Många elitidrottare försöker undvika och bli av med prestationsångest när de ska tävla. En del av idrottarna som upplever prestationsångest vill helst inte veta vad tankarna säger och hur det känns i kroppen. De vill inte känna efter. Genom att de försöker undvika och bli av med det jobbiga vidmakthålls det och blir förmodligen ännu läskigare och jobbigare.
En bra rutin att använda innan tävlingar är att skriva ned sina tankar och känslor, i till exempel mobilen, på ett papper eller i träningsdagboken. Det innebär att man möter sina tankar och känslor och uppmärksammar vad tankarna säger, vilka känslor man upplever och hur det känns i kroppen.
Det behöver inte ta så mycket tid. Se om du kan sätta ord på det som tankarna säger. Vilka tankar finns inom dig? Se om du kan våga möta de tankar du helst inte vill uppleva. Skriv ned dem, slarva inte utan skriv ned dem ordentligt. Kan du sätta ord på de känslor du upplever? Du behöver bara skriva ned ett eller några ord. Det handlar inte heller om att det måste bli ”rätt”. Det viktiga är att du sätter ord på det du upplever. Hur känns det i kroppen? Känner du något speciellt? Tryck för bröstet? Klump i magen? Det här kan vara jobbigt och rösten inom dig kanske skriker att det räcker, att du ska sluta och att du måste göra något annat. Andas, se om du kan acceptera det du upplever och beskriv det med några ord. Vad är jobbigast? Vad vill du inte känna? Du kanske mår illa, känner dig stel eller snurrig? Skriv ned det. Här kan du läsa mer hur du kan göra för att sätta ord på tankar och känslor: ”Haka loss från tankarna och känslorna”.
Det är inte alls konstigt om du känner dessa symptom. Det är normala symptom att känna när det är en tävling och man vill prestera bra i den. Hjärnan försöker hjälpa dig att hantera situationen. Se om du kan låta dessa tankar och känslor finnas där. Kan du ge dem tillåtelse att vara där? Kan du vara nyfiken på dem? När du har skrivit ned dina upplevelser och mött dina tankar och känslor kan du fortsätta förbereda dig för tävlingen. Låt dem hänga med.
Att skriva ned dina tankar och känslor är en bra strategi när du arbetar med mental träning. Du kan även med fördel göra det efter tävlingar, innan du går och lägger dig, när du går igenom en tuff period, samt innan och efter träningar. Det är ett bra sätt att lära dig mer om dig själv, få underlag för bättre analyser och få distans till dina tankar och känslor. Avslutningsvis vill jag rekommendera en modell du kan använda för att identifiera vilka känslor du upplever, här kan du läsa om den: ”Använd den tredelade modellen för känslor när du tränar och tävlar”.
Lycka till! Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Prestationsångest och nervositet tillhör vardagen för de flesta elitidrottare. Det är naturligt och normalt att uppleva det. Många av dem känner dock att de presterar sämre under tävlingar när de upplever nervositet och prestationsångest. I den här texten delar jag med mig av några tips på hur du arbeta med mental träning för att bli bättre på att hantera nervositet och oftare agera som den idrottare du vill vara under tävlingar.
Sätt ord på tankar och känslor Genom att sätta ord på dina tankar och känslor kan du lättare haka loss från dem (defusion) och du får därmed lite mer utrymme att agera med till-beteenden (agerar i värderad riktning). Du får mer distans till dem och de slutar att styra dig. Det är något som är bra att göra ifall du brottas med besvärliga tankar och känslor och inte lyckas agera på det sätt du vill. Här är några exempel på hur du kan göra när du sätter ord på dina tankar och känslor:
”Jag noterar att jag känner mig nervös just nu”
”Nu sätter min nervösa hjärna igång”
”Mina tankar säger att jag inte får slå i vattnet”
”Just nu känner jag mig arg”
För många elitidrottare är tröskeln ganska hög till att börja sätta ord på problematiska tankar och känslor när de tävlar. En bra metod att använda sig av för att träna på det och därmed öka möjligheten till att göra det på ett hjälpsamt sätt när man till exempel upplever ångest under en tävling är att skanna tankar, känslor och kropp. Det innebär att man vid ett eller flera tillfällen om dagen checkar in, noterar och sätter ord på sina tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser. Du kan läsa mer om det här: ”Skanna tankar, känslor och kropp.”.
För att identifiera vilka känslor du upplever är det givande att arbeta med den tredelade modellen för känslor. I modellen är känslor indelade i tre delar; tankar, kroppsliga symptom och beteenden. Genom att till exempel notera dina kroppsliga symptom och bli medveten om vad dina tankar säger till dig är det lättare att uppfatta vilka känslor du upplever.
Acceptera nervositeten Ifall du försöker undvika eller bli av med nervositeten blir den ofta mer besvärlig. När du till exempel försöker undgå nervositeten är risken också stor att du antingen gör saker du inte vill eller undviker göra saker du vill göra (till exempel utmana en mot en). Det är bättre att sträva efter att acceptera nervositeten, se om du till exempel kan låta känslorna få vara där och agera på det sätt du vill (med till-beteenden).
Var snäll mot dig själv Om du är taskig mot dig själv, hånar dig själv för att du är nervös och straffar dig själv när du gör misstag kommer nervositeten förmodligen bara öka, du kommer att spänna dig mer och oroa dig mer för att göra misstag. Du kommer även att må sämre och det kommer att bli tråkigare och jobbigare att tävla. Det är bättre att stötta och hjälpa dig själv. Visa dig själv förståelse för att du har det jobbigt, acceptera misstag och ge dig själv beröm när du presterar bra. En viktig del att prioritera när du arbetar med mental träning är just self-compassion, du kan läsa mer om det här: Self-compassion.
Acceptera misstag Bestäm dig för att det är ok att göra misstag. Du kanske faktiskt inte känner att det är ok att göra misstag och då behöver du inte fastna i detta. Men sträva efter att fokusera på att göra det du ska så bra som möjligt istället för att oroa dig för misstag. Om du har svårt att sluta oroa dig för misstag och till exempel håller igen för mycket när du ska prestera kanske det faktiskt är bättre att se om du kan vara ok med att göra misstag. Tanken att du inte får göra misstag verkar inte hjälpa dig i det fallet. Och att vara ok med misstag betyder inte heller att du vill göra misstag, det betyder bara att du accepterar att det kommer att ske. För det kommer att ske, speciellt om du vill prestera på högsta möjliga nivå. Läs mer om det här: Det är ok att slå bollen i vattnet.
Ju mer ok du är med misstag desto mer kan du fokusera på att agera som du vill och verkligen släppa loss. Det betyder ju absolut inte att du ska sluta bry dig om att göra misstag och att du inte ska försöka. Det betyder snarare att du inte ska hålla igen, begränsa dig själv och fokusera på fel saker. Lägg fokus på att prestera på det sätt du vill. När du väl gör misstag (för det kommer du att göra) så acceptera dem. Du kan ändå inte göra något åt det. Det betyder inte att du inte får bli irriterad när du gör misstag. Alla känslor och tankar är ok. Så bli irriterad om du nu blir det (acceptera känslorna), släpp misstaget och fokusera på nästa aktion.
Ge dig själv beröm för bra prestationer och rätt beteenden Det viktigaste är att du strävar efter att agera med rätt beteenden i rätt situationer, då presterar du oftast som bäst och då blir du bättre på att agera på det sättet. Därför är det viktigt att du ger dig själv beröm för bra beteenden även när resultatet av beteendet inte blir bra.
Exempel
En mittback som driver bollen framåt på ett bra sätt för att sedan missa passningen
En tennisspelare som slår toppade backhands istället för att slica som hon brukar när hon blir nervös under matcher. Hon ger sig själv beröm för att hon slog en toppad backhand även när hon missade slaget.
En golfare missade inspelet lite och lägger sig vid sidan av green ger sig själv beröm för att han committade helt till slaget.
Det är också viktigt att uppmärksamma bra prestationer. Du strävar efter att agera på ett visst sätt och då är det fördelaktigt att notera när du presterar på det sättet. Det hjälper dig att agera och prestera på det sättet oftare. Det är även positivt för ditt humör, ditt självförtroende och din motivation.
Ta fram konkreta till-beteenden Om du vill bli bättre på att agera med till-beteenden när du är nervös är det bra att vara noggrann med att ta fram dessa beteenden och att definiera dem så tydligt och konkret som möjligt. Det kommer att vara mycket enklare att agera på ett önskat sätt när du är nervös om du vet hur du vill agera i de situationerna. Det är även hjälpsamt att veta hur du agerar när du inte beter dig på det sätt du vill (från-beteenden).
Börjar du agera annorlunda när du blir nervös under en tävling? Blir du mer stillastående? Håller du igen i slagen? Hamnar du längre bak i banan? Undviker du att använda vissa golfklubbor? Om du har bra koll på vilka från-beteenden du brukar agera med när du är nervös blir det lättare att uppmärksamma när du agerar på det sättet under en tävling. Då har du en bättre möjlighet att istället börja agera med till-beteenden (agerar i värderad riktning, som den idrottare du vill vara) fast du är nervös. Då kan du våg använda rätt golfklubba fast det känns läskigt, arbeta mer aktivt med fotarbetet, stå närmare baslinjen under tennismatchen och slå igenom forehanden bättre fast du känner dig tight.
Ifall du har frågor om nervositet så hör gärna av dig till mig direkt eller ställ en fråga i kommentarsfältet nedan.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Hjärnan försöker hjälpa oss genom att skicka ut känslor och automatiska tankar. Syftet är till exempel att varna oss för eventuella faror, hjälpa oss i olika situationer och att vi ska lära oss av våra erfarenheter. Tankarna och känslorna är ibland hjälpsamma och ibland inte. Det är nyttigt att se hjärnan som vår säkerhetsavdelning (eller informationsavdelning) som försöker hjälpa oss genom att påverka våra beteenden och ge oss information. Det är sedan upp till oss att hantera informationen på ett bra sätt. Tyvärr styrs vi ofta i stället av våra tankar och känslor och det kan leda till att vi gör saker vi inte vill och att vi inte gör saker vi vill.
Eftersom våra tankar och känslor i många fall är obehagliga och besvärliga leder det till att flera av oss lägger locket på och därför inte medvetet upplever våra känslor eller lyssna på vad tankarna säger. Det som händer då är att risken för att tankarna och känslorna ska styra våra beteenden ökar. Då kanske vi inte märker när ohjälpsamma tankar hakar fast i oss och får oss att agera på ett sätt som inte ligger i linje med våra värden.
En metafor Föreställ dig att du är en VD på ett stort internationellt företag och att ni har en säkerhetsavdelning på företaget. Säkerhetsavdelningens uppgift är att ge information till dig och att varna för brister, risker och vad som kan gå fel.
Informationen som säkerhetsavdelningen ger dig är säkert jobbig att hantera och ta ställning till. Men det blir inte bra om du slutar lyssna på dem eller om de tar över styrandet av företaget.
Det bästa du kan göra är att skapa en bra dialog med säkerhetsavdelningen, ta del av informationen så snabbt som möjligt och ta informerade beslut. En del av informationen är användbar, annan information är inte användbar. Du bestämmer hur du ska agera när du har tagit del av informationen.
Med metaforen ovan vill jag förmedla att det ofta leder till kortsiktiga och framförallt långsiktiga problem om vi inte vill möta våra tankar och känslor. Det är bättre att träna på att vara ok med våra tankar och känslor och att lyssna på dem, för att sedan ta informerade beslut och agera på ett sätt som är bra för oss med till-beteenden (i linje med våra värden). Det är även hjälpsamt att se det som att vår säkerhetsavdelning försöker hjälpa oss (det underlättar att ha det perspektivet).
Med metaforen vill ovan vill jag betona att det är gynnsamt att se hjärnan som vår säkerhetsavdelning som hela tiden arbetar för att hjälpa oss. Även om våra tankar och känslor ibland inte är hjälpsamma är syftet med dem att vara behjälpliga. Men syftet är inte att alla känslor och tankar ska guida oss. Det är vi som ska hantera informationen och använda den på ett gynnsamt sätt. Man kan likna det när du googla något. Du använder inte alla tips du får fram när du googlar något, du tar till dig informationen och använder den information som är hjälpsam.
Om du frågor om det här, eller om något annat inom mental träning, så kontakta gärna mig direkt eller ställ en fråga i kommentarsfältet.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Lisa spelar en tennismatch. Det står 3-3 och hon ska serva. Hon slår en bra förstaserve och slår sedan ut en ganska enkel forehand. Under nästa poäng missar hon en till forehand, även den blir lång. Hon tänker ”Jag kan inte hålla på att missa så här, då kommer jag att förlora matchen”. Tanken hakar fast i henne och stressar upp henne. Det känns riktigt jobbigt. ”Jag får inte missa min forehand, det är inte ok”. Hon känner plötsligt väldigt mycket gummi i forehanden och i resten av matchen vågar hon inte slå sin forehand ordentligt, hon duttar mer och håller igen slagen. Hon förlorar tillslut tennismatchen med 3-6 1-6.
Det är förståeligt att Lisa i exemplet ovan upplever tankarna som jobbiga och att de styr henne och påverkar hennes spel negativt. Det är mänskligt och naturligt att inte vilja uppleva de tänkarna och känslorna. Men att försöka undvika dem eller få bort dem kan leda till större problem för Lisa.
Det kan vara problematiskt att försöka undvika eller bli av med besvärliga tankarna och känslor. Det är bättre att skapa distans till tankarna och känslorna, att haka loss från dem. Det kallas även för kognitiv defusion. Och det är något som är jättebra och givande att arbeta när det gäller din mentala träning.
Ett bra sätt att haka loss från tankarna och känslorna är att sätta ord på dem. Om du lyckas haka loss från dem styr de inte dig längre. De kanske påverkar dig, men du får lite mer utrymme att agera på det sätt du vill (på ett sätt som är bra för dig) samtidigt som tankarna och känslorna finns där.
De automatiska tankarna och känslorna skapas för att hjälpa dig. Se dem som information och hjälp från din säkerhetsavdelning. Viss information är hjälpsam medan annan information inte är det. Du noterar vad du tänker och känner, tar till dig av det som är hjälpsamt och sen agerar du på det sätt du vill (med till-beteenden).
Här är några exempel på hur du kan sätta ord på dina tankar och känslor:
Nu sätter min arga hjärna igång!
Nu sätter min kritiska hjärna igång!
Nu sätter min stressade hjärna igång!
Nu säger min hjärna till mig att jag inte får göra misstag
Nu säger mina tankar att jag kommer att missa serven
Nu har jag har tanken ”Jag kommer att missa serven”
Jag noterar att jag har tanken ”Jag kommer att missa serven”
Nu säger mina tankar taskiga saker till mig
Jag noterar ångest
Jag lägger märke till att jag känner mig arg
Jag noterar att jag känner rädsla
Det kan kännas svårt och framförallt lite främmande för många att sätta ord på sina inre upplevelser. Det kan vara annorlunda mot hur man brukar hantera tankar och känslor och det kanske känns som att det är en så liten sak och är därför inte heller värt ansträngningen. Men den där ”lilla saken” kan ha väldigt stor effekt. Man kanske har tanken ”jag måste vinna”. Och bara då genom att sätta egna ord på tanken: ”Nu säger mina tankar att jag måste vinna” så kan greppet som tanken håller om dig släppa. Det blir tydligare att det bara är en tanke. Det är inte så det är, utan det är bara något som dina tankar säger. Du måste inte vinna, det är något du vill göra. Du bestämmer vad du ska göra, hur du ska agera. Dina automatiska tankar ska inte vara din chef, de ska ge dig information.
En annan utmaning och tröskel för många när det gäller att sätta ord på sina tankar och känslor är att de ofta är väldigt otydliga och flyktiga. Det kan därför vara svårt att veta vad man tänker och känner, att vara säker på det. Och det positiva är att man inte behöver vara säker på det. Försök att sätta ord på vad tankarna vill säga och om det blir fel så gör det inget. Det kan nog inte bli fel heller, det är din upplevelse. Och det är något som du kommer att bli bättre på med träning.
/Fredrik Weibull (idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Vi tänker mängder av automatiska tankar varje dag. Hela tiden skickar hjärnan ut dessa tankar. Syftet med dem är bland annat att förutse vad som kan hända i framtiden och ge oss information som kan vara användbar. En del tankar är hjälpsamma, de kan få vägleda oss. Andra tankar är inte hjälpsamma. Det är bättre att låta dem vara (haka loss från dem ifall de har hakat fast i oss) och agera som vi vill (samtidigt som tankarna finns där).
Även ifall du noterar att du har tanken ”Jag är dålig” betyder det inte att du är dålig. Det är bara en tanke. En del tror dock att de tycker att de är dåliga för att de har den tanken (”Jag tänker att jag är dålig, då borde jag ju tycka det”). Och det är lätt att tro det. Går jag runt och tänker att jag är dålig så är det rimligt att anta att jag tycker att jag är dålig. Men så behöver det verkligen inte vara. Och i många fall är det inte så.
Jag kan tycka att jag är riktigt bra och ändå få tanken ”jag är dålig”. Om jag vet att det bara är en tanke (en naturlig och normal tanke) kanske jag knappt lägger märke till den. Men om jag fusionerar med tanken är det lätt att tro att jag faktiskt tycker att jag är dålig (även om jag förstår att jag inte är det). Om den kommer och greppar tag om mig, kan jag förstå att jag faktiskt inte är dålig men ändå ha en bild av att jag tror att jag är dålig. Och då är risken även större att jag kanske även börjar tro och tycka att jag faktiskt är dålig. Risken är även större att jag fastnar i det och låter tanken styra mig på ett negativt sätt om jag upplever att jag tycker att jag är dålig. Förmodligen kommer jag agera annorlunda i framtiden om jag låter tanken ”Jag tycker att jag är dålig” att styra mig än om jag vet att det bara är en tanke och att jag egentligen inte tycker att jag är dålig.
Ofta när man pratar om fusion och defusion fokuserar man på att en individ till exempel (i det här fallet) tror att hen är dålig. Individen tror att det tankarna säger är sant. Men jag tycker att det är bra att ibland även skilja på (1) att man tror att man är dålig och (2) att man tror att man tycker att man är dålig.
Sammanfattning Bara för att tankarna säger ”jag är dålig” behöver det inte betyda att man tror att man är det och det behöver inte heller betyda att man tycker det. Det är bara en tanke. Tänk efter, tror du egentligen att du är dålig? Om nej, så gör du inte det. Bara för att tankarna säger en viss sak ibland behöver det inte vara så.
Och även om du tycker att du är dålig är det förmodligen inte hjälpsamt att låta den tanken styra dig. Prova att sätt ord på den, ”Mina tankar säger att jag är dålig” och agera med till-beteenden. Agera som en person du vill vara.
Det är ganska vanligt att stavhoppare får svårt att hoppa med vissa stavar (styvare stavar) och på vissa höjder. Det blir för jobbigt och läskigt att hoppa. Det låser sig och man påbörjar inte ansatsen. Ibland kan stavhopparen komma iväg i ansatslöpningen men väljer i slutändan att avbryta hoppet.
Eftersom tankarna och känslorna är så besvärliga är det förståeligt att många stavhoppare vill få bort dem innan de påbörjar ansatsen. Ibland lyckas de påbörja ansatsen samtidigt som de kämpar med att hålla borta tankarna och känslorna. Vad som ofta sker då är att de inte lyckas sätta i staven och genomföra själva hoppet. Känslorna och tankarna intensifieras nämligen när de kommer närmare ribban och ska sätta i staven. Det blir som att fördämningen brister och det blir för mycket känslor att hantera.
Om du springer igenom hoppet ofta utan att hoppa är det bra att arbeta med att möta de besvärliga tankarna och känslorna innan du påbörjar ansatsen. Testa att välkomna dem istället för att försöka mota bort dem. Det är förståeligt att du inte vill välkomna dem och acceptera dem. De är besvärliga och det känns förmodligen som att det minskar chansen att du kommer att genomföra ett lyckat stavhopp samtidigt som att det kan finnas en skam och en rädsla att inte genomföra stavhoppet alls, för att du ska låsa dig ännu en gång.
Det är dock ett helt annat sätt att förhålla sig till känslorna och tankarna om man strävar efter att acceptera och till och med välkomna dem jämfört med om man försöker bli av med dem och hålla dem stången. Om du bestämmer dig för att tillåta känslorna och tankarna är det möjligt att taggarna på dem inte längre är lika vassa. När du riktar ljuset mot det läskiga är det möjligt att det inte känns lika skrämmande längre.
Prova att låta dem vara där nästa gång. Du behöver inte gilla dem och du behöver inte vilja ha dem där. Men testa att avväpna dem lite genom att ge dem tillåtelse att vara där. Det är en stor skillnad mellan att vilja få bort något och inte vilja ha det där jämfört med att ge det tillåtelse att vara där. Det kommer förmodligen att upplevas på ett lite annat sätt då.
Möt känslorna och tankarna, testa att acceptera dem och rikta sedan fokus mot det du ska göra. Fokusera på det du brukar fokusera på när du ska hoppa stav. Låt samtidigt känslorna och de andra tankarna få finnas där i bakgrunden. Du kan hoppa ändå.
Var beredd på att det kanske kommer kännas ännu besvärligare när du väl ska sätta i staven. Se om du även kan möta det lite nu när du står och förbereder dig. Att det får vara ok att känslorna under ansatsen blir ännu intensivare.
Testa nu att hoppa.
/Fredrik Weibull (Idrottspsykologisk rådgivare och och KBT-terapeut, steg 1)
Många av oss har tankar som hakar fast i oss ibland. De är jobbiga, vi känner besvärliga känslor och vi vill bli av med dem. Så är det för idrottare också.
Som tränare har du en bra möjlighet att hjälpa idrottarna hantera detta bättre genom att validera och normalisera deras tankar och känslor. Med validera menas att man visar att det är ok och förståeligt att uppleva tankarna och känslorna. Det gör det lättare för idrottarna att själva vara ok med dem och hjälper idrottarna att acceptera dem och haka loss från dem istället för att styras av dem.
Det finns olika sätt att validera och normalisera idrottarnas tankar och känslor på. Här är några exempel:
Dela med dig av egna erfarenheter och upplevelser Ett sätt att validera upplevelserna är att du förklarar att du också tänker liknande tankar och att även du känner nervositet, ångest och frustration i olika situationer. Ge gärna konkreta exempel till idrottaren.
Idrottarna delar med sig av deras erfarenheter och upplevelser med varandra Skapa en trygg miljö och ha diskussioner mellan idrottarna då de delar med sig av hur de tänker och känner till varandra. Det kan vara i samband med träffar utanför den ordinarie träningen, eller samband med träningar och matcher.
Det är bra att inledningsvis prata om hur värdefullt det kan vara att dela med sig av erfarenheter och funderingar med varandra och vikten av att lyssna på varandra samt visa respekt och förståelse när andra berättar om deras upplevelser. För att det ska gå bra att öppna sig för varandra är det en förutsättning att man känner sig trygg och respekterad.
Äldre och bättre idrottare delar med sig av deras erfarenheter Det är bra att ibland låta äldre och bättre idrottare från föreningen eller en annan idrottsförening berätta om vad de kan ha för tankar i olika situationer och hur de har och/eller brottas med prestationsångest, nedstämdhet och frustration.
Berätta att idrottarnas tankar och känslor är normala När idrottarna berättar om besvärliga tankar och känslor är det bra att du tar dig tid och lyssnar på dem och att förklarar att det är normalt och naturligt att tänka och känna så i den situationen. Om du inte har möjlighet att ta dig tid att lyssna så fråga om ni kan fortsätta prata om det vid ett annat tillfälle (gärna nära i tid) och se till att verkligen följa upp det också. Det är bättre att ni pratar vid ett annat tillfälle istället för att hafsa igenom det eller att det kanske märks att du inte lyssnar. Det är invaliderande om du inte lyssnar ordentligt och inte verkar bry dig om det idrottaren säger.
Förklara att det är förståeligt att tankarna och känslorna kommer När det passar är det också bra att berätta för idrottaren att det är förståeligt att hen upplever tankarna och känslorna. Med tanke på idrottarens tidigare erfarenheter och på grund av omständigheterna i den specifika situationen är det logiskt. Det är så hjärnan fungerar.
Det kan vara bra att prata om det i samband med träning så att idrottaren får en bättre förståelse för det och är lite förberedd på det. Det är även bra att ta upp det i specifika situationer under träningar och tävlingar när det blir aktuellt. Då blir det lättare för idrottaren att koppla ihop det med de specifika tankarna och känslorna i det sammanhanget. Det blir lättare för idrottaren att acceptera upplevelserna istället för att försöka få bort dem och kanske trycka ner sig själv eller skämmas för det.
/Fredrik Weibull (Idrottspsykologisk rådgivare och KBT-terapeut, steg 1)
Det är vanligt att idrottare upplever prestationsångest i samband med tävlingar. Prestationsångest är något som kan vara väldigt jobbigt och påverka idrottarnas prestationer negativt. Press, förväntningar och tuffa utmaningar är vardagsmat inom elitidrotten och därför är det viktigt att bli bra på att hantera det.
Något som kan hjälpa dig är om du ser din hjärna som en bebis. Det kanske låter konstigt men det kan vara en bra liknelse. Föreställ dig en situation då du håller i en bebis och du är riktigt rädd och orolig. Du ser dig stressat omkring, skakar lite, är spänd och andas hetsigt. Risken är stor att barnet då upplever situationen som hotfull och blir rädd. Bebisen börjar därför att skrika och gråta. Föreställ dig nu en annan situation då du bär på bebisen. Bebisen är glad och ser sig nyfiket omkring. Ni hör en hög smäll från något annat rum och bebisen blir rädd och börjar gråta. Om du i den situationen bli stressad, tycker det är jobbigt och desperat försöker få barnet att sluta gråta är risken stor att bebisen fortsätter vara rädd och därför även fortsätter skrika och gråta. Det är bättre att istället visa bebisen att det inte är någon fara. Visst, det kanske är jobbigt när bebisen skriker men du accepterar det, har lite distans till det och är lugn och avslappnad. Du andas lugnt och håller bebisen mjukt och tryggt. Bebisen känner då att det inte är någon fara längre och att hen är i trygga händer vilket leder till att bebisen lugnar sig och slappnar av.
Är du rädd och orolig blir hjärnan rädd och vill skydda dig. Den gör det genom att du upplever olika känslor (t.ex., rädsla) och tankar (t.ex., katastroftankar och oro). Försöker du bli av med känslorna och tankarna är risken stor att ångesten ökar, att du fokuserar på fel saker och agerar på ett sätt som inte är hjälpsamt (läs mer om från-beteenden här). Hjärnan blir ännu mer rädd då. Inför eller under en tävling är det därför bättre att visa hjärna att det är ok. Slappna av, andas lugnt, ta din tid. Sätt ord på tankarna och känslorna. Acceptera dem. Var medvetet närvarande i nuet och fokusera på det du ska göra (till-beteenden).
Tankarna säger saker till oss nästan hela tiden. Syftet med våra tankar är att hjälpa oss hantera vårt liv och de utmaningar vi ställs inför. Tankarna pratar med oss för att varna oss och ge oss information. Ibland har vi nytta av det och ibland inte. På samma sak som tips och råd från dina föräldrar, ibland har du nytta av det och ibland inte.
Vi inte sluta tänka i vissa situationer oavsett hur gärna vi skulle vilja det. Det är istället bättre att träna på att hantera tankarna bättre och kunna vara medvetet närvarande i nuet när vi vill. Tankar är tankar, de är verbala konstruktioner som inte behöver vara sanna.
Ifall du vill bli bättre på att vara närvarande i nuet och inte påverkas negativt av olika tankar är det fördelaktigt att träna på det. Träna på att göra det du ska oavsett vad tankarna säger och oavsett vilka känslor som kommer istället för att undvika tankarna och känslorna. Träna på att uppmärksamma när du blir distraherad, när tankar hakar fast i dig. Notera det och återfokusera på det du gör och arbeta med att gå i värderad riktning. Träna på det utanför fotbollen också.
Du kan inte sluta tänka. Ibland känns det som att du inte tänker och det är för att du riktar uppmärksamheten på det som händer i nuet, på dina yttre beteende och det som sker runt dig. Du är helt närvarande i det, i dina aktioner. Du är närvarande när du tar emot bollen, scannar efter lagkamrater, motståndare, hur de rör sig och vilka ytor som finns. Du rör dig med bollen, scannar och lägger sedan djupledspassningen till din lagkamrat som kommer springande i hög hastighet bakom dig.
Tar du alltid upp mobilen när du har en stund över? När du väntar på bussen, åker tåg eller går på stan? Tar du upp mobilen när du inte har något att göra hemma? Du är inte ensam i så fall.
Vi kanske känner lite ångest, det kanske känns tråkigt eller så känner vi oss ensamma. När vi tar upp mobilen och tittar/lyssnar känner vi oss stimulerande, det händer något. Vi känner lite värme, ångesten kanske försvinner och vi känner oss inte lika ensamma. Det kan vara jätteskönt i stunden men långsiktigt kan det göra att ångesten blir jobbigare och att den blir svårare att hantera.
Testa ibland att inte ta upp mobilen. Står du och väntar på bussen. Se dig omkring. Vad ser du? Vad hör du? Le åt någon.
Det är ok att något är tråkigt. Ge lite plats åt känslorna, var i kroppen känner du dem? Var lite nyfiken på dem. Observera sedan vad som händer runt dig. Kanske lägger du märke till att huset på andra sidan vägen faktiskt är ganska häftigt, eller att diket är fyllt av vackra blommor. Du kanske ser en älg gå över fältet i fjärran eller så ser du några glada barn och känner hur du själv blir glad.
Om du är hemma kan du prata med din partner eller ett syskon. Eller så kan du läsa några sidor i en bok. Du kan även testa att bara vara, att möta känslorna, observera vilka tankar och känslor som kommer utan att döma dem. Hur jobbigt är det om du bara sitter med dina tankar och känslor en stund? Funkar det? Det kanske till och med blir skönt efter några minuter? Testa ett tag. Du kanske kan prova att göra det igen imorgon?
Det behöver inte vara allt eller inget. Det är ok att ta upp mobilen, gör det ibland. Men testa att inte alltid göra det. Prova att låta mobilen vara nästa gång. Lyft blicken istället.
En blogg om idrottspsykologi 