Det bästa för din utveckling är ibland att vara kvar just där du är

Är denna miljö den bästa för min utveckling? Kan jag hitta något bättre? Det är vanliga frågor idrottare ställer sig och det är frågor som fokuserar på hur gruppen påverkar idrottaren.

Frågan hur idrottaren påverkar gruppen är inte lika vanlig. Det är också en fråga som tvingar idrottaren att vända blicken inåt, mot sig själv, sina brister och färdigheter. Det kan vara lättare att istället lämna över ansvaret på andra. Om man inte fungerar bra i en förening kan det vara lockande att lämna föreningen och hoppas att det blir bättre i nästa. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och vi har flera exempel på idrottare som bytt förening för att efter ett tag uppleva samma problem där.

Utveckling är att inte alltid att springa framåt, ibland handlar det om att sitta still, samtala eller bara reflektera. När vi träffar idrottare som upplever olika psykologiska utmaningar handlar det i många fall om att just våga stanna upp, inte fly från sina känslor och istället möta sig själv och fortsätta sitt arbete.

Att vara kvar i en förening har flera fördelar och en fördel är tiden. För över tid bygger idrottare vänskapsband. Se på äldre idrottare, hur många härliga kompisar har inte de? Ett nätverk av bra vänner som de känner väl efter alla år inom idrotten. Detta nätverk och sociala trygghet går att bygga för barn och ungdomar, men då behöver de få vara kvar i föreningen och utvecklas.

Det är en utmaning att stanna upp och inse att den bästa lösningen långsiktigt finns här, där du befinner dig. Vad kan du göra här och nu för att hantera det som inte fungerar?

Annonser

Är det bra långsiktigt?

Det är inte ovanligt för idrottare att bli otåliga och vilja ha resultat nu, nu, nu! Det är lätt att säga att de ska ta det lugnt och ha tålamod men det ären stor utmaning. Samtidigt är det långsiktiga arbetssättet så viktigt och det gäller att man hela tiden strävar dit.

Om man tänker för kortsiktigt och blir för otålig kan det leda till att man:

  • Ofta blir frustrerad
  • Inte vågar prioritera in tillräckligt mycket återhämtning
  • Återhämtningen inte blir tillräckligt bra
  • Fattar dåliga beslut
  • Träna/tävlar för mycket
  • Skadar sig
  • Tappar motivation när det inte går så bra/snabbt som man vill

Något man kan göra är att ta fram en långsiktig plan och sedan skapa en kortsiktig plan som ligger i linje med den långsiktiga. Det är viktigt att lita på sin planering och göra sitt bästa. Det går inte att hela tiden ifrågasätta det man gör, då är risken stor att man inte anstränger sig lika mycket under träning/tävling, att man grubblar/oroar sig mer och att man känner sig osäker. Samtidigt är det givande att kontinuerligt stämma av planen och göra förändringar när det är nödvändigt och när det kan göra planen och resan bättre. Det är bra att göra regelbundna avstämningar på bestämda tider, en gång i veckan, månaden, halvåret och året.

Tänk på balansen. Om man ska nå den absolut toppen i en idrott gäller det att träna väldigt mycket och stenhårt, det är en given grundförutsättning. Men för att det ska vara hållbart, för att man ska kunna prestera så bra som möjligt och för att man ska må bra under resan är det också viktigt med balans. Att balansera upp livet med andra intressen, bra återhämtning och ett socialt liv.

För att det ska bli lättare att ha det tålamod som krävs för att nå världseliten hjälper det att arbeta med att leva så mycket som möjligt här och nu. Oavsett om man fikar med en kompis, genomför ett hårt träningspass, leker med lillasyster eller sitter i kassan i en livsmedelsbutik. Framförallt gäller det att arbeta med att acceptera nuet och må så bra som möjligt nu. Bästa sättet för att må bra sen är att lära sig må så bra som möjligt nu, trots att allt inte är så bra som man skulle vilja att det var.

Det är ok att sluta med din idrott!

Är du en idrottare? Tränar och tävlar du i en idrott? Är du en hockeyspelare, badmintonspelare, gymnast, handbollsspelare, tennisspelare, klättrare, snowboardåkare eller roddare? Du är inte bara din idrott, du är så mycket mer än det.

Det är ok att sluta med din idrott! Det är ok att sluta tävla och bara fortsätta träna. Det är ok att både sluta träna och tävla. Det är ok att säga hejdå till din idrott oavsett vad någon annan säger, tycker eller vill.

  • Skulle din pappa bli ledsen om du slutade? Det är ok, han får klara det.
  • Skulle din tränare bli besviken om du slutade? Det är ok, hon får klara det.
  • Är du skyldig din mamma att fortsätta för att hon har satsat enorma summor och oändligt många timmar på ditt idrottande? Du är inte skyldig henne att fortsätta! Du får sluta.
  • Är du en fantastisk talang som inte får sluta för din och din talangs skull? Det är klart att du får sluta. Du är inte skyldig din talang någonting! Du kanske har ännu större talang inom något annat och du kanske skulle må bättre om du sysslade med något annat.

Vi älskar idrott och vi tycker att det är något fantastiskt att hålla på med för att det är kul och vi tycker att det är fantastiskt om man vill världens snabbaste kvinna eller ha sitt kontor på veckans golfbana men det spelar ingen roll vad vi tycker. Det som är viktigt är vad du tycker! Det är ditt liv och du ska göra det för din skull.

Varför idrottar du? Gör du det för att du vill det?

I så fall är det underbart! Kör! Men ställ dig själv frågan! Fråga dig själv varför du idrottar och fråga dig själv om du vill fortsätta. Var inte rädd för den frågan, om du vill fortsätta så är det inte något läskigt. Om du egentligen vill sluta så är det mycket bättre att ta tag i det nu än om ett halvår eller tio år.

Vill du inte fortsätta så sluta och gör något du vill göra.

Och kom ihåg, du kan alltid börja igen.

Vem ansvarar för din utveckling?

– Vem tar sig till träningen?
– Vem genomför träningarna?
– Vem utsätter sig för pressen under tävlingssituationer?
– Vem prioriterar bort fester, resor och biobesök för idrotten?

Svaret är du

Därför är det viktigt att du tar det ansvar du behöver ta för din idrottskarriär. Givetvis finns det föräldrar, vänner, tränare och andra runt dig som är oerhört viktiga och kan stötta dig. Men ingen vet det du vet och du är bäst på att känna dig själv. Vi runt dig kan se hur du agerar och efter det gissa vad du tänker eller känner, men vi behöver din input. Du behöver säga ifrån när arbetssätt eller övningar du genomför inte fungerar bra. Det är även viktigt att du berättar vad som fungerar bra så att vi kan fortsätta med det.

Eftersom det är du som ansvarar för din utveckling behöver du kommunicera med din omgivning och vid behov söka stöd och hjälp. Att gå in i sig själv och bara köra på är ibland en bra kortsiktig lösning. Men långsikt är det enormt viktigt med bra kommunikation. Du som idrottare behöver berätta hur du mår och vad du känner.

Ge inte upp! Tränare och föräldrar är ibland väldigt stressade och har kanske inte tid att lyssna på det du säger. Det låter hemskt men så kan det vara. Därför är det bra om du som idrottare inte ger upp efter att ha försök kommunicera något jobbigt en gång, kom igen och gör ett nytt försök.

Ibland är det jobbigt att driva sig själv framåt men det finns inga andra alternativ, du är och kommer alltid bestämma över hur du vill hantera situationer. Det är utmanade men också roligt.

Prata om andra saker med ditt barn efter tävlingen

Efter en tävling behöver du inte alltid prata om tävlingen med ditt barn. Det kan vara skönt för hen att prata om annat. Genom att till exempel prata om vad ni kan göra på lillasysters födelsedag, hur mormor har det eller vad ni kan hitta på i helgen visar du ditt barn att tävlingen inte är allt i världen och att det finns andra saker som är viktiga.

Självklart beror det på hur engagerad du är i ditt barns liv och hens aktiviteter. Här utgår vi från att du är engagerad. Om du vanligtvis inte är med på träningar/tävlingar och om du inte pratar om ditt barns idrottande så ofta är det nog bra att prata lite mer om tävlingen och barnets upplevelser relaterat till den.

Givetvis är det viktigt att inledningsvis knyta an till tävlingen när du träffar ditt barn. Utgå från barnet, kasta inte ur dig en massa egna reflektioner från tävlingen och vad hen kunde ha gjort bättre utan fråga istället om hens upplevelse. Bra exempel på frågor är ”Hur var det att tävla?”, ”Hur känns det nu?”, ”Vad var roligast under tävlingen?”, ”Vad lärde du dig idag?”, ”Vad tar du med dig från tävlingen?”.

Det är bra att tidigt fråga om hen vill prata mer om tävlingen nu eller inte. Om hen vill det så är det nog jättebra att göra det men om hen inte vill det så är det viktigt att respektera det.

Även om ditt barn vill prata om tävlingen så är det bra att ibland föra över samtalet till andra saker (till exempel om ni ska passa på att gå på Liseberg när ni ändå är i Göteborg) ganska snabbt. Ibland vill inte barnet prata mer om tävlingen, det kanske är jobbigt att älta det, men hen vet inte hur hen ska sluta.

Det är viktigt att visa att det är ditt barn som är viktigast för dig, inte ditt barns resultat eller prestation i tävlingen. Ett bra sätt att göra det på är att prata om olika saker med ditt barn, hur barnet mår i allmänhet, vad som händer i livet utanför idrotten, hur det känns att ha börjat i en ny klass i skolan, om barnets vänner och om valet och de olika partierna. Genom att prata om många olika saker med ditt barn så hjälper du hen att bredda sin kunskap, få fler perspektiv samt en bättre förståelse för andra.

Gör jag det för att jag vill det eller för att slippa något jobbigt?

En fotbollsspelare fortsätter träna när träningen är slut för kvällen. Hen är kvar och nöter inlägg. Förenklat sett finns det två anledningar till att hen gör det:

  • För att hen vill bli bättre på fotboll och utveckla sina färdigheter
  • För att hen vill slippa slå lika dåliga inlägg som hen gjorde i den senaste matchen.

Ett annat exempel är en tennisspelare som under matcher väljer att använda sin forehand så ofta hen kan. Förenklat kan förklaringen till det vara att:

  • Hens spel bygger på att hen ska använda sin forehand.
  • Hen känner sig väldigt osäker på sin backhand. Hen väljer därför att köra forehand så mycket som möjligt för att minska risken att hamna i underläge eller missa.

Antingen går idrottaren i riktning mot något för att få tillgång till något, eller så undviker hen något (två olika riktningar). Vi rör oss alltså mot eller ifrån saker hela tiden, mot träning och bort från hemmet, mot sängen och bort från soffan, osv…

Välmående idrottare upplever en hög grad av kontroll över sin tillvaro. En anledning till hög upplevd kontroll är denna riktning framåt, att de hela tiden arbetar med det som de kan påverka och utveckla för att bli bättre. Idrottaren sitter då inte och väntar på att tränaren ska agera och hens idéer. Idrottaren skapar en egen bild av situationen och vad hen ska göra.

Generellt upplever vi att idrottare behöver hjälp med att bättre förstå vad de själva vill (se ett tidigare inlägg om inre motivation och hur du skapa goda förutsättningar för att stärka idrottarens motivation). Mycket inom idrotten bygger på att göra som tränaren vill, vilket inte stimulerar förmågan att välja sin egen väg och driva på sig själv.

Vad ska jag göra för att motivera andra på bästa sätt?

Är det ens möjligt att motivera andra? Provocerande fråga men det är värt att fundera på. Vissa ledare och föräldrar inom idrotten tror att de har möjlighet att styra idrottarnas motivation. Det blir i längden oerhört stressande.

Det är bra att börja med att fundera över vad du kan påverka. Vad kan du göra för att skapa goda förutsättningar för att dina aktiva ska känna sig motiverade? Du kan inte bestämma vad dina barn eller idrottare ska tycka är roligt och stimulerande. Det du däremot kan göra är att arbeta med att se och möte dem, ställa frågor till dem, låta dem vara med och fatta beslut, skapa bra innehåll samt förstärka det de gör bra och deras ansträngning.

Genom öppna frågor till individerna kan du locka fram vad hen vill göra och vad som driver hen. Några exempel:

  • Vad tycker du om att göra?
  • Hur mycket tid skulle du vilja lägga ner på det?
  • Vad var roligast idag?
  • Hur mycket vill du tävla i höst?
  • Vad har fungerat bra i vårt arbete i sommar?
  • Vad vill du fokusera på den här veckan?
  • Vilken övning ska vi börja med?
  • Hur kan jag hjälpa dig på bästa sätt?

Vi träffar många duktiga ledare inom idrotten. Vissa av dem sliter med begreppet motivation och aktiva som inte har den motivation tränaren önskar. En vanlig anledning till det är att de har idrottare som vill sluta och som de försöker behålla i föreningen. Det kan ta oerhört mycket på krafterna.

Det är klart att det är kul om man kan behålla ungdomarna i föreningen, men till vilket pris? Är det värt att andra ungdomar får mindre kvalitativ träning eller att tränare/ledare blir utbrända?

Genom att visa att det är ok att sluta förstår många idrottare att det är på deras villkor, att det är dem som bestämmer vad de vill göra. Det kan ge en upplevd autonomi och i sin tur bidra till en ökad inre motivation.

Som tränare gäller det att arbeta med att göra träningarna så bra som möjligt. Om idrottarna finner den aktuella idrotten rolig och stimulerande så ger du dem bra förutsättningar. Om det är något annat de vill göra så är det nog bäst att de satsar på det istället.

Motivation i idrotten: Tre tips

Nedan kan du ta del av tips på hur du kan öka din motivation, göra den mer hållbar över tid och hur du kan hantera tillfällig brist på motivation.

Flera motivationsfaktorer
Generellt sett är det bra att ha många olika motivationsfaktorer kopplade till sin idrott, det gör den mer hållbar, till exempel: 1) Du älskar idrotten; 2) Du älskar utmaningar; 3) Du vill hela tiden utvecklas och bli bättre; 4), Du tränar tillsammans med goda vänner; 5) Det är bra gemenskap och klimat i gruppen; 6) Du älskar att vinna; 7) Du älskar att ta ut dig själv fysiskt. När vissa behov inte blir tillgodosedda så kanske andra blir det och du fortsätter därmed att vara motiverad under en längre tid jämfört med om du skulle ha färre motivationsfaktorer kopplade till din idrott. En liknelse kan vara att om du bara har en skjorta så blir det jobbigt när den är smutsig, har du fem skjortor så gör det inte lika mycket om en blir smutsig.

Stimulera din inre motivation
Var uppmärksam på situationer under träningar/tävlingar då du upplever att aktiviteten i sig är tillfredsställande:

  • Den häftiga känslan av att sätta ett hopp med en mycket högre svårighetsgrad
  • Upplevelsen av att rida snabbt och felfritt genom banan
  • Känslan när alla passningar sitter precis där du vill
  • Den underbara känslan av att smälla in hårt i madrassen efter 60-metersloppet
  • När du var helt slut men ändå fortsatte kämpa hela vägen
  • Känslan när du flyger ut ur kurvan snabbare än någonsin
  • Upplevelsen när laget är fullständigt samspelt och nästan kan läsa varandras tankar

Många upplever att det är tråkigt/jobbigt att tävla/träna när man inte presterar bra. Ibland kan det dock kännas kul att arbeta med att hitta lösningar eller kämpa vidare och göra sitt bästa för att göra rätt saker fast det inte funkar. När du ser tjusningen i det eller upplever det som stimulerande så uppmärksamma och förstärk det.

Hur kan du göra så att det blir stimulerande eller roligt att tävla när du inte presterar bra? Kan du göra något speciellt och/eller se det från något speciellt perspektiv? Att bara ändra perspektivet från att det suger när du presterar dåligt till att det skulle kunna vara stimulerande att till exempel arbeta med att hitta lösningar en dag när saker inte riktigt stämmer är ett bra och viktigt första steg i att börja uppskatta utmaningen mer. Om du lyckas uppskatta motgångar och gilla delar av det så blir motivationen till din idrott ännu mer hållbar och du kommer förmodligen kunna hantera de tillfällena på ett bättre sätt och även ibland vända det och istället börja prestera riktigt bra. Om du blir bättre på att hantera de dåliga dagarna och lyckas prestera ändå så kan den inre motivationen till att hantera nya sådana situationer öka.

Är du inte motiverad? Kämpa på ändå!
Det är fantastiskt härligt att känna sig riktigt motiverad! ”Jäklar vad jag vill träna nu och köra järnet!”. Många dagar känner man dock inte så, oavsett hur starkt inre motiverad man är till sin idrott. Då är det så viktigt att genomföra träningspassen ändå. Om man vill lyckas inom elitidrott går det inte bara att träna när man är sugen på det. Träningspassen där emellan då man egentligen inte orkar och då lusten lyser med sin frånvaro är minst lika viktiga.

Vem har jag inte snackat med på länge?

Sammanhållningen i gruppen och atmosfären på träningar är viktiga faktorer för en välfungerande grupp och de har stor betydelse för idrottarnas välmående och prestationer. Något som påverkar sammanhållningen är till vilken grad alla idrottarna i gruppen känner sig sedda och inkluderade.

En bra vana att ha när man kommer till träningarna är att fundera på vem man inte har snackat med så mycket på sistone och att sedan snacka med hen i samband med träningen. Det krävs inte så mycket, till exempel att man efter träningen frågar hur det är, att man är närvarande i samtalet och att man pratar lite om helgen eller en ny bra låt som har släppts.

Vem ska du snacka lite extra med på nästa träning?

Genomför din mentala träning regelbundet

Ett tips vi delade med oss av i ett tidigare blogginlägg (Mental träning i idrotten: fem tips) var att arbeta regelbundet med din mentala träning. Det kan låta självklart men det är oftare lättare sagt än gjort. Under vissa perioder har man goda förutsättningar för att träna mentalt och gör det därför ofta på ett bra sätt. Under andra perioder är förutsättningarna sämre och det är då väldigt lätt hänt att man slutar helt med det.

Det är viktigt att genomföra den mentala träningen regelbundet över tid för att den ska bli mer effektiv och ge så bra effekt som möjligt. För att man ska klara av det är det bra att inte försöka göra för mycket på en gång. Våga prioritera det viktigaste, ibland kan det vara det som känns jobbigast, det som du vill undvika. Men det behöver absolut inte vara så.

Det är värdefullt om du kan fortsätta med den mentala träningen även under mer utmanande perioder. Om du lyckas med det leder träningen troligtvis till bättre effekter. Om du genomför den under en utmanande period så är chansen även större att du klarar av att fortsätta när du går igenom tyngre perioder i framtiden, bland annat för att ditt självförtroende stärks. Om du genomför träningen under en längre tid är chansen större att du märker vilka positiva effekter den medför vilket ökar motivationen till träningen.

Det är viktigt att du ger dig själv cred (positiv feedback) när du genomför den mentala träningen under tyngre perioder. Att du uppmärksammar att du lyckades fortsätta med träningen trots att du hade mycket annat att göra eller mindre motivation.

Något du kan göra för att öka chanserna till att du kommer arbeta vidare med den mentala träningen är regelbunden utvärdering. Du uppmärksammar träningen mer då, du påminns om den och eftersom du följer upp ditt arbete blir det tydligt om du slarvar med att göra det du ska. Ytterligare ett tips är att göra det tillsammans med en kompis, det ökar chansen att det blir av och träningen kan bli roligare att genomföra.

Om du regelbundet utvärderar din mentala träning uppmärksammar du din utveckling, det blir tydligare om du når dina mål och att du faktiskt blir bättre. Det är därför så viktigt att ta med dig det som du gör bra, även om det inte går som det ska. Att du gör det du ska och lär dig av det. Det ökar glädjen, självförtroendet och motivationen.

När det gäller arbetet med att utvärdera din mentala träning är det viktigast att du faktiskt gör det. Det går att jobba med enkla och snabba utvärderingar och det kan göra så stor skillnad jämfört med om du inte gör det alls. Försök inte göra för mycket och krångla inte till det i onödan, det ska hjälpa din mentala träning, inte sätta käppar i hjulet för den. Förenkla arbetet och se till att skapa bra förutsättningar för det.

Vad vill du att vi skriver om på bloggen i framtiden? Hör gärna av dig om det är något speciellt du undrar över inom idrottspsykologi som du vill att vi ska ta upp.

Ni når oss på:
fredrik@imaginethat.se
mikael@imaginethat.se