Osäkerhet på tennisbanan

Det mesta i livet är osäkert och det är inte farligt eller problematiskt att ibland känna osäkerhet. Det är snarare något väldigt naturligt och sunt med tanke på hur osäker världen är och hur oförutsägbart livet är. Att vi känner osäkerhet betyder inte att något är fel, snarare att vi fungerar som vi ska.

Många (tennistränare, föräldrar och spelare) säger att det inte är bra att känna sig osäker på tennisbanan. Att det gäller att försöka få bort osäkerheten och att man behöver ha ett starkt självförtroende. Det stämmer inte. Det är klart att det kan bli jobbigt när man känner sig osäker och det kan påverka spelet negativt. Och det är i regel bra att ha ett högt självförtroende. Dock är detta inte så lätt att styra och eftersom det mesta är osäkert är det sunt att känna osäkerhet ibland (för saker är osäkra). Samtidigt går det att spela bra tennis när man känner osäkerhet och när självförtroendet sviktar. Det är känslor och tankar det handlar om, de behöver inte styra oss. Och vi kan lära oss hantera dem på ett bra sätt.

Försöker man få bort osäkerhet och om man är rädd att känna osäkerhet ska kan det bli väldigt problematiskt. Ju mindre tolerans för osäkerhet man har desto mer kommer man att påverkas negativt av osäkerhet. Förmodligen kommer man även uppleva mer ångest och rädslor. 

När det gäller osäkerhet är det bra att arbeta med att vara ok med den. Att acceptera känslorna av osäkerhet. Men man behöver inte överdriva den. Sträva efter att se på situationen på ett realistiskt sätt och testa att acceptera den som den är.

Du kan spela bra tennis fast du känner dig osäker. Om du tränar på att spela din tennis (till-beteenden) när du känner dig osäker blir du bättre på det. Det leder förmodligen även till att osäkerheten känns mindre jobbig, besvärande och problematisk. Det är också viktigt, som jag nämnt ovan, att arbeta med att acceptera osäkerheten. Låt den vara där, ge den plats. Något som brukar vara hjälpsamt är att haka loss från tankarna och känslorna, det ger dig lite mer distans till dem (du kan läsa mer om det här: ”Haka loss från tankarna och känslorna”). Förutom det är det bra att acceptera misstag och uppmärksamma (beröm) när du arbetar på ett bra sätt (till exempel jobbar aktivt med fötterna och slår igenom slagen) när du missar.

Det är naturligt att känna osäkerhet under träningar och matcher. Arbeta med att låta känslorna vara där och spela din tennis och skruva på rätt rattar (läs mer om vad det innebär att skruva på rätt rattar här: ”Spela fler matcher mot sämre motståndare”). Om inte spelet fungerar som du vill så arbeta mer med att spela din tennis och förbättra det du behöver förbättra, till exempel arbeta mer aktivt med fötterna, slappna av mer, lita mer på dina slag, möt bollen mer och slå igenom ordentligt. 

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

—–

Tips om du vill läsa mer om mental träning och tennis: ”Träna mentalt och prestera bättre på tennisbanan”.

Skrik inte ut ilskan!

Ett tips som många tränare ger till idrottare är att skrika ut ilskan. Att se till att få ut den ordentligt och på en gång. De säger att det är bättre att göra det än att hålla den inne och gå runt och vara irriterad och frustrerad under en längre tid.  

Tyvärr är det inte ett bra tips. Det är ofta ett effektivt sätt att får ur sig frustrationen och det kan vara skönt att göra det på det sättet. Problemet är att eftersom det ofta är effektivt och skönt så vill man göra det igen, och igen. Det blir den enkla utvägen när man blir frustrerad och arg, det blir svårt att hantera känslorna på ett annat sätt och risken finns att idrottaren över tid beter sig värre och värre. Tennisspelaren kanske börjar med att skrika och gestikulera, efter en tid har det övergått till att han ofta slår iväg bollar och slår sönder sitt racket. 

Något annat som är viktigt är att det inte handlar om att man antingen behöver gå runt och vara irriterad och småsur eller kraftfullt skrika ur sig känslorna. Det går att hantera frustrationen och ilskan på andra sätt, på bättre sätt. 

Se om du kan acceptera frustrationen och ilskan. Det är alltid ok att bli arg. Uppmärksamma känslorna när de börjar komma. Testa att sätta ord på dem, till exempel ”Jag märker att jag börjar bli arg” eller ”Nu sätter min arga hjärna igång”. Låt känslorna finnas där, visa dig själv medkänsla och ta ett par djupa andetag. Det är förståeligt att det är jobbigt. Testa att ge känslorna tillåtelse att vara där, fokusera på det du ska göra. Använd energin till att till exempel komma rätt till bollen eller ta en djupledslöpning.

Det är inte lätt att bli bättre på att hantera frustrationen och ilskan och det kan ta tid. Men det är värt att arbeta på det. Skapa bra förutsättningar för det också, se till att bra med återhämtning och sömn. Se till att äta ordentligt och få i dig något innan/under träning och tävling. Arbeta med att ta steg i rätt riktning och acceptera samt var snäll mot dig när det inte går. Uppmärksamma också de tillfällen när du lyckas hantera frustrationen och ilskan på ett bra sätt. När du låter den finnas där och samtidigt agerar med till-beteenden (du kan läsa mer om till-beteenden här).

Fredrik Weibull (Idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

Ge känslorna tillåtelse till att vara hos dig

Att uppleva är en naturlig del av att vara en människa. Vi kan uppleva många olika känslor, till exempel sorg, rädsla, skam, äckel, glädje och ilska. Känslorna är till för att hjälpa oss på olika sätt, till exempel för att ge oss information, hjälpa oss att agera bättre i framtiden och att hantera olika situationer. En del av känslorna kan vara härliga att uppleva, andra känslor kan upplevas obehagliga.

Många av oss har svårt att hantera besvärliga och obehagliga känslor. Det leder ofta till att vi försöker undvika dem och bli av med dem. Det i sin tur gör att vi inte lär oss hantera dem på ett bra sätt och att vi gör saker vi inte vill göra och inte gör saker som vi egentligen vill göra. Om vi försöker undvika vissa känslor har de även en tendens att bli ännu besvärligare och läskigare.

Ett bra sätt att hantera känslor på är att se dem som naturliga och normala. Att inte försöka undvika dem utan att istället möta dem och lära sig av dem. Att acceptera dem. Om du ska acceptera besvärliga känslor betyder det inte att du behöver tycka om dem. Det innebär inte heller att du behöver vilja uppleva dem. Prova att ge känslorna tillåtelse att vara hos dig. 

Testa att säga det här (med din inre röst): ”Jag vill inte känna så här mycket nervositet men jag ger tillåtelse till känslorna. Det är ok att det känns så här” 

Du kan även testa att välkomna känslorna. Att välkomna känslorna betyder inte heller att du behöver tycka om dem eller vilja känna dem. Om du väljer att välkomna känslorna blir det naturligt att inte försöka bli av med dem. Chansen är större att du verkligen accepterar dem. 

Referenser

Harris, R. (2020). ACT helt enkelt: En Introduktion till Acceptance and Commitment Therapy. Natur och Kultur.

/Fredrik Weibull (Idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

Möt de jobbiga tankarna innan du påbörjar ansatsen

Det är ganska vanligt att stavhoppare får svårt att hoppa med vissa stavar (styvare stavar) och på vissa höjder. Det blir för jobbigt och läskigt att hoppa. Det låser sig och man påbörjar inte ansatsen. Ibland kan stavhopparen komma iväg i ansatslöpningen men väljer i slutändan att avbryta hoppet.

Eftersom tankarna och känslorna är så besvärliga är det förståeligt att många stavhoppare vill få bort dem innan de påbörjar ansatsen. Ibland lyckas de påbörja ansatsen samtidigt som de kämpar med att hålla borta tankarna och känslorna. Vad som ofta sker då är att de inte lyckas sätta i staven och genomföra själva hoppet. Känslorna och tankarna intensifieras nämligen när de kommer närmare ribban och ska sätta i staven. Det blir som att fördämningen brister och det blir för mycket känslor att hantera.  

Om du springer igenom hoppet ofta utan att hoppa är det bra att arbeta med att möta de besvärliga tankarna och känslorna innan du påbörjar ansatsen. Testa att välkomna dem istället för att försöka mota bort dem. Det är förståeligt att du inte vill välkomna dem och acceptera dem. De är besvärliga och det känns förmodligen som att det minskar chansen att du kommer att genomföra ett lyckat stavhopp samtidigt som att det kan finnas en skam och en rädsla att inte genomföra stavhoppet alls, för att du ska låsa dig ännu en gång.

Det är dock ett helt annat sätt att förhålla sig till känslorna och tankarna om man strävar efter att acceptera och till och med välkomna dem jämfört med om man försöker bli av med dem och hålla dem stången. Om du bestämmer dig för att tillåta känslorna och tankarna är det möjligt att taggarna på dem inte längre är lika vassa. När du riktar ljuset mot det läskiga är det möjligt att det inte känns lika skrämmande längre. 

Prova att låta dem vara där nästa gång. Du behöver inte gilla dem och du behöver inte vilja ha dem där. Men testa att avväpna dem lite genom att ge dem tillåtelse att vara där. Det är en stor skillnad mellan att vilja få bort något och inte vilja ha det där jämfört med att ge det tillåtelse att vara där. Det kommer förmodligen att upplevas på ett lite annat sätt då.

Möt känslorna och tankarna, testa att acceptera dem och rikta sedan fokus mot det du ska göra. Fokusera på det du brukar fokusera på när du ska hoppa stav. Låt samtidigt känslorna och de andra tankarna få finnas där i bakgrunden. Du kan hoppa ändå.

Var beredd på att det kanske kommer kännas ännu besvärligare när du väl ska sätta i staven. Se om du även kan möta det lite nu när du står och förbereder dig. Att det får vara ok att känslorna under ansatsen blir ännu intensivare.

Testa nu att hoppa. 

/Fredrik Weibull (Idrottspsykologisk rådgivare och och KBT-terapeut, steg 1)

Normalisera och validera idrottarnas tankar och känslor

Många av oss har tankar som hakar fast i oss ibland. De är jobbiga, vi känner besvärliga känslor och vi vill bli av med dem. Så är det för idrottare också. 

Som tränare har du en bra möjlighet att hjälpa idrottarna hantera detta bättre genom att validera och normalisera deras tankar och känslor. Med validera menas att man visar att det är ok och förståeligt att uppleva tankarna och känslorna. Det gör det lättare för idrottarna att själva vara ok med dem och hjälper idrottarna att acceptera dem och haka loss från dem istället för att styras av dem. 

Det finns olika sätt att validera och normalisera idrottarnas tankar och känslor på. Här är några exempel: 

Dela med dig av egna erfarenheter och upplevelser
Ett sätt att validera upplevelserna är att du förklarar att du också tänker liknande tankar och att även du känner nervositet, ångest och frustration i olika situationer. Ge gärna konkreta exempel till idrottaren.

Idrottarna delar med sig av deras erfarenheter och upplevelser med varandra
Skapa en trygg miljö och ha diskussioner mellan idrottarna då de delar med sig av hur de tänker och känner till varandra. Det kan vara i samband med träffar utanför den ordinarie träningen, eller samband med träningar och matcher.

Det är bra att inledningsvis prata om hur värdefullt det kan vara att dela med sig av erfarenheter och funderingar med varandra och vikten av att lyssna på varandra samt visa respekt och förståelse när andra berättar om deras upplevelser. För att det ska gå bra att öppna sig för varandra är det en förutsättning att man känner sig trygg och respekterad.

Äldre och bättre idrottare delar med sig av deras erfarenheter 
Det är bra att ibland låta äldre och bättre idrottare från föreningen eller en annan idrottsförening berätta om vad de kan ha för tankar i olika situationer och hur de har och/eller brottas med prestationsångest, nedstämdhet och frustration. 

Berätta att idrottarnas tankar och känslor är normala 
När idrottarna berättar om besvärliga tankar och känslor är det bra att du tar dig tid och lyssnar på dem och att förklarar att det är normalt och naturligt att tänka och känna så i den situationen. Om du inte har möjlighet att ta dig tid att lyssna så fråga om ni kan fortsätta prata om det vid ett annat tillfälle (gärna nära i tid) och se till att verkligen följa upp det också. Det är bättre att ni pratar vid ett annat tillfälle istället för att hafsa igenom det eller att det kanske märks att du inte lyssnar. Det är invaliderande om du inte lyssnar ordentligt och inte verkar bry dig om det idrottaren säger.

Förklara att det är förståeligt att tankarna och känslorna kommer
När det passar är det också bra att berätta för idrottaren att det är förståeligt att hen upplever tankarna och känslorna. Med tanke på idrottarens tidigare erfarenheter och på grund av omständigheterna i den specifika situationen är det logiskt. Det är så hjärnan fungerar.

Det kan vara bra att prata om det i samband med träning så att idrottaren får en bättre förståelse för det och är lite förberedd på det. Det är även bra att ta upp det i specifika situationer under träningar och tävlingar när det blir aktuellt. Då blir det lättare för idrottaren att koppla ihop det med de specifika tankarna och känslorna i det sammanhanget. Det blir lättare för idrottaren att acceptera upplevelserna istället för att försöka få bort dem och kanske trycka ner sig själv eller skämmas för det.

/Fredrik Weibull (Idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)

Prova att vara nyfiken på de obehagliga känslorna

Ett bra sätt att hantera känslor på är att acceptera dem. Känslor är ett av hjärnans sätt att ge oss information, hjälpa oss hantera olika situationer och hjälpa oss att överleva. Bland de viktigaste sakerna man kan arbeta med i sin mentala träning är att bli mer ok med sina känslor.

Det är bra att notera känslorna, lägga märke till hur de påverkar oss, lära oss av dem och sedan bestämma hur vi vill agera. Ibland upplever vi besvärliga och obehagliga känslor. Många vill då bli av med känslorna men det kan vara svårt och leda till att de vidmakthålls och blir starkare. Istället är det bättre att acceptera känslorna. Många gånger kan det vara svårt att acceptera en obehaglig känsla. Då kan det hjälpa att vara nyfiken på den.

Ifall du är nyfiken på en känsla försöker du inte bli av med den, du går närmare den. Du är mer öppen för den och får lite mer distans till den.

Hur känns det när du känner känslan? Var i kroppen känner du den? Kan du tillåta känslan att vara där? Prova att ge den utrymme.

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av Joe Neric på Unsplash

När känslorna har makten

Varför gör vi inte det vi vill? Varför gör vi inte det vi borde? I många fall är det för att vi inte orkar vara i känslorna som sköljer över oss. Flera av oss undviker obehagliga känslor i vardagen, ibland medvetet och ibland omedvetet. De hakar fast i oss och styr många gånger det vi gör utan att vi tänker på det. Förutom att vi inte gör det vi egentligen vill leder det även till att vi inte tränar på att hantera känslorna på ett adekvat sätt. 

Ju mer du undviker eller försöker bli av med dina obehagliga känslor desto mer makt får känslorna över dig. Istället för att du bestämmer vad du vill göra och istället för att gå i värderad riktning (och använda dig av till-beteenden), så styr känslorna vad du gör. Ger du känslorna mer makt blir det också svårare att ta tillbaka makten senare.  

Basketexempel
Lisa är basketspelare. Hon har börjat tycka att det är jobbigt att gå mot korgen under matcher. När hon ser en öppning låser det sig. Hon upplever det som läskigt och ångestladdat. Istället för att gå mot korgen passar hon en lagkamrat eller tar ett skott. I många av situationerna är det inte rätt läge att ta ett skott. Men hon tar dem för att hon är stressad och det leder ofta till att hon missar skotten. 

Nu har även Lisa börjat undvika att gå mot korgen under träningar. Det tar emot när hon har läge och hon väljer ofta att passa. I och med att hon numera sällan går mot korgen brukar det tyvärr inte gå så bra när hon väl gör det. Dels har hon en hög anspänning och känner sig osäker när hon väl gör det, dels tränar hon ju inte så ofta på att göra det (det är naturligt att färdigheten försämras då).  

Ifall du önskar att bli bättre på att göra det du vill och gå i värderad riktning (till-beteenden) oavsett vilka känslor du upplever är det bra att träna på att göra det. Något som är hjälpsamt är att oftare notera vilka känslor du upplever. Vet du vilken känsla du upplever har du bättre möjlighet att hantera den på ett bra sätt samt och att agera på ett önskat sätt. Chansen är också större att du lägger märke till att du gör något du egentligen inte vill göra (beteendet är känslostyrt och ett från-beteende). 

Arbeta även med att vara kvar i känslorna lite längre ibland, ge dem plats och se om du kan acceptera dem. Det kan hjälpsamt att sätta ord på de känslor du upplever (till exempel: ”Nu känner jag mig rädd”). Det kan också vara bra att reflektera över var du känner känslan. Var känns det som mest? Är det kanske främst i magen? Är det i bröstet och magen eller är det en generell känsla i hela kroppen. Du kan också till exempel ge känslan en färg. Det kanske låter lite flummigt men det hjälper dig att skapa lite mer distans till känslan. Ja, du känner den och den finns där men den tar inte över och styr dig. 

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare) 

Foto av Markus Spiske på Unsplash

Din hjärna är en bebis

Det är vanligt att idrottare upplever prestationsångest i samband med tävlingar. Prestationsångest är något som kan vara väldigt jobbigt och påverka idrottarnas prestationer negativt. Press, förväntningar och tuffa utmaningar är vardagsmat inom elitidrotten och därför är det viktigt att bli bra på att hantera det. 

Något som kan hjälpa dig är om du ser din hjärna som en bebis. Det kanske låter konstigt men det kan vara en bra liknelse. Föreställ dig en situation då du håller i en bebis och du är riktigt rädd och orolig. Du ser dig stressat omkring, skakar lite, är spänd och andas hetsigt. Risken är stor att barnet då upplever situationen som hotfull och blir rädd. Bebisen börjar därför att skrika och gråta. Föreställ dig nu en annan situation då du bär på bebisen. Bebisen är glad och ser sig nyfiket omkring. Ni hör en hög smäll från något annat rum och bebisen blir rädd och börjar gråta. Om du i den situationen bli stressad, tycker det är jobbigt och desperat försöker få barnet att sluta gråta är risken stor att bebisen fortsätter vara rädd och därför även fortsätter skrika och gråta. Det är bättre att istället visa bebisen att det inte är någon fara. Visst, det kanske är jobbigt när bebisen skriker men du accepterar det, har lite distans till det och är lugn och avslappnad. Du andas lugnt och håller bebisen mjukt och tryggt. Bebisen känner då att det inte är någon fara längre och att hen är i trygga händer vilket leder till att bebisen lugnar sig och slappnar av. 

Är du rädd och orolig blir hjärnan rädd och vill skydda dig. Den gör det genom att du upplever olika känslor (t.ex., rädsla) och tankar (t.ex., katastroftankar och oro). Försöker du bli av med känslorna och tankarna är risken stor att ångesten ökar, att du fokuserar på fel saker och agerar på ett sätt som inte är hjälpsamt (läs mer om från-beteenden här). Hjärnan blir ännu mer rädd då. Inför eller under en tävling är det därför bättre att visa hjärna att det är ok. Slappna av, andas lugnt, ta din tid. Sätt ord på tankarna och känslorna. Acceptera dem. Var medvetet närvarande i nuet och fokusera på det du ska göra (till-beteenden).  

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Det är inte ok att bli så arg!

Starka känslor kan vara jobbiga, till exempel ilska och rädsla. De kan vara besvärliga för idrottaren som upplever dem och situationen kan bli påfrestande för lagkamraterna och tränarna. Det blir dock inte bättre om idrottarna försöker undvika känslorna eller om tränarna kritiserar idrottaren för att hen upplever dem. Alla känslor är normala och naturliga.

Det är inte ovanligt att tränare kritiserar idrottare för att uppleva och uttrycka känslor och det är heller inte märkligt att de gör det. Många pratar på det sättet (säger till exempel ”var inte ledsen”) hemma, på jobbet, i skolan och inom idrotten. Ifall tränaren själv upplever att det är jobbigt är det förståeligt att hen vill att idrottaren ska sluta agera på det sättet och i och med att många (till exempel tränare och föräldrar) uttrycker sig så är det begripligt att tränare också gör det. Men det går att ändra på och det mest grundläggande är att ha en förståelse för att det har betydelse hur man uttrycker sig om idrottares känslomässiga reaktioner. Nästa steg är att arbeta med att uttrycka sig på ett validerande sätt. Givetvis kommer man att säga fel ibland och då är det bra att notera det, tänka på hur man kunde ha formulerat sig på ett bättre sätt och sedan arbeta vidare och försöka uttrycka sig på ett mer validerande sätt nästa gång.  

Det är aldrig fel att uppleva känslor. Idrottaren väljer inte själv att bli arg. Det är en känsla som kommer på grund utav hens tidigare erfarenheter och det som händer i situationen. Undvik att kritisera idrottaren för att hen upplever känslor och undvik därmed kommentarer som till exempel: 

  • ”Det är inget att vara ledsen för!”
  • ”Sluta vara så arg!”
  • ”Tuffa till dig!” 
  • ”Bli inte så arg!”
  • ”Var inte ledsen!”

Istället för att kritisera idrottare för att de uttrycker sina känslor och för att de har svårt att hantera dem är det bättre att validera deras känsloupplevelser och uttrycka att det är ok och förståeligt att de reagerar som de gör. Det är även viktigt att validera idrottares beteenden i situationen. Med tanke på det idrottaren har varit med om innan och det som hände i den specifika situationen är det inte konstigt om de till exempel skriker, kastar sitt tennisracket eller springer iväg. Genom att validera idrottarens beteenden säger man inte att det är rätt att agera på det sätt de gör. Det man visar är att det är förståeligt. Validering har många fördelar och kan bland annat bygga förtroende och minska upprördhet och negativa reaktioner hos den som blir validerad.  

/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare)

Foto av Adrià Crehuet Cano på Unsplash

Dina tankar och känslor har betydelse

Om du är trött är du trött.

Om du är arg är du arg.

Om du är ledsen är du ledsen. 

Om du har ont i kroppen har du ont i kroppen. 

Det är viktiga signaler som kroppen skickar. Hur bra är du på att lyssna på dem? Det finns en orsak till din trötthet, irritation eller ledsamhet. Vad den orsaken är kan bara du ta reda på. 

Det är viktigt att träna på att stanna upp, reflektera och notera de tankar och känslor du har. Det är inte något vi inom idrotten bara ska trycka undan, vi behöver se och arbeta med dem. 

Ibland tänker du negativa tankar, vid andra tillfällen är dina tankar inte sanna och ibland känner du att något är fel och borde agera på det. Under vissa dagar är det rätt att träna fast du är trött och sliten och vid andra tillfällen är det kanske bäst att inte träna (läs mer om det här: ”Måste jag genomföra dagens träning?”). En utmanade balansgång. 

Om du inte uppmärksammar vad du tänker och känner blir det svårt att hantera tankarna och känslorna väl, det blir även svårt att göra en givande analys och agera på ett bra sätt. 

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)

Blogginlägget handlar om vikten av att uppmärksamma sina tankar och känslor. Därför har vi en bild på en idrottare som tävlar i backhoppning. Tävlingar är en situation då idrottare upplever många tankar och känslor
Foto av Todd Trapani på Unsplash