Vill du vara bättre än vad du är?

Idrottare strävar efter att bli bättre och bättre. Det ingår i idrottssatsningen, att bli snabbare, slå bättre passningar, serva hårdare och hoppa högre. Det är naturligt och förståeligt att man då vill vara bättre än vad man är just nu.

Det är svårt att veta exakt hur bra man är och många säger ju att man ska ha mycket självförtroende och tro på sig själv så mycket som möjligt, att man ska ”fake it to you make it”. Det kan nog bidra till att idrottare försöker intala sig själva att de är bättre än vad de är. Det kan ju även kännas bättre, i alla fall kortsiktigt, att inbilla sig att man är lite skickligare (t.ex. en bättre tennisspelare eller skidåkare).

När man intalar sig själv att man är bättre än vad man faktiskt är kan man även uppleva en lite obehaglig, jobbig känsla. Det är förståeligt, man är ju inte ärlig mot sig själv, man vet att det man intalar sig själv inte stämmer. Även om det kanske sker mer eller mindre medvetet.

När man försöker intala sig själv att man är bättre än vad man är ökar risken att man får för höga förväntningar på sig själv och att man börjar ställa orimliga krav. Det kommer i sin tur leda till mycket frustration och besvikelse eftersom man inte kommer att prestera på den nivån så ofta (Ni kan läsa mer om krav och förväntningar här: ”Krav, förväntningar och mål”).

Istället för att blåsa upp sin självbild, sitt ego, är det gynnsamt att vara ärlig mot sig själv och sträva efter att se sig själv som man faktiskt är, med de styrkor och svagheter man har just nu. Det kan vara jobbigt kortsiktigt, egot kan få en sig en törn. Men det är ok, det är ok att du är där du är just nu. Det spelar inte heller någon roll hur gärna du vill vara bättre, du är så bra som du är.

När du arbetar med att vara mer ärlig mot dig själv och med att få en mer sann bild av ditt nuläge är det bra att även släppa taget om självbeskrivningar, hålla lösare i dem och nyansera bilden mer:

  • ”Ja, jag kanske är lat i många sammanhang, men inte alla. När känner mig inspirerad kan jag jobba hur hårt som helst”
  • ”Jag har generellt sett svårt att spela mot tennisspelare som är sämre än mig, men ibland går det bra och jag brukar ofta vinna de matcherna.”
  • ”En del saker är jag mindre på när det gäller det mentala men jag har även många styrkor, som att jag gör mitt bästa, jag är bra på att släppa misstag och jag kan hantera frustration på ett bra sätt.”
  • Ibland har jag svårt att åka bra när jag leder i slalomtävlingar men några gånger jag har presterat som bäst då också. Så jag kan verkligen.”

Arbeta med att nyansera bilden. Håller vi hårt i självbeskrivningarna blir det knepigt att få en sann bild av nuläget och det blir svårt att prestera och utveckla sig själv. Han man en bild av sig själv som lat blir det extra utmanande att vara disciplinerad och genomföra de tuffa morgonpassen, dels för att det är jobbigt, dels att det blir viktigt för en att bevara självbilden av att vara lat om det är en del av ens identitet, om man har fusionerat med den (ni kan läsa mer om självbeskrivningar här: ”Psykologisk Flexibilitet och Kärnprocesserna i Acceptance och Commitment Therapy (ACT)”).

Är man ärlig i sin analys av sig själv sparar man energi eftersom man slipper lägga ned tid och energi på att försöka upprätthålla den falska bilden. Det känns också bra att vara ärlig mot sig själv, sann sig själv. Acceptansen av de mindre bra sidorna av sig själv gör även att man blir mer fri och kan släppa saker som man ändå inte kan påverka. Då kan man prioritera det man vill påverka (till exempel blir mer psykologiskt flexibel, bli bättre på att utmana en mot en eller utveckla närspelet runt green), det man vill bli bättre på och man har bättre förutsättningar att göra en upp en realistisk och utmanande plan för att nå dit. Dessa saker sammantaget gör även att man skapar bra förutsättningar för att utveckla en sund självkänsla.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

Krav, förväntningar och mål

Tre viktiga begrepp som många blandar ihop är krav, förväntningar och målsättningar. Det är begrepp som är centrala för idrottare och de är betydelsefulla i kommunikationen mellan idrottare, föräldrar och tränare. Därför är det värdefullt att reda ut vad de betyder och hur vi kan använda dem på bästa sätt. 

Krav
Krav går att definiera på lite olika sätt. I det här sammanhanget definierar jag det som det man kräver av sig själv, det man verkligen tycker och förväntar sig att man ska fixa.

Det enda man egentligen kan kräva av sig själv är att göra sitt bästa. Det är dock svårt att göra det, att verkligen ge 100% i varje moment. Men det är något som ligger inom ens egen kontroll och det är möjligt. Sedan kanske man känner att man inte gjorde sitt bästa i en situation och det behöver också få vara ok. Det hjälper inte att trycka ner sig själv för det. Analysera varför du inte gjorde ditt bästa och reflektera över vad du kan göra för att anstränga dig mer nästa gång. 

Målsättningar
Mål är något man vill uppnå, det är något man strävar efter att lyckas med. Det är bra att sätta utmanande och realistiska mål. Mål som är möjliga att nå men som kräver att man anstränger sig och höjer sig. Det finns många olika typer av mål. Det är fördelaktigt att inte enbart arbeta med resultatmål, utan även arbeta med prestationsmål, processmål och utvecklingsmål (gärna huvudfokus på processmål och utvecklingsmål i det vardagliga idrottandet).

Mål är bra på många sätt, det kan öka idrottarens motivation till att anstränga sig, det hjälper idrottaren att identifiera om hen är på rätt väg eller inte och det kan vara positivt för självförtroendet när hen når sina mål.

Förväntningar
När det gäller förväntningar är det många som har för höga förväntningar på sig själva. En del kanske känner att man ska ha höga förväntningar, att det visar att man är ambitiös. Det blir dock mest jobbigt och problematiskt när de är för höga. Man når i regel inte upp till sina höga förväntningar och det leder ofta till frustration och besvikelser. Generellt sett är det därför mer hjälpsamt att ha så realistiska förväntningar som möjligt inför träningar och tävlingar. Det kan dock vara jobbigt för egot att sänka sina förväntningar. Man tycker man är bättre och man vill vara bättre. Det kan göra ont att vara ärlig mot sig själv ibland och att inse vilken nivå man faktiskt ligger på.

Bara för att man har realistiska förväntningar betyder det inte att man ska göra någon halvdan insats, att man inte kan tro på sig själv och att man inte bryr sig. Tvärtom, det är enbart positivt med realistiska förväntningar. Man kan ha realistiska förväntningar och göra sitt bästa (man vill prestera så bra som möjligt), man kan tro på sig själv och ge sin kropp förtroende (man vet att man kan prestera bättre) och man kan vilja och sträva efter att prestera så bra som möjligt. Det kan dock vara problematiskt att räkna med att det ska gå över förväntan varje gång och förvänta sig att man ska prestera bättre än vad som är sannolikt.

Du kan förbereda dig för en träning (eller tävling) och ha realistiska förväntningar och samtidigt sätta mål som är mer utmanande. Det är skillnad på förväntningar och mål. Realistiska förväntningar innebär att du förväntar dig att du kommer prestera på den nivå som är mest sannolik, mest trolig. Du kan sätta mål som är utmanande och realistiska. Det realistiska i det fallet betyder inte att du förmodligen kommer att nå dem, det betyder snarare att om du anstränger dig och gör ditt bästa så är det möjligt att du nå dem.

Titta på dina senaste tre till fem träningar eller tävlingar, det är rimligt att du kommer att prestera ungefär så bra under nästa träning eller tävling också. Ja, du skulle vilja vara bättre än vad du är, du skulle vilja ligga bättre till. Men just nu är det så bra som du är. Och det är ok. Det här är något som är viktigt. Det är ok att ligga på din nuvarande nivå. Även om du är ok med att du befinner dig där så strävar du efter att utvecklas och bli bättre. Om ett år kommer du förmodligen vara mycket bättre.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av Leah Hetteberg på Unsplash

Sänk kraven!

– 30 timmar i skolan
– 5 timmar läxor
– 15 timmar idrott
Lägger vi till tid för transport, äta, sova och andra basala behov under en vecka så är det inte mycket tid kvar till att göra annat.

Exemplet ovan är hämtat från en idrottande tonåring. Från en normal vecka under säsong med träningar och en match.

Vi tror att många (absolut även vuxna) skulle må bra av att sänka kraven på sig själva. Det skulle vara nyttigt för många att förstå hur mycket de gör varje vecka och hur mycket de anstränger sig. Vi ser ofta hur barn mår bra av att sänka kraven och i många fall presterar de även bättre.

När det gäller idrottare som lätt stressar upp sig eller behöver hjälp med att hantera nervositet så är det i många fall bra att hjälpa dem skapa en bättre balans i vardagen. Det kommer till exempel inte hjälpa om man har ett hektiskt schema och lägger till innebandy på torsdagar, när man ska vara ledig.

När vi pratar barn och ungdomar är skolan en betydande faktor som innebär att ständigt hantera nya utmaningar, dels relationella men även intellektuella. Vi tror att många av oss vuxna som nu är klara med skolan skulle tycka att det var oerhört stressigt att återigen få ett schema och hela tiden vara tvungna att lära oss nya saker och sedan bli bedömd på hur bra vi kan det. En utmaning är också att man nästan alltid tar med sig skolan hem i form av läxor och i många fall hinner man inte göra klart dagens läxor förrän man kommer hem ganska sent från träningen. Allt detta i kombination med mängder av känslor, drömmar, osäkerhet och försök att platsa in.

Att höja kraven är som sagt inte alltid bästa lösningen, utan kan tvärtom göra det sämre. Istället kan det vara bättre att våga säga stopp, backa bandet och sänka kraven. Ett oerhört svårt steg, men kan vara det som behövs. Rent konkret kan det innebära att idrottaren får flytta ner en svårighetsgrad. Att utvecklingen och framgång inom idrott alltid mäts med att du får tävla med äldre och bättre är inte alltid det bästa för utvecklingen eller välmåendet.

Alla krav ska verkligen inte tas bort, de ska bara anpassas till situationen. Krav är bra! Det utmanar och främjar utveckling.

Det finns mycket som är väldigt bra inom idrotten, men vi behöver vara självkritiska och se att vi ibland stressar aktiva och bedriver en dålig verksamhet. Vi måste våga se andra sidan, att det vi gör faktiskt kan vara för mycket eller dåligt. Idrotten är inte enbart fantastisk och underbar.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Photo: Andra Tummons @krewellah87 unsplash.com

Hantera inre press

Vem ställer krav på dig?

Du själv?
Tränare?
Föräldrar?
Idrottskollegor?
Media?
SOK?

Du kommer aldrig ifrån ditt eget ansvar. Du tolkar din omgivnings ord som inspirerande utmaningar eller betungande krav. I slutändan är det ditt val. Däremot är det inte alltid bästa lösningen att du själv ska arbeta på att bli ännu bättre på att hantera kraven/förväntningarna. Det kan istället handla om att göra förändringar i din omgivning, position, klubb, idrottsförening eller kanske byta inriktning inom idrotten. Om du är i en omgivning som påverkar dig negativt kan det krävas mycket energi och resurser att hantera det. Det kan vara så att det inte fungerar för dig i den miljön du befinner dig. Då kan ibland det bästa vara att byta miljö, istället för att lägga ännu mer energi på att förändra dig själv.

Omgivningen formar dig. Vare sig du vill det eller inte. Ensam är inte stark. Vi är alltid en konstruktion av vår omgivning. Därför är inte svaret vem som ställer krav så enkelt. Svaret är mångsidigt och du behöver lära känna dig själv, förstå vilka som påverkar dig och hur du kan hantera din inre press på bästa sätt.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

innebandy
Foto av Fredrik Weibull

Krav och förväntningar inom idrotten

– De tuffaste kraven är dom jag stället på mig själv.

– Den största pressen jag upplever är den jag själv har skapat

Men omgivningen då? Hur mycket påverkar den?

– Det är klart att den påverkar, men som sagt det är mina egna krav och förväntningar som styr.

Är det så? Har idrottare förmågan att själva ställa krav och förväntningar helt oberoende av omgivningen?

Tveksamt.

I boken Connected menar författarna att vi människor är en produkt av vår omgivning. Att vi beter oss olika beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. Majoriteten av psykologer verkar vara överens om att det är en kombination av arv och miljö som formar oss.

Vi känner till de idrottsföreningar där kulturen ”sitter i väggarna”? Vilken kultur sitter där? Inte är det tavlor av Ernst Billgren utan det är beteenden som har formats under längre tid. Beteenden som förklarar hur man ska vara inom just den klubben. ”Här ger vi inte upp.”, ”Vi tränar ordentligt och är schyssta mot varandra.”

Vi formas hela tiden och vi försöker bli omtyckta av omgivningen. Vi vill ofta inte göra något annorlunda och sticka ut för mycket. Därför är vi tveklöst beroende av våra medmänniskor.

Ingen idrottare sätter krav och förväntningar helt själv oberoende av någon annan. Det är en konstruktion av omgivningen och dess förväntningar. Idrottare omvandlar dessa och formar egna krav och förväntningar.

Det är inget vi kan ignorera. Det gäller att medvetengöra och acceptera det. Därför är det viktigt att bestämma vilken miljö man vill befinna sig i. ”Är det en miljö som får mig att bli den bästa versionen av mig själv?”

Klättervägg idrottspsykologi
www.fotoakuten.se

Social ångest är en problematik som växer i Sverige. Kortfattat har människor med social ångest svårt att minska fokus på sig själva. De ägnar mycket tid åt att tänka på hur andra ska uppfatta en som person.

Hur agerar idrottare här?

Vi tror många grubblar över hur andra kommer uppfatta dem i vissa situationer. Vissa kan även vara rädda för att vinna tävlingar för att de är obekväma och rädda för det faktum att folk kommer se dem som en vinnare.

Vissa idrottare är medvetna om vad det kommer innebära att bli en elitidrottare, andra inte. Hur mycket tid det kommer krävas och vilken uppmärksamhet kommer det innebära? Om du som idrottare vill kunna leva gott kommer du få göra en hel del annat än själva idrottsutövandet. Pressträffar, sponsorträffar och reklam ska genomföras. Det är kanske inte alltid så upplyftande.

Omgivningen påverkar oss, vare sig vi vill eller inte. Det är bra att vara medveten om. Vi är inte enskilda individer som växer och formas oberoende av andra. Vi är flockdjur som behöver varandra. Vi behöver speglas, stöttas och få krav för att utvecklas.

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)


Om du är intresserad av att läsa mer om krav och förväntningar inom idrotten rekommenderar vi denna text: ”Krav, förväntningar och mål

Att våga utmana

Tack alla idrottare för att ni vågar och att ni inspirerar Sverige!

En fjärde plats, ett misslyckande enligt vissa, andra säger att laget inte var bättre och ska vara nöjda med fjärdeplats. För en månad sedan avslutades äventyret i killarnas JVM i ishockey.

Under turneringen kunde man höra kommentatorer, experter och spelare själva uttrycka att spelarna måste våga mer. I de flesta matcherna var det över 10 000 åskådare. Att då åka ut på en is och i varje situation, varje rörelse vara synlig och där risken för att misslyckas hela tiden är närvarande. Det är modigt.

Alla idrottare i Sverige tävlar inte inför 10 000 men oftast finns det någon åskådare, till exempel vänner, familj, agenter och/eller tränare. Varje träning och varje tävling utmanar idrottarna sig själva, brottas med förväntningar, krav och rädslor. Det är imponerande.

Jo alla utmanar sig själva på ett eller annat sätt. Kraven på en utmaning är ibland lite väl högt ställda. För en idrottare kan bedriften att komma i tid till träningen vara en stor utmaning, för en annan spelare handlar det om att våga säga ifrån till sina medspelare eller att ha råd med sin utrustning.

Crowd 1

Alla har vi våra egna unika styrkor och svagheter och inom idrotten testas dessa hela tiden. Svagheterna blottas, ibland förskräckligt tydligt. Trots det fortsätter de flesta idrottare att utmana sig själva, misslyckas och återigen resa sig och fortsätta resan framåt.

Det är en inspiration för samhället i stort att ha idrottspersonligheter som visar hur mycket vi som människor kan utvecklas och att vi oftast klarar mer än vad vi tror. Det här inkluderar inte enbart idrottare som Sara Sjöström, Charlotte Kalla och Henrik Zetterberg. Utan alla kända, mindre kända och okända idrottare som dagligen utmanar sig själva.

Oftast är vi (alla) för kritiska mot oss själva. När vi har utmanat oss, ser vi ofta inte det. Vi är förblindade av det större målet missar nuet och därmed våra dagliga prestationer. Varje dag utför vi bra saker men har vi glasögonen som bara fokuserar på det vi gör dåligt. Då är det svårt att se något annat.

Du som dagligen inom idrotten utmanar dig själv, fortsätt, och tack för att du finns!

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Fotbolls-VM och hantera förväntningar

Fotbolls-VM har börjat! Kommer Neymar klara av att hantera pressen?

Trots bristande infrastruktur, strejkande medborgare, segregation och för stora arenaprojekt. Fotbolls-VM i Brasilien. Det största idrottsevenemanget i världen säger vissa. Brasilien är stora favoriter på hemmaplan. Kommer de att vinna?

De har en spelare som har växt till att bli deras fixstjärna, nämligen Neymar da Silva Santos. I flera medier ställs frågan om han kommer han klara av att hantera förväntningarna att bära laget framåt. Relevant fråga. Vi vet inte svaret (det vi vet är att han började mästerskapet med att göra två mål) men om vi blickar tillbaka har stjärnor inte alltid lyckats, utan ibland fallit för trycket.

Vad avgör om man klarar av att hantera förväntningar på ett bra sätt?

Vad de brasilianska fotbollsspelarna än gör så kommer förväntningarna inte att försvinna på dem. Alla i Brasilien vill att landet ska vinna VM guld. Fotboll är en stor sport i Braslien och genom historien har de skördat många och stora framgångar. Den brasilianska befolkningen och media kommer inte sänka kraven på landslaget, de kommer bibehålla de förväntningar tills VM är över.

Det innebär att spelarna själva får arbeta med att hantera de krav som ställs på dem. Spelarna bör se över sina processmål. Vilka kontrollerbara faktorer bör de fokusera på? Vad behöver de åstadkomma för att prestera så bra som möjligt? Detta leder nödvändigtvis inte till vinst, men det hjälper dem att prestera. Presterar alla i det brasilianska laget väl så kommer de att gå långt.

Inlägget handlar om fotboll-VM och därför har vi med ett foto på en fotbollsplan
Foto av Nathan Rogers på Unsplash

I mästerskap kan vi läsa om landslag eller individuella spelare som inte läser tidningar eller nu på senare tid inte heller kollar av sociala medier. Det är bra metoder för att behålla fokus på sig själv och sin egen prestation. Genom att ta in vad för många runt omkring tycker kan lätt skapa förvirring kring dina egna krav och andras.

Att använda ”grundbeteenden” (d.v.s. beteenden som är viktiga i din idrott, beteenden som du har mer kontroll över och som är naturliga för dig) är ett bra tips och är en typ av processtänk. Definiera till exempel tre beteenden som du som idrottare kan luta dig emot under en prestation. Inom fotbollen kan tre grundbeteenden till exempel vara att:

1)     Springa på alla bollar
2)     Använda kroppen i närkamper
3)     Vilja ha boll hela tiden

Om du som idrottare har sådana beteenden att luta dig emot när pressen är stor är det lättare att bibehålla fokus på det som du kan påverka. Och därmed kunna prestera bättre.

I den här texten tog vi upp några saker som kan vara bra att tänka på. Att vinna VM, ja då krävs det en hel del! Tror ni att Brasilien klara av det?

/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

Kvalångest eller nervös i slutspelet, rent psykologiskt, hur fungerar det?

Hej på er läsare,

Denna tid på året är underbar! Det har det blivit ljusare ute och solen skiner återigen genom fönstren och lyser upp tillvaron lite extra. Om inte det var nog är det många idrotter som är inne i slutskedet på säsongen. Vissa lag spelar slutspel och andra kvalar. För en idrottsintresserad är det väldigt roligt!

Om vi specifikt tar ishockey som ett exempel så är det just nu kvartsfinals- och kvalspel vilket är utmanade psykologiskt och fysiologiskt för spelarna. Det gäller att bibehålla energin och ständigt vara på topp. Det är lite olika energier i dessa serier. Kvalserien har lite mer… ja ångest.  Såg Djurgårdens match mot Leksand i måndags och då kunde man ibland se ängsligheten hos spelarna. Det är väldigt spännande psykologiskt och Challe Berglund, som är ny tränare i Djurgården, sa i en intervju att han hade låtit spelarna köra lättare övningar på träningen innan match. Det var för att spelarna skulle tro mer på sig själva inför matchen. Rent psykologisk låter det som ett väldigt bra upplägg.

I detta inlägg tänkte vi diskutera nervositet, ångest och oro. Vi presenterar fyra olika steg som beskriver processen, dessa steg är från boken ”Foundations of Sport and Exercise Psychology” av Weinberg och Gould (2003). Dessa steg presenterar vi nedanför och vi har valt att behålla de engelska termerna.

Steg 1) Enviromental demand

Steg 2) Individuals’ perception of the environmental demand

Steg 3) Stress response

Steg 4) Behavioural consequences

Steg 1 handlar om de kraven som ställs utifrån. Det kan vara en förälder som vill att ens barn ska vinna, eller tidningen som rankar olika lag och idrottare. Det kan också handla om klubbledningen eller fansen som sätter krav på spelare och tränare att de ska prestera. Det finns väldigt många olika yttre omständigheter som kan påverka idrottare.

Steg 2 handlar om hur idrottaren väljer att tolka kraven och situationen. Vissa personer tycker om att ha lite press på sig medan andra sänks och vågar inte spela fullt ut. Ett exempel kan vara en idrottare som är favorittippad inför en tävling. Alla journalister vill prata med honom innan tävlingen och de andra idrottarna har typ sett honom som vinnare redan innan tävlingen börjat. Ett annat exempel är Djurgårdens IF som nu är i kval. Det är troligtvis väldigt olika i laget hur spelarna upplever kraven. Vissa spelare tycker om kraven och andra inte alls gillar kraven.

Steg 3 tar upp hur idrottaren reagerar på beteendet. Detta sker oftast i form av stress till exempel kan det vara reaktionen som blir i form av stress. Exempel på negativa effekter av stressen är att det kan det bli svårt att tänka klart, muskelspänningar eller svårt att fokusera för att man är så nervös. Detta påverkas ju självklart mycket på hur idrottaren väljer att tolka situationen. Om idrottaren är bra på att hantera stressen blir det inte en negativ påverkan. Utan en lagom mängd stress är bra för prestationen. Det får en att vara lite mer på tå!

Steg 4 är det beteendet som visas. Till exempel felpassningar, fel positioner, missade bra chanser eller något likande. Denna del är inte bara viktig för den specifika situationen utan påverkar också kommande situationer. Om du misslyckas med någonting så vill du helst undvika att utsätta dig för den situationen igen.

Generellt sett handlar det om att skapa en balans mellan kraven, kontrollen och förmågan att klara situationer. Om du känner att du är alldeles för dålig redan innan tävlingen kanske du inte ska ställa upp på tävlingen. Eller så ställer du upp med syftet att lära dig hur en tävling går till.

Problemet med krav som kommer utifrån är oftast att de är svåra att kontrollera. Dels kan du inte bestämma vad andra personer skriver och det dem skriver kan du ha svårt att ändra på för att du inte vet hur. Det är bättre att fokusera på det som du själv kan kontrollera.

Det var allt för denna gång och vi hoppas detta gav er en några tankeställare och en generell bild hur det fungerar, t.ex., varför låser sig i sin tävling och varför man blir man nervös.

Nästa steg för dig nu är att identifiera hur du själv agerar och reagerar i olika situationer, och vilka situationer som du kan hantera på ett bättre sätt.

Till kommentarsfältet: När reagerade du på ett du senast på ett negativt sätt för att du var nervös och hur hanterade du det?

Ha en trevlig helg!

Mvh
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)