Hur kan jag få spelarna att snacka mer?

Många idrottslag behöver öka kommunikationen mellan deras spelare under både träningar och tävlingar. Nedan följer några tips på vad ni kan göra för att era spelare ska börja prata mer med varandra.

Berätta om vikten av att kommunicera mycket. Visa filmklipp från matcher med idrottslag som pratar mycket med varandra. Om ni har möjlighet så bjud in en duktig spelare som gruppen ser upp till som kan komma förbi och berätta om hur viktigt det är med kommunikation.

Ge beröm till spelarna när de pratar mycket med varandra: ”Nu pratar ni riktigt bra med varandra!”, ”Bra att ni ger varandra så mycket positiv feedback nu”, Riktigt bra att du hjälpte Stina där Alicia!”. Om de spelar dåligt under en halvlek eller period men pratar mycket med varandra så välj ibland att inte kommentera det de gör dåligt eller mindre bra. Fokusera istället enbart på hur bra det är att de kommunicerar så bra med varandra. Berätta konkret vad de gör bra i deras kommunikation så att de förstår vad som är bra och därmed kan fortsätta med det.

Prata om att spelarna ska berömma varandra när de märker att andra i laget kommunicerar mycket och bra. Att de ska ge beröm och visa uppskattning till varandra när de ger mycket positiv feedback och hjälper och stöttar varandra.

Se till att fokusera på kommunikationen under minst en övning under varje träning. Det kan vara en vanlig övning eller en matchspelsövning och fokus ska ligga på kommunikationen. Innan ni påbörjar övningen så diskutera hur spelarna ska kommunicera med varandra (t.ex. vad som kan vara bra att säga i olika situationer). Ge feedback på deras kommunikation under övningen och efter övningen. När gjorde de det bra? Vad gjorde de bra? Fråga hur de upplevde de det.

Prova att genomföra en vanlig övning som ni brukar köra. Denna gång ska ni dock be dem att vara knäpptysta under genomförandet. Kör övningen igen och denna gång ska de prata mycket med varandra och hjälpa varandra så mycket som möjligt. Låt spelarna diskutera hur de upplevde skillnaderna.

Se om du kan filma övningar/matchmoment när de inte pratar så mycket med varandra och visa hur tyst det kan vara ibland. Jämför gärna med ett tillfälle då de kommunicerar med varandra på ett bra sätt.

Genomför övningar med fokus på kommunikation och instruera dem att överdriva kommunikationen. Få dem att prata hela tiden och mycket mer än vad de tror att de ska göra. Det kan hjälpa dem att bättre höra skillnad på när de pratar lite och när de kommunicerar bra med varandra. Att överdriva kommunikationen kan också vara bra sätt att få dem att komma över barriären att faktiskt börja kommunicera mer. Det kan vara svårt att komma igång och prata ordentligt om man inte brukar göra det. Det kan kännas konstigt och nästan vara pinsamt om man själv försöker prata och ropa mycket mer än tidigare samtidigt som de andra i laget inte gör det.

Arbeta med att vara så tydlig som möjligt i arbetet med kommunikation och ansträng dig med att följa upp och vara kontinuerlig i ditt arbete.

 


Foto av Perry Grone på Unsplash

Annonser

Ha en bra dialog med din tränare

Din tränare vill med största sannolikhet ditt bästa, att du ska må bra, utvecklas och prestera bra. Det är dock inte lätt att vara tränare och det kan vara utmanande för hen att veta vad som är bäst för dig (mycket är individuellt och hen är inte tankeläsare). Därför är det viktigt att du hjälper din tränare att hjälpa dig genom att prata med hen. Ni kommer inte att tycka lika i alla frågor (vilket är bra) men det är viktigt att ha en kontinuerlig och bra dialog.

  • Säg till om det är något du inte tycker är bra. Berätta hur du skulle vilja att hen gjorde istället eller arbeta med att komma fram till det tillsammans. Om det är något ni är oense om så diskutera det, kompromissa kanske, hitta eventuellt andra alternativ och modifiera. Det viktigaste är att ni pratar om det.
  • Tala om vad som är bra. När hen gör saker som hjälper dig och beter sig på sätt som du uppskattar så berätta det för hen. Ge positiv feedback till din tränare, det kommer att öka sannolikheten för ett ännu bättre samarbete.
  • Träna på att prata med din tränare. Kommunikation är inte lätt, risken för missförstånd är stor och det är svårt att prata om och förklara vissa saker. Bästa sättet att förbättra kommunikationen på är att prata mycket och ofta.
  • Arbeta aktivt med att förbättra er kommunikation. Ha regelbundna avstämningar (en gång i månaden eller kvartalet) då ni diskuterar er kommunikation (vad som kan bli bättre och hur, samt vad som fungerar bra).
  • Skapa rutiner för avstämningar och samtal. Många gånger är det tight om tid och tränaren vill diskutera men är stressad. Därför är det viktigt att ni kontinuerligt över säsongen planerar in avstämningar.
  • På samma sätt som motivation är viktigt för dig är det viktigt för din tränare. Att ha en starkt inre motiverad tränare är mycket bättre än att ha en omotiverad tränare. Här spelar du och ditt agerande stor roll. Visa uppskattning för det arbete hen lägger ned på dig och din utveckling. Visa att du bryr dig om tränaren som människa och inte bara tränare (fråga till exempel vad hen gjorde i helgen, om hens familj och hur hen hade det under jul/nyår). Förstärk det din tränare gör bra och tänk på att ha en bra attityd och energi när du kommer till träningen. Hjälp din tränare skapa ett bra motivationsklimat på träningar och tävlingar.

Vem har jag inte snackat med på länge?

Sammanhållningen i gruppen och atmosfären på träningar är viktiga faktorer för en välfungerande grupp och de har stor betydelse för idrottarnas välmående och prestationer. Något som påverkar sammanhållningen är till vilken grad alla idrottarna i gruppen känner sig sedda och inkluderade.

En bra vana att ha när man kommer till träningarna är att fundera på vem man inte har snackat med så mycket på sistone och att sedan snacka med hen i samband med träningen. Det krävs inte så mycket, till exempel att man efter träningen frågar hur det är, att man är närvarande i samtalet och att man pratar lite om helgen eller en ny bra låt som har släppts.

Vem ska du snacka lite extra med på nästa träning?

Våga ge och ta feedback

Det är viktigt att utvecklas inom idrotten. Det är något alla vill. Oavsett om man idrottar för att bli världsstjärna eller enbart för att det är roligt. Det är kul att lära sig en ny teknisk färdighet och göra saker bättre än tidigare.

För att lyckas med detta är feedback viktigt. Om vi föreställer oss att du alltid idrottar själv, att det aldrig är någon som ser dig, hör dig eller vet om det. Hur skulle det påverka din motivation?

Ett av de mest effektiva sätten att få ett beteende att upphöra är att ignorera beteendet, att inte ge någon feedback alls. En idrottare som till exempel pratar inför gruppen och skojar utan att få någon som helst respons på det kommer troligtvis minska med det beteendet.

Vi tror att vi inom idrotten kan bli bättre på att ge kvalitativ feedback. Framförallt idrottare till idrottare. Tränare och ledare är ofta medvetna om vikten av feedback. Däremot kan de aktiva vara sämre på att hjälpa varandra framåt genom att ge feedback. För ibland behövs det ingen tränare för att uppmärksamma bra beteenden och möjligheter till förbättring. Det kan räcka med en annan aktiv, som ser prestationen utifrån.

Det är bra att kontinuerligt ge sig själv feedback. Idrottare som tränar ute i skog och mark eller på ett gym har kanske inte alltid folk runt omkring sig just då som kan se en och ge feedback. Då är det bra att själv kunna reflektera kring sitt beteende.

friidrott tränatanken

Det är också viktigt att kunna ta och hantera feedback. Oftast ges feedback från lagkamrater och träningskompisar för att du ska utvecklas och prestera bättre. Arbeta med att ta feedback sakligt. Fråga dig själv vad du kan få ut av feedbacken. Kan du lära dig något av den?

Som ledare i en grupp kan du arbeta med ett schema för feedback, så att du säkerhetsställer att alla får ungefär samma mängd feedback. I många fall får nämligen de bästa idrottarna eller de idrottare som tränaren tycker bäst om mer feedback.

Instruktioner skiljer sig från feedback. Instruktioner kommer alltid innan ett beteende medan feedback kommer efter. Det är lätt att blanda ihop dem. Och det är vanligt att man som tränare ibland tänker att man ger feedback men istället ger instruktioner. Instruktioner utan feedback blir lätt verkningslösa. Var noga med att följa upp dina instruktioner med feedback på idrottarnas beteende. Detta gäller även idrottare. Instruera inte enbart varandra, fokusera istället på feedback.

Måste träningen verkligen vara rolig?

Om man frågar idrottande ungdomar varför de idrottar så svarar de flesta, om inte alla, för att det är roligt. Vissa vill nå eliten och andra nöjer sig med att hålla igång med sin idrott, det ena hindrar inte det andra. Har idrottarna roligt på sin träning mår de bättre, de blir mer motiverade och de kommer förmodligen idrotta längre. Chansen finns även att de även tar med sig dessa erfarenheter och applicerar det i skolan och på arbetet.

Som tränare gäller det hela tiden att ha glädjen i åtanke. Det är viktigt att inte glömma bort det när man kämpar med att ge idrottarna förutsättningar att utvecklas. Vissa saker är tråkiga men det går att öka glädjen i det mesta. Fundera alltid på hur du kan göra det.

Går det att göra en tråkig övning roligare? Eller finns det en rolig övning som är lika bra? Övningarna i sig måste inte vara roliga, glädjen kan ligga i kommunikationen och feedbacken. Individer tycker olika saker är roliga. Vissa tycker om att man skämtar med dem, andra tycker det är roligt att det finns möjlighet att ta ut sig fullständigt. Självklart kan det vara svårt att nå alla men det är viktigt att lyssna och vara uppmärksam.

fotboll träna tanken
Kan man ibland ta bort ett pass så att idrottarna kan få lite andrum och få en chans att längta efter att komma till träningen? Kan man hitta på andra roliga saker tillsammans i gruppen? Brukar du inkludera idrottarna i beslutsprocessen? Du kan fråga dem vad de vill fokusera på nästa vecka, eller nästa pass. Du kan ge dem alternativ på övningar att genomföra. Du kan låta dem bestämma övningarna för ett träningspass. Du kan fråga dem vad de tror skulle göra en övning roligare. Ibland kanske det är helt andra saker än du själv tror.

Fråga idrottarna i slutet av passet hur roligt de har haft det. Fråga vad som kunde ha gjort det roligare. Förklara alltid varför du använder övningarna. Om de till exempel är mindre roliga så hjälper det idrottarna att veta att du har ett syfte med dem (och inte bara gör dem för att man brukar). Idrottarna blir mer motiverade, känner sig mer inkluderade, lär sig mer och har större chans att få ut mer av dem.

Teambuilding

Teambuilding är en populär strategi för att optimera prestationer inom ett idrottslag och kan användas för att förbättra en rad olika saker inom grupper och lag, till exempel ledarskap och kommunikation. Vi har valt att plocka ut delar av artikeln ”Team Building in Sport: Linking Theory and Research to Practical Application”  skriven av Paradis och Martin (2012, ni kan ladda ner artikeln här).

I artikeln använder sig Paradis och Martin av följande definition av teambuilding: ”Teambuildning är en metod till att hjälpa en grupp a) förbättra dess effektivitet, b) tillfredsställa medlemmarnas behov, och förbättra arbetsförhållanden”  (Paskevich, 1997, s 13; fritt översatt av redaktionen).

Paradis och Martin nämner att tränare ibland upplever att teambuilding är svårt att genomföra. De menar på att detta kan bero på att det är problematiskt att bestämma sig kring implementeringsprocessen eller att de inte tror på den tillräckligt mycket. Program kan appliceras antingen direkt (idrottspsykologiska rådgivaren arbetar med idrottarna) eller indirekt (idrottspsykologiska rådgivaren arbetar med tränaren som i sin tur implementerar programmet på idrottarna). Tränaren bör välja den strategi som hen känner sig mest bekväm med.

Vidare presenterar Paradis och Martin en modell för teambuildning som har tagits fram av Carron och kollegor (Carron & Spink, 1993; Carron, Spink, & Prapavessis, 1997).Det är en linjär modell och består av tre delar.

1) ”Inputs” (t.ex. hur laget urskiljer sig från andra lag och hur sammansvetsade de är)
2) ”Throughputs” (t.ex. samspel, kommunikation, samarbete, lagmål)
3) ”Outcomes” (t.ex. sammanhållning, prestation, kollektivt självförtroende).

Vidare i artikeln delger Paradis och Martin implikatoner för att genomföra ett fyrstegsprogram i arbetet med teambuildning (Carron & Spink, 1993).

  1. Introduktionssteg
    – Introducera teambuildingprogrammet till deltagarna.
    – Ge en bakgrund till programmet och varför det är bra att arbeta med teambuilding.
  2. Teoretiskt steg
    – Här presenteras det teoretiska ramverket för programmet. Varje steg i den ovanstående modellen redovisas.
  3. Praktiskt steg
    – Under det här steget är idrottarna delaktiga i att utveckla strategier för teambuildingprogrammet. Detta gör att de att de känner mer sig      delaktigare och ökar chansen att de fortsätter med hela programmet.
  4. Interventionssteget
    – I detta steg implementeras programmet.

Senare i artikeln redogör Paradis och Martin för olika praktiska strategier som kan användas i arbetet med att forma en framgångsrik grupp. Vi kommenterar deras förslag utifrån vårt perspektiv.

 

Deras tips: Intervju mellan tränare och idrottare. Tränarna skriver ned deras syn på idrottarnas roller i laget och idrottarna skriver ned deras syn på deras respektive roller. Detta följs av en diskussion.

Vår kommentar: Bra att skriva ned sina tankar. Tränaren och idrottaren skulle till och med kunna skicka underlaget till varandra innan de träffas för att diskutera det så de kommer väl förberedda till mötet.

 

Deras tips: Ge anonym feedback till lagkamrater. Varje lagkamrat skriver ”För att vi ska vara framgångsrika så måste spelare X göra …….. Efter detta diskuterar laget hur det som de har skrivit ned stämmer överens med hur de ser på det. Tränarna kan också baserat på detta bedöma hur nöjda idrottarna är med deras roller och hur väl de accepterar dem.

Vår kommentar: En viktig ingrediens för att skapa ett framgångsrikt team är feedback. Det är bra för alla att förbättra feedbackprocessen och det är en svår process att få igång i grupper. Det upplevs ibland en rädsla kopplat till att ge feedback och framförallt om den ska vara personlig och i ett direkt fysiskt samtal. Övningen de beskriver kan vara ett bra sätt att få igång feedbackarbetet i en grupp. Det kommer troligtvis vara enklare för idrottaren att ge anonym feedback först för att senare i processen utveckla arbetet.

 

Deras tips: En annan övning som är effektiv för att öka rollklarhet och rollacceptens är den ”Heta stolen”. Varje idrottare turas om med att säga vad idrottaren på den ”heta stolen” bidrar med till laget. Detta gör att spelarna i laget känner sig mer uppskattade. Idrottarna lär sig också vad som fungerar och vad de andra idrottarna i laget uppskattar att de gör.

Vår kommentar: Tuff övning! Vi har själva inte genomfört den övningen men blir inspierade att testa något liknande. Vi tror det skulle vara väldigt bra för idrottare att sitta i mitten medan de andra i gruppen får tala fritt kring hur de tänker och känner, utan att de andra i grupper ger pikar eller kommenterar. Det är viktigt att övningen genomförs på ett respektfullt och bra sätt av alla inblandade.

 

Deras tips: För att förbättra gruppmiljön är ett alternativ att särskilja laget från andra grupper och lag. Till exempel genom accessoarer (t.ex. kläder), arbetsmiljö, och lagmotto. Det kan också vara bra att till exempel resa tillsammans till tävlingar och hitta på saker tillsammans utanför idrotten.

Vår kommentar: Att göra någonting helt annat än det gruppen vanligtvis gör är ett väldigt bra sätt för spelarna att lära känna varandra bättre. Helt plötsligt kan två idrottare som inte pratat tidigare hitta gemensamma intressen bara för att de vanliga ramarna är borta. Här gäller det att tränaren och gruppen vågar vila och bryta mönster och att det inte alltid görs när det går dåligt för laget utan även proaktivt under säsong.

Trevlig helg!