and dance (find Charlotte’s publications here). Aside from her academic work, Charlotte also delivers applied psychology workshops with dancers in high level training.

The blog post is written by Charlotte Downing (doctoral researcher) and therefore it's appropriate with a picture of Charlotte



Tre psykologiska färdigheter alla idrottare (och tränare) behöver jobba med

Vi är stolta över att ha Rasmus Wallin-Tornberg (fotbollspsykologisk rådgivare för svenska damlandslaget i fotboll) som gästförfattare till bloggen. Här beskriver han tre viktiga psykologiska färdigheter.

Idrottare utmanas på flera olika sätt genom karriären. De ska prestera på träning och tävling, de ska samarbeta med andra på ett effektivt sätt och de ska orka hålla uppe motivation, utveckling och välbefinnande över tid. Idrottare (och tränare) behöver kontinuerligt jobba med att utveckla färdigheter för att hantera dessa utmaningar.

Jag och min kollega Daniel Ekvall jobbar på Svenska Fotbollförbundet som tränarutbildare i Fotbollspsykologi och som fotbollspsykologiska rådgivare för dam- respektive herrlandslaget i fotboll. Vi använder termen ”fotbollspsykologi” eftersom vi utgår från spelet fotboll i första hand och fokuserar på utmaningarna som en fotbollsspelare behöver hantera. Psykologin ses som en del bland många andra delar som tillsammans samverkar i en helhet. Inom fotbollen pratar vi bl.a. om fotbollsaktionen som är något som spelaren gör på planen, t.ex. en passning. Flera olika delar påverkar passningens kvalitet däribland teknik, fysisk, spelförståelse och psykologi. Därför är det viktigt med ett helhetsperspektiv.

De senaste åren har vi beskrivit fotbollspsykologi utifrån tre färdigheter. Eller rättare sagt tre teman som beskriver färdigheter som en fotbollsspelare behöver jobba med för att hantera många av de vanligaste utmaningarna som de stöter på. Dessa teman är:

  1. Att göra nästa aktion med hög kvalitet
  2. Att göra lagkamrater bättre
  3. Att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär

Vi har upplevt att det är en stor fördel att vi pratar med tränare och spelare utifrån dessa teman istället för att prata om ”idrottspsykologiska områden” som t.ex. självförtroende, koncentration, motivation och lagsammanhållning. Genom att uttrycka oss i dessa tre teman kan såväl spelare som ledare snabbt sättas igång i en diskussion. Att t.ex. i smågrupper diskutera exempel på hur man kan göra sin lagkamrat bättre är något som såväl nya tränare, unga spelare och landslagsspelare kan diskutera.

Dessa teman är idrottsgenerella och går därmed utmärkt att applicera på andra idrotter. I detta blogginlägg skriver jag om dem, samt hur du som idrottare kan jobba med dem på ett enkelt sätt – oavsett vilken idrott du utövar.

Tema 1: Att göra nästa aktion med hög kvalitet
Detta tema handlar om att göra det som är viktigt på träning och match/tävling. Benämningen ”nästa aktion” är en signal till att idrottaren behöver vara i nuet och göra det som är viktigt – oavsett hur det gick i situationen innan. En golfspelare behöver göra nästa slag med så hög kvalitet som möjligt även om hen missade i situationen innan, en ryttare behöver ta nästa hinder med hög kvalitet även om de senaste hindren togs på ett perfekt sätt och en handbollsspelare behöver snabbt jobba tillbaka i försvarsspelet även om lagkamraten missade en bra målchans.

Ett nyckelbegrepp för nästa aktion är ”psykologisk flexibilitet”. Det handlar om att idrottaren kan göra beteenden som är viktiga i stunden tillsammans med de tankar och känslor hen har för tillfället. Det är ett perspektiv som präglas av acceptans av t.ex. tankar och vad som händer. Detta är till stor del det motsatta mot tidigare generationer av idrottspsykologi där det ofta fanns inslag av att försöka tänka eller känna på ”ett visst sätt”. En psykologiskt flexibel idrottare kan göra det som är viktigt tillsammans med såväl negativa tankar och tvivel som glädje och positiva tankar.

Texten handlar mycket om fotbollspsykologi och tre viktiga psykologiska färdigheter. Därför passar det bra med ett foto på fotbollsspelare som spelar match.
Foto av 272447 på Pixabay

Tema 2: Att göra lagkamrater bättre
Alla idrottare är beroende av andra på olika sätt för att kunna prestera. I alla lagidrotter är det uppenbart att det är viktigt att vara synkade, att samarbeta på ett bra sätt och att trivas ihop. Inte bara under matcher för att prestera ihop, utan även under träning och resor för att utvecklas och att hålla motivationen uppe över tid. I lagidrotter är det väldigt tydligt att det inte räcker med att enstaka individer kan göra ”nästa aktion” eftersom man är beroende av att lagkamraterna också kan göra det. Dessutom måste individerna göra aktioner som är i synk med lagets arbetssätt.

Även i individuella idrotter är det viktigt att göra lagkamrater bättre. Även om skidåkare, golfspelare, roddare, skyttar och bowlare tävlar enskilt så är de i behov av en bra miljö med andra duktiga spelare. Det är väldigt värdefullt att ha andra att ta inspiration av och tävla mot: det hjälper till med både utveckling och motivation. För idrotter där man möter en motståndare, t.ex. bordtennis, padel, judo och fäktning, är det ännu mer uppenbart att alla gynnas av att alla i gruppen blir bättre: ju bättre min kamrat blir – desto mer måste jag utvecklas. Att göra lagkamrater bättre är lika viktigt för alla idrotter!

Tema 3: Att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär
När idrottare och tränare tänker på idrottspsykologi är detta tema troligtvis inte det första de tänker på; snarare är det tema 1 eller 2 som är i fokus. Men att skapa förutsättningar för en långsiktig och hållbar karriär är väldigt viktigt och underskattas detta temat finns det risk att idrottares karriärer, och ännu värre att deras mående, påverkas negativt. Idrottare stöter på många utmaningar genom karriären som inte handlar om att prestera när det gäller, eller att samverka med andra. Exempel på vanliga utmaningar är att hantera kombinationen av skola och idrott, en lång skadeperiod och flytten till en miljö med högre krav.

Att en idrottare utmanas är vanligt och ofta önskvärt. Både idrottaren som blir antagen till ett idrottsgymnasium och idrottare som kvalificerar sig till OS blir troligtvis jätteglada och ser fram emot den kommande tiden. Men framgångarna är samtidigt förenade med högre krav. Vissa idrottare är rustade för att hantera dessa ökade krav, medan andra har sämre förutsättningar. Det handlar bland annat om idrottarens kunskap och färdigheter, men även om det stöd som idrottaren har av människor runt om sig. Ett exempel är två elitcyklister som blir proffs utomlands och inte bara får högre krav på sig – de kanske flyttar hemifrån för första gången och kommer till en ny miljö med nytt språk. För den ene cyklisten blir kanske den stora utmaningen att klara sig själv med alla hushållssysslor och för den andre cyklisten blir kanske de högre kraven det som blir tufft.

Du behöver jobba med dessa tre färdigheter!
I denna text har tre psykologiska teman beskrivits. De handlar om färdigheter som behövs för att klara av utmaningarna under en idrottskarriär. De är idrottsgenerella och täcker tillsammans helheten som idrottaren behöver hantera – från det som händer på planen/golvet/mattan till den sociala delen och till det långsiktiga perspektivet.

Du som idrottare eller tränare behöver jobba med dessa färdigheterna kontinuerligt. Det betyder inte att du inte är bra på dem – tvärtom så är min erfarenhet att många jobbar på ett väldigt bra sätt med dessa teman. Men även om du är bra på dem så behöver du fortfarande fortsätta att jobba kontinuerligt.

Om du är idrottare eller tränare och…

  • … tycker att du är bra på de tre färdigheterna: Skriv ner vad du gör och som du kan fortsätta med för varje tema. Utgå från konkreta situationer och beteenden.
  • … tycker att du behöver jobba mer med något tema: Beskriv så konkret du kan vad du vill göra mer av. Utgå från konkreta situationer och beteenden.
  • … tycker att är extra svårt att göra det du vill: För vissa kan det vara extra svårt och det kan finnas hinder. Du kan läsa mer om det tema som du vill jobba med för att få mer kunskap och kunna reflektera bättre. Du kan även prata med någon och bolla dina funderingar med. Det finns även möjligheter att ta hjälp av någon för att att utveckla de färdigheter som du behöver jobba med. Titta gärna på RF:s sida om idrottspsykologi.


I maj publicerades boken ”Fotbollspsykologi – för nästa träning och en långsiktig karriär” som Rasmus skrev tillsammans med Daniel Ekvall. I den beskriver de dessa tre teman och ger tips till både spelare och tränare. Även om boken utgår från fotboll, är alla tre teman idrottsgenerella och går därmed utmärkt att applicera på andra idrotter.

För varje del finns en grundläggande del, som gäller alla, och en fördjupande del, för dem som vill veta mer. I alla kapitel finns ”pilmodellen” med som är ett verktyg för att tydliggöra vad som är viktigt för dig och framförallt vilka beteenden du vill göra mer av. Till boken finns en webbplats med filmklipp, case och uppgifter för idrottaren och material för tränaren/läraren/föräldern. Även om boken handlar om fotboll så är den lätt att applicera på alla idrotter eftersom utmaningarna och färdigheterna finns inom alla idrotter.

Boken beställer du genom SISU Idrottsböcker: Fotbollspsykologi – för nästa träning och en långsiktig karriär


Rasmus Wallin-Tornberg har en magisterexamen i idrottspsykologi från Högskolan i Halmstad och en grundutbildning i KBT med inriktning elitidrott. Han har arbetat de senaste 15 åren med tillämpad idrottspsykologi, bland annat med BK Häcken, Frölunda Indians och IFK Kristianstad. Nu jobbar han på Svenska Fotbollförbundet som tränarutbildare i fotbollspsykologi och fotbollspsykologisk rådgivare för damlandslaget. Kontakta Rasmus om ni har frågor: rasmus@idrottspsykologi.se

Texten handlar om psykologiska färdigheter och är skriven av Rasmus Wallin-Tornberg. Därför är det passande att inkludera en bild på Rasmus i landslagskläder.
Foto av Anna Moilanen

Om en idrottare säger att hen gör sitt bästa så är det så!

Ibland händer det att tränare och föräldrar påstår att idrottaren inte gör sitt bästa. Det ser kanske ut som det. Idrottaren:

  • Tar inte löpningen när hen borde.
  • Verkar slö
  • Ser ofokuserad ut
  • Gör inte det hen ska

Är det så då? Gör inte idrottaren sitt bästa?

I vissa fall gör inte hen sitt bästa och i andra fall gör hen sitt bästa även fast det inte ser ut som det.

  • Idrottaren vet inte vad hen ska göra och blir därför passiv och försiktig. Hen gör sitt bästa, försöker prestera så bra som möjligt samtidigt som hen försöker hitta en lösning.
  • Idrottaren har väldigt svårt att fokusera där och då. Det kanske ser ut som att hen är ofokuserad och det är ju inte så konstigt eftersom hen också är det. Det betyder dock inte att hen inte gör sitt bästa.
  • Idrottaren är väldigt nervös
  • Idrottaren förstod inte vad du menade när du gav instruktionen
  • Idrottaren är så fysiskt eller mental trött att det inte ser ut som att hen ger allt när hen faktiskt gör det

Kan det här bli en ursäkt för idrottare?

Att idrottaren säger att hen gör sitt bästa fast det inte är så. Kanske, men den risken får man ta. Det kan bli problematiskt om föräldern eller tränaren väljer att inte tro på det idrottaren säger. Om idrottaren inte gör sitt bästa så kanske hen med tid inser det och/eller kan vara ärlig med det. Det är idrottaren som ska kämpa och ge allt vad hen gör, då borde det vara upp till idrottaren att bestämma.

Hur pratar ni om ansträngning?

Det kan vara nyttigt att prata om ansträngning, vad det innebär och hur idrottaren upplever situationen. Idrottaren kanske inte tror att hen kan anstränga sig mer men när man pratar om vad det innebär kanske hen inser att hen kan anstränga sig mer. Samtalet kan även leda till att tränaren eller föräldern förstår idrottaren och hens situation bättre och att hen faktiskt gör sitt bästa.

Om det ser ut som att idrottaren inte gör sitt bästa så fråga. Om idrottaren inte gör sitt bästa så bli inte arg utan lyssna och försök hjälpa hen att komma fram till hur hen kan göra sitt bästa nästa gång. Hjälp idrottaren att inse vikten av att göra sitt bästa. Om idrottaren säger att hen gör sitt bästa så lyssna på hen och utgå från det.

Texten handlar om att lita på idrottare när de säger att de gör sitt bästa. Därför passar det bra med ungdomar som spelar en ishockeymatch.
Foto av Ethan McArthur på Unsplash

Hjälp dina idrottare att fokusera bättre under träningen

Om du vill hjälpa dina idrottare att fokusera bättre när de tränar finns det många saker du kan göra. Vi ska fokusera på några av dem i denna text, nämligen att hjälpa dem slappna av mentalt mellan övningar, förbereda sig mentalt inför dem och reflektera efter dem.

Mentala förberedelser inför övningar
Inför varje övning är det bra att skapa förutsättningar för idrottarna att fokusera, göra sitt bästa och få ut så mycket som möjligt av övningen. Ge dem därför möjlighet att förbereda sig för övningen. Be dem fundera på vad de vill få ut av övningen, vad de ska fokusera på och göra (vilka är deras nyckelbeteenden?). Målet är att idrottarna senare ska göra detta själva inför varje övning, men det sker inte av sig själv. De behöver lära sig hur de ska göra och sedan träna på det. Slutligen är det bra att uppmuntra och påminna dem om att verkligen göra sitt bästa under den kommande övningen.

Utvärdering efter övningar
För att ta tillvara på övningen på bästa sätt är det bra att ha en kort utvärdering efter övningen. Det hjälper också idrottarna att släppa övningen och slappna av inför nästa. Du kan välja mellan att ställa frågor till idrottarna som de får svara på och diskutera i helgrupp, två och två eller fundera på själva. Exempel på saker du kan fråga om är, hur väl de fokuserade, hur mycket de ansträngde sig, hur väl de arbetade med det skulle göra, hur de skulle kunna göra det bättre nästa gång, vad de lärde sig och vad de gjorde bra.

Mental paus mellan övningar
Det är bra om de sedan får en liten stund att mentalt slappna av innan nästa övning. En stund då de inte tänker på idrotten. Bra strategier kan vara att prata med varandra om något helt annat eller att arbeta med andning (här kan du läsa om en andningsövning de kan använda sig av). Det kan vara bra att prata om hur man kan genomföra en mental paus och själva låta dem använda den strategi som passar dem bäst. Tiden för den mentala pausen kan variera lite beroende på vilka övningar ni arbetar med och hur träningen är upplagd. Ofta får idrottare en fysisk paus mellan övningar men det är inte alltid de har möjlighet att koppla av mentalt. Efter en övning kanske man pratar om hur det gick och sedan börjar man direkt prata om nästa övning samtidigt som man kanske dricker vatten.

Det går inte att vara 100% fokuserad på rätt saker under ett helt träningspass. Genom att aktivt genomföra en mental paus mellan övningarna får de slappna av och vila mentalt. Då minskar risken att idrottarna ofrivilligt tappar fokus under övningen. Genom att ta en mental paus, och koppla av, mellan övningarna blir det tydligare när de kopplar på under övningarna. Det är bra för idrottarna att göra det tydligt när de kopplar av och kopplar på, så att de inte går runt och är lite halvt ofokuserade hela tiden.

En del tränare skulle kunna uppleva det som problematiskt att lägga in tid under träningar för mental förberedelse, utvärdering och mentala pauser i samband med övningar. Förmodligen skulle det ju leda till mindre tid för att till exempel spela fotboll, tennis eller volleyboll. Det är dock värt det och över tid, genom träning, kommer rutinerna kräva mindre tid då idrottarna kommer kunna genomföra dem själva och mer effektivt.

Texten handlar om hur tränare kan hjälpa deras idrottare att fokusera bättre under träningar. Därför passar det bra att använda en bild som visar när några fotbollsspelare tränar under en fotbollsträning.
Foto av Jeffrey F Lin på Unsplash


Välj hur länge du vill genomföra övningen, till exempel 2, 5 eller 10 minuter.

Under övningen ska du arbeta med att ta djupa och långsamma andetag (när du andas in ska magen åka ut och när du andas ut ska magen åka in). Du ska fokusera på din andning under övningen. Fokusera på att andas långsamt och lägg märke till hur det känns i kroppen när du andas ut och in. Notera att du slappnar av i kroppen när du andas ut.

Om du märker att tankarna far iväg och du tänker på något annat (t.ex. hur lång tid det är kvar, att du hör något ljud eller tankar på vad du ska äta till middag) så notera det och för sedan tillbaka tankarna till din andning. Döm eller värdera inte dina tankar utan arbeta med att acceptera dem och fokusera igen på din andning.

Sätt till exempel alarmet på din klocka och genomför övningen till det att alarmet ringer.

Det här är en övning som du kan genomföra när det passar under dagen för att få en mental paus eller träna ditt fokus och att vara närvarande i nuet. Du kan självklart variera övningen på olika sätt och behöver inte använda dig av något alarm.

Jag ville för mycket!

Ibland hör vi idrottare säga att de ville för mycket och att det därför inte gick bra. Man kan dock inte vilja för mycket. Det handlar nog snarare om vad det är man vill och hur man hanterar situationen.

Mikaela är en tennisspelare. Hon vill väldigt gärna vinna den kommande matchen mot Sara. Det som ofta händer när det är en match Mikaela vill vinna riktigt mycket är att hon blir rädd för att missa och då spänner hon sig och blir väldigt försiktig. Hon placerar sig även för långt bakom baslinjen, håller igen och duttar in bollarna och hoppas att motståndaren ska missa.

Det enda som gäller när Mikaela spelar en tennismatch är att vinna matchen. I och med att det viktigaste är att vinna blir det även viktigt att inte förlora och det finns alltid en risk att man förlorar en match (även om man är mycket bättre än motståndaren). Problemet är inte att hon ”vill det för mycket” och lösningen på problemet är därför inte heller att vilja det mindre.

En bra lösning är att fokusera på att göra det hon ska så bra som möjligt, till exempel slå igenom forehanden ordentligt i viktiga lägen (trots att hon känner sig spänd), arbeta med en hög intensitet i fotarbetet och acceptera misstag (även om det är jätteirriterande för att det är så enkla misstag).

För Mikaela gäller det att omvandla viljan att vinna till att arbeta hårdare med att göra det hon ska fast det är jobbigt. Ju mer hon vill vinna desto jobbigare kommer det förmodligen bli att slå igenom sin forehand i viktiga lägen.

Något annat som kan hjälpa Mikaela är att fokusera mer på utveckling. Om Mikaela vill bli bättre på att spela tennismatcher, och har det som huvudfokus, behöver hon arbeta med att spela på det sätt hon vill spela på. Gör hon det kommer hon att utvecklas mer och prestera bättre under matcherna. Om hon bara fokuserar på att vinna är risken stor att det låser sig. Det är generellt sett bäst att arbeta med att göra det hon ska och det hon vill bli bättre på samt att skapa bra förutsättningar för det (t.ex. att det är ok att göra misstag och att förlora).

Det är underbart att du vill mycket. Fortsätt med det.

Blogginlägget handlar om ett exempel om en tennisspelare som upplever att hon ville för mycket och därför presterade dåligt. Därför passar det väldigt bra med en bild på en tennisspelare.
Foto av mobina rb på Unsplash

Stötta andra barn i idrottsföreningen

För att era barn ska trivas, må bra och utvecklas i idrottsföreningen är det viktigt att det är ett bra klimat i föreningen. Något du som förälder kan göra för att påverka klimatet på ett positivt är att stötta andra barn i föreningen. Nedan följer några tips på hur du kan stötta andra barn på ett bra sätt:

  • Hälsa på barn du träffar från föreningen, dels på föreningens anläggningar, på stan eller i samband med tävlingar
  • Heja på dem och stötta dem när ni ser dem tävla
  • Hälsa på dem och deras föräldrar i samband med tävlingar även om ert barn strax ska tävla mot dem, har förlorat mot dem eller placerats sämre i tävlingen
  • Fråga hur det är med dem om de ser ledsna ut
  • Uppmuntra ert barn att umgås med andra barn i er förening och att behandla dem på ett schysst sätt
  • Fråga ditt barn om de andra barnen i föreningen (t.ex. om de hade roligt på träningen, om de har syskon, vilken skola de går i, vad de har för andra fritidsintressen). Visa ditt barn att du bryr dig om de andra barnen.

Det kan kännas naturligt att stötta andra barn i föreningen men det sker inte alltid, speciellt inte under tävlingar i vissa idrotter. Därför är det något som är bra att reflektera över och aktivt arbeta med.

Inlägget handlar om vikten av att stötta andra barn i sin idrottsförening. Därför passar det bra att ha en bild på idrottande barn.
Foto av Sheri Hooley på Unsplash

Hjälp dina idrottare att bli snällare mot sig själva

Huvuduppgiften för en tränare är att hjälpa idrottarna att bli bättre på deras idrott. Barn- och ungdomsidrotten är även en viktig plattform för att hjälpa idrottarna utveckla livsfärdigheter och bli bättre människor. Som tränare har man till exempel möjlighet att hjälpa idrottarna bli snällare mot sig själva och hantera utmaningar på ett sunt sätt. Självklart är det många andra i deras liv som också påverkar idrottarna och deras färdigheter (framför allt deras föräldrar) men du som tränare har definitivt betydelse när det gäller detta.

Eftersom tränare har en stor inverkan på idrottarna och hur de är mot sig själva finns det en del saker som är viktiga att reflektera över:

  • När du pratar med idrottaren innan tävlingar är det bra att fokusera på ansträngning, samarbete, glädje och utveckling. Undvik att fokusera på att vinna, på om idrottaren är bättre eller sämre än motståndaren och om idrottaren borde uppleva mycket press eller inte. Ställ gärna frågor och få idrottaren att prata om vad idrottaren ska jobba med, vad hen ska fokusera på, vad hen vill utveckla och hur hen ska göra det.
  • Innan tävlingar är det bra, om tillfälle ges, att hjälpa idrottaren acceptera känslorna hen upplever. Risken är stor att idrottaren försöker bli av med sina känslor (t.ex. tvivel och sårbarhet). Det är bra för idrottaren att träna på att vara ok med de känslor som uppstår.
  • Hur mycket positiv och korrigerande feedback ger du till idrottaren under träningar? Arbeta med att ge mer positiv än korrigerande feedback. Genom att ge mindre korrigerande feedback och mer positiv feedback till idrottaren påverkar du inte bara hens beteenden, välmående, motivation och självförtroende. Du påverkar även hur hen är mot sig själv. Om du visar att det är ok för idrottaren att göra fel och om du ger beröm när idrottaren lyckas och när hen anstränger sig påverkar du även hur idrottaren är mot sig själv och hur hen kommer att tänka i framtida situationer.
  • Hur ser ditt kroppsspråk ut under träningar/tävlingar? Har du ett negativt kroppsspråk vid misstag? När ser du mest glad ut? När idrottaren vinner/får höga poäng, gör mål eller när idrottaren gör rätt saker men missar eller när hen gör sitt absolut bästa fast hen ser ut att förlora? Arbeta med att inte gestikulera och se arg, ledsen och besviken ut när idrottaren gör misstag eller förlorar. Gör ditt bästa med att ha ett positivt kroppsspråk när idrottaren gör rätt saker oavsett om resultatet blir bra eller inte.
  • Reflektera över hur du analyserar matcher/tävlingar tillsammans med idrottaren. Hur mycket fokuserar du på det som idrottaren gjorde dåligt och hur mycket fokuserar du på det hen gjorde bra? Det kan absolut vara bra att identifiera vad idrottaren gjorde mindre bra och diskutera hur hen kan förbättra det. Huvudfokus bör dock ligga på det som idrottaren gör bra. Fokusera också gärna på vad idrottaren tyckte vad roligt och vad hen lärde sig.
  • Hur är du mot de andra tränarna?  Det är viktigt att behandla dem schyst och respektfullt. Ge gärna positiv feedback till dina kollegor när du har möjlighet. Ditt agerande mot de andra tränarna påverkar klimatet i idrottsföreningen (du mår bra av att stärka dina kollegor de mår bra av att få positiv feedback) och chansen är större att idrottarna är schysta mot varandra om de ser att tränarna stöttar och hjälper varandra.
  • Prata om vikten av att vara snäll mot sig själv och uppmuntra idrottaren att vara snäll mot sig själv. Det kan vara bra att låta äldre idrottare, som dina idrottare ser upp till, berätta om hur de kämpar/har fått kämpa med att vara snällare mot sig själva och varför det är viktigt.
  • Arbeta med att vara snäll mot dig själv. Det ger dig en bättre förståelse för vad det innebär att arbeta med att vara mer snäll mot sig själv och det skiner nog igenom om du också arbetar med det. Det kan även vara givande att dela med sig av ditt arbete med det till idrottaren. Det skapar trovärdighet.

Det är utmanande att vara tränare och det är många saker man ska hjälpa idrottarna med. Det finns inga krav att du ska vara världsbäst på att hjälpa idrottarna att bli snällare mot sig själva. Det viktigaste är att du tänker på att det du gör påverkar dem och att du gör ditt bästa med att påverka dem på ett positivt sätt. En bra start är att reflektera över punkterna ovan. Vad gör du bra nu? Vad kan vara bra att arbeta mer med?

Foto av Sheri Hooley på Unsplash

Prioritera ett gemensamt avslut efter träningar

Ett viktigt moment under idrottsträningar, oavsett om du är tränare för små barn eller vuxna elitidrottare, är samlingarna i slutet av träningarna. Under en sådan samling är det bra att reflektera över träningen, prata om hur man upplevde den, lyfta lärdomar och förstärka det man har gjort bra.

Vad har ni för syfte med era samlingar efter träningar?

Träningar ska inte genomföras bara för att, de ska ha ett syfte (ha roligt, utvecklas) och en viktig del av processen är att i slutet av varje träning utvärdera arbetet under träningen. Det är ett bra sätt att få ett avslut på träningen så att idrottarna lättare kan släppa träningen och fokusera på andra saker efter den.

Trots att det är bra med en gemensam samling och reflektion vid slutet av träningarna är det många lag, tävlingsgrupper och idrottsföreningar som inte använder sig av denna strategi eller slarvar med det. En del tränare menar på att det inte finns tid till det, tiden är knapp som det är. Tid finns det dock alltid, det handlar om prioritering.

En del tränare menar på att det är viktigare att ha tid med en extra övning under träningen. Det kan vi förstå och ibland är det motiverat. Men reflektion efter träningspasset är väldigt viktigt för inlärningen och hoppar vi det steget missar vi mycket som är värdefullt.

Utgå gärna från att ni alltid har en samling på 5-10 minuter i slutet av träningen och forma sedan träningen runt det. En sådan samling kan hjälpa idrottarna att ta med sig mycket mer från hela träningen än vad de annars skulle ha gjort. Det kommer att ge mer än att lägga in ännu en teknikövning, hoppövning eller passningsövning.

Blogginlägget handlar om vikten av att ha avslutande samlingar då man utvärderar träningen, reflekterar över det som hände och lyfter det man gjorde bra. Därför passar det bra att inkludera en bild på en grupp barn som sitter i en grupp och pratar med deras fotbollstränare på en fotbollsplan.
Foto av Alyssa Ledesma på Unsplash

Fråga din tränare om du inte förstår


Du måste bli mer mentalt tuff!

Du måste förbättra ditt självförtroende.


Begreppen inom idrotten är många och det är ofta otydligt vad man faktiskt menar. Vad menar tränaren när hen säger fokus eller pratar om mental tuffhet?

För att du som idrottare ska utvecklas och bli så bra som du kan bli och framförallt ha det roligt på träningar och matcher är det viktigt att du vågar fråga när du inte förstår.


Det enkla svaret är ja. Sen kanske det inte är möjligt att prata om det just där och då (det kanske sker under pågående övning eller match). Ibland kanske tränaren inte heller vet exakt vad hen menar när hen säger kämpa eller fokus.

Utgå från att din tränare vill väl och hen vill att du ska förstå. Tillsammans kan ni hjälpa varandra kommunicera bättre och tydligare. Om du inte berättar när du inte förstår så kan det vara svårt för din tränare att veta det.

Hur är det för dig? Är din tränare otydlig ibland? Ber du din tränare förklara om du inte förstår? Är det jobbigt att fråga?

Inlägget handlar om vikten av att fråga sin tränare om man inte förstår hens instruktioner och feedback. Därför passar det bra med en bild på idrottare och tränare under en träning.
Foto av Jeffrey F Lin på Unsplash