Vad är du mest nöjd med gällande ditt idrottande i år?
Så här på slutet av året passar det bra att reflektera över vad du har gjort bra. För att utvecklas som människa och idrottare är det viktigt att lära sig av sina erfarenheter. Kör du på utan att uppmärksamma vad du kan förbättra utvecklas du inte lika mycket som du skulle kunna göra.
Svar på den inledande frågan kan till exempel vara att du har varit duktig på att prioritera sömn och återhämtning, arbetat regelbundet med mental träning, förberett dig väl inför tävlingar, arbetat hårt med rehabilitering eller olika riktigt bra prestationer. Försök här fokusera på dina processer och undvik att utvärdera baserat på resultat. Gällande dina prestationer så behöver det inte handla om tävling utan kan även gälla träning. Bästa prestationen behöver inte heller vara någon gång du har vunnit (resultat), utan då du har presterat som bäst. Ge dig själv lite tid till att fundera på det här. Skriv gärna ned det och beskriv situationerna. Använd dig av mentala föreställningar och återupplev situationerna, genomför dem igen. Hur kommer det sig att du presterade så bra vid de tillfällena? Hade du förberett dig på något speciellt sätt? Vilket tillstånd befann du dig i? Det kan även vara givande att diskutera dina tankar med någon annan, till exempel din tränare, träningskompis, kompis eller partner.
Låt den här reflektionen sjunka in. Om du genomför reflektionen och utvärderar dig själv kommer det vara enklare för dig att sätta upp nya mål i januari. Hur du kan göra det kommer vi att skriva mer om i vårt nästa blogginlägg i januari.
God Jul och Gott nytt år önskar Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Vi har funderat en del på fenomenet och ger här några ingångar. Vänligen notera att det är ett axplock av delar som är viktiga, men förhoppningsvis en bit på vägen…
Enormt hårt arbete Det finns inga genvägar.
Medveten träning År 1993 kom en artikel av Ericson, Krampe och Tech-Römer som presenterade en teori om något som kallas ”deliberate pracitce”. Väldigt kortfattat handlar den om medveten och planerad träning.
Bibehålla leken och spontaniteten När idrottarna är väldigt unga finns det mer utrymme för lek och spontanitet. Då är dessa nyckelord: spontanidrott, glädje, nyfikenhet, testa olika tekniker, idrotter etc. Det är viktigt att bibehålla glädjen upp i åldrarna och stimulera den inre motivationen.
Inse att elitidrott är en livsstil För att komma till världsnivå måste du tycka om att träna och tävla. Du behöver tycka om att träna mycket och väldigt hårt och du måste inse att det är en livsstil att vara elitidrottare. Du kan till exempel inte umgås med kompisar på helger på samma sätt som du skulle kunna göra annars och göra sådana saker som de flesta andra i din ålder kan göra.
Ha en plan för aktiv återhämtning
Många idrottare slarvar med återhämtningen och när vi har pratat med världsidrottare så är återhämtning otroligt viktigt. En skidåkare som vi talade med sa att det som skiljer åkarna på absolut elitnivå är deras förmåga på att släppa idrotten och återhämta sig. När du planerar din träning, planera då även in aktiv återhämtning.
Var noggrann med detaljer Det finns väldigt mycket att tänka på som elitidrottare. För att lyckas är det viktigt att ha en helhetsplan och även vara noggrann med detaljerna. Det gäller även inom andra områden som till exempel kost och sömn.
Diskussion/sammanfattning Som vi skrev i början har vi bara valt ut en del punkter av det vi tror krävs för att lyckas, men vi ville i alla fall dela med oss av några tankar.
Gällande ”deliberate practice” tror vi många är duktiga på det idag, däremot tror vi att det kan bli bättre, framförallt från idrottarens sida. Att idrottaren driver sig själv framåt, t.ex. ”vad vill jag utveckla?” och ”hur kan jag utveckla det på dagens träning?”.
Återhämtningen vill vi trycka lite extra på, det är vi generellt för dåliga på. Nästan alla idrottare vi träffar behöver bli bättre på aktiv återhämtning. Det är en nyckel för att lyckas: Våga vila!
För att summera det här inlägget så krävs det hårt arbete och en målmedvetenhet för att bli en världsidrottare, sen krävs det där lilla extra, det där som gör att just du blir bästa i världen. Det är svårt att sätta fingret på vad det är utan det är individuellt och du måste själv hitta vad som får din låga att brinna och hur du kan pressa dig själv att genomföra saker som du från början inte trodde var möjligt.
Lycka till! Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Är det alltid negativt att jämföra sig själv med andra idrottare?
När du jämför dig med någon så jämför du dig oftast med någon som är bättre än vad du själv är. Det kan vara någon som till exempel har bättre en golfsving, forehand, kondition eller benstyrka. När du jämför dig via till exempel sociala medier (som det förövrigt är förförande lätta att jämföra sig på) studerar du troligtvis hur bra vissa har de, hur snygga de är, vilka fina saker de har, vad de har vunnit och hur framgångsrika de är. Vad skapar det för känsla? För många skapar det ångest och avundsjuka vilket i värsta fall leder det till att man till slut lägger av med sin idrott för att man inte längre tror på sin egen förmåga. För vissa väcker ångesten en energi och skapar en drivkraft att ”en dag ska jag springa lika snabbt!”. Det beror på dig som person, dina tidigare erfarenheter, hur du tolkar situationen och hur du hanterar dina känslor. Du kan i situationen ställa dig frågan hur du använda dig av ångesten som drivkraft för att hjälpa dig framåt, utvecklas och bli bättre på det du gör. Det kan även vara givande att studera hur andra som är bättre än dig på vissa saker agerar och hanterar olika situationer.
På liknande sätt kan du se på begreppet konkurrent. Vad kan du lära dig av konkurrenten som presterar bättre än vad du gör? Har hen bättre teknik? Hur tränar hen mentalt? Istället för att du ska dra ner dig själv och/eller bli för nervös på grund av konkurrenter kan du se det på ett logiskt och konstruktivt sätt. Din värsta konkurrent kan vara den du lär dig mest av.
Vi förstår om det kan kännas lite förvirrande just nu, det vi menar är att för många använder konkurrenter och jämförelse på fel sätt. Antingen jämför de sig med de som är för bra, eller så får ångesten för stort utrymme och påverkar dem negativt.
Hur gör du?
Det du ska vara medveten om är att det troligtvis skapar obehagskänslor vid jämförelser, därför ska du vara noggrann med hur mycket du jämför dig. För även om du hantera det på ”rätt” sätt kan det ta energi och du får inte glömma bort dig själv, din förmåga och dina styrkor som vi skrev om i det förra inlägget: ”Våga tro på din förmåga! Vem ska annars göra det?”
/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)
Vi föds, växer upp, blir vuxna och sen… Någonting som stämmer in på oss alla är att vi vill bli omtyckta av de som betyder något för oss.
Ett av de enklaste sätten att bli omtyckt är att bete sig på det sätt som de vi tycker om gör. Tränar och idrottar folk i min vänskapskrets är ett enkelt sätt att bli omtyckt att just träna. Vilka beteenden belönas i din umgängeskrets? Vilka beteenden belönas i din idrott?
I boken Connected: mänskliga relationer, sociala nätverk och deras betydelse i våra liv (Christakis & Fowler, 2010) skriver författarna om hur vi som människor styrs av vårt sociala nätverk. Att ”hitta oss själva” är ett tufft jobb enligt författarna. Den person vi är beror nämligen även på vilka vi umgås med. Fenomenet är enkelt att tillämpa i vår vardag. Om du bor i Stockholm kan du exempelvis sätta dig på röda tunnelbanelinjen och åka igenom staden. Du märker tydligt en skillnad när tunnelbanan stannar på ”Östermalmstorg” och när rösten säger ”Nästa Vårby gård”. Om vi bortser från den ekonomiska skillnaden är det en annan stämning, andra kläder och annorlunda miljö. Miljön och människor i vår omgivning formar oss och ibland mer än vad vi vill erkänna.
Det intressanta här är om du är medveten om vilken miljö du befinner dig i. Trivs du verkligen eller följer du bara med strömmen. Får du som idrottare ut maximalt av dig själv eller får du hela tiden höra att den här klubben inte har resurserna för att nå längre? Till exempel att de har dåligt med pengar och inte ens kan träna inomhus på vintern.
Miljön påverkar dig väldigt mycket och därför är det viktigt att du vågar stå för den du är och tror på din förmåga, även om din omgivning motarbetar dig. Miljön är inte allt, men den är viktig. Det gäller att göra det du kan för att göra något åt det som ligger inom din kontroll och acceptera och lära dig hantera det du inte kan kontrollera.
En del kollegor inom idrottspsykologin menar på att elitidrotten till större delen består av hårt arbetande och målinriktade individer, att talangerna lägger av. Som idrottare kommer det nämligen finnas perioder då det går tyngre och är jobbigt. Det är ok. Det gäller att du orkar kravla dig upp igen och fortsätta din resa fram mot dina mål. Om du ger upp så fort det känns lite motigt kommer det bli svårt och det kommer troligtvis bli en ond cirkel. När du har kravlat dig upp kan du ha fått hjälp av gruppen du befinner dig i men glöm för all del inte bort värdet av din egen insats.
Ett tips är att reflektera över ditt nätverk. Välj vilket nätverk du vill ha. Umgås med de personer som du mår bra av att umgås med, som ger dig energi och hjälper dig framåt i livet. Om det finns personer som du enbart får ångest av eller som får dig att må dåligt så kan du göra på följande sätt:
1) Fundera på om de faktiskt har en poäng med det dem säger eller om ångesten signalerar någonting värdefullt för dig.
2) Om dem inte har någon poäng och om du inte mår bra av att vara tillsammans med dem så umgås med dem så lite som möjligt.
Inom idrotten kan det till exempel vara en tränare som bara drar ner dig. Så våga stå upp för dig själv och din förmåga och säg ifrån. Det är ditt liv och din utveckling. Att gå omkring och vantrivas en längre tid kan sätta djupa och jobbiga spår. För vissa kan det till och med vara det som gör att de lägger av med sin idrott.
Lycka till!
/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)
Varför idrottar du? Varför tävlar du? Vad får dig att sticka upp 05.30 för att hinna träna ett pass innan skolan eller sen ett på eftermiddagen?
Ställer du dig själv den frågan ibland?
Det är bra att känna till vad som driver dig, vad som motiverar dig. Det kan bland annat hjälpa dig att hitta extra motivation under perioder när det är riktigt tungt. Det kan också hjälpa dig att fatta rätt beslut när du ställs inför svåra val som har med din karriär och ditt liv att göra.
Vi som människor motiveras av många olika saker, det är inte bara en faktor som driver oss. Det är bra att fundera kring om din motivation baseras på inre eller yttre faktorer.
Exempel på inre faktorer är:
Glädjen att utöva själva idrottsaktiviteten
Utmaningen i att hela tiden bli bättre
Glädjen när man utvecklas och presterar bättre än tidigare
Hur skönt det är att slita hårt och pressa sig fysiskt
Exempel på yttre faktorer:
Pengar
Jag idrottar för att mina föräldrar vill att jag ska göra det
Jag vill vinna tävlingar och få fina medaljer
Jag vill vara bäst
När du läser dessa exempel kanske du upplever att du både motiveras av inre och yttre faktorer. Det är inga konstigheter utan tvärtom så är elitidrottare oftast både inre och yttre motiverade. Det finns väl ingen som gillar att förlora?
Däremot är det viktigt att fokus ligger på inre mål och den inre motivationen. Det är viktigt att de inre faktorerna dominerar eftersom de yttre faktorerna är bräckliga. Förutsättningarna för att orka hantera med- och motgångar blir betydligt bättre om du är inre motiverad, då den är mer stabil och starkare. Om du till exempel drivs av att utveckla dig själv så ingår det att hantera motgångar. Men om du idrottar enbart för att vinna och som junior precis börjat tävla mot seniorerna så kan det kännas väldigt tufft.
När du läser det här så känns det kanske självklart att vara inre motiverad. I praktiken är det dock svårare. Vi kan använda sociala medier som Facebook som exempel. Där jämför vi vårt inre med andras yttre. Johan sitter och kollar sin Facebook och ser följande statusuppdatering av Stina ”Jag vann SM guld, sååååååå kul! Jag är bäst!”. När Johan sitter hemma och läser det känner han sig liten och får ångest. Han känner ju dock inte till vad Stina har gått igenom eller haft för utmaningar på vägen. Han känner inte till hennes förutsättningar och hur hennes liv ser ut generellt. Sen att han samma morgon har sett fyra andra liknande statusuppdateringar gör ju inte direkt att han känner sig större och bättre. Det kan vara tungt att bli ”attackerad” av så många andras fantastiska prestationer. Det hjälper då att ha en inre motivation som bas och istället utgå från sig själv. Fokusera på vad Johan själv kan göra för att utvecklas, sätta realistiska mål och fokusera på att glädjas av vägen dit.
Därför ska man gärna minska sitt fokus på att jämföra sig med andra och istället fokusera på sina inre processer och att stärka ens inre motivation. Däremot kan det tagga en att någon annan vann SM. ”Så bra vill jag kunna prestera, jag vill också nå den nivån! Ju jäklar ska jag kämpa ännu hårdare med ännu bättre kvalitet på träningarna.” Det är bra! För då använder man energin från den yttre motivationen och översätter den till sin egen inre motivation.
Liknande gäller pengar, det är klart att det kan vara kul att tjäna pengar och köpa saker, men det ska inte vara det primära. Det kan fungera som en bonus, en extra energikälla att driva vidare sig själv.
Vissa av dagens idrottare är väldigt duktiga när det gäller den inre motivationen och Therese Alshammar är ett strålande exempel på en som har en stark inre motivation. Hon uttryckte i en intervju för SVT i vintras att det inte är medaljerna som driver henne utan att hela tiden utvecklas och till exempel förbättra tekniken.
Om du vill göra eller gör en långsiktig satsning på din idrott och vill ha maximalt roligt, satsa på inre motivation!
Vi önskar er en fin fortsättning på dagen
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Jag fick knappt någon sömn inatt överhuvudtaget, tusan också!
Å nej! Jag försov mig, hur ska jag hinna till tävlingen nu?
Hela hallen är full, suck, 2000 människor tittar på mig nu, tidningen är här, pappa är här för första gången. Jag måste sätta det här skottet, jag måste sätta det här skottet! Om jag missar så förlorar vi, då är jag helt körd. Va klumpiga mina händer är, pulsen har fått fnatt! Hur ska jag kunna sätta den här bollen i den där lilla korgen nu? NEJ, NEJ, NEJ, jag vill inte vara här!
Ovan har ni exempel på situationer som kan vara stressande. Vi är alla olika vilket innebär att vi skiljer oss åt i våra stressreaktioner. Du kanske kände igen dig själv i något av exemplen ovan, eller så gjorde du det inte alls. Men vi tror nog att ni som läser det här någon gång har varit riktigt stressade.
Stress är varken bra eller dåligt men kan påverka dig positiv och negativt. Du ska alltså inte vara rädd för stressen. Det är en naturlig reaktion för dig som människa. Däremot kan det ibland slå över, bli för mycket och påverka din prestation negativt. Ett exempel är inför inför tävling, om du är väldigt stressad inför en tävling, som kan leda till nervositet och även troligtvis påverka din prestation negativt. Vid tävling är det bra att ha en viss anspänningsnivå. När vi är stressade stiger anspänningen och i tävlingssituationer gäller det att ha ”rätt” anspänningsnivå och inte vara för taggad eller för slapp.
Hur kan du bli bättre på att hantera stress? Nedan delar vi upp det i tre steg.
Steg 1 Bi inte rädd för stressen, den är naturlig. Vi kan heller inte ta bort den helt. Generellt sett kan du vara glad över att du har en stressrespons för den har troligtvis hjälp dig i flertalet situationer, till exempel gett dig extra styrka i slutet av en viktig match och bra fokus innan en viktig och svår träningsrutin.
Steg 2 Öva dig på att hantera de symtom som uppkommer vid stress. Exempel på vanliga symtom är högre puls, tunnelseende, torr i munnen, kallsvettig, skakig, känsla av stelhet. Något du känner igen? En viktig del i träningen att hantera stress är att ”bli kompis” med stressresponsen. Förstå vilka situationer du blir stressad i och våga ”stanna kvar” i känslan, obehaget av stressen. Undvik att tolka stressen som ett hot (om det inte gäller ett verkligt hot som en skenande bil eller aggressiv person). Arbeta med att istället tolka stressymptomen som symptom på att du är laddad inför tävlingen. Det är din kropps sätt att förbereda sig för att prestera optimalt. Något som kan vara bra att tänka på är att om du för första gången ska tävla i SM, VM, OS eller någon annan större tävling kommer du troligtvis vara nervös och ha ett stresspåslag som kanske är lite för högt. I och med att du inte tidigare har varit med om situationen kommer det vara svårare att hantera situationen än om du hade erfarenhet av liknande situationer.
Genom att arbeta med de här två stegen kommer du bli bättre på att hantera stress. Stress behövs för att du ska kunna prestera optimalt, nyckeln ligger i att skapa en bra balans.
Steg 3 Om du upplever att du har för hög eller för låg anspänning så finns det olika tekniker som du kan använda dig av för att reglera din anspänning på. Exempel på dessa tekniker är andning, triggers, självprat och mentala föreställningar. Mer om steg 3 kan du läsa i tidigare och kommande blogginlägg. I detta inlägg ville vi trycka lite extra på steg 1 och 2.
Vi på redaktionen vill med det här inlägget tacka er läsare för den här våren, roligt att bloggen växer och att fler hittar hit. Vi hoppas att ni får en underbar sommar. Vi ska se till att ladda våra batterier och komma tillbaka starkt till hösten med ytterligare inlägg och inspiration. Vi ser fram emot att skriva fler inlägg om till exempel ledarskap, motivation, mental träning, självförtroende.
Ta hand om er! Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Är du cyklisten Paula, golfspelaren Dafina eller höjdhopparen Timo?
Dagens elitidrott kräver enormt mycket av dess utövare. De lägger ner en stor del av veckan på träning och tävling men det påverkar deras vardag mycket mer än så.
För att idag vara en elitidrottare på hög nivå krävs det bland annat att man:
– äter bra
– sover bra
– återhämtar sig på rätt sätt.
Det kräver mycket planering för att få allt att gå ihop. I och med att det kräver så mycket ansträngning och mycket tid är det lätt hänt att idrottaren enbart fokuserar på idrotten och allt som hör den till. Det är lätt hänt att allt hen gör är relaterat till idrotten och att det är just via idrotten som hen blir bedömd och bekräftad. De gånger hen inte ser sig själv som gymnasten Jasmine eller skidskytten Pedro gör vänner eller journalister det och så är fokuset tillbaka på idrotten, på gymnasten Jasmine eller skidskytten Pedro.
Det kan innebära problem att enbart se sig själv som kanotisten Johan. Identiteten blir för smal, för visst kan kanotisten Johan göra annat är att paddla! Att ha en för stor del av sin identitet i idrotten kan skapa problem vid olika karriärövergångar, till exempel när hen slutar med sin idrott och framförallt om hen tvingas sluta tidigare än planerat på grund av exempelvis en skada.
Det kan också innebära problem under den aktiva karriären, till exempel om idrotten känns lite tråkigare eller tyngre under en period. Då finns inget annat att luta sig tillbaka mot, till exempel ”Jag förlorade matchen men det ska bli underbart att resa bort med min pojkvän i helgen”.
En för stark identitet i idrotten kan också medföra att hen upplever mycket stress och press. Om alla ens kompisar också är idrottare och kanske till och med är aktiva inom samma idrott blir det svårt att få distans till idrotten och få andrum. Om Erika som tävlar i alpin skidåkning även älskar att måla, skriva och dansa kommer hon koppla bort skidorna ett tag ibland, rensa hjärnan, vila kroppen, få andra erfarenheter och intryck. Hon har möjlighet att göra andra saker som hon mår bra av, som hon också kan prestera och uttrycka sig i. Chansen är då mycket större att hon är ännu mer fokuserad, har roligare och presterar bättre när hon väl befinner sig i slalombacken.
Det är bra och viktigt att ha flera identiteter. Att inte bara vara elitidrottaren. När något går mindre bra kan något annat gå jättebra. När något är mindre kul är något annat jätteroligt. Det ger oss fler erfarenheter, det berikar våra liv och att vara aktiv i ett område hjälper oss ofta i de andra områdena. Den erfarenheten, de upplevelserna, de kontakterna och de nya perspektiven hjälper oss. Det gör också att vi upplever mindre stress och press, ”vi lägger inte alla ägg i en korg”.
Hitta flera saker du tycker är roliga och pröva nya saker. Självklart ska du satsa hårt på att nå dit du vill men gör det smart. Satsa på att ha en fritid, gör saker utanför idrotten och ha vänner utanför idrotten. Tänk er en liknelse med er garderob, det är bra att ha flera klädesplagg på era galgar. Om du bara ett par byxor och de blir för slitna, väldigt smutsiga eller försvinner så står du där väldigt naken.
Mvh, Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
För några månader sen träffade vi OS-medaljören Mattias Fredriksson på en konferens. Han sa att det som skiljer de fantastiska åkarna från de bra åkarna är förmågan att vila, stänga av, slappna av och koppla bort idrotten.
Det är helt naturligt att du då och då måste ladda din mobiltelefon va? Detsamma gäller dig, du behöver ladda dina batterier, vila, göra något annat och byta perspektiv för att må bra och utvecklas. Att bara köra på kommer inte leda till någonting bra. Paolo Roberto brukar ibland skriva på Twitter att ”Våga vila!”.
Göran Kenttä och Michael Svensson har författat boken ”Idrottarnas återhämtningsbok”. Det är en bok som helt och hållet behandlar ämnet återhämtning inom idrotten och hur viktigt det är. Ett exempel på när det har gått riktigt illa är Linus Thörnblad som avslutade sin karriär som höjdhoppare i förtid pågrund av utbrändhet och depression. Detta är verkligen ett område som vi behöver bry oss om.
Att ha en helt ledig helg ger många idrottare ångest. Va?! Vad ska jag göra då? Jag måste få träna och röra på mig. NEJ fel! Det måste du inte alls utan du ska vila och återhämta dig, annars orkar du inte fysiskt eller mentalt i längden.
Vad är då återhämtning? Raklång i soffan och inte göra någonting?
Ja det kan det vara men återhämtning är individuellt och kan vara allt från en promenad i skogen, en fika på stan eller en bio. Tips är att det ska vara någonting som får dig att tänka på annat är din idrott. Någonting där du inte är ishockey-, fotbolls- eller pingisspelaren, utan där du är dig själv och faktiskt något mer än bara en idrottare. Läste i Sportbladet att Häckens tränare går på konserter relativt ofta. Det är säkert ett jättebra sätt för honom att återhämta sig på. Under en konsert får han verkligen tänka på annat än fotboll, hur spelarna mår, laguppställningar eller taktik.
När och hur återhämtar du dig? Har du planerad återhämtning inlagt i din kalender?
Hur mycket arbetar du med din återhämtning? Vi rekommenderar dig att fokusera på detta och arbeta långsiktigt. Det kommer att utveckla dig inom din idrott!
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Mentala föreställningar (visualisering) är en av de mest populära teknikerna inom mental träning och det är en teknik som många använder sig av utan att kanske vara så medvetna över det. Mentala föreställningar innebär att du skapar eller återskapar erfarenheter med hjälp av dina sinnen. Ibland kanske du tänker tillbaka på när du åkte skidor sist, hur skönt det var att åka ner för backen, känna den friska vinden mot ditt ansikte och den härliga känslan i din kropp när du arbetar i svängarna. Om du ska ha ett jobbigt samtal med en vän kanske du ibland förbereder dig för det kommande samtalet genom att förställa dig det, du föreställer dig vad du ska säga och hur du tror att din vän kommer att reagera och säga. Du kanske förbereder dig på olika reaktioner och ord så att du kan hantera dem på ett bra sätt. Detta är exempel på när vi i vardagen använder oss av mentala föreställningar.
Mentala föreställningar är en teknik som de flesta inom världseliten i idrotten använder sig av för att utvecklas och prestera bättre. Vi på Imagine that AB arbetar även med denna teknik inom näringslivet. Mentala föreställningar kan användas för en mängd olika syften (t.ex. höja självförtroendet) och i en mängd olika situationer (t.ex. innan, under och efter viktiga prestationer). I det här blogginlägget berättar vi om hur du kan använda dig av mentala föreställningar för att förbereda dig för olika prestationer.
Här kommer ett exempel från vår bok Träna tanken – en bok om mentala föreställningar i idrotten. Superstjärnan Carolina Klüft berättade för oss hur hon använde sig av mentala föreställningar innan hon skulle hoppa längdhopp: Under tävlingar när det snart är min tur att hoppa använder jag mig ofta av mentala föreställningar för att det hjälper mig att koppla på fokus. Mellan hoppen vill jag vara avslappnad men samtidigt ha lätta knep för att återigen hamna i den optimala avspänningen innan hoppet. Mentala föreställningar är ett exempel på ett sådant knep. Jag föreställer mig då att jag genomför det kommande längdhoppet på ett så bra sätt som möjligt och att de tekniska detaljerna fungerar. Jag ser att jag påbörjar ansatsen, hur jag springer, genomför själva avstampet, flyger i luften och hur jag landar. Jag avslutar föreställningen med att jubla. I samband med att jag har avslutat hoppet och jublar upplever jag också en massa positiva känslor (s. 38, Weibull, Wallsbeck, & Almgren, 2012).
Här följer ett exempel på hur du kan använda dig av mentala föreställningar innan ett golfslag: Föreställ dig att står och är redo att slå och att du tror på din förmåga. Du vet att du kommer slå det slag du har bestämt dig för att slå. Det känns bra. Du befinner dig i det tillstånd du vill befinna dig i. Du föreställer dig att du slår slaget på det sätt du vill slå det, att det känns som du vill att det ska kännas i kroppen. Du hör bollträffen och ser bollen flyga i den båge du vill och att den landar där du vill att den ska landa.
När du använder dig av mentala föreställningar är det bra att göra dem så verkliga och levande som möjligt. Det finns olika sätt att göra det på.
– Inkludera så många relevanta sinnen som möjligt i föreställningen (syn, ljud, känsel, muskelkänslor, smak, doft och ).
Inkludera dem som är relevanta för dig i den specifika situationen. En bra tumregel är att inkludera de sinnesintryck som du vill fokusera på i verkligheten i den givna situationen.
– Inkludera de känslor (t.ex. glädje) som du vill uppleva i den specifika situationen.
Här kommer ett annat exempel från vår bok ”Träna tanken”. Den forne världsmästaren i simning Josefine Lillhage delade med sig hur hon använde mentala föreställningar för att förbereda sig för ett lopp: Innan tävlingen började gick jag iväg för mig själv och satte mig i tysthet. Där gick jag igenom mitt lopp i huvudet, längd för längd, armtag för armtag. Jag såg framför mig hur jag simmade mitt lopp. Först såg jag mig själv på startpallen, hur jag dyker i när jag startskottet går och kommer upp med bra glid och en stark simning. Jag ser mig själv jobba mig in i loppet för att avsluta starkt de sista 15 metrarna hela vägen in i kaklet. Därefter vänder jag mig mot resultattavlan och ser sen 1:a framför mitt namn och sträcker sedan upp ena armen i luften som segergest (s. 79, Weibull, Wallsbeck & Almgren, 2012).
För att optimera dina mentala föreställningar när det verkligen gäller rekommenderar vi att du sätter dig ner i god tid innan den viktiga prestationen och tänker igenom vad du vill inkludera i din föreställning. Hur ska du agera för att prestera så väl som möjligt? Vilka sinnesupplevelser ska du fokusera på? Vilka känslor vill du uppleva? Vad vill du tänka? Hur lång ska din föreställning vara? När ska du använda den? Sedan är det bra att börja öva på föreställningen i lugn och ro och kanske modifiera innehållet vid behov (t.ex. korta ner den, förlänga den, ta bort detaljer, lägga till detaljer etc.). När föreställningen känns bra rekommenderar vi att du testar den i olika situationer innan du använder den vid den viktiga prestationen. I idrott är det bra att först testa den och öva på den under träning och även eventuella mindre tävlingar innan den viktiga tävlingen.
Lycka till! Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
Ska vi börja med att ställa oss själva den frågan? Jobbigt… Men ok. Vi tycker det är ruggigt roligt att skriva om idrotts- och prestationspsykologi. Lära andra och lära oss själva. Kort svar som vi återkommer till senare i texten.
Vi hade förmånen att närvara på Svensk idrottspsykologisk förenings årskonferens den 24 mars, på GIH. En av föreläsarna under dagen var Professor Edward Deci som är en framstående forskare och en av grundarna till en av de mest populära motivationsteorierna, Self Determination Theory (SDT).
Enligt SDT är en inre motivation att föredra jämfört med yttre motivation. Exempel på inre motivation är glädje, utmaningarna, gemenskap och exempel på yttre motivation är pengar, fina bilar, göra sina föräldrar nöjda, vinna VM-guld eller OS guld.
Deci hänvisade bland annat till en studie som visade att personer som satte upp inre mål (t.ex., utveckling och hälsa) mådde psykisk bättre jämfört med dom som satte upp yttre mål (t.e.x., rikedom och kändisskap; Kasser & Ryan, 1996).
Är då mitt mål att vinna VM guld fel?
Nej, men det viktigaste är resan dit. Om du enbart fokuserar på vart du ska och inte tar vara på vägen dit blir det väldigt tomt när du väl har nått målet. Efter mästerskap kan man höra idrottare säga att de trodde att det skulle kännas mycket större att vinna. I vissa fall känner de sig bara tomma och lättade. Det är klart, har man kämpat extremt hårt i massa år, gått upp tidigt, ätit rätt och sovit bra så vill man verkligen att det ska kännas fantastiskt bra när man når målet och att det var värt allt arbete.
En annan aspekt är att ett yttre mål också motiverar oss ibland och är inte alltid galet. Om du har målet att vinna VM guld på 800 meter kommer du behöva genomföra träningspass som är rena H…. och för att orka det kan ett yttre mål vara användbart.
När vi arbetar med idrottare som vill hantera sin nervositet bättre har de ofta högt ställda yttre mål. Som att vinna en tävling, poängliga, spela i ett visst lag etc. Det vi då gör är bl.a. att gå ännu djupare och tar reda på varför idrottaren faktiskt håller på med sin idrott. Kanske är det tjusningen i själva tävlingsmomentet eller känslan av att utvecklas. Lyckas vi hitta den grundläggande motiven är det lättare för idrottaren att hantera sin anspänning, för då blir det bl.a. roligare. Har man roligt mår man oftast bra och en idrottare som mår bra presterar troligtvis bättre.
Om vi då knyter tillbaka till oss så är vi på rätt väg. Det är inte pengar och kändisskap som motiverar och driver oss framåt. Det är känslan av att hjälpa andra, känslan av att utvecklas samt glädjen och utmaningen i det roliga och stimulerande arbete vi gör.
Vi på önskar dig en bra fortsättning på dagen! Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)
En blogg om idrottspsykologi 