Etikett: Idrott

Jämförelse och ångest

Är det alltid negativt att jämföra sig själv med andra idrottare?

När du jämför dig med någon så jämför du dig oftast med någon som är bättre än vad du själv är. Det kan vara någon som till exempel har bättre en golfsving, forehand, kondition eller benstyrka. När du jämför dig via till exempel sociala medier (som det förövrigt är förförande lätta att jämföra sig på) studerar du troligtvis hur bra vissa har de, hur snygga de är, vilka fina saker de har, vad de har vunnit och hur framgångsrika de är. Vad skapar det för känsla? För många skapar det ångest och avundsjuka vilket i värsta fall leder det till att man till slut lägger av med sin idrott för att man inte längre tror på sin egen förmåga. För vissa väcker ångesten en energi och skapar en drivkraft att ”en dag ska jag springa lika snabbt!”. Det beror på dig som person, dina tidigare erfarenheter, hur du tolkar situationen och hur du hanterar dina känslor. Du kan i situationen ställa dig frågan hur du använda dig av ångesten som drivkraft för att hjälpa dig framåt, utvecklas och bli bättre på det du gör. Det kan även vara givande att studera hur andra som är bättre än dig på vissa saker agerar och hanterar olika situationer.

På liknande sätt kan du se på begreppet konkurrent. Vad kan du lära dig av konkurrenten som presterar bättre än vad du gör? Har hen bättre teknik? Hur tränar hen mentalt? Istället för att du ska dra ner dig själv och/eller bli för nervös på grund av konkurrenter kan du se det på ett logiskt och konstruktivt sätt. Din värsta konkurrent kan vara den du lär dig mest av.

Vi förstår om det kan kännas lite förvirrande just nu, det vi menar är att för många använder konkurrenter och jämförelse på fel sätt. Antingen jämför de sig med de som är för bra, eller så får ångesten för stort utrymme och påverkar dem negativt.

Hur gör du?

Det du ska vara medveten om är att det troligtvis skapar obehagskänslor vid jämförelser, därför ska du vara noggrann med hur mycket du jämför dig. För även om du hantera det på ”rätt” sätt kan det ta energi och du får inte glömma bort dig själv, din förmåga och dina styrkor som vi skrev om i det förra inlägget: ”Våga tro på din förmåga! Vem ska annars göra det?”

/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

Vi skriver bland annat om idrottare och benstyrka i inlägget därför la vi in en bild på en person som tränar benen
Foto av Scott Webb på Unsplash

av Etiketter: , , , , Lämna en kommentar

Våga tro på din förmåga! Vem ska annars göra det?

Vi föds, växer upp, blir vuxna och sen… Någonting som stämmer in på oss alla är att vi vill bli omtyckta av de som betyder något för oss.

Ett av de enklaste sätten att bli omtyckt är att bete sig på det sätt som de vi tycker om gör. Tränar och idrottar folk i min vänskapskrets är ett enkelt sätt att bli omtyckt att just träna. Vilka beteenden belönas i din umgängeskrets? Vilka beteenden belönas i din idrott?

I boken Connected: mänskliga relationer, sociala nätverk och deras betydelse i våra liv (Christakis & Fowler, 2010) skriver författarna om hur vi som människor styrs av vårt sociala nätverk. Att ”hitta oss själva” är ett tufft jobb enligt författarna. Den person vi är beror nämligen även på vilka vi umgås med. Fenomenet är enkelt att tillämpa i vår vardag. Om du bor i Stockholm kan du exempelvis sätta dig på röda tunnelbanelinjen och åka igenom staden. Du märker tydligt en skillnad när tunnelbanan stannar på ”Östermalmstorg” och när rösten säger ”Nästa Vårby gård”. Om vi bortser från den ekonomiska skillnaden är det en annan stämning, andra kläder och annorlunda miljö. Miljön och människor i vår omgivning formar oss och ibland mer än vad vi vill erkänna.

Det intressanta här är om du är medveten om vilken miljö du befinner dig i. Trivs du verkligen eller följer du bara med strömmen. Får du som idrottare ut maximalt av dig själv eller får du hela tiden höra att den här klubben inte har resurserna för att nå längre? Till exempel att de har dåligt med pengar och inte ens kan träna inomhus på vintern.

Miljön påverkar dig väldigt mycket och därför är det viktigt att du vågar stå för den du är och tror på din förmåga, även om din omgivning motarbetar dig. Miljön är inte allt, men den är viktig. Det gäller att göra det du kan för att göra något åt det som ligger inom din kontroll och acceptera och lära dig hantera det du inte kan kontrollera.

En del kollegor inom idrottspsykologin menar på att elitidrotten till större delen består av hårt arbetande och målinriktade individer, att talangerna lägger av. Som idrottare kommer det nämligen finnas perioder då det går tyngre och är jobbigt. Det är ok. Det gäller att du orkar kravla dig upp igen och fortsätta din resa fram mot dina mål. Om du ger upp så fort det känns lite motigt kommer det bli svårt och det kommer troligtvis bli en ond cirkel. När du har kravlat dig upp kan du ha fått hjälp av gruppen du befinner dig i men glöm för all del inte bort värdet av din egen insats.

Ett tips är att reflektera över ditt nätverk. Välj vilket nätverk du vill ha. Umgås med de personer som du mår bra av att umgås med, som ger dig energi och hjälper dig framåt i livet. Om det finns personer som du enbart får ångest av eller som får dig att må dåligt så kan du göra på följande sätt:

1)      Fundera på om de faktiskt har en poäng med det dem säger eller om ångesten signalerar någonting värdefullt för dig.

2)      Om dem inte har någon poäng och om du inte mår bra av att vara tillsammans med dem så umgås med dem så lite som möjligt.

Inom idrotten kan det till exempel vara en tränare som bara drar ner dig. Så våga stå upp för dig själv och din förmåga och säg ifrån. Det är ditt liv och din utveckling. Att gå omkring och vantrivas en längre tid kan sätta djupa och jobbiga spår. För vissa kan det till och med vara det som gör att de lägger av med sin idrott.

Lycka till!
/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

Texten handlar om idrottare och därför har vi lagt in en bild på en basketspelare som idrottar
Foto av Malcolm Lightbody på Unsplash 

av Etiketter: , , , , , 2 kommentarer

Vad driver dig? – Inre och yttre motivation

Varför idrottar du? Varför tävlar du? Vad får dig att sticka upp 05.30 för att hinna träna ett pass innan skolan eller sen ett på eftermiddagen?

Ställer du dig själv den frågan ibland?

Det är bra att känna till vad som driver dig, vad som motiverar dig. Det kan bland annat hjälpa dig att hitta extra motivation under perioder när det är riktigt tungt. Det kan också hjälpa dig att fatta rätt beslut när du ställs inför svåra val som har med din karriär och ditt liv att göra.

Vi som människor motiveras av många olika saker, det är inte bara en faktor som driver oss. Det är bra att fundera kring om din motivation baseras på inre eller yttre faktorer.

Exempel på inre faktorer är:

  • Glädjen att utöva själva idrottsaktiviteten
  • Utmaningen i att hela tiden bli bättre
  • Glädjen när man utvecklas och presterar bättre än tidigare
  • Hur skönt det är att slita hårt och pressa sig fysiskt

Exempel på yttre faktorer:

  • Pengar
  • Jag idrottar för att mina föräldrar vill att jag ska göra det
  • Jag vill vinna tävlingar och få fina medaljer
  •  Jag vill vara bäst

När du läser dessa exempel kanske du upplever att du både motiveras av inre och yttre faktorer. Det är inga konstigheter utan tvärtom så är elitidrottare oftast både inre och yttre motiverade. Det finns väl ingen som gillar att förlora?

Däremot är det viktigt att fokus ligger på inre mål och den inre motivationen. Det är viktigt att de inre faktorerna dominerar eftersom de yttre faktorerna är bräckliga. Förutsättningarna för att orka hantera med- och motgångar blir betydligt bättre om du är inre motiverad, då den är mer stabil och starkare. Om du till exempel drivs av att utveckla dig själv så ingår det att hantera motgångar. Men om du idrottar enbart för att vinna och som junior precis börjat tävla mot seniorerna så kan det kännas väldigt tufft.

alpint
www.fotoakuten.se

När du läser det här så känns det kanske självklart att vara inre motiverad. I praktiken är det dock svårare. Vi kan använda sociala medier som Facebook som exempel. Där jämför vi vårt inre med andras yttre. Johan sitter och kollar sin Facebook och ser följande statusuppdatering av Stina ”Jag vann SM guld, sååååååå kul! Jag är bäst!”. När Johan sitter hemma och läser det känner han sig liten och får ångest. Han känner ju dock inte till vad Stina har gått igenom eller haft för utmaningar på vägen. Han känner inte till hennes förutsättningar och hur hennes liv ser ut generellt. Sen att han samma morgon har sett fyra andra liknande statusuppdateringar gör ju inte direkt att han känner sig större och bättre. Det kan vara tungt att bli ”attackerad” av så många andras fantastiska prestationer. Det hjälper då att ha en inre motivation som bas och istället utgå från sig själv. Fokusera på vad Johan själv kan göra för att utvecklas, sätta realistiska mål och fokusera på att glädjas av vägen dit.

Därför ska man gärna minska sitt fokus på att jämföra sig med andra och istället fokusera på sina inre processer och att stärka ens inre motivation. Däremot kan det tagga en att någon annan vann SM. ”Så bra vill jag kunna prestera, jag vill också nå den nivån! Ju jäklar ska jag kämpa ännu hårdare med ännu bättre kvalitet på träningarna.” Det är bra! För då använder man energin från den yttre motivationen och översätter den till sin egen inre motivation.

Liknande gäller pengar, det är klart att det kan vara kul att tjäna pengar och köpa saker, men det ska inte vara det primära. Det kan fungera som en bonus, en extra energikälla att driva vidare sig själv.

Vissa av dagens idrottare är väldigt duktiga när det gäller den inre motivationen och Therese Alshammar är ett strålande exempel på en som har en stark inre motivation. Hon uttryckte i en intervju för SVT i vintras att det inte är medaljerna som driver henne utan att hela tiden utvecklas och till exempel förbättra tekniken.

Om du vill göra eller gör en långsiktig satsning på din idrott och vill ha maximalt roligt, satsa på inre motivation!

Vi önskar er en fin fortsättning på dagen
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , , , , , , Lämna en kommentar

Är du bara en idrottare?

Är du cyklisten Paula, golfspelaren Dafina eller höjdhopparen Timo?

Dagens elitidrott kräver enormt mycket av dess utövare. De lägger ner en stor del av veckan på träning och tävling men det påverkar deras vardag mycket mer än så.

För att idag vara en elitidrottare på hög nivå krävs det bland annat att man:
–          äter bra
–          sover bra
–          återhämtar sig på rätt sätt.

Det kräver mycket planering för att få allt att gå ihop. I och med att det kräver så mycket ansträngning och mycket tid är det lätt hänt att idrottaren enbart fokuserar på idrotten och allt som hör den till. Det är lätt hänt att allt hen gör är relaterat till idrotten och att det är just via idrotten som hen blir bedömd och bekräftad. De gånger hen inte ser sig själv som gymnasten Jasmine eller skidskytten Pedro gör vänner eller journalister det och så är fokuset tillbaka på idrotten, på gymnasten Jasmine eller skidskytten Pedro.

Det kan innebära problem att enbart se sig själv som kanotisten Johan. Identiteten blir för smal, för visst kan kanotisten Johan göra annat är att paddla! Att ha en för stor del av sin identitet i idrotten kan skapa problem vid olika karriärövergångar, till exempel när hen slutar med sin idrott och framförallt om hen tvingas sluta tidigare än planerat på grund av exempelvis en skada.

Det kan också innebära problem under den aktiva karriären, till exempel om idrotten känns lite tråkigare eller tyngre under en period. Då finns inget annat att luta sig tillbaka mot, till exempel ”Jag förlorade matchen men det ska bli underbart att resa bort med min pojkvän i helgen”.

En för stark identitet i idrotten kan också medföra att hen upplever mycket stress och press. Om alla ens kompisar också är idrottare och kanske till och med är aktiva inom samma idrott blir det svårt att få distans till idrotten och få andrum. Om Erika som tävlar i alpin skidåkning även älskar att måla, skriva och dansa kommer hon koppla bort skidorna ett tag ibland, rensa hjärnan, vila kroppen, få andra erfarenheter och intryck. Hon har möjlighet att göra andra saker som hon mår bra av, som hon också kan prestera och uttrycka sig i. Chansen är då mycket större att hon är ännu mer fokuserad, har roligare och presterar bättre när hon väl befinner sig i slalombacken.

Det är bra och viktigt att ha flera identiteter. Att inte bara vara elitidrottaren. När något går mindre bra kan något annat gå jättebra. När något är mindre kul är något annat jätteroligt. Det ger oss fler erfarenheter, det berikar våra liv och att vara aktiv i ett område hjälper oss ofta i de andra områdena. Den erfarenheten, de upplevelserna, de kontakterna och de nya perspektiven hjälper oss. Det gör också att vi upplever mindre stress och press, ”vi lägger inte alla ägg i en korg”.

Hitta flera saker du tycker är roliga och pröva nya saker. Självklart ska du satsa hårt på att nå dit du vill men gör det smart. Satsa på att ha en fritid, gör saker utanför idrotten och ha vänner utanför idrotten. Tänk er en liknelse med er garderob, det är bra att ha flera klädesplagg på era galgar. Om du bara ett par byxor och de blir för slitna, väldigt smutsiga eller försvinner så står du där väldigt naken.

Mvh,
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Vi skriver om idrott och bland annat golf och därför passar en bild med tre golfare på en golfbana

av Etiketter: , , , , , 4 kommentarer

Använd rutiner och prestera bättre

Fariba spelar ishockey och idag är det match. Hon sitter i omklädningsrummet innan matchen och ska snart ska hon ut på uppvärmning med laget. Fariba sätter på sig sin träningsoverall och knyter sina skor. Efter den gemensamma uppvärmningen värmer Fariba upp ensam. Hon gör grodhopp, sidohopp och armhävningar. Efter det går hon återigen in i omklädningsrummet. Hon lyssnar på sin matchmusik i hörlurarna (ACDC) samtidigt som hon lindar sin klubba. Sedan byter hon om och sätter på sig utrustningen del för del och avslutar med att sätta på sig hjälmen. Hon föreställer sig nu olika situationer på isen då hon presterar riktigt bra (använder alltså mentala föreställningar). Hon reser sig sedan upp och känner sig redo och förberedd för matchen.

Ishockey idrottspsykologi

Det finns många tekniker och strategier man kan använda sig av för att påverka sig själv och prestera bättre. En strategi är rutiner. Vare sig vi använder oss av det särskilt medvetet eller ej så använder vi  rutiner i olika situationer i vardagen för att få struktur och för att fortsätta agera på ett sätt som fungerar bra. I många fall kan vi dock genomföra våra rutiner på ett ännu bättre sätt, oavsett om det är idrotts- eller arbetsrelaterat.

Här kommer den retoriska frågan: Vad är då en rutin?
En rutin är när en individ gör något på ett speciellt sätt och gör likadant varje gång i en viss situation. I inledningen av det här blogginlägget läste du ett exempel om en ishockeyspelares rutin innan en match. En tennisspelare kan ha följande rutin innan serve: (1) bestämmer sig vad för serve han ska slå, (2) föreställer sig att han servar på det sättet (3) studsar bollen en gång (4) slår serven.

En rutin kan med fördel användas i en mängd olika situationer, till exempel innan tävling. Det är bra att använda rutiner innan tävling för att:
– Det påverkar självförtroendet positivt.
– Om en idrottare vet om att hon har en bra rutin skapar det en trygghet.
– Det leder till minskad oro och färre negativa tankar då idrottaren upplever en känsla av kontroll.
– Det underlättar fokus innan tävlingen då idrottaren kan fokusera på relevanta saker och därmed förbereda sig
mentalt på ett optimalt sett.
– Det minskar risken att idrottaren missar något i sina förberedelser. Till exempel glömmer fotbollsskorna hemma.

Hur optimerar jag effekten av min rutin?
– Skapa enkla rutiner så att du lätt kan komma ihåg dem och utföra dem på samma sätt varje gång.
– De ska inte stjäla energi eller fokus utan snarare underlätta fokus.
– De ska kännas naturliga.
– Allt du gör i rutinen ska ligga inom din kontroll. Du ska inte vara beroende av andra eller externa faktorer i rutinen.

Fundera på vilka rutiner du har i olika aktiviteter. Kan du effektivisera rutinerna? Kan du göra dem enklare och bättre? Om du inte har någon speciell rutin i en viss situation, till exempel hur du agerar i omklädningsrummet innan en tävling, rekommenderar vi att du skapar en rutin. Hur kan den rutinen se ut? Använder andra idrottare sig av rutiner i den situationen? Hur ser deras rutiner ut? Kan du använda något av det i din rutin?

Rutinen ska vara personlig och det viktiga är att den fungerar bra för dig! Pröva dig fram vilken rutin som fungerar bäst. Testa den först under träning eftersom det är viktigt att träna in rutinen ordentligt innan du använder den under tävlingar.

Mvh,
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Här kan du läsa om hur du kan arbeta med mentala rutiner inom tennis

av Etiketter: , , , , 1 kommentar

Hur är din ledarstil? Belönar du resultatet eller prestationen?

–          Shit vad du var bra idag!

Vad menar du när du berömmer din idrottare? Menar du att han/hon var bra för att ni vann tävlingen/matchen eller var det prestationen i sig som var bra.

Tänk dig att ditt lag eller din idrottare inte vinner. Delar du ut beröm ändå? Trots förlust finns det prestationer som var bra. Det är viktigt att ge feedback på processen och inte enbart resultatet. Vår åsikt är att tränare generellt är bättre på att ge feedback på resultatet, därav det här blogginlägget och våra förmaningar. En anledning till det kan vara att resultatet är tydligare och enklare att bedöma. För att berömma processen behövs ofta mer arbete.

Föregående vecka i samtal med en tränare berättade han att han arbetade med att ge spelare feedback efter varje match utifrån vissa färdiga kriterier. Ett gediget och bra arbete! Det är klockrent exempel att arbeta efter om du vill bli bättre på att berömma prestationen/processen istället för resultatet.

Det här resonemanget kan kopplas till inre/yttre motivation. Vinna stimulerar troligtvis mer den yttre motivationen än den inre. Du kan däremot öka den inre motivationen hos idrottarna genom att ge feedback på processen.

Vi inkluderar även målsättningsarbete här. För har idrottaren individuella mål med fokus på processen är det enklare att följa upp arbetet och diskutera samt analysera processerna jämfört med om idrottare själv inte har några eller är införstådd i tankesättet att arbete med processer. De flesta idrottare är nöjda när de har vunnit och ledsna när de förlorar. Har inte träffat någon som det är tvärtom för. Rent teoretisk skulle det funka för en handbollsspelare att vara nöjd trots att laget har förlorat.

Exempel på processer:

– Jättebra, riktigt intensivt fotarbete
– Bra passningar
– Bra samarbete
– Bra att du committade till slaget
– Snyggt att du kom fram så många gånger på nät!
– Bra att du slog igenom din forehand

Exempel på resultat:

– Snyggt mål!
– Bra att du vann.
– Skönt att du krossade henne/honom!

Det här vill vi skicka med er under den kommande veckan. Så fokusera då på att berömma processen och inte enbart resultatet under kommande träningar och tävlingar.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , 1 kommentar

Förutsägbara och icke förutsägbara karriärövergångar inom idrotten

Hej alla glada läsare! Hoppas att ni har det bra därute!

Vi fortsätter att definiera idrottspsykologins karriärövergångar. Det är viktigt att vi har en gemensam syn på begreppet karriärövergångar.

I det förra inlägget skrev vi att det finns olika karriäröverångar i livet, till exempel byta jobb, avsluta en idrottskarriär, etc. Ytterligare dissekering av begreppet görs genom att beskriva förutsägbara och icke förutsägbara övergångar. ”Jag vet att jag ska sluta spela ishockey om ett år” (förutsägbar karriärövergång) eller hen skadar sig ordentligt och tvingas sluta direkt (icke förutsägbar övergång).

En förutsägbar karriärövergång är när Leif som spelar i Luleå bestämmer sig vid 33 års ålder att sluta med ishockey. Anledningarna är bristande motivation och att han inte är lika bra tränad som förut. Leif känner sig nöjd över beslutet att köra en sista säsong med Luleå innan skridskorna hamnar på den berömda hyllan.

I exemplet ovan har Leif fattat beslutet helt själv och har full kontroll över situationen. Om Leif inte har förberett sig tidigare så har han nu ett helt år på sig innan han slutar. Ett år att fundera på vad han ska göra efter idrottskarriären (t.ex. bli tränare, säljare eller kanske utbilda sig till idrottspsykologisk rådgivare eller statsvetare).

Ett exempel på en icke förutsägbar övergång kan vara Jens som precis har blivit ordinarie i Djurgårdens IF. Han har spelat riktigt bra i början på säsongen och många lovordar honom. Han njuter av livet som professionell ishockeyspelare och livet består just enbart av hockey. I omgång 15 skadar sig Jens och hans ishockeykarriär är över.

Det här är en betydligt jobbigare karriärövergång. Vi är medvetna om att exemplet är extremt och det kan handla om mindre skador eller att något händer i ens privata liv. Hursomhelst är förändringen stor från att vara en framgångsrik ishockeyspelare till att inte kunna spela, och därmed bli tvungen att satsa på något annat. I det här fallet så mår Jens sämre psykologiskt än vad han gör fysiskt.

För att en idrottare ska hantera karriärövergångar på bästa sätt finns flera metoder. Den mest effektiva är att vara förberedd för en karriär efter idrotten, att inte helt förlita sig på sin idrott, ha en färdig plan B. Oavsett om det blir ett förutsägbart eller oförutsägbart slut på idrottskarriären så kommer den ta slut någon gång. Det går inte att gömma sig för det. Även om man har haft en fantastisk karriär och väljer att avsluta den kan det bli riktigt tungt om man inte har något spännande att syssla med efter karriären.

Med vänliga hälsningar
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Oavsett om karriäravslutet sker på ett planerat sätt eller om det sker mot idrottarens vilja kan det vara utmanande för idrottaren. Livet efter idrottskarriären kan i många fall se annorlunda ut och/eller upplevas på ett annat sätt än vad idrottaren har kunnat förutse. Därför är det bra om hen har ett bra stöd och nätverk runt sig. Ibland kan det vara bra att hen får hjälp i form av till exempel beteendeaktivering. Du kan läsa mer om hur det kan gå till här: Karriäravslut och elitidrott: En utmaning för många. 

av Etiketter: , , , , , , 1 kommentar

Vad är en karriärövergång?

Hej!

I det här inlägget tänkte vi göra ett försök att klargöra vad som menas med en karriärövergång. Vi har valt att använda en engelsk definition för att undvika missförstånd. Definitionen riktar sig mot idrotten.

“Transitions come with a set of specific demands related to practice, competitions, communication, and lifestyle that athletes have to cope with in order to continue successfully in sport or to adjust to the post career” (Alfermann & Stambulova, 2007, s. 713).

Olika situationer och händelser inträffar under en idrottskarriär som idrottaren måste hantera för att klara av en karriärövergång. Exempel på händelser är skada, klubbyte, lite speltid m.m. Det kan även handla om mer personliga händelser som skilsmässa, barnafödsel m.m.

I idrotten finns det flera karriärövergångar och i denna text kommer vi att fokusera på två. Nämligen övergången från junior- till senioridrott och när karriären tar slut.

Karriärövergången från junior till senior är en krävande övergång och många idrottare lägger av. Ett exempel är Emil som har spelat i Täby under hela sitt ishockeyliv. Han har fått spela mycket och är lagkapten. Hos tränaren har han stort förtroende.

Täbys J-20 lag spelar i division 1, likaså A-laget. För er som inte är insatta i ishockey så är det stor skillnad på att spela junior och senior hockey i division 1. Emil är nu mitt uppe i en karriärövergång eftersom han är för gammal för att spela i juniorerna. Emil känner efter säsongen med J-20 att det ska bli roligt att spela med A-laget. Under nästa säsong förändras denna känsla. Emil märker att han inte hänger på A-lagets träningar han missar passar, skjuter utanför och blir nertacklad av stora skäggiga lagkamrater. Emil är en av de sämre i laget. Vid sidan är det mycket i skolan och han har skaffat en underbar flickvän. Allt detta gör att Emil tillslut väljer att sluta med ishockey.

Den andra karriärövergången vi kommer att beskriva har tagits upp i media och nedan följer några länkar.

En uppsats av Nathalie Purcell om hur ishockeyspelare hanterade sin karriärövergång.

Eller boken som Johan Fallby och Sverker Bengtsson har skrivit för SISU idrottsböcker om karriärövergångar (ni hittar den här: ”Idrottens karriärövergångar”

Vad händer efteråt? I Sverige har vi flera exempel på mindre lyckade övergångar till exempel Mikael Ljungberg. Tänk dig själv att du har varit en framgångsrik idrottare där livet varit styrt från morgon till kväll och tusentals fans har hejat på dig för att sedan byta det mot att plugga upp betyg på Komvux och börja ett nytt liv. Detta är en utmaning!

Skillnaden från att stå överst på en OS pall och sedan stå på ICA med en liter mjölk i handen är slående. Hur ska en idrottare kunna hitta en likande kick som ett OS-guld ger i det ”vanliga” livet? Vi vet inte, utan vi tror att varje enskild individ måste ta sitt ansvar och ta reda på det. Här (Karriäravslut och elitidrott) kan du läsa om hur man kan använda sig beteendeaktivering för att hjälpa elitidrottare klara av karriäravslutet på ett bättre sätt.

Hur hanterade du dina karriärövergångar i livet?

Här kan du läsa om hur du kan arbeta för att hantera en karriärövergång på bästa möjliga sätt!

Referenser:
Alfermann, D., & Stambulova, N. (2007). Career Transitions and Career Termination. In G. Tenenbaum, R. Eklund (ed.), Handbook of sport psychology (pp. 712-733). John Wiley & Sons, Inc.

Ha en härlig helg!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , , , , 1 kommentar

Idrottspsykologi och tränare: Som tränare är det viktigt att arbeta med sig själv

Den idrottsliga verksamheten idag är beroende av ideellt arbetande tränare, och kraven på dem är högt ställda. De förväntas vara engagerade, och har flera tunga ansvarsområden såsom idrottarna och deras idrottsprestationer. Tränaren har också en betydande roll när media kommer in i bilden och de behöver stå till svars gentemot idrottsklubbens ägare och styrelse. Tränare är ofta väldigt engagerade och bryr sig mycket om deras idrottare, både som individer och idrottare. Både de själva, idrottarna, föreningen och omgivningen ställer ofta väldigt höga krav på tränarna i form av resultat. Ofta har de också heltidsjobb utöver tränarskapet och de får sköta förberedelser, träningar och tävlingar under tidiga mornar (innan arbetet), sena kvällar (efter arbetet) och helger.

Situationen för många tränare som nämns ovan lämnar lite utrymme åt återhämtning och tid för att vara med vänner och familj. Det kan skapa slitningar mellan familjen då idrotten tar upp mycket av tränarens tid. Det håller nog de flesta tränare med om. Det är därför viktigt att tränaren också prioriterar sig själv och livet utanför idrotten, att tränaren strävar efter att utveckla sig själv och prioritera sin återhämtning och en balans i vardagen. Det är viktigt att föräldrar och styrelse har förståelse för detta och uppmuntrar detta. Nedan följer några råd till tränaren.

Planera noggrant.

Fokusera på att vara positiv.

Var konsekvent i ditt beteende, din kommunikation och i dina förberedelser.

Lita på dig själv och tro på dig själv.

Var trovärdig.

Var en förebild.

Skratta, använd humor

Ansträng dig alltid att lyssna väl (t.ex. på idrottare, funktionärer och andra tränare).

Var konsekvent i ditt beteende, din kommunikation och i dina förberedelser.

Ansträng dig för att ha balans i ditt liv när det gäller privat och arbetsliv.

Träna på att kunna slappna och arbeta på att hitta bra strategier för avslappning och återhämtning.

Våga vila (våga stå för att du prioriterar återhämtning även för dig själv).

Ansträng dig för att vara medvetet närvarande i vardagen

Var medveten om att dina känslor är av betydelse för din egen och andras prestationer.

Våga släppa kontrollen över den idrottsliga prestationen. Som tränare har du i jämförelse med idrottaren mycket lägre möjlighet att kontrollera den idrottsliga prestationen. Det är viktigt att förhålla sig till frågor om ansvar, kontroll och autonomi. Det är viktigt att vara tydlig i dessa frågor.

Psykologisk träning är av stor betydelse även för dig som tränare.

Ta tillvara på det trevliga och behagliga i tillvaron.

Om du vill läsa mer om dessa råd och annat matnyttigt så rekommenderar vi att du läser boken Praktisk idrottspsykologi (2009) av Hassmén, Kenttä och Gustafsson. Råden ovan är tagna från boken och från referenser i boken.

Foto: Louise Helen Pettersson
Foto: Louise Helen Pettersson

Vill du träffa intressanta personer och lyssna på spännande föreläsningar inom ämnet idrottspsykologi? Då rekommenderar vi att ni besöker Bosön och Svensk idrottspsykologisk förenings årskonferens! Svensk Idrottspsykologisk Förening och SISU Idrottsutbildarna inbjuder till en heldagskonferens om idrottspsykologi på Bosön söndag den 25 mars 2012 med temat

”PSYKOLOGISKT STÖD – EN REFLEKTION ÖVER OLIKA FORMER?”

Syftet med dagen är att skapa diskussion och reflektion kring olika inriktningar och former av psykologiskt stöd. Vad är tävlingsidrottens behov av idrottspsykologiskt stöd och vilka former finns att tillgå? Hur ska idrottare orientera sig i det stora utbudet av psykologiska metoder och vem är mest lämplig att arbeta med dessa frågor i ett idrottsligt sammanhang? Syfte med dagen är att skapa diskussion och reflektion kring olika inriktningar och former av psykologiskt stöd. Vad är tävlingsidrottens behov av idrottspsykologiskt stöd och vilka former finns att tillgå? Hur ska idrottare orientera sig i det stora utbudet av psykologiska metoder och vem är mest lämplig att arbeta med dessa frågor i ett idrottsligt sammanhang?

Nu är vi på Imagine that AB äntligen klara med vår bok om mental träning och mer specifikt visualisering, titeln är Träna tanken – mentala föreställningar i idrotten. Boken kommer att finnas i handeln vecka 16, 2012.

Ha en fantastisk vecka!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , 2 kommentarer

Är det förenligt med bra ledarskap att utöva bestraffning på barn för att nå framgång?

Hej läsare,

Utan er hade vi inte haft denna blogg. För några veckor sedan fick vi ett intressant mail från en idrottsförälder. Vi svarade och tänkte sedan när vi såg konversationen att detta kunde vara något som skulle kunna vara intressant att publicera på bloggen. Vi kollade givetvis med personen som mailade oss om det var ok och namnen i de ursprungliga mailen är borttagna eller ersatta.

Så nedanför följer en mailkonversation (små ändringar har gjorts i svaren) som vi har haft vilken visar på att mer utbildning i idrottspsykologi behövs i idrotten.

Mycket nöje.

Mail nummer 1 från idrottsföräldern

Hej,

Jag har en fundering och hoppas du kan hjälpa mig.

Laget som min son spelar och tränar för har en del tävlingar, en är att den förlorande spelaren/barnet efter en tävling i att lägga straffar får äta två vitlöks klyftor i omklädningsrummet.(en övning som dom körde varje fredag). Denna övning togs bort då en släkting till ett barn fick reda på detta och sa till ledaren att det inte var ok. Då infördes en ny tävling, som går ut på att, – laget är enligt ledaren dåliga på att göra bra avslut på mål under matcherna. Vinsten är att förlorarna får bära in vinnarnas utrustning i förrådet. Frågan är om det är förenligt att man utövar någon form av bestraffning på barn som ett sätt att få/nå framgång? De yngsta spelarna blir 14. Hur ser du på detta? Är detta ok?

Mail 2. Svar från redaktionen.

Hej!

Tack för ditt mail,

Jag vet inte vilken idrott som detta gäller (ishockey?) men det du beskriver är ett skräckexempel som man ibland får höra. En annan variant kan vara en förälder som ger sitt barn pengar baserat på antal mål barnet gör. Till exempel 500 kr per mål.

Härligt att höra att vitlöksklyftorna är borta!

Om jag ska försöka mig på ett svar från ett psykologisk perspektiv är positiv förstärkning det bästa sättet att förändra ett beteende. Det vill säga genom att uppmuntra och berömma det idrottaren gör bra. Konstruktiv kritik kan sedan användas för att tala om för idrottaren vad det är som behövs förbättras. Ett exempel:

Joel du spelade bra idag. När du forecheckar hem skulle jag vilja att du arbetade med längre skridskoskär. Jobba på att ändra det så kommer det bli ännu bättre! Kör hårt, jag tror på dig.

Relativt svårt att formulera ett bra svar så här direkt över mail men hoppas du fick lite svar. Återkom mer än gärna om något är oklart.

Med vänlig hälsning,

 Mail 3. Svar från idrottsförälder

Hej,

Det är ishockey. Min egen son har varit lagkapten i flera sporter han varit med i, han är alltid med i skolråden och är en riktig kompis om man kan uttrycka det så.
Pris för bästa kompis både på hemmaplan i dom sporter han är med i och på sommarhockey läger. Men när han kom hem efter en träning en kväll och sa att ”Kalle” var en mes,- han satt nästan och grät som en tjej för att han inte orkade äta upp vitlöken. Då reagerade jag som förälder. Vem har gjort min son till en mobbare? Han är killen som vågar gå emellan bråk och se till att alla får vara med… Jag började prata med några föräldrar om detta och då visade det sig att det var mer grejer som inte stod rätt till. Tränaren hade sagt till spelarna att om dom inte tog i i 60 minuter inför kommande match till helgen så skulle dom minsann få träningsläger istället för spelledig helg. Dom förlorade matchen och tränaren slänger till spelarna en enkät som dom ska fylla i och gör dom inte det så ska hon träna skiten ur dom under kommande vecka.

En fråga till;

Hur ser du på att som tränare stå och skrika till spelarna under matcherna, var dom skall vara hur dom skall göra och speciellt när dom råkar åka fel basunera ut det.

Ett exempel; Laget spelar 4 mot 5 och det är en hf och en c +  två backar inne på isen… varpå tränaren börjar att skrika att vänsterforwarden åker/står fel..(Vänsterforward fel) efter 5 upprepade skrik så åker ju alla spelarna fel och efter ytterligare ett par skrik så blir det ju mål. Det tragiska i detta var att det inte fanns ngn ”vänsterforward” spelaren som var ute spelar alltid center! Tränartrojkan står för övrigt allihop med armarna i kors 4 st bakom spelarna och som sagt huvud och hjälptränarna skriker till spelarna konstant i 60 min. Jag har pratat med ytterligare en Pedagog om detta och jag har skickat samma info till @waljema.se för att få så mycket på fötterna som möjligt för att sedan ha ett föräldramöte om detta. Du kanske kan ge mig ytterligare tips på hur jag ska gå vidare? Ja du får jättegärna använda detta…

Med vänlig hälsning

Mail 4. Svar från redaktionen.

Hej igen,

Ok, jag förstår dina funderingar och tycker det är kanon att du tar tag i detta och samlar in information från olika håll.

Gällande det du undrar så handlar det om kommunikation mellan coachen och spelarna. Det finns väldigt mycket information kring detta och är en ständig utmaning att hantera på ett bra sätt. Om man tar en tränare i ishockey som exempel så är det väldigt många spelare som tränaren har att träna och kommunicera med och ibland går det självklart fel. Men det du beskriver låter mer som att det är något övergripande och ingen enskild händelse.

Jag rekommenderar varmt boken ”Praktisk idrottspsykologi” skriven av Peter Hassmén, Göran Kenttä och Henrik Gustavsson. Den beskriver idrottspsykologi generellt och de erbjuder mycket praktiskt användbart. Men om jag ska ge några svar och tips så kommer det här:

Sändare och mottagare
Med det menas att vara uppmärksam på att coachen är en auktoritet och att all kommunikation har en mottagare. Det är till exempel därför viktigt att vara tydlig och respektera mottagaren. Det är fördelaktigt att ge feedback på individuell nivå då det träffar mer rätt då. Med denna information kan man ifrågasätta om coachens ”skrik” från båset under 60 minuter är tydligt och att mottagarna verkligen förstår vad det är som de ska förändra.

Ett exempel:
Kalle är inne på isen och ligger för långt bort i sin markering. Om coachen då ropar”ligg närmare i er markering” kanske inte ens Kalle hör det utan det är Johan som hör det budskapet för det han som är närmast båset. Detta gör att feedbacken blir direkt felaktig då Johan uppfattar att det är han som har gjort fel. Istället skulle coachen kunnat vänta till dess att Kalle kom in till båset för byte. Klivit ner framför Kalle, lagt en hand på hans axel och då talat om för Kalle:

1)      Bra kämpat och fina passningar Kalle

2)      I försvarsspelet skulle jag vilja att du låg närmare och gjort såhär(gärna rita på tavlan)

3)      Väldigt bra passning till Niklas förra byten, förresten. Jobba på denna förändring så blir det kanon!

Detta är ett exempel på hur man kan arbeta som coach. Detta gör också att tränaren får möjlighet att mer noggrant välja ut de situationer/beteenden som är viktigast att ge feedback på. Det kanske inte ges lika mycket feedback på detta sätt som när tränaren står och skriker under hela matchen men feedbacken som ges blir mer effektiv.

Jag har erfarenhet av att jobba med att lära ut till coacher hur de kan leverera feedback på bästa sätt. Att stå i båset kan som i exempel du gav skapa förvirring och då påverka spelarna negativt. Varför detta påverkar spelarna negativt är förmodligen för att de blir osäkra på vad de ska göra på isen. De blir rädda för att misslyckas och vågar då heller inte agera så att de lyckas.

Negativ kritik
Självklart gör spelare ibland fel ute på isen och som tränare kanske du ibland inte kan hålla dig och blir förbannad på spelaren och skriker något olämpligt. Detta händer alla. Det viktiga här är att du som tränare tar ett snack med spelaren efter matchen, och ser till att spelaren har förstått vad som bör förbättras och hur spelaren kan göra detta. Ett generellt tips är att försöka vänta med feedback till då du känner att du har lugnat ner dig och kan vara konstruktiv.

Det bästa sättet att ge kritik på är genom konstruktiv kritik. För om spelaren ska kunna förändra något så måste du tala om för spelaren VAD det är som ska förbättras. Och spelaren måste förstå. Sen kan du alltid lyfta fram något som spelaren har gjort bra. För att ge lite positiv feedback och uppmuntran för att höja motivationen. Att sänka någon är väldigt enkelt men att få en individ att växa och utvecklas är en stor utmaning.

Det kan vara svårt att veta vad en coach tänker och känner när coachen står med armarna i kors och ser allvarlig ut. Vi människor gör gärna de enklaste tolkningarna, till exempel: om man står med armarna i kors är man arg eller negativ. Så KAN vara fallet, men det behöver inte vara så och coachen kanske inte är är medveten om att andra kan tolka det på det sättet. Du kan alltid fråga!

Det finns en hel del kring detta ämne men hoppas att du har fått ut någonting av det jag har skrivit. Du får gärna återkomma med flera frågor. En rekommendation är också att hyra in en idrottspsykologisk rådgivare som kan tala om ämnet och hur laget kan arbeta med det.

———————————

Kom gärna med tankar och frågor
Ok detta var det som redaktionen hade att erbjuda för denna gång. Ämnena som har tagits upp i denna text är något som kan diskuteras mycket mer och ses på olika sätt. Så kom gärna med egna tankar, reflektioner och frågor så att vi kan fortsätta diskussionen.

Ha nu en riktigt trevlig fortsättning på helgen!

Mvh
Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , , , 1 kommentar