Kvalångest eller nervös i slutspelet, rent psykologiskt, hur fungerar det?

Hej på er läsare,

Denna tid på året är underbar! Det har det blivit ljusare ute och solen skiner återigen genom fönstren och lyser upp tillvaron lite extra. Om inte det var nog är det många idrotter som är inne i slutskedet på säsongen. Vissa lag spelar slutspel och andra kvalar. För en idrottsintresserad är det väldigt roligt!

Om vi specifikt tar ishockey som ett exempel så är det just nu kvartsfinals- och kvalspel vilket är utmanade psykologiskt och fysiologiskt för spelarna. Det gäller att bibehålla energin och ständigt vara på topp. Det är lite olika energier i dessa serier. Kvalserien har lite mer… ja ångest.  Såg Djurgårdens match mot Leksand i måndags och då kunde man ibland se ängsligheten hos spelarna. Det är väldigt spännande psykologiskt och Challe Berglund, som är ny tränare i Djurgården, sa i en intervju att han hade låtit spelarna köra lättare övningar på träningen innan match. Det var för att spelarna skulle tro mer på sig själva inför matchen. Rent psykologisk låter det som ett väldigt bra upplägg.

I detta inlägg tänkte vi diskutera nervositet, ångest och oro. Vi presenterar fyra olika steg som beskriver processen, dessa steg är från boken ”Foundations of Sport and Exercise Psychology” av Weinberg och Gould (2003). Dessa steg presenterar vi nedanför och vi har valt att behålla de engelska termerna.

Steg 1) Enviromental demand

Steg 2) Individuals’ perception of the environmental demand

Steg 3) Stress response

Steg 4) Behavioural consequences

Steg 1 handlar om de kraven som ställs utifrån. Det kan vara en förälder som vill att ens barn ska vinna, eller tidningen som rankar olika lag och idrottare. Det kan också handla om klubbledningen eller fansen som sätter krav på spelare och tränare att de ska prestera. Det finns väldigt många olika yttre omständigheter som kan påverka idrottare.

Steg 2 handlar om hur idrottaren väljer att tolka kraven och situationen. Vissa personer tycker om att ha lite press på sig medan andra sänks och vågar inte spela fullt ut. Ett exempel kan vara en idrottare som är favorittippad inför en tävling. Alla journalister vill prata med honom innan tävlingen och de andra idrottarna har typ sett honom som vinnare redan innan tävlingen börjat. Ett annat exempel är Djurgårdens IF som nu är i kval. Det är troligtvis väldigt olika i laget hur spelarna upplever kraven. Vissa spelare tycker om kraven och andra inte alls gillar kraven.

Steg 3 tar upp hur idrottaren reagerar på beteendet. Detta sker oftast i form av stress till exempel kan det vara reaktionen som blir i form av stress. Exempel på negativa effekter av stressen är att det kan det bli svårt att tänka klart, muskelspänningar eller svårt att fokusera för att man är så nervös. Detta påverkas ju självklart mycket på hur idrottaren väljer att tolka situationen. Om idrottaren är bra på att hantera stressen blir det inte en negativ påverkan. Utan en lagom mängd stress är bra för prestationen. Det får en att vara lite mer på tå!

Steg 4 är det beteendet som visas. Till exempel felpassningar, fel positioner, missade bra chanser eller något likande. Denna del är inte bara viktig för den specifika situationen utan påverkar också kommande situationer. Om du misslyckas med någonting så vill du helst undvika att utsätta dig för den situationen igen.

Generellt sett handlar det om att skapa en balans mellan kraven, kontrollen och förmågan att klara situationer. Om du känner att du är alldeles för dålig redan innan tävlingen kanske du inte ska ställa upp på tävlingen. Eller så ställer du upp med syftet att lära dig hur en tävling går till.

Problemet med krav som kommer utifrån är oftast att de är svåra att kontrollera. Dels kan du inte bestämma vad andra personer skriver och det dem skriver kan du ha svårt att ändra på för att du inte vet hur. Det är bättre att fokusera på det som du själv kan kontrollera.

Det var allt för denna gång och vi hoppas detta gav er en några tankeställare och en generell bild hur det fungerar, t.ex., varför låser sig i sin tävling och varför man blir man nervös.

Nästa steg för dig nu är att identifiera hur du själv agerar och reagerar i olika situationer, och vilka situationer som du kan hantera på ett bättre sätt.

Till kommentarsfältet: När reagerade du på ett du senast på ett negativt sätt för att du var nervös och hur hanterade du det?

Ha en trevlig helg!

Mvh
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Idrottspsykologi och tränare: Som tränare är det viktigt att arbeta med sig själv

Den idrottsliga verksamheten idag är beroende av ideellt arbetande tränare, och kraven på dem är högt ställda. De förväntas vara engagerade, och har flera tunga ansvarsområden såsom idrottarna och deras idrottsprestationer. Tränaren har också en betydande roll när media kommer in i bilden och de behöver stå till svars gentemot idrottsklubbens ägare och styrelse. Tränare är ofta väldigt engagerade och bryr sig mycket om deras idrottare, både som individer och idrottare. Både de själva, idrottarna, föreningen och omgivningen ställer ofta väldigt höga krav på tränarna i form av resultat. Ofta har de också heltidsjobb utöver tränarskapet och de får sköta förberedelser, träningar och tävlingar under tidiga mornar (innan arbetet), sena kvällar (efter arbetet) och helger.

Situationen för många tränare som nämns ovan lämnar lite utrymme åt återhämtning och tid för att vara med vänner och familj. Det kan skapa slitningar mellan familjen då idrotten tar upp mycket av tränarens tid. Det håller nog de flesta tränare med om. Det är därför viktigt att tränaren också prioriterar sig själv och livet utanför idrotten, att tränaren strävar efter att utveckla sig själv och prioritera sin återhämtning och en balans i vardagen. Det är viktigt att föräldrar och styrelse har förståelse för detta och uppmuntrar detta. Nedan följer några råd till tränaren.

Planera noggrant.

Fokusera på att vara positiv.

Var konsekvent i ditt beteende, din kommunikation och i dina förberedelser.

Lita på dig själv och tro på dig själv.

Var trovärdig.

Var en förebild.

Skratta, använd humor

Ansträng dig alltid att lyssna väl (t.ex. på idrottare, funktionärer och andra tränare).

Var konsekvent i ditt beteende, din kommunikation och i dina förberedelser.

Ansträng dig för att ha balans i ditt liv när det gäller privat och arbetsliv.

Träna på att kunna slappna och arbeta på att hitta bra strategier för avslappning och återhämtning.

Våga vila (våga stå för att du prioriterar återhämtning även för dig själv).

Ansträng dig för att vara medvetet närvarande i vardagen

Var medveten om att dina känslor är av betydelse för din egen och andras prestationer.

Våga släppa kontrollen över den idrottsliga prestationen. Som tränare har du i jämförelse med idrottaren mycket lägre möjlighet att kontrollera den idrottsliga prestationen. Det är viktigt att förhålla sig till frågor om ansvar, kontroll och autonomi. Det är viktigt att vara tydlig i dessa frågor.

Psykologisk träning är av stor betydelse även för dig som tränare.

Ta tillvara på det trevliga och behagliga i tillvaron.

Om du vill läsa mer om dessa råd och annat matnyttigt så rekommenderar vi att du läser boken Praktisk idrottspsykologi (2009) av Hassmén, Kenttä och Gustafsson. Råden ovan är tagna från boken och från referenser i boken.

Foto: Louise Helen Pettersson
Foto: Louise Helen Pettersson

Vill du träffa intressanta personer och lyssna på spännande föreläsningar inom ämnet idrottspsykologi? Då rekommenderar vi att ni besöker Bosön och Svensk idrottspsykologisk förenings årskonferens! Svensk Idrottspsykologisk Förening och SISU Idrottsutbildarna inbjuder till en heldagskonferens om idrottspsykologi på Bosön söndag den 25 mars 2012 med temat

”PSYKOLOGISKT STÖD – EN REFLEKTION ÖVER OLIKA FORMER?”

Syftet med dagen är att skapa diskussion och reflektion kring olika inriktningar och former av psykologiskt stöd. Vad är tävlingsidrottens behov av idrottspsykologiskt stöd och vilka former finns att tillgå? Hur ska idrottare orientera sig i det stora utbudet av psykologiska metoder och vem är mest lämplig att arbeta med dessa frågor i ett idrottsligt sammanhang? Syfte med dagen är att skapa diskussion och reflektion kring olika inriktningar och former av psykologiskt stöd. Vad är tävlingsidrottens behov av idrottspsykologiskt stöd och vilka former finns att tillgå? Hur ska idrottare orientera sig i det stora utbudet av psykologiska metoder och vem är mest lämplig att arbeta med dessa frågor i ett idrottsligt sammanhang?

Nu är vi på Imagine that AB äntligen klara med vår bok om mental träning och mer specifikt visualisering, titeln är Träna tanken – mentala föreställningar i idrotten. Boken kommer att finnas i handeln vecka 16, 2012.

Ha en fantastisk vecka!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Är det förenligt med bra ledarskap att utöva bestraffning på barn för att nå framgång?

Hej läsare,

Utan er hade vi inte haft denna blogg. För några veckor sedan fick vi ett intressant mail från en idrottsförälder. Vi svarade och tänkte sedan när vi såg konversationen att detta kunde vara något som skulle kunna vara intressant att publicera på bloggen. Vi kollade givetvis med personen som mailade oss om det var ok och namnen i de ursprungliga mailen är borttagna eller ersatta.

Så nedanför följer en mailkonversation (små ändringar har gjorts i svaren) som vi har haft vilken visar på att mer utbildning i idrottspsykologi behövs i idrotten.

Mycket nöje.

Mail nummer 1 från idrottsföräldern

Hej,

Jag har en fundering och hoppas du kan hjälpa mig.

Laget som min son spelar och tränar för har en del tävlingar, en är att den förlorande spelaren/barnet efter en tävling i att lägga straffar får äta två vitlöks klyftor i omklädningsrummet.(en övning som dom körde varje fredag). Denna övning togs bort då en släkting till ett barn fick reda på detta och sa till ledaren att det inte var ok. Då infördes en ny tävling, som går ut på att, – laget är enligt ledaren dåliga på att göra bra avslut på mål under matcherna. Vinsten är att förlorarna får bära in vinnarnas utrustning i förrådet. Frågan är om det är förenligt att man utövar någon form av bestraffning på barn som ett sätt att få/nå framgång? De yngsta spelarna blir 14. Hur ser du på detta? Är detta ok?

Mail 2. Svar från redaktionen.

Hej!

Tack för ditt mail,

Jag vet inte vilken idrott som detta gäller (ishockey?) men det du beskriver är ett skräckexempel som man ibland får höra. En annan variant kan vara en förälder som ger sitt barn pengar baserat på antal mål barnet gör. Till exempel 500 kr per mål.

Härligt att höra att vitlöksklyftorna är borta!

Om jag ska försöka mig på ett svar från ett psykologisk perspektiv är positiv förstärkning det bästa sättet att förändra ett beteende. Det vill säga genom att uppmuntra och berömma det idrottaren gör bra. Konstruktiv kritik kan sedan användas för att tala om för idrottaren vad det är som behövs förbättras. Ett exempel:

Joel du spelade bra idag. När du forecheckar hem skulle jag vilja att du arbetade med längre skridskoskär. Jobba på att ändra det så kommer det bli ännu bättre! Kör hårt, jag tror på dig.

Relativt svårt att formulera ett bra svar så här direkt över mail men hoppas du fick lite svar. Återkom mer än gärna om något är oklart.

Med vänlig hälsning,

 Mail 3. Svar från idrottsförälder

Hej,

Det är ishockey. Min egen son har varit lagkapten i flera sporter han varit med i, han är alltid med i skolråden och är en riktig kompis om man kan uttrycka det så.
Pris för bästa kompis både på hemmaplan i dom sporter han är med i och på sommarhockey läger. Men när han kom hem efter en träning en kväll och sa att ”Kalle” var en mes,- han satt nästan och grät som en tjej för att han inte orkade äta upp vitlöken. Då reagerade jag som förälder. Vem har gjort min son till en mobbare? Han är killen som vågar gå emellan bråk och se till att alla får vara med… Jag började prata med några föräldrar om detta och då visade det sig att det var mer grejer som inte stod rätt till. Tränaren hade sagt till spelarna att om dom inte tog i i 60 minuter inför kommande match till helgen så skulle dom minsann få träningsläger istället för spelledig helg. Dom förlorade matchen och tränaren slänger till spelarna en enkät som dom ska fylla i och gör dom inte det så ska hon träna skiten ur dom under kommande vecka.

En fråga till;

Hur ser du på att som tränare stå och skrika till spelarna under matcherna, var dom skall vara hur dom skall göra och speciellt när dom råkar åka fel basunera ut det.

Ett exempel; Laget spelar 4 mot 5 och det är en hf och en c +  två backar inne på isen… varpå tränaren börjar att skrika att vänsterforwarden åker/står fel..(Vänsterforward fel) efter 5 upprepade skrik så åker ju alla spelarna fel och efter ytterligare ett par skrik så blir det ju mål. Det tragiska i detta var att det inte fanns ngn ”vänsterforward” spelaren som var ute spelar alltid center! Tränartrojkan står för övrigt allihop med armarna i kors 4 st bakom spelarna och som sagt huvud och hjälptränarna skriker till spelarna konstant i 60 min. Jag har pratat med ytterligare en Pedagog om detta och jag har skickat samma info till @waljema.se för att få så mycket på fötterna som möjligt för att sedan ha ett föräldramöte om detta. Du kanske kan ge mig ytterligare tips på hur jag ska gå vidare? Ja du får jättegärna använda detta…

Med vänlig hälsning

Mail 4. Svar från redaktionen.

Hej igen,

Ok, jag förstår dina funderingar och tycker det är kanon att du tar tag i detta och samlar in information från olika håll.

Gällande det du undrar så handlar det om kommunikation mellan coachen och spelarna. Det finns väldigt mycket information kring detta och är en ständig utmaning att hantera på ett bra sätt. Om man tar en tränare i ishockey som exempel så är det väldigt många spelare som tränaren har att träna och kommunicera med och ibland går det självklart fel. Men det du beskriver låter mer som att det är något övergripande och ingen enskild händelse.

Jag rekommenderar varmt boken ”Praktisk idrottspsykologi” skriven av Peter Hassmén, Göran Kenttä och Henrik Gustavsson. Den beskriver idrottspsykologi generellt och de erbjuder mycket praktiskt användbart. Men om jag ska ge några svar och tips så kommer det här:

Sändare och mottagare
Med det menas att vara uppmärksam på att coachen är en auktoritet och att all kommunikation har en mottagare. Det är till exempel därför viktigt att vara tydlig och respektera mottagaren. Det är fördelaktigt att ge feedback på individuell nivå då det träffar mer rätt då. Med denna information kan man ifrågasätta om coachens ”skrik” från båset under 60 minuter är tydligt och att mottagarna verkligen förstår vad det är som de ska förändra.

Ett exempel:
Kalle är inne på isen och ligger för långt bort i sin markering. Om coachen då ropar”ligg närmare i er markering” kanske inte ens Kalle hör det utan det är Johan som hör det budskapet för det han som är närmast båset. Detta gör att feedbacken blir direkt felaktig då Johan uppfattar att det är han som har gjort fel. Istället skulle coachen kunnat vänta till dess att Kalle kom in till båset för byte. Klivit ner framför Kalle, lagt en hand på hans axel och då talat om för Kalle:

1)      Bra kämpat och fina passningar Kalle

2)      I försvarsspelet skulle jag vilja att du låg närmare och gjort såhär(gärna rita på tavlan)

3)      Väldigt bra passning till Niklas förra byten, förresten. Jobba på denna förändring så blir det kanon!

Detta är ett exempel på hur man kan arbeta som coach. Detta gör också att tränaren får möjlighet att mer noggrant välja ut de situationer/beteenden som är viktigast att ge feedback på. Det kanske inte ges lika mycket feedback på detta sätt som när tränaren står och skriker under hela matchen men feedbacken som ges blir mer effektiv.

Jag har erfarenhet av att jobba med att lära ut till coacher hur de kan leverera feedback på bästa sätt. Att stå i båset kan som i exempel du gav skapa förvirring och då påverka spelarna negativt. Varför detta påverkar spelarna negativt är förmodligen för att de blir osäkra på vad de ska göra på isen. De blir rädda för att misslyckas och vågar då heller inte agera så att de lyckas.

Negativ kritik
Självklart gör spelare ibland fel ute på isen och som tränare kanske du ibland inte kan hålla dig och blir förbannad på spelaren och skriker något olämpligt. Detta händer alla. Det viktiga här är att du som tränare tar ett snack med spelaren efter matchen, och ser till att spelaren har förstått vad som bör förbättras och hur spelaren kan göra detta. Ett generellt tips är att försöka vänta med feedback till då du känner att du har lugnat ner dig och kan vara konstruktiv.

Det bästa sättet att ge kritik på är genom konstruktiv kritik. För om spelaren ska kunna förändra något så måste du tala om för spelaren VAD det är som ska förbättras. Och spelaren måste förstå. Sen kan du alltid lyfta fram något som spelaren har gjort bra. För att ge lite positiv feedback och uppmuntran för att höja motivationen. Att sänka någon är väldigt enkelt men att få en individ att växa och utvecklas är en stor utmaning.

Det kan vara svårt att veta vad en coach tänker och känner när coachen står med armarna i kors och ser allvarlig ut. Vi människor gör gärna de enklaste tolkningarna, till exempel: om man står med armarna i kors är man arg eller negativ. Så KAN vara fallet, men det behöver inte vara så och coachen kanske inte är är medveten om att andra kan tolka det på det sättet. Du kan alltid fråga!

Det finns en hel del kring detta ämne men hoppas att du har fått ut någonting av det jag har skrivit. Du får gärna återkomma med flera frågor. En rekommendation är också att hyra in en idrottspsykologisk rådgivare som kan tala om ämnet och hur laget kan arbeta med det.

———————————

Kom gärna med tankar och frågor
Ok detta var det som redaktionen hade att erbjuda för denna gång. Ämnena som har tagits upp i denna text är något som kan diskuteras mycket mer och ses på olika sätt. Så kom gärna med egna tankar, reflektioner och frågor så att vi kan fortsätta diskussionen.

Ha nu en riktigt trevlig fortsättning på helgen!

Mvh
Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

Använd dig av triggers för att nå dina optimala tillstånd

En trigger är en rörelse, föreställning eller ord som kopplas ihop med känslor, tankar och beteende. Ett exempel på en trigger kan vara att du trycker tummen och pekfingret mot varandra. Triggers är ett bra sätt att använda sig av för att nå det tillstånd man vill befinna sig i. Ett exempel kan du vara en idrottare som innan tävling använder en trigger för att hitta ett avspänt och fokuserat tillstånd. När hon trycker ihop tummen och pekfingret samtidigt som hon tar ett djupt andetag så når hon ett skönt avspänt tillstånd samtidigt som fokus på tävlingen ökar.

Triggers är vanligt i idrotten. Inom idrotten kan man se idrottare som till exempel ser sprinters, höjdhoppare och längdhoppare slå händerna på låren, ropa något etc. innan de går ner i blocken eller påbörjar ansatsen.

Ju fler gånger du använder triggern i kombination med det önskade tillståndet desto starkare associeras tillståndet med triggern. Vi brukar kalla detta för att ladda triggern. Det vill säga, ju oftare idrottaren använder triggern då hon är avspänd och har fokus på det hon ska göra i tävlingen desto starkare associeras detta tillstånd med triggern. Det betyder också att hon snabbare når detta tillstånd när hon senare använder triggern.

Det finns olika sätt att ladda triggern på. Bland annat är det bra att använda sig av triggern när du befinner dig i det tillståndet, t.ex. en bandyspelare under match eller en spjutkastare efter ett riktigt bra kast. Du kan även använda dig av mentala föreställningar (visualisering), musik och self-talk (självprat) för att ladda på triggern med de upplevelser, tankar och känslor du vill ladda triggern med.

Vi rekommenderar du att laddar triggern ordentligt innan du använder den i ett skarpt läge. Ett första steg kan då vara att du som idrottare laddar på den utanför träning/tävling genom till exempel mentala föreställningar för att sedan använda den under träning. Sedan om det känns bra kan du använda triggern i mer skarpa lägen, till exempel innan matchen, loppet, då du upplever negativa tankar eller kanske när du har tappat fokus. Fortsätt regelbundet ladda triggern i både träning och tävling.

Det är också viktigt att ha med sig att det ibland kan vara svårt att nå det tillstånd man vill. I många fall kanske man inte upplever det önskade tillståndet och det är viktigt att arbeta med att vara ok med det. Jakten på det perfekta tillståndet kan ibland göra att man upplever mer obehag än vad man annars skulle kunna göra, det kan öka frustration och till och med minska chansen att man når det tillstånd man vill. Det kan det vara positivt att göra saker för att öka chansen att nå det tillstånd man vill men det är viktigt att man är ok med att man inte når det också.

Vilken tillstånd skulle du vilja nå oftare? Vilken är din trigger eller skulle kunna vara din trigger?

Triggers kan användas i mängder av sammanhang, till exempel under träning/tävling, på kontoret, under ett möte eller när du är hemma.

Finn din trigger och ditt sätt att nå dina optimala tillstånd.


Ge gärna exempel i kommentarsfältet på den trigger du använder!

Trevlig helg!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

En utmaning för att prestera bättre!

Hej läsare,

Denna blogg om idrottspsykologi fortsätter att växa, vilket vi tycker är riktigt roligt! Vi har nu runt trettio unika inlägg skrivna av oss själva och andra färska eller kända gästförfattare. Bloggen uppmärksammandes bland annat på ”Celtic fans” hemsida när vi publicerade intervjun med Henrik Larsson. Känner du att du har en god kompetens inom idrottspsykologi och kanske ett specifikt område (t.ex. självmedkänsla, mindfulness, ACT, transformativt ledarskap, mental träning eller golfpsykologi)? Tveka då inte att kontakta någon av oss och presentera ett förslag på ett blogginlägg.

Vi som driver bloggen har spetskunskap inom visualisering (mentala föreställningar), en teknik som används inom idrotten. Vi skriver för tillfället en bok för SISU idrottsböcker, med titel Träna tanken – en bok om mentala föreställningar i idrotten, som kommer ut i april. Där finns möjlighet att läsa runt hundrafemtio sidor om visualisering, eller mentala föreställningar som vi valt att kalla det i boken.

Visualisering är en av de mest populära teknikerna inom mental träning och en kort definition av visualisering som vi använder är: ”Visualisering är skapandet eller återskapandet av upplevelser med hjälp av ens sinnen.

Här kommer vi nu att göra en fördjupning på ett tidigare, eller snarare tre tidigare, inlägg.

Vi har tidigare skrivit om (1) vad visualisering är, (2) hur man kan mäta visualisering och (3) hur du kan arbeta med att förbättra din visualiseringsförmåga. Vi rekommenderar att ni läser de inläggen innan ni tar er an detta.

Den övning som vi tänker be er att genomföra är ett exempel på hur ni praktiskt kan tillämpa visualisering.

1.  Välj ut en situation som ni vill prestera bättre i. Till exempel att ni vill förbättra er timing gällande direktskott i ishockey.

2.   Skriv ner hur ni vill agera och känna i denna situation. Det kan se ut så här:

Det är powerplay i matchen och jag står uppställd på blåa linjen. Min roll är att skjuta direktskott. Min lagkamrat får pucken på blåa och ser mig som är helt fri i mitten på banan. Jag gör mig redo för skott, känner hur det känns i  kroppen och ser hur pucken kommer emot mig. Jag laddar för ett slagskott, hittar rätt timing och träffar pucken perfekt! Vilket skott! Målvakten räddade skottet, men lämnar retur och vi vinner tillbaka den. Jag rör mig bra över isen, får återigen en bra passning och skjuter ett skott med riktigt bra fart och timing. Jaa! Det blir mål! Riktigt härligt!

3.  Använd dig av det du skrivit i texten och föreställ dig i fantasin att du agerar på det sätt du vill i den situationen som du valt.


Den 26 april med start 13:00 kommer Imagine that AB att hålla en fyra timmars öppen workshop om just visualisering. Då kommer deltagarna till exempel att få skriva en egen visualiseringsövning (workshopen är för alla som är intresserade, även inom näringslivet). Mer information om workshopen kommer upp på hemsidan inom en snar framtid: Imagine that AB.

Har ni några funderingar på detta? Tveka då inte att kommentera inlägget så kanske vi kan hjälpa varandra!

Mvh
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Ger du dig själv de bästa förutsättningarna för att prestera som bäst?

Att prestera bra är något som de flesta av oss människor vill göra. Vare sig det är att spela bra i en fotbollsmatch, laga god mat, genomföra en bra PowerPoint-presentation, ta ett tufft samtal med en kollega. Varje dag utsätts vi för situationer som vi bör prestera väl i, vare sig om vi idrottar eller inte. Inom idrottspsykologin finns det ett begrepp som kallas för flow. Detta begrepp har uppkommit för att beskriva det tillstånd som idrottare befinner sig i när de presterar som bäst. De flesta beskriver tillståndet som att dem svävar och inte tänker så mycket utan saker och ting bara händer. Andra beskriver det som att de ser saker i förväg och hur de ska hantera olika små situationer.

Flow kan även upplevas utanför idrotten. Tänk dig att du som säljare får in fem affärer under en dag och på väg till det sista mötet känner du att du inte kan misslyckas. Du sprudlar av glädje och självförtroende och är närvarande i nuet.

I denna text tänkte vill vi beskriva lite mer vad flow innebär och hur du kan arbeta med att nå det tillståndet lite oftare när du idrottare (vare sig det till exempel gäller simning, löpning eller när du cyklar).

I ett tidigare inlägg under rubriken ”Sömning, övertänd eller i det perfekta tillståndet?” skrev vi om anspänningsnivån samt presenterade vad enligt Csikszentmihalyi och Jackson (1999) ingick i begreppet flow. Eftersom repetition är kunskapens moder kommer dessa dimensioner igen nedanför.

Följande nio dimensioner anses vara förknippade med flow:Vi skriver om flow inom idrotten och därför passar det bra med en basketkorg och en basketboll som flyger mot korgen och ser ut att gå i.

  1. Utmaning och skicklighet
  2. Tydliga mål
  3. Tydlig återkoppling
  4. Full koncentration på uppgiften
  5. Hög känsla av kontroll
  6. Hög grad av säkerhet
  7. Förlust av tidsuppfattning
  8. Upplevelsen är ”autotelisk” (en upplevelse av att man själv utgör ändamålet)
  9. Medvetande och handling är ett

1)      Utmaning och skicklighet innebär att det är viktigt att uppgiften du ska genomföra inte är för svår för dig och heller inte för enkel. Det ska vara en uppgift som du klarar av med ansträngning. Det ska vara en utmaning för dig. Känner du dig osäker på vilken situation du ska välja rekommenderar vi att du frågar en god vän eller någon i familjen om hjälp med att försätta dig i en uppgift som är passande för din skicklighet.

2)      Tydliga mål faller lite inom ramen för punkt 1 i den mening att det inte får ett vara för svårt eller för enkelt mål. Sen ska målet vara tydligt. Det ska inte vara ”Jag ska spela bra” eller ”jag ska genomföra en jättebra presentation”. Målet ska helst kunna gå att mäta och ska vara konkret. Till exempel i tennis kan det vara ”jag ska sätta 70% av de första servarna” eller utanför idrotten kan vara ”efter presentationen ska två deltagare av workshopen komma fram och fråga om mer information”.

3)      Tydlig återkoppling innebär att du efter situationen går igenom vad det var som du gjorde bra och mindre bra. Vad var det som gjorde att du hamna i flow eller vad var det som bidrog till att du inte hamnade där?

4)      Full koncentration på uppgiften. Stäng av mobilen, försök att släppa allt annat som händer utanför just denna utmaning. Om du ska simma så börjar du fokusera en tid innan. Du genomför kanske dina rutiner för att  hitta rätt fokus. Denna känsla av full koncentration kanske ni också känner igen när ni fastnar i en bra film eller ett bra radioprogram. Eller kanske när ni missar bussen för att ni står och talar i telefon.

5)      Känsla av kontroll skrev vi om i ett tidigare inlägg ”Stå upp för det du gör!”. Där vi beskrev hur du kan analysera din prestation. I punkt 1 skrev vi att det är viktigt att uppgiften inte är för svår. Du ska också känna att du har viss kontroll över situationen. Du vet vad du ska göra för att prestera bra och det är ”bara” att genomföra det på ett bra sätt. Känner du så, då har du bra förutsättningar att hamna i flow enligt denna punkt.

6)      Hög grad av säkerhet faller in lite under förra punkten med kontroll. För känner du att du har kontroll så känner du dig förmodligen säker. Gott självförtroende är bra att ha för att nå god kontroll och säkerhet.

7)      Förlust av tidsuppfattning är någonting som upplevs när du befinner dig i flow.

8)      Upplevelsen är ”autotelisk” och någonting som du upplever i själva flow.

9)      Medvetande och handling är ett. Detta är någonting som du upplever i samband med att du tappar tidsuppfattningen. Vissa skulle säkert kunna kalla detta för att vara mindful som i begreppet mindfulness, att vara närvarande i nuet.

Om du går igenom punkterna ovan. Hur många kan du bocka av att du medvetet arbetar med eller upplever när du presterar i din idrott?

Grattis eller lycka till!

PS: Intresserade av idrottspsykologi, ledarskap och mental träning? Boka då in den 26-27 mars i almanackan. Då har Svensk idrottspsykologisk förening (SIPF) en digital konferens om idrottspsykologi. Mer information kommer inom kort på hemsidan www.svenskidrottspsykologi.se

Mvh
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Livet handlar om val

Vi på redaktionen (Fredrik och Mikael, idrottspsykologiska rådgivare) har äran att presentera vår nya gäst författare Stefan Lidén. Med hans inlägg visar han hur man efter en satsning som elitidrottare inom golf kan sadla om helt och hållet och bli framgångsrik inom näringslivet.

Livet handar om val, aktiva sådana. Vi kan som människor nå hur långt som helst, bara vi bestämmer oss!

Mitt namn är Stefan Lidén, jag är VD för ett företag som heter iNEED (www.ineed.se). Det bolaget startade jag 2008 och visionen är att bli nordens mest moderna rekrytering – och bemanningsföretag. Idag jobbar vi med videopresentationer, filmade platsannonser, är aktiva i sociala medier och kommer inom kort att lansera ytterligare nyheter inom detta område. Allt i syfte att göra det enklare, synligare och roligare att söka jobb.

När jag slutade gymnasiet tog jag beslutet att träna för att bli professionell golfspelare. Jag satsade allt på golfen och mitt första mål var att ta mig ut på Europatouren. Jag hade satt målet att nå dit 1996 och var därför nere i Barcelona för att kvala 1995. Tyvärr missade jag det första kvalet med 2 slag vilket gjorde att mitt mål sprack. Jag spelade dock säsongen 1996 innan jag valde att lägga klubborna på hyllan för att hitta en ny karriär. Jag hade märkt att jag hade talang för sälj, men saknade formell utbildning. Därför sökte jag in på IHM Business school där jag läste parallellt med ett heltidsjobb. Det var 2 tuffa år, all ledig tid vid sidan av jobbet gick till studier. Under den här tiden skapade jag en karriär på GE Capital där jag tillbringade totalt 7½ år. När jag slutade där var jag svensk försäljningschef och ansvarade för en försäljning på dryga 5 miljarder.

För mig har alltid inställning, engagemang och attityd varit de viktigaste hörnstenarna för att komma någonstans i livet. Det finns inga genvägar till framgång utan jobbet måste göras. Oavsett vad, så kräver dina mål en plan. Det handlar om att ta action och bestämma sig för att bara göra det. De allra flesta fastnar tyvärr på stadiet ”jag borde”, när det handlar om att gå från tanke till handling. Givetvis kan man inte nå sina mål enbart genom att kämpa, man behöver först göra en analys över vad som behövs för att nå dem. När man inser vad det är man vill handlar det om att skaffa sig verktygslådan att komma dit.

I grunden kan man se det som att man måste göra en beställning, ex ”jag vill springa en mil på 50 min”. Det första man gör då är ta fram information om löpning, matvanor och allt annat som behövs för att kunna nå sitt mål. Utifrån detta behöver målet delas upp i x antal delmål. Efter att man har gjort sin hemläxa är det dags att tala om för kroppen vad den ska leverera. Vi gör helt enkelt en beställning. Sen är det dags att skrida till verket och sätta igång.

Oavsett vad vi bestämmer oss för så det vi själva som är vår största fiende. Vi måste konstant kämpa med oss själva och successivt höja våra barriärer för vad som är möjligt. Det handlar om kunskap, förståelse, disciplin och ambition. Det mesta är faktiskt möjligt, vi måste bara se till att ta fighten! Min bakgrund är allt annat än rak, det enda som fört mig framåt är min osvikliga tro på mig själv och att alltid kämpa. Det kommer garanterat att dyka upp motgångar under resan, det gör det för alla. Men om du bara har bestämt dig, kommer varje motgång att generera i lärdom som i slutänden kan omvandlas till framgångsrecept. Det handlar bara om att göra analysen, acceptera den och sedan agera.

Inga framgångar kommer ifrån ordet ”jag borde”, de kommer ifrån ”jag kommer att”. Tänker man på det viset är man redan på väg mot sitt mål.

Resan mot målet kommer innebära en del motgångar. Ingen resa är helt spikrak, kalkylen måste alltid innehålla en del smällar. Vid dagens slut handlar det om att du behöver kunna klappa dig själv på axeln och acceptera dina beslut. Vi kan bara påverka nuet och framtiden, historien är redan förbrukad.

Lycka till på resan!

En ny bok om självkänsla på svenska

Vi på redaktionen (Fredrik och Mikael, idrottspsykologiska rådgivare) är stolta över att presentera vår gästförfattare Anna Mörstam som för andra gången vill bidra med ett inlägg inom sitt specialområde, nämligen självkänsla. Denna gång i form av en recension av en ny spännande bok i ämnet.

Jag fick ett uppdrag från Bloggredaktionen att skriva en recension på en ny svensk bok om självkänsla. Boken heter ”Självkänsla – bortom populärpsykologi och enkla sanningar” och är skriven av Magnus Lindwall (2011), docent vid Göteborgs universitet. Jag har försökt att läsa den kritiskt, men måste erkänna att lovorden blir betydligt fler och lättare att ta till även fast jag har gått in för att se den nyanserat. Lindwall tycker jag i och med den här boken fyller ett tomrum som jag upplever har funnits i svensk litteratur. En bra vetenskapligt inriktad bok om självkänsla som också är aktuell (får se hur länge det håller) och tar in vinklingar i forskningen om självkänsla som den har utvecklats de senaste decennierna. Jag är van vid att läsa mycket om självkänsla, i den här boken tar Lindwall också upp flera närliggande begrepp  och ger dem rätt stor plats, vilket jag tycker har hög relevans. Givetvis finns det i boken en dragning åt Lindwalls specialområden (fysisk aktivitet/träning och psykologisk hälsa, självkänsla/självuppfattning och kroppsuppfattning, idrottspsykologi), vilket inte är konstigt alls. Någon form av prägel måste man sätta, området är som Lindwall beskriver, väldigt stort och komplext och i den här komplexiteten har nog varje intresserad någon form av specialisering. Som titeln avslöjar så är författaren väldigt kritisk till populärvetenskaplig självhjälpslitteratur, vilket jag tycker han verkligen har all rätt att vara. Någon/några måste ta den striden och jag tycker att Lindwall gör det på ett bra, sakligt sätt där han presenterar skillnader och vad läsare bör vara vaksamma på. Vid ett tillfälle uppfattade jag kritiken nästan lite raljerande, men i övrigt tycker jag att den framfördes sakligt. För den som vill läsa mer litteratur kritisk till populärvetenskaplig självhjälpslitteratur rekommenderar jag ”Suveränitetens pris – en kritisk studie av självhjälpslitteratur” av Jonas Aspelin, som tar ett helt annat perspektiv, men som jag ändå tycker var intressant att läsa. Vissa saker reagerar jag lite på när jag läser Lindwall bok, men det handlar mer om detaljer och betoningar. Som betonas i inledningen av boken bör man läsa den med huvudsyftet att få teoretisk bakgrund (och inte för att få praktiska tips) och gällande den teoretiska bakgrunden tycker jag Lindwall har gjort ett väldigt bra jobb. Jag tycker att han presenterar det hela på ett lättförståeligt sätt med bra röd tråd och text som är enkel att läsa. Nu vet jag inte hur mycket det beror på att jag är van vid att läsa litteratur inom området och känner igen mig mycket i teorierna som presenteras.

Sammanfattningsvis tycker jag andemeningen i boken går i linje med ett citat av H.L. Mencken:
”For every complex question there is a simple answer, and it is wrong”.

Välkommen in i en värld som fascinerar många, kanske för att den berör och ligger oss nära?  För att se området mer nyanserat så rekommenderar jag boken varmt.

Lindwall, M. (2011). Självkänsla – bortom populärpsykologi och enkla sanningar. Lund: Studentlitteratur.


Anna arbetar som idrottspsykologisk rådgivare sedan cirka 5 år tillbaka. Hon har en magisterexamen med psykologi inriktning idrott som huvudämne (195 hp) kompletterat med pedagogik (45 hp). Hon har själv en gedigen elitidrottsbakgrund och jobbar idag mycket mot idrott. Hon arbetar bland annat med ett forskningsprojekt inom området självkänsla.

An Interview with Henrik Larsson

We are proud to introduce our new international guest author Alexander Titkov. Read about Alexander after the article.

“My passion for football is as strong as always; my love for the sport still burns in me. There is no money, confirmation or kingdom that can quench my fire.” – Henrik Larsson

It’s a typical November day in Skåne (southernmost province of Sweden); the sky is grey and overcast with no sign of sun. I hop on the Öresundstag train at Lund Central Station and take the 15 minute journey towards Landskrona. I had first come across an interview with Henrik Larsson some years ago in FourFourTwo Magazine. There was a photo I still remember of the Celtic clad Swede, crutches in-hand, on the verge of recovery from a career-threatening tackle.

Henrik Larsson would overcome that barrier, as he did others, and go on to win a total of four league titles with Celtic FC, two league titles with FC Barcelona, the 2006 Champions League title, scoring 362 goals, appearing in three World Cups (Bronze in ’94) and three European Championship appearances. I stopped in at the Landskrona BoIS clubhouse for a fika to talk football, music, snus and I learn what ungdomars ovetskap means.

Did you play any other sports growing up and as a professional football player?
Growing up I used to play a lot of sports, all different kinds including floor hockey, ice hockey in the winters with friends, tennis in the summer, playing football whenever I could but as a professional footballer, not really. What I did for leisure when the time was right was maybe some golf.

What kind of music do you like? Did you ever listen to music to prepare for practices or games?
I usually listened to the radio whenever I was on my way training and when you came to the club there was always somebody playing some kind of music. I listen to most (kinds of music): R&B, classic… I don’t have a particular taste. I can listen to anything except for heavy metal. Other than that I listen to everything. When we were in Portugal in 2004 for the European Championship, we had a lot of music before the games, from international to Swedish music. For some players it works, for some it doesn’t. For me it was nice to have a good tune before you went out. It helped you think about other things.

Did you have any pre-game routines or before practice?
Before every game I used to do certain things, the night before the games, the routines I had were more or less the same through the years. Come game day, you wanted to wake up in a nice and easy way, then just take it from there and try to follow a routine to best prepare for the game and I had a lot of different things I used to do. It’s like a check-list. When you’ve done them, you know you’ve done everything in your power to do things the right way before the game.

Was there something particular you would do?
It’s everything from eating right, having the massage at a certain time, then stupid things like pulling on the left sock before the right one. It’s more of a check-list really.

I read that growing up you were a big Brazil fan.
Brazil was always a team we would follow because my father spoke Portuguese and in those days Sweden wasn’t in the World Cup, so we liked the way they played. My idol was Pele so it just came naturally to follow them.

Do you think watching their style of play influenced the way you played?
You watched a good footballer and you tried to pick out the best things and try to do the things they would do. In those days, there wasn’t that much football on television and when you saw something you tried to copy. Nowadays, the kids have the PlayStation and XBOX so they have another way to copy tricks so there’s a big advantage for them.

As a player growing up, how important was social support from friends and family?
Of course, when you came home after training or a game you always want your parents to ask you, “how did it go today?” It’s always nice when somebody cares and I always had that from home. They knew I loved to play football so they made sure every time I came home to ask how it went.

Is there something most people don’t know about you?
No, I don’t think so. I mean, I’m a different person privately compared to Henrik Larsson the ex-football player to Henrik Larsson the trainer. I think I can be quite funny sometimes even though I don’t show it towards the rest of the world. I choose to do that when I’m around my friends and they know the real Henrik Larsson and that’s the way I want to keep it.

I heard on the Swedish radio show ”Sommarpratarna” that you spoke about taking a snus before you took the sixth penalty in ’94. Was it common for players to use snus?
Back then yeah, a lot of players did it. I remember it (laughs); it was just to calm myself down a little bit. I didn’t realize how important that penalty kick was back then but now I do.

Maybe that was a good thing to help you from thinking about it too much?
There’s a term in Swedish, ungdomars ovetskap, which means the ignorance of youth, when you don’t realize the importance of something. I was 22 at the time and I didn’t even think about it when they told me to take the sixth penalty; I just said yes.

As a player, you played at a lot of different clubs with different systems. Were there any systems you particularly liked or was it a matter of merely adapting to it?
For me, it was just a matter of adapting to different systems. I had a lot of success with 4-4-2, some success with 4-3-3 as well. So, all the systems are good and you need to have them but you need to be surrounded by good players as well. If you make the right run but don’t get the ball, you won’t score, simple as that. I was fortunate enough to play with some great players in Holland, Scotland, Spain and in England. You can do all the running you want but if there’s nobody there to give you the ball, it doesn’t matter.

The economy has affected Swedish clubs. Do you think clubs should focus more on youth development?
I think that’s general in Sweden, but I think we realized that a few years back because we don’t have the economic means. We need to develop them in the youth systems because we can’t go out and buy them. I think all the clubs understand that nowadays that you have to have a solid foundation to pick your players from and if there isn’t then maybe you can go out and buy a player or two.

Do you think Swedish clubs are lacking in anything else compared to other European ones?
Funds. It’s all about the money. I really, really believe with all my heart that it’s all about money. We can’t even compete with Norway or Denmark financially. As soon as you get a decent player, they will go abroad to those two countries or he’s going to go Holland. So it’s unfortunate that it’s down to money. You might be lucky once if you get an exceptionally talented group and make an impact for a season but if you look at Malmö this year, they were an exceptional group but they weren’t even able to do anything in the Europa League. I have to say sorry, but it’s the money. If we can’t find a way to support the Swedish clubs, maybe by some form of tax reform, I think we’re going to be in this situation or worse in the years to come.

Do you think the Swedish cultural norm of “lagom”, of not being exceptional or standing out from the crowd limits players or coaches?
Maybe, maybe. Maybe that is more relevant to my generation. Today’s youth have a tremendous belief in themselves, so I don’t think we are the country lagom anymore. I think we want more than that and I think the new generation is trying to install that into Swedish society.

How do you feel this season went for you with Landskrona BoIS?
I’m not happy with the season. We had the potential of doing much better but that’s the way football goes. You plan for something and then things don’t go your way and you have to adapt to the situation and I think we adapted in the end because we did something, we stopped the blood flow so to speak, so with that I’m happy but with the start of the season I’m not happy at all.

Was there a particular system you used this year with Landskrona BoIS?
We started out with a 4-3-3 but we didn’t get the results that we wanted so we had to change to 4-1-4-1 but that’s just numbers again. If the players don’t understand then it doesn’t really matter which system you play. They have to know their roles in the system and understand my expectations and that’s why I’m here as a coach.

What are your plans for the upcoming year?
At the moment we are negotiating the contract but Hans (Eklund) and I have the plan already set for next year. Hopefully, after this first year, we can become more solid. There are a lot of things we need to change once we start.

Previously, you stated when you finished your career you wanted to visit your father’s homeland (Cape Verde), did you get a chance to do that?
I was there in 2008 with my father. I went to the Cape Verde islands for almost 2 weeks. I saw the house where he was born and grew up in and it was a really nice experience for me and I think my father enjoyed it as well.

Do you still have the ambition to coach in Europe someday?
Yeah, of course. That’s my goal and I have to see whether it will be possible or not. As I said before, it’s difficult but hopefully I can do something here which will be good for my career and others will notice and say, “why not?”

Alexander Titkov is currently a double degree European master’s student in Sport and Exercise Psychology at Lund University (Sweden) and at the Universität Leipzig (Germany) with a Bachelor of Arts in Exercise Science and Russian Area Studies from St. Olaf College (USA). Alex is also currently working with Swedish football club Ängelholm FF’s U21 squad and is the editor of the EMSEP Blog. His sport psychology areas of interest include imagery and mindfulness in Scandinavia.

Check out the EMSEP Blog: http://emsepblog.tumblr.com/ and follow Alex on Twitter: @alextitkov

Sömning, övertänd eller i det perfekta tillståndet?

”Idag spelade du riktigt bra! Förklara hur det kändes”.

Ja vet inte, det är svårt att förklara. Jag tänkte inte så mycket bara kände att det skulle gå bra idag. Självförtroendet var på topp och det kändes som att jag var i en bubbla.

Detta är ett exempel som är påhittat men det skulle lika gärna kunnat ha varit ett citat från en känd idrottare. För vi har i alla fall hört idrottare rapportera liknande upplevelser efter matcher/tävlingar. Denna beskrivning kan vara tecken på att idrottaren troligtvis befunnit sig i det tillstånd vi inom idrottspsykologin kallar för flow. Det kan beskrivas som en bubbla där prestationen är som bäst. Tankarna är positiva och allting känns bara lätt. Det kanske inte heller känns som att idrottaren tänker, hen bara presterar.

Men hur hittar du som idrottare till denna bubbla och tillståndet flow då? För det första kan det vara väldigt svårt att nå flow. Elitidrottare arbetar hårt med att komma så nära flow som möjligt och det går inte riktigt att nå det tillståndet när man vill (ibland går det för en del idrottare och ibland går det inte alls). Däremot går det att träna upp förmågan att nå detta tillstånd (och öka chansen att komma dit oftare).

Csikszentmihalyi och Jackson (1999) beskriver hur nio dimensioner är förknippade med flow. Dessa är:

  • Utmaning och skicklighet
  • Tydliga och specifika mål
  • Bra återkoppling
  • Fullt fokus på uppgiften
  • Hög känsla av kontroll
  • Hög grad av säkerhet
  • Idrottaren förlorar tidsuppfattningen
  • Idrottaren upplever av att hen själv utgör ändamålet
  • Medvetande och handling är ett

Det vi kommer att fokusera på i denna text är anspänningsnivån. Om intresset finns kanske vi går in på de andra dimensionerna i senare texter. Vad säger ni läsare?

I alla fall, för att nå tillståndet flow är det viktigt att du som idrottare har ”rätt” anspänningsnivå. Med det menar vi att du inte ska ha för hög anspänning (till exempel väldigt nervös) eller för låg anspänning (då du är allmänt låg). Det finns forskning som försöker beskriva vad detta är och hur det fungerar. Enligt den inverterade U-hypotesen (Yerkes & Dodson, 1908) kan en idrottare ha en anspänning som är för låg, optimal eller för hög. Tanken är att om du vänder upp och ned på ett U så är det i mitten på toppen som du ska ligga då du har den perfekta anspänningen. Kanske lite svårt att förstå utan en fin illustration men tänk dig en balansbräda och att du ska försöka balansera i mitten på den, misslyckas du faller du antingen bakåt eller framåt. Vi kan då likna bakåt med att du har för låg anspänning till exempel underskattar din motståndare. Framåt är du kanske överskattar din motståndare och är riktigt nervös vilket gör att du låser dig.

Ett senare angreppssätt är IZOF (Individual Zones of Optimal Functioning) modellen (Hanin, 1980) som är mer dynamisk och beskriver att varje idrottare har deras egna optimala tillstånd då de presterar optimalt. Hur som helst så finns det teorier som stödjer att det finns en optimal anspänningsnivå och känslotillstånd för alla idrottare och att denna känsla faktiskt går att hitta vägar till och komma till oftare. Nedanför delar vi med oss av några praktiska tips.

1)      Skapa bra rutiner.

2)      Analysera din prestation. Öka medvetenheten kring när genomförde en bra prestation. Vad gjorde du för att komma dit?

3)      Använd visualisering för att föreställa dig agera på det sätt du vill agera på och att du upplever de känslor och befinner dig i det tillstånd då du upplever flow.

Avslutningsvis är det bra att lyfta att det är viktigt att inte lägga för mycket fokus på att uppnå ett visst tillstånd. Det viktigt att även lära dig prestera väl när du upplever jobbiga känslor. Det är bra att lära dig prestera oavsett vilka känslor du upplever eller vilket tillstånd du befinner dig i.

Detta var några praktiska tips. Kontakta oss om ni veta fler och diskutera era personliga utmaningar.

Maila oss på redaktionen för fullständiga referenser!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

I inlägget skriver vi om flow och anspänning. Personen på bilden balanserar på en lina vilket kräver mycket fokus och bilden utgör även en metafor för optimal anspänning och svårigheterna i att nå tillståndet flow.
Foto av Tim Mossholder på Unsplash