Tre tips för att skapa en välmående och välpresterande grupp

Vi ska till fotbolls-VM!!

Kollektivet vann. En stark grupp orkade stå emot Italien. Idrott är fantastiskt!

Hur skapas dessa starka grupper?

Här kommer tre viktiga ingredienser från oss:

Tydlig målbild
Vart ska vi? Om vi tar Sveriges herrlandslag som exempel hade de från Janne Anderssons första samling ett tydligt mål. De skulle till VM. Vart ska ni i er grupp? Det behöver inte vara att vinna serien eller komma till VM. Det ska vara en målsättning som är rimlig och meningsfull för den grupp som du är involverad i.

Tydliga roller
Vem gör vad? Alla kan inte byta däck när en Formel 1 bil kommer in i depån. Rollerna behöver vara glasklara. Emil Forsberg kan inte ställa sig i målet och ta bollen med händerna. Robin Olsen kan inte följa med upp i anfallet. Alla behöver ha en tydlig roll som är accepterad av gruppen och individen. Här behöver det finnas utrymme för diskussion, så att alla har möjlighet att ifrågasätta och diskutera sin roll.

Feedback på önskvärda beteenden
Vad behöver ni göra för att nå målet? Vad behöver du göra i din roll för att bidra? Om vi tar Andreas Granqvist som exempel. En stabil mittback i svenska herrlandslaget. Han behöver få feedback på det han ska göra. Till exempel nicka bort bollen och ligga rätt i positionsspelet.

Feedback är motorn i grupprocesser. Utan feedback kan ni sätta vilket mål som helst och ha tydliga roller. Men om ingen får höra vad hen gör bra och hur hen kan göra det bättre sker det inte någon utveckling.

Det ska vara övervägande positiv feedback. Fokusera på det ni kan påverka och beröm dina lagkamrater. Vi behöver alla höra vad det är vi gör bra. En grupp kan få individer att växa, men den kan även få individer att bli mindre. Därför behövs det ett kontinuerligt och effektivt arbete.

Annonser

Var tyst istället så att idrottarna lär sig något

Tränare bryr sig generellt sett väldigt mycket om sina aktiva. De vill dem väl både på och utanför banan. Något som både är fantastiskt bra och viktigt.

Just det att man vill sina idrottare så väl skapar utmaningar för dig som tränare. En vanlig utmaning är att man hjälper idrottaren för mycket. Eller i alla fall på fel sätt. Man ger dem hela lösningen vilket kanske gör att de inte alls tar åt sig det. Istället är det ofta bättre att ge dem a och med hjälp av öppna frågor får dem att själva komma fram till b och c. Exempel på öppna frågor är

– Vad gjorde du bra i övningen?
– Vad fokuserade du på i det momentet?
– Hur upplevde du tävlingen?
– Vad lärde du dig under dagens träning?

caddie
Ibland kanske det handlar om att låta bli att säga tipset, bita sig i tungan och inte ge instruktioner, att låta dem misslyckas. Sedan med hjälp av öppna frågor hjälpa idrottarna att reflektera och lära sig av sina erfarenheter.

Ofta är det lättare att göra än att låta bli. Rädslan för passivitet är övervägande hos vissa tränare. ”Har jag sagt det eller visat det så har jag gjort vad jag har kunnat, då känns det som att jag har hjälpt dem.” Men det kanske hjälper dem mer om de själva får gå iväg och fundera på det. Du som tränare vill också prestera och vara duktig. Det är viktigt att reflektera över hur det påverkar dig och ditt beteende.

Hur kan du göra för att möta idrottaren där hen är på ett bättre sätt? Hur kan du agera för att idrottaren ska lära sig på ett bättre sätt?

  • Ge färre instruktioner?
  • Fokusera mer på att ge tydlig och positiv förstärkning av bra beteenden?
  • Ställa fler frågor?
  • Arbeta med ditt tålamod?
  • Bättre värdera när du ska prata och när du ska vara tyst?
  • Våga vara tyst i situationer då du skulle vilja säga något?

Våga ge och ta feedback

Det är viktigt att utvecklas inom idrotten. Det är något alla vill. Oavsett om man idrottar för att bli världsstjärna eller enbart för att det är roligt. Det är kul att lära sig en ny teknisk färdighet och göra saker bättre än tidigare.

För att lyckas med detta är feedback viktigt. Om vi föreställer oss att du alltid idrottar själv, att det aldrig är någon som ser dig, hör dig eller vet om det. Hur skulle det påverka din motivation?

Ett av de mest effektiva sätten att få ett beteende att upphöra är att ignorera beteendet, att inte ge någon feedback alls. En idrottare som till exempel pratar inför gruppen och skojar utan att få någon som helst respons på det kommer troligtvis minska med det beteendet.

Vi tror att vi inom idrotten kan bli bättre på att ge kvalitativ feedback. Framförallt idrottare till idrottare. Tränare och ledare är ofta medvetna om vikten av feedback. Däremot kan de aktiva vara sämre på att hjälpa varandra framåt genom att ge feedback. För ibland behövs det ingen tränare för att uppmärksamma bra beteenden och möjligheter till förbättring. Det kan räcka med en annan aktiv, som ser prestationen utifrån.

Det är bra att kontinuerligt ge sig själv feedback. Idrottare som tränar ute i skog och mark eller på ett gym har kanske inte alltid folk runt omkring sig just då som kan se en och ge feedback. Då är det bra att själv kunna reflektera kring sitt beteende.

friidrott tränatanken

Det är också viktigt att kunna ta och hantera feedback. Oftast ges feedback från lagkamrater och träningskompisar för att du ska utvecklas och prestera bättre. Arbeta med att ta feedback sakligt. Fråga dig själv vad du kan få ut av feedbacken. Kan du lära dig något av den?

Som ledare i en grupp kan du arbeta med ett schema för feedback, så att du säkerhetsställer att alla får ungefär samma mängd feedback. I många fall får nämligen de bästa idrottarna eller de idrottare som tränaren tycker bäst om mer feedback.

Instruktioner skiljer sig från feedback. Instruktioner kommer alltid innan ett beteende medan feedback kommer efter. Det är lätt att blanda ihop dem. Och det är vanligt att man som tränare ibland tänker att man ger feedback men istället ger instruktioner. Instruktioner utan feedback blir lätt verkningslösa. Var noga med att följa upp dina instruktioner med feedback på idrottarnas beteende. Detta gäller även idrottare. Instruera inte enbart varandra, fokusera istället på feedback.

Hur kan jag som tränare påverka kvaliteten på idrottarnas motivation?

Motivation är ett komplext begrepp och det finns många olika typer av motivation. Ett sätt att dela upp motivation är att skilja på inre och yttre motivation. Med inre motivation menas att en idrottare motiveras att till exempel spela tennis för att hon älskar spelet och för att hon upplever glädje när hon spelar. Med yttre motivation menas att hon gör det för att till exempel göra pappa glad eller undvika tränarens besvikelse. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om begreppen som du kan läsa här.

Ett behov vi människor har är behovet av autonomi/frivillighet, det är en grundförutsättning för inre motivation. Det vill säga att vi gör saker av eget initiativ för att vi själva vill det. Du som tränare har möjlighet att hjälpa idrottaren att få det här behovet tillgodosett.

Hur kan du då göra detta? I den här artikeln ger vi några exempel som baserar sig på en artikel av Mageau och Vallerand (2003).

Som tränare är det viktigt att ge idrottarna möjlighet att fatta egna beslut och val. Till exempel genom att:

  • Fråga dem vad de vill fokusera på under nästa träningspass, beroende på kunskapsnivån hos idrottaren kan du stötta med några alternativ.
  • Ge dem möjlighet att välja mellan olika övningar.
  • Ge utrymme för att själva ta initiativ och möjlighet att genomföra självständigt arbete.

Om idrottarna inte får möjlighet att ta egna initiativ blir det kanske inte lika naturligt att göra det för dem senare heller. Det kanske känns onödigt stort och svårt när det väl förväntas av dem i framtiden. Det kan även vara bra att tänka på att inte ge stöd när det inte behövs och låta idrottarna fatta egna beslut och göra saker själva när de har möjlighet.

När ni ska genomföra en övning så förklara varför. Om ni har vissa regler så berätta varför ni har dem. Inkludera idrottarna. När ni går igenom reglerna och uppgifterna är det viktigt att vara medveten om och visa förståelse för idrottarnas känslor kring dem. Ni kanske förstår att idrottarna känner sig besvikna när ni inför en viss regel. Förklara då att ni förstår om de känner sig besvikna och varför ni har regeln (till exempel för att minska risken att de skadas eller för att det kommer hjälpa dem utvecklas mer).

Träna tanken tennis

När ni ger feedback är det bra att tänka på att göra det på ett icke-kontrollerande sätt. Positiv feedback kan ha två olika funktioner, informativ och kontrollerande. Exempel på positiv feedback som är informativ och inte kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen”. Ett exempel på positiv feedback som är informativ och kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen! Om du kämpar lika bra i nästa match så kanske jag tar ut dig till laget”. Det är viktigt att den positiva feedbacken fokuseras på beteenden som är under idrottarnas kontroll och att den förmedlar höga men realistiska krav.

Undvik andra typer av kontrollerande beteenden, till exempel att säga att de måste bete sig på ett visst sätt, att ge idrottarna ångestskapande kritik och i vissa fall även belöningar. Om du som tränare är kontrollerande och ger idrottaren uppfattningen om att de måste bete sig på ett visst sätt så blir det problematiskt om de inte gör det. Det kan skada er relation (lyssna på Hjärnskrynklarnas diskussion om relationen mellan tränare och idrottare här) Genom att få en belöning för någonting kan det uppfattas som att aktiviteten inte är intressant utan belöningen. När man inte längre får belöningen kanske inte aktiviteten i sig är lika intressant längre.

Sammanfattningsvis är det bra att ge idrottarna valmöjligheter och ge dem förutsättningar att ta egna initiativ. Ge dem möjlighet att vara kreativa och ta ansvar. Förklara varför ni gör det ni gör, det leder till att de lär sig och blir involverade. Det gör att de växer och utvecklas och får det roligare.

Avslutningsvis är det bra att undvika ord som ”måste” och ”borde”. Kan ni formulera er på andra sätt? Kan ni hjälpa idrottarna att själva inse vad som är bra att göra?

Referens:
Mageau GA, Vallerand RJ. (2003). The coach-athlete relationship: A motivational model. Journal of Sport Sciences, 21, 883–904.

Teambuilding

Teambuilding är en populär strategi för att optimera prestationer inom ett idrottslag och kan användas för att förbättra en rad olika saker inom grupper och lag, till exempel ledarskap och kommunikation. Vi har valt att plocka ut delar av artikeln ”Team Building in Sport: Linking Theory and Research to Practical Application”  skriven av Paradis och Martin (2012, ni kan ladda ner artikeln här).

I artikeln använder sig Paradis och Martin av följande definition av teambuilding: ”Teambuildning är en metod till att hjälpa en grupp a) förbättra dess effektivitet, b) tillfredsställa medlemmarnas behov, och förbättra arbetsförhållanden”  (Paskevich, 1997, s 13; fritt översatt av redaktionen).

Paradis och Martin nämner att tränare ibland upplever att teambuilding är svårt att genomföra. De menar på att detta kan bero på att det är problematiskt att bestämma sig kring implementeringsprocessen eller att de inte tror på den tillräckligt mycket. Program kan appliceras antingen direkt (idrottspsykologiska rådgivaren arbetar med idrottarna) eller indirekt (idrottspsykologiska rådgivaren arbetar med tränaren som i sin tur implementerar programmet på idrottarna). Tränaren bör välja den strategi som hen känner sig mest bekväm med.

Vidare presenterar Paradis och Martin en modell för teambuildning som har tagits fram av Carron och kollegor (Carron & Spink, 1993; Carron, Spink, & Prapavessis, 1997).Det är en linjär modell och består av tre delar.

1) ”Inputs” (t.ex. hur laget urskiljer sig från andra lag och hur sammansvetsade de är)
2) ”Throughputs” (t.ex. samspel, kommunikation, samarbete, lagmål)
3) ”Outcomes” (t.ex. sammanhållning, prestation, kollektivt självförtroende).

Vidare i artikeln delger Paradis och Martin implikatoner för att genomföra ett fyrstegsprogram i arbetet med teambuildning (Carron & Spink, 1993).

  1. Introduktionssteg
    – Introducera teambuildingprogrammet till deltagarna.
    – Ge en bakgrund till programmet och varför det är bra att arbeta med teambuilding.
  2. Teoretiskt steg
    – Här presenteras det teoretiska ramverket för programmet. Varje steg i den ovanstående modellen redovisas.
  3. Praktiskt steg
    – Under det här steget är idrottarna delaktiga i att utveckla strategier för teambuildingprogrammet. Detta gör att de att de känner mer sig      delaktigare och ökar chansen att de fortsätter med hela programmet.
  4. Interventionssteget
    – I detta steg implementeras programmet.

Senare i artikeln redogör Paradis och Martin för olika praktiska strategier som kan användas i arbetet med att forma en framgångsrik grupp. Vi kommenterar deras förslag utifrån vårt perspektiv.

 

Deras tips: Intervju mellan tränare och idrottare. Tränarna skriver ned deras syn på idrottarnas roller i laget och idrottarna skriver ned deras syn på deras respektive roller. Detta följs av en diskussion.

Vår kommentar: Bra att skriva ned sina tankar. Tränaren och idrottaren skulle till och med kunna skicka underlaget till varandra innan de träffas för att diskutera det så de kommer väl förberedda till mötet.

 

Deras tips: Ge anonym feedback till lagkamrater. Varje lagkamrat skriver ”För att vi ska vara framgångsrika så måste spelare X göra …….. Efter detta diskuterar laget hur det som de har skrivit ned stämmer överens med hur de ser på det. Tränarna kan också baserat på detta bedöma hur nöjda idrottarna är med deras roller och hur väl de accepterar dem.

Vår kommentar: En viktig ingrediens för att skapa ett framgångsrikt team är feedback. Det är bra för alla att förbättra feedbackprocessen och det är en svår process att få igång i grupper. Det upplevs ibland en rädsla kopplat till att ge feedback och framförallt om den ska vara personlig och i ett direkt fysiskt samtal. Övningen de beskriver kan vara ett bra sätt att få igång feedbackarbetet i en grupp. Det kommer troligtvis vara enklare för idrottaren att ge anonym feedback först för att senare i processen utveckla arbetet.

 

Deras tips: En annan övning som är effektiv för att öka rollklarhet och rollacceptens är den ”Heta stolen”. Varje idrottare turas om med att säga vad idrottaren på den ”heta stolen” bidrar med till laget. Detta gör att spelarna i laget känner sig mer uppskattade. Idrottarna lär sig också vad som fungerar och vad de andra idrottarna i laget uppskattar att de gör.

Vår kommentar: Tuff övning! Vi har själva inte genomfört den övningen men blir inspierade att testa något liknande. Vi tror det skulle vara väldigt bra för idrottare att sitta i mitten medan de andra i gruppen får tala fritt kring hur de tänker och känner, utan att de andra i grupper ger pikar eller kommenterar. Det är viktigt att övningen genomförs på ett respektfullt och bra sätt av alla inblandade.

 

Deras tips: För att förbättra gruppmiljön är ett alternativ att särskilja laget från andra grupper och lag. Till exempel genom accessoarer (t.ex. kläder), arbetsmiljö, och lagmotto. Det kan också vara bra att till exempel resa tillsammans till tävlingar och hitta på saker tillsammans utanför idrotten.

Vår kommentar: Att göra någonting helt annat än det gruppen vanligtvis gör är ett väldigt bra sätt för spelarna att lära känna varandra bättre. Helt plötsligt kan två idrottare som inte pratat tidigare hitta gemensamma intressen bara för att de vanliga ramarna är borta. Här gäller det att tränaren och gruppen vågar vila och bryta mönster och att det inte alltid görs när det går dåligt för laget utan även proaktivt under säsong.

Trevlig helg!