Arbeta med att slå ”på” och ”av” under träningar och tävlingar

Som idrottare är det enormt viktigt att kunna fokusera på rätt saker vid rätt tidpunkt. För att bli bra på att göra det gäller det att slappna av mentalt när man kan. Det går nämligen inte att vara hundra procent fokuserad på något under en längre tid. Att hela tiden anstränga sig för att vara fokuserad leder till att man blir tröttare mentalt. Till slut kommer idrottaren ha svårt att fortsätta fokusera på det hen vill och risken ökar då för att hen hakar fast i tankar och känslor samt att hen blir distraherad oftare och under längre tid varje gång. Istället för att råka slå av mitt under en poäng i badminton eller mitt under ett stavhopp är det bättre att medvetet välja att slå av och vila mentalt mellan poängen eller hoppen för att sedan slå på igen innan nästa serve/retur eller påbörjad ansats. 

Med att vara på menas att fokus ligger på idrotten. Det kan vara vad som helst, till exempel ältande av vad som gick fel i första halvlek, flera snabba scanningar av var medspelare och motståndare befinner sig, ett flow-tillstånd under löpningen eller tankar som ”Vad händer om jag förlorar?” eller ”Ja! Jag vann första set, nu kommer jag att vinna matchen”. När jag pratar om att slå på handlar det dock om att fokusera på det som hjälper idrottaren att agera i värderad riktning i stunden. När man medvetet slår på vill man ju rikta fokus på det som är hjälpsamt. Det kan handla om att påminna sig om sin taktik, fundera på hur man ska förändra taktiken, vara närvarande i sina rutiner eller att fokusera på idrottandet i sig (t.ex. läsa av kroppsrörelser och uppkastet när motspelaren servar, vara närvarande i simningen eller vara närvarande löpningen, passningsspelet och kommunikationen med medspelare). 

Med att slå av menas att man fokuserar på vad som helst förutom idrotten. Syftet med att slå av är att vila mentalt, få mental återhämtning, så att man orkar vara fokuserad på hjälpsamma saker. För att orka det är det bra och ibland nödvändigt att vila mentalt när man har möjlighet (till exempel när domaren blåser av för icing i ishockey, mellan poäng i bordtennis, på bänken mellan inhopp under en handbollsmatch, eller när bollen flyger över sidlinjen i basket). Hur länge man är av kan variera mellan sekunder och timmar och det är viktigt att poängtera att en mikropaus på några sekunder (till exempel att man är helt närvarande i ett andetag) faktiskt kan också göra skillnad. 

När man är av är det mest fördelaktigt att fokusera på något som är hjälpsamt (till exempel andningen mellan poäng i padel) eller något neutralt/neutralt positivt som inte skapar mer ångest eller stress (till exempel den vackra omgivningen på golfbanan). Det är inte problematiskt om man upplever ångest när man är av, då är det bra att fortsätta att vara medvetet närvarande i nuet och fortsätta att vara av. Till exempel ge utrymme för ångesten och sedan uppmärksamma den spegelblanka sjön eller gladorna som flyger över träddungen. 

Om man inte slår av när man kan (till exempel mellan hoppen under en höjdhoppstävling) ökar risken att man slår av mot en ens vilja under ansatsen eller hoppet. För att det ska bli mer effektfullt är det bra att göra det tydligt när man går från av till på och från på till av, speciellt när man slår på. Det är inte heller fördelaktigt att vara lite halvt av eller på, det är bra att sträva efter att slå helt av eller slår helt på, 1 eller 0. 

Det är viktigt att arbeta med mental avslappning och mikropauser under både träningar och tävlingar. Det gäller ju att arbeta med det under träningar för att bli bra på att göra det under tävlingar. Dels för att kunna slå på och av på ett bra sätt, dels för att få in beteendet med att slå av och på så att det blir naturligt och att man verkligen ser till att göra det, även när man upplever mycket prestationsångest eller är stressad. Man kan även med fördel arbeta med det utanför träningar och tävlingar, dels i olika situationer i vardagen, dels genom olika övningar. Exempel på situationer då man kan arbeta med att slå av och på i vardagen är på jobbet, i skolan eller när man läser läxor. Här kan ni läsa om en övning som kan hjälpa idrottare att använda andning för att få till givande mikropauser: Andningsövning. Det finns flera olika sätt att arbeta med att slå av och på under träningar och tävlingar. Här följer två idrottsspecifika exempel på hur idrottare kan arbeta med det under tävling: 

Tennisexempel
Kajsa använder sig av mikropauser under tennismatcher, både mellan poäng och under sidbyten. Hon fokuserar då på sin andning. Hon tar några andetag och fokuserar på hur hon andas och hur det känns i kroppen, hon gör det utan att värdera eller döma. Ifall tankarna vandrar iväg under detta moment noterar hon det och återfokuserar sedan på andningen. När hon använder sig av den här mikropausen mellan poäng är hon medvetet närvarande i andningen. 

Kajsa spelar just nu en tennismatch. Hon servar och det står 4-4 och 0-15 i första set. Kajsa slår nu en ganska hård kickserve ut på Astrids backhand. Astrid får tillbaka en lös retur mitt i banan och Kajsa tar några steg in och försöker döda bollen med en hård forehandcross men drar ut den med en decimeter. Efter en kort analys släpper hon föregående poäng och slår sedan av. Hon tar två djupa andetag och fokuserar på andningen. Efter mikropausen slår hon på igen. Hon bestämmer att hon under nästa poäng ska fortsätta med att slå på Astrids backhand, att hon ska arbeta aktivt med fötterna och möta bollen tidigt. Hon bestämmer att hon ska slå en hård flack serve mot kroppen på Astrid. Hon ställer sig vid baslinjen och förbereder sig, studsar bollen tre gånger och servar. 

Golfexempel
Amir spelar en golftävling och ska slå ut på hål tre. Han slår en riktigt lång drive som lägger sig på höger sida av fairway. När han ser var bollen ligger genomför han sin post-shot rutin. När han är klar med rutinen knäpper med fingret och slår av (han lämnar golfbubblan). Samtidigt som han går mot bollen fokuserar han på sin gång. Han är medvetet närvarande i hans gång och arbetar med att vara rak i ryggen och hålla ett högt tempo. Claes som går i samma boll som Amir går upp jämsides honom. De pratar lite om en dejt Claes hade varit på förra helgen och hur katastrofalt dåligt det gick. De skrattar och Claes viker av för att gå till hans boll som ligger ute i ruffen. När Amir närmar sig sin boll knäpper han med fingret igen och slår på. Nu går han in i hans golfbubbla och ser sig omkring, han reflekterar över hur vinden blåser och funderar på om han ska använda en järnsjua eller järnåtta och hur han ska slå slaget (ni kan läsa mer om vad man kan tänka på mellan slagen här: Vad ska jag tänka på mellan slagen?). 

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av Guzmán Barquin på Unsplash

Annons

Vikten av mental återhämtning inom idrott

Under tre veckor i maj praktiserade Fannie Andersson hos Imagine that AB. En av uppgifterna Fannie hade under praktiken var att skriva ett inlägg till den här bloggen. Inlägget som handlar om mental återhämtning kan ni läsa nedan.

De flesta idrottarna vet att det är viktigt med fysisk återhämtning efter ett träningspass. När vi tränar utsätts kroppen för ett stresspåslag som gör att våra muskler bryts ner. När vi sedan återhämtar oss genom kost, vila och sömn byggs kroppens muskler upp igen. Det är alltså genom återhämtning som vi blir starkare. Skulle inte kroppen få chansen till fysisk återhämtning efter en kraftansträngning kommer stresspåslaget ligga kvar, musklerna får inte en chans att byggas upp igen och den hormonella balansen skulle inte återställas (Tuominen, 2021). 

Men vad händer när kroppen får fysiskt återhämtning men den mentala återhämtningen uteblir? Har du någon gång upplevt att du återhämtat dig fysiskt men att huvudet fortfarande känns tungt och du har svårt att känna dig riktigt utvilad trots att du vilat fysiskt? Fysiologiskt sett behöver vi den fysiska återhämtningen men människokroppen kräver även en mental återhämtning för att inte överbelastas (Tuominen, 2021). Genom mental återhämtning kan vi minska det mentala trycket och släppa tankar från problemet genom att exempelvis byta aktivitet för att skifta vårat fokus (Sahlgrenska universitetssjukhuset, 2020).

Om en idrottare inte återhämtar sig mentalt kan detta resultera i upplevd stress, trötthet, nedstämdhet, utbrändhet, överträning och i vissa fall depression (Brenner et al., 2019). Många idrottare idag sätter omedvetet hög press på sig själva och sina prestationer, oavsett om de är på planen eller inte. Denna strävan till att ständigt försöka utveckla sig själv och sin förmåga kan i sin tur gå ut över idrottares vardag då det blir som att man tar med sig arbetet hem (Brenner et al., 2019; Doherty et al., 2016). Kroppen får återhämtning från en fysisk ansträngning medan sinnet jobbar övertid, vilket kan störa den mentala återhämtningen (Balk & de Jonge, 2021). 

Foto av Fannie Andersson

Hur kan vi då skapa de bästa förutsättningarna för oss själva när det gäller mental återhämtning? Det är tyvärr inte så lätt som att trycka på en knapp och stänga av oron och stressen man känner. Vilken återhämtning som är bäst för just dig kommer inte vara samma som för någon annan. Vi människor har dock en sak gemensamt när det kommer till hur vi ska återhämta oss på bästa sätt och det är att återhämtningen behöver vara kravlös. Almén (2021) anser att en viktig faktor för fysisk- såväl mental återhämtning ligger till att skapa en psykologisk distansering från stressen. För att göra en psykologisk distansering möjlig måste vi koppla bort pressen och göra andra aktiviteter i en form av distraktion. Denna distraktion kan vara allt från att lyssna på musik eller utmana sig själv genom nya aktiviteter som förknippas med känslor som glädje och lust (Almén, 2021).

Ju mer vi försöker förstå oss på detta komplexa förhållningssätt mellan kroppen och sinnet desto mindre verkar vi förstå vi oss på det (Hassmén et al., 2009). Men verkligheten kvarstår i att det krävs både fysisk och mental återhämtning för att vi ska må bra och prestera bra. 

Referenslista

Almén, N. (2021). Återhämtningsguiden: Må bra trots stress och press. Natur & Kultur.
Balk, Y. A., & de Jonge, Jan. (2021). The “underrecovery trap”: When physical fatigue 
    impairs the physical and mental recovery process. Sport, Exercise, and Performance 
    Psychology, 10(1), 88–101. https://doi.org/10.1037/spy0000249
Brenner, J., LaBotz, M., Sugimoto, D., & Stracciolini, A. (2019). The psychosocial implications of sport
specialization in pediatric athletes. Journal of athletic training, 54(10), s. 1021-1029. 
    https://doi.org/10.4085/1062-6050-394-18
Doherty, S., Hannigan, B., & Campbell, M. J. (2016). The experience of depression during the 
    careers of elite male athletes. Frontiers in Psychology. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2016.01069
Hassmén, P., Kenttä, G., Gustafsson, H. (2009). Praktisk idrottspsykologi. SISU Idrottsböcker.
Tuominen, S. (2021). Återhämtning – vad händer i kroppen? Firstbeat Technologies Oy. 
Sahlgrenska universitetssjukhuset. (17 december 2020). Återhämtning vid trötthet. 
    https://www.sahlgrenska.se/for-dig-som-ar/medarbetare/aterhamtning/aterhamtning-vid-trotthet/

________________________________________________________

Fannie Andersson är en före detta innebandyspelare som har ett antal års erfarenhet inom idrottens värld (bl.a. SM-guldmedalj för juniorer, debut i distriktslaget och aktiv i allsvenska-serien). Hon studerar för nuvarande sin sista termin vid Högskolan i Halmstad på programmet Psykologi – inriktning idrott och motion för att få en kandidatexamen som beteendevetare. Hon är även en legitimerad personlig tränare och kostrådgivare på Nordic Wellness.

Att göra annat utanför idrotten

I veckan sändes dokumentären Östersunds sjungande fotbollsspelare. Dokumentären handlar om hur fotbollsklubben och laget arbetar med kulturevenemang för att stärka individerna och gruppen. Laget har dansat, sjungit och spelat teater och gör i denna dokumentär en låt.

Fotbollsspelarna som är med i dokumentären är heltidsproffs och de har tid att göra detta inom ramen för deras fotbollsliv. Men oavsett nivå och idrott är det viktigt att regelbundet släppa idrotten och göra andra saker.

Även om det kanske inte känns som att du utvecklas inom din idrott när du går iväg och dansar ger det dig någonting annat att tänka på. Det kan också bidra till nya perspektiv som gör att du kan hantera motgångar och utmaningar i din idrott på ett bättre sätt. Det kan även bidra med en ökad motivation till din idrott och att du får bättre mental återhämtning så att du kan fokusera bättre när du sedan är tillbaka på träningen.

– Fan! Har nu gått på bio några gånger och det känns verkligen bättre. Hehe, trodde inte att det skulle vara så enkelt och bekvämt att bli bättre på att hantera motgångar.

Citatet ovan kommer från en idrottare. Det visar lite på hur mycket det kan ge att testa någonting helt annat. Vi benämner detta för aktiv återhämtning. Ofta pratar vi fysisk återhämtning men det är minst lika viktigt med mental återhämtning.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Tränar du för mycket eller för lite?

I livet som idrottspsykologisk rådgivare försöker vi läsa så mycket vi kan. Utöver facklitteratur och aktuella forskningsartiklar (om mental träning, självförtroende, self-compassion, motivation, transformativt ledarskap, återhämtning, etc) försöker vi hänga med vad som händer inom idrotten nationellt såväl som internationellt. När vi sökte runt på internet fann vi en artikel från 2011 För hård träning kan ge depression”. Perspektivet från artikeln är bredare än att enbart hård träning leder till depression. Det krävs oftast många faktorer för att en idrottare ska bli deprimerad. En viktig del som de behandlar är vikten av att idrottaren inte skapar sig en ensidig idrottsidentitet.

Det är ett spännande begrepp och område. Tidigare här på bloggen skrev vi ett inlägg med rubriken ”Är du bara en idrottare?”. Inlägget handlar om just begreppet ”ensidig idrottsidentitet”. Tränar du mycket har du en stark koppling till din idrott, det är naturligt, frågan är bara om kopplingen är för stark?

Generellt sett är det viktigt att bredda livet och göra annat än idrott. Samtidigt ska du vara medveten om att om du satsar mot en elitkarriär i idrott kommer du behöva avvara andra saker i livet, för det kommer ta en hel del tid.

I en nyligen publicerad artikel av Tapio Joulamo med rubriken ”Träna mer, bättre och tidigare” skriver han om att idrottare specifikt inom basket tränar för lite.

När blir det för mycket med idrottande och träning då? Frågan är komplex och svår att besvara men ack så viktig att diskutera. UR sänder för tillfället en programserie på det här temat under namnet ”Idrottens himmel och helvete”, vilket fördjupar frågan och stärker vikten av det lyfts upp. Perspektivet vi vill fokusera på är den mentala förmågan att orka prestera. Förutom att bli fysiskt trött kan en idrottare bli mentalt trött.

Exempel
Emra idrottar och går i skolan, han går som de flesta i skolan fem dagar i veckan och han är även aktiv i sin idrott fyra gånger i veckan, alltså mycket prestation. Med prestation menar vi att Emra bedöms utifrån sin prestation, både i skolan och i sin idrott. Han har svårt att slappna av och upplever nästan hela tiden någon typ av stress, antingen för att han måste prestera bra eller för att han presterar för dåligt. Det som är viktigt för Emra är att han hittar mental återhämtning. Det gäller att göra saker utanför idrotten som inte handlar om att prestera, till exempel gå på bio, teater, måla eller läsa en spännande bok. Att ha andra intressen utanför idrotten som inte är kopplade till prestation hjälper Emra att undvika mental utbrändhet och en ensidig idrottsidentitet. 

Det är viktigt att ledare, aktiva och andra som är involverade i idrott är medvetna om att det kan bli för mycket mentalt och är känsliga för varningssignaler.

Exempel på varningssignaler:
–       Idrottaren har svårt att fokusera på en sak i taget. Hen har svårt att ta in instruktioner och gör ”konstiga” fel.
–       Sömnsvårigheter
–       Äter dåligt
–       Går ner i vikt
–       Lättirriterad

Det är några saker som är bra att känna till. Av det vi har sett och läst kommer vi nog oftare och oftare att få träffa idrottare som tappat glädjen för idrotten och som är mentalt slut. Hur ser det ut för dig? Tränar du för mycket eller för lite?

Hmm, du kan nog alltid träna mer, det finns alltid saker att förbättra. MEN har du passerat gränsen för vad du orkar och blir utbränd kommer du tillslut inte orka träna mer. Ibland när vi arbetar med idrottare brukar vi räkna ut hur många träningstimmar de har framför sig de närmaste 10 åren. Det är olika men räknar man på 10 timmar i veckan slutar det totalt på cirka 5000. Om du då lyckas träna 2500 timmar på 2 år har du fortfarande tränat 2500 timmar mindre än om du hade fortsatt med din idrott i 10 år. Risken med att öka träningsdosen är att den mentala energin inte räcker till…

Det är viktigt att tänka långsiktigt som golfproffset Henrik Stenson tryckte på i en intervju efter Idrottsgalan.

Lycka till!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Idrottspsykologi Idrott Träning Idrottsidentitet Återhämtning