Etikett: Tränare

Våga ge och ta feedback

Det är viktigt att utvecklas inom idrotten. Det är något alla vill, oavsett om man idrottar för att bli världsstjärna eller enbart för att det är roligt. Det är kul att lära sig en ny teknisk färdighet och göra saker bättre än tidigare (till exempel slå längre utslag eller slå få dubbelfel).

För att lyckas med detta är feedback viktigt. Om vi föreställer oss att du alltid idrottar själv, att det aldrig är någon som ser dig, hör dig eller vet om det. Hur skulle det påverka din motivation?

Ett av de mest effektiva sätten att få ett beteende att upphöra är att ignorera beteendet, att inte ge någon feedback alls. En idrottare som till exempel pratar inför gruppen och skojar utan att få någon som helst respons på det kommer troligtvis minska med det beteendet.

Vi tror att vi inom idrotten kan bli bättre på att ge kvalitativ feedback, framförallt idrottare till idrottare. Tränare och ledare är ofta medvetna om vikten av feedback. Däremot kan de aktiva vara sämre på att hjälpa varandra framåt genom att ge feedback. För ibland behövs det ingen tränare för att uppmärksamma bra beteenden och möjligheter till förbättring. Det kan räcka med att en annan aktiv ser prestationen. Hen kan då förstärka beteendet med positiv feedback (läs mer om positiv feedback här).

Det är bra att kontinuerligt även ge sig själv feedback. Idrottare som tränar ute i skog och mark eller på ett gym har kanske inte alltid folk runt omkring sig just då som kan se en och ge feedback. Då är det bra att själv kunna reflektera över sina egna beteenden.

Det är också viktigt att kunna ta och hantera feedback på ett bra sätt. Oftast ges feedback från lagkamrater och träningskompisar för att du ska utvecklas och prestera bättre. Arbeta med att ta feedback sakligt. Fråga dig själv vad du kan få ut av feedbacken. Kan du lära dig något av den?

Som ledare i en grupp kan du arbeta med ett schema för feedback så att du säkerhetsställer att alla får ungefär samma mängd feedback. I många fall får nämligen de bästa idrottarna eller de idrottare som tränaren tycker bäst om mer feedback.

Instruktioner skiljer sig från feedback. Instruktioner kommer alltid innan ett beteende medan feedback kommer efter. Det är lätt att blanda ihop dem. Och det är vanligt att man som tränare ibland tänker att man ger feedback men istället ger instruktioner. Instruktioner utan feedback blir lätt verkningslösa. Var noga med att följa upp dina instruktioner med feedback på idrottarnas beteende. Detta gäller även idrottare. Instruera inte enbart varandra, fokusera istället på feedback. Ge positiv feedback till lagkamraterna när de agerar på ett bra sätt.

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)

friidrott tränatanken
Foto av Fredrik Weibull

av Etiketter: , , , , , Lämna en kommentar

Vinna eller försvinna? Nej, häng kvar, rör på dig och ha kul!

Hallå! Alla aktiva inom idrott, vad motiverar er?

Skulle vi fråga alla skulle vi få olika svar. Varje individ motiveras av olika faktorer:

  • Klara av nya övningar
  • Snacka med kompisarna
  • Den sköna känslan efter ett hårt träningspass
  • Lekfullheten
  • Känslan av att utvecklas och bli bättre
  • Att lära känna sin kropp
  • Känslan av att göra någonting du aldrig tidigare har gjort och klara det!
  • Dricka iskallt vatten när du är svettig och varm
  • Skratta och göra high five med kompisarna i laget
  • Åka iväg på läger
  • Känslan av att ut sig ordentligt
  • Få nya kompisar
  • Vara med föräldrar i samband med idrotten

Det var några exempel och det finns väldigt många fler. Inom idrotten är det viktigt att ni i organisationen hjälper till att skapa fler motivationsfaktorer. Att samlas lite tidigare och fika, leka eller göra någonting roligt är ett förslag. Ett annat förslag är att då och då göra andra saker tillsammans utanför idrotten. Till exempel picknick med lekar i en park, gemensam middag eller femkamp på Gröna Lund.

Under svensk idrottspsykologisk förenings (SIPF) vårkonferens (2014) på GIH, var en av gästföreläsarna Edvard Deci. Deci är grundare av Self- Determination Theory (SDT) som är en av de mest populära motivationsteorierna. I SDT delas motivation in i inre motivation och olika typer av yttre motivation (Läs mer om det här: ”Hur kan jag som tränare påverka kvaliteten på idrottarnas motivation?”. Som förälder, tränare eller ansvarig i en idrottsorganisation vilar ett ansvar att visa idrottarna olika övningar och vad som kan vara roligt. Ett tydligt exempel är när du som förälder tar med ditt/dina barn till någon idrott så att de kan testa på. Första gången är det möjligt att de åker de dit för att ni som förälder säger det, förhoppningsvis övergår det sedan till att barnet vill åka själv. Till exempel för att barnet upplever glädje i genomförandet av idrottsaktiviteterna. Det som till en början enbart var yttre motivation har även utvecklats till inre motivation.

Det är viktigt att ge idrottarna möjlighet att utveckla en inre motivation:
– Fråga idrottarna vad de vill göra
– Engagera dem
– Ge dem ansvar
– Ge dem möjlighet att lära känna varandra
– Förstärk det de gör bra
– Fokusera på deras utveckling

Blommor idrottspsykologi

Om du som tränare har exakt samma upplägg på alla träningar kommer idrottarna tillslut att tröttna. Vissa snabbare än andra. De som först kommer tröttna är de som tycker övningar är tråkiga, sen efter ett tag kommer alla tröttna. Med ett bredare utbud av övningar, fokus på glädje och genom inslag av aktiviteter utanför idrotten, kommer chansen att idrottarna upplever en inre motivation och stannar kvar i idrotten öka.

Tänk en liknelse med en bebis som är rastlös och vill leka. Du testar leksak efter leksak, tills BINGO. Där satt den! Bebisen älskar leksaken, blir glad och får genast en positiv energi.

Vi vet att väldigt många tränare och aktiva inom idrotten gör ett fantastiskt bra arbete! Även medvetna om att ni inte kan göra allt. Som tränare kan du inte ge motivation till de aktiva men du kan hjälpa dem att hitta sin egen motivation. Vissa individer kommer heller inte tycka om att spela till exempel handboll, ishockey, volleyboll eller innebandy, oavsett vad vi gör.

/Fredrik och Mikael

av Etiketter: , , , , , , Lämna en kommentar

Självbilden att vara bäst

Tre pallplatser i förra veckans alpina världscup i Hammarbybacken i Stockholm. Ett otroligt lyckat arrangemang. Men hur sura var Hargin, Myhrer, Hansdotter och Pietilä Holmner över att de inte vann? Det var ju så nära, endast några hundradelar. I intervjuer efteråt kunde man framförallt från Myhrer ana en viss besvikelse. Inte konstigt, det var ju så nära.

Vi upplever att idrottare har blivit bättre på att fokusera på processerna i deras idrott. I många fall är det inte inte enbart resultatet som gäller längre. I media uppmärksammas nästan alltid resultatet. Den ishockeyspelare som gjorde bäst uppspel under nattens NHL-matcher eller den handbollsspelare som kämpades hårdas nämns inte. Istället nämns den som har gjort poäng.

Det är en utmaning att vara processinriktad inom idrotten. För visst var det ett lyckat event i Hammarbybacken. Det var så mycket mer som var bra förutom resultatet. Vädret, backen, folksamlingen och kanske när Myhrer åkte ikapp i semifinalen, den känslan när man tror han har förlorat och sen kommer ikapp. Kanske bättre än att vinna guld?

Självbilden att vara bäst är tuff och hård men möjlig. Bara du som äger självbilden vet vad det innebär att vara bäst? Är det att vinna alla tävlingar? Om dina främsta konkurrenter blir skadade och du vinner, är du då bäst? När du kommer i tid till den oerhört tidiga morgonträningen, är du då bäst? Är du bäst när du sätter en ny teknik på träningen?

Att vara bäst innebär så mycket. Den enda som kan definiera vad det innebär för dig är du, men kanske med hjälp av andra. Du bör hitta ett förhållande till din självbild som är realistisk och som får dig att må bra.

En sak kan du vara säker på, du är bäst på att vara dig själv.

/Mikael och Fredrik

Skidåkare som tränar
Foto av Fredrik Weibull
av Etiketter: , , , , , , , , 2 kommentarer

Måste träningen verkligen vara rolig?

Om man frågar idrottande ungdomar varför de idrottar så svarar de flesta att de idrottar för att det är roligt. Vissa vill nå eliten och andra nöjer sig med att hålla igång med sin idrott, det ena hindrar inte det andra. Har idrottarna roligt på sin träning mår de bättre, de blir mer motiverade och de kommer förmodligen idrotta längre. Chansen finns även att de även tar med sig dessa erfarenheter och applicerar det i skolan och på arbetet.

Som tränare gäller det hela tiden att ha glädjen i åtanke. Det är viktigt att inte glömma bort det när man kämpar med att ge idrottarna förutsättningar att utvecklas. Vissa saker är tråkiga men det går att öka glädjen i det mesta. Fundera alltid på hur du kan göra det.

Går det att göra en tråkig övning roligare? Eller finns det en rolig övning som är lika bra? Övningarna i sig måste inte vara roliga, glädjen kan ligga i kommunikationen och feedbacken. Individer tycker olika saker är roliga. Vissa tycker om att man skämtar med dem, andra tycker det är roligt att det finns möjlighet att ta ut sig fullständigt. Självklart kan det vara svårt att nå alla men det är viktigt att lyssna och vara uppmärksam.

Kan man ibland ta bort ett pass så att idrottarna kan få lite andrum och få en chans att längta efter att komma till träningen? Kan man hitta på andra roliga saker tillsammans i gruppen? Brukar du inkludera idrottarna i beslutsprocessen? Du kan fråga dem vad de vill fokusera på nästa vecka, eller nästa pass. Du kan ge dem alternativ på övningar att genomföra. Du kan låta dem bestämma några av övningarna inför ett kommande träningspass. Du kan fråga dem vad de tror skulle göra en övning roligare. Ibland kanske det är helt andra saker än du själv tror.

Fråga idrottarna i slutet av passet hur roligt de har haft det. Fråga vad som kunde ha gjort det roligare. Förklara alltid varför du använder övningarna. Om de till exempel är mindre roliga hjälper det idrottarna att veta att du har ett syfte med dem (och inte bara gör dem för att man brukar). Idrottarna blir mer motiverade, känner sig mer inkluderade, lär sig mer och har större chans att få ut mer av dem.

/Fredrik och Mikael

Texten handlar om vikten av att få in glädje i idrottandet. Därför har vi en bild på ett fotbollsmål för att visa hur en typisk idrottsmiljö kan se ut.
Foto av Fredrik Weibull
av Etiketter: , , , , , , , Lämna en kommentar

Hur kan jag som tränare påverka kvaliteten på idrottarnas motivation?

Motivation är ett komplext begrepp och det finns många olika typer av motivation. Ett sätt att dela upp motivation är att skilja på inre och yttre motivation. Med inre motivation menas att en idrottare motiveras att till exempel spela tennis för att hon älskar spelet och för att hon upplever glädje när hon spelar. Med yttre motivation menas att hon gör det för att till exempel göra pappa glad eller undvika tränarens besvikelse. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om dessa begrepp som du kan läsa här: ”Vad driver dig? – Inre och yttre motivation”.

Ett behov vi människor har är behovet av autonomi/frivillighet, det är en grundförutsättning för inre motivation. Det vill säga att vi gör saker av eget initiativ för att vi själva vill det. Du som tränare har möjlighet att hjälpa idrottaren att få det här behovet tillgodosett.

Hur kan du då göra detta? I det här inlägget ger vi några exempel som baserar sig på en forskningsartikel av Mageau och Vallerand (2003).

Som tränare är det viktigt att ge idrottarna möjlighet att fatta egna beslut och val. Till exempel genom att:

  • Fråga dem vad de vill fokusera på under nästa träningspass, beroende på kunskapsnivån hos idrottaren kan du stötta med några alternativ.
  • Ge dem möjlighet att välja mellan olika övningar.
  • Ge utrymme för att själva ta initiativ och möjlighet att genomföra självständigt arbete.

Om idrottarna inte får möjlighet att ta egna initiativ blir det kanske inte lika naturligt att göra det för dem senare heller. Det kanske känns onödigt stort och svårt när det väl förväntas av dem i framtiden. Det kan även vara bra att tänka på att inte ge stöd när det inte behövs och låta idrottarna fatta egna beslut och göra saker själva när de har möjlighet.

När ni ska genomföra en övning så förklara varför. Om ni har vissa regler så berätta varför ni har dem. Inkludera idrottarna. När ni går igenom reglerna och uppgifterna är det viktigt att vara medveten om och visa förståelse för idrottarnas känslor kring dem. Ni kanske förstår att idrottarna känner sig besvikna när ni inför en viss regel. Förklara då att ni förstår om de känner sig besvikna och varför ni har regeln (till exempel för att minska risken att de skadas eller för att det kommer hjälpa dem utvecklas mer).

Vi skriver om idrott och motivation och därför är det passande med en bil på tennisbanor
Foto av Fredrik Weibull

När ni ger feedback är det bra att tänka på att göra det på ett icke-kontrollerande sätt. Positiv feedback kan ha två olika funktioner, informativ och kontrollerande. Exempel på positiv feedback som är informativ och inte kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen”. Ett exempel på positiv feedback som är informativ och kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen! Om du kämpar lika bra i nästa match så kanske jag tar ut dig till laget”. Det är viktigt att den positiva feedbacken fokuseras på beteenden som är under idrottarnas kontroll och att den förmedlar höga men realistiska krav.

Undvik andra typer av kontrollerande beteenden, till exempel att säga att de måste bete sig på ett visst sätt, att ge idrottarna ångestskapande kritik och i vissa fall även belöningar. Om du som tränare är kontrollerande och ger idrottaren uppfattningen om att de måste bete sig på ett visst sätt så blir det problematiskt om de inte gör det. Det kan skada er relation (lyssna på Hjärnskrynklarnas diskussion om relationen mellan tränare och idrottare här) Genom att få en belöning för någonting kan det uppfattas som att aktiviteten inte är intressant utan belöningen. När man inte längre får belöningen kanske inte aktiviteten i sig är lika intressant längre.

Sammanfattningsvis är det bra att ge idrottarna valmöjligheter och ge dem förutsättningar att ta egna initiativ. Ge dem möjlighet att vara kreativa och ta ansvar. Förklara varför ni gör det ni gör, det leder till att de lär sig och blir involverade. Det gör att de växer och utvecklas och får det roligare.

Avslutningsvis är det bra att undvika ord som ”måste” och ”borde”. Kan ni formulera er på andra sätt? Kan ni hjälpa idrottarna att själva inse vad som är bra att göra?

Referens:
Mageau GA, Vallerand RJ. (2003). The coach-athlete relationship: A motivational model. Journal of Sport Sciences, 21, 883–904.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , , , , , Lämna en kommentar

Vinna eller förlora, hur viktigt är det för motivationen?

Inom idrotten är en självklar del att vinna eller förlora. Det gäller tävlingar, matcher, ja allting. Eller är det en självklar del? Det finns undantag. I vissa idrotter tävlar man inte alls. Aikido är ett exempel på det och inom vissa andra idrotter tävlar inte ungdomar/barn upp till en viss ålder.

Inom teater, musik och dans tävlar man inte, eller? Njo, man kan tävla inom det också och vinna priser på t.ex. Grammis- och Guldbaggegalan. Men drivkrafterna från grunden handlar mer om att utmana och förverkliga sig själv, skapa något vackert, betydelsefullt och förmedla känslor och budskap. Gäller samma upplägg inom idrotten?

Nej det gör det inte. Överlag är det en tävlingskultur som råder inom idrotten. Du kan ju föreställa dig Allsvenskan i fotboll utan resultat och hur det skulle vara om man bara gick för att se prestationer och fina matcher. Kan du förresten föreställa dig det? Svårt, men låt oss kliva in djupare i den föreställningen.

Varför går du på fotboll? Om vi utgår från oss själva samt diskussioner från fotbollen så är inte matchen där laget, till exempel AIK vinner med 6-0 mot Brommapojkarna, en fantastisk upplevelse. Du kanske till och med tycker lite synd om Brommapojkarna som kämpar på och inte får utdelning.

Vi kommer ihåg upplevelser såsom Peter Forsbergs vackra straff i OS och Ravellis räddning -94. Givetvis har resultatet som deras prestationer utmynnade i stor betydelse för känslan. Att Sverige vann OS och tog sig vidare till semifinal i fotbolls-VM. Men om vi fokuserar på själva prestationen att genomföra Forsbergs fint eller att faktiskt nå fotbollen likt Ravelli. Det är vackert.

golf
Foto Fredrik Weibull

Klarar vi som älskar idrott oss utan resultatet? Vi tror det, för känslan av fina finter och vackra utföranden skulle finnas kvar. Det är klart att vi skulle sakna nerven som möjligheten att vinna eller förlora skapar. Men idrottare skulle troligtvis prestera ännu bättre, för visst påverkar resultatfokus prestationer. Ett exempel är den internationella fotbollsturneringen Champions League när lagen spelar på bortaplan och vill ha ett 0-0 resultat. De backar hem och man somnar i soffan efter första halvlek, inte alls belåten utan besviken över den fotboll man har skådat. Sådana matcher skulle försvinna.

Hur stor betydelse har då att vinna eller förlora för motivationen? Det kan nog vara så att det egentligen inte har så stor betydelse. Vi har tidigare skrivit i bloggen om inre och yttre motivation samt problematiserat begreppet motivation med frågan ”vad driver dig?” (detta är bra underlag för kommande text här).

Det är flera faktorer som bidrar till idrottares motivation, att vinna matcher är inte allt, även om många kanske tror det. Idrottare har flera motivationsfaktorer som är unika för varje individ. Det kan vara allt ifrån att träffa kompisar, lära känna nya människor, hantera konflikter, få ordning på passningarna, dricka gott kaffe, äta god mat eller att klara av den tuffa träningen.

Om vi tog bort tävlingsmomentet skulle tränare bli tvungna att uppmärksamma och bekräfta andra beteenden som inte är relaterade till tävlingsmomentet. En nyttig erfarenhet då de skulle uppleva vilken kraft det är i den inre motivationen.

Tävling stimulerar den yttre motivationen. Varje gång vi tävlar jämför vi oss med andra, bättre eller sämre. Det skapar beteenden som främjar en yttre motivation, och det är som vi vet inte alls lika bra i det långa loppet som en inre motivation.

Tävlingsmomentet i idrott kommer vara kvar och vi tycker att det är roligt att det finns, men vi tror att Hammarby skulle fylla Tele2 arena även om de inte tävlade. Det skulle dock säkert ha krävts åtminstone 10 år för den förändringen. Första åren skulle det vara glest med folk…

Trevlig helg!
Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , , , , , , Lämna en kommentar

Ledarens roll

Ledarskap. Vad innebär ledarskap?

Här är ett litet utdrag om ledarskap från Wikipedia:
”Ledarskap är ur ett organisatoriskt synsätt ett speciellt beteende som människor utövar i avsikt att påverka andras tänkande, inställning och uppförande (Jacobsen & Thorsvik, 2002, s. 473-474). Ledarskap kan ses som det beteende som kommuniceras gentemot andra i ett socialt system.”

Det kanske räcker så? Nja, ledarskap kan vi skriva väldigt betydligt mer om. Vi skulle till exempel kunna skriva om hur friidrottslandslaget skulle kunna hantera sitt ledarskap nu när det blåser en del kring det gällande skilsmässor. Det tänker vi dock inte göra, utan vi kommer lyfta fram ett perspektiv och det är förhållningssättet att alla kan utvecklas.

Lyssnade för ett par veckor sedan på en mycket bra föreläsning av Bo Hejlskov som handlade om att hantera konflikter. Han gjorde en liknelse med ledarskap och en bilverkstad, ”om vi ser på människor som bilar som kommer in i en bilverkstad kommer vi bli bättre ledare”. När en bil kommer in till en verkstad så blir de som arbetar där glada, de får arbete och en utmaning. Ju större problemet är ju gladare blir dem till och med.

Tänk om vi kunde tänka på ett liknande sätt när det gäller människor vi inte förstår oss på. För om en bilmekaniker får in en bil så ser ju hen till att fixa bilen, det kanske behövs nya verktyg en speciell olja, unika däck eller någonting annat. Det löser mekanikern, för att lämna tillbaka en trasig bil till kunden, det är inte optimalt.

Om vi som ledare arbetar med individer är det vår uppgift att ge individen rätt förutsättningar för att växa. Lyckas du som ledare anamma det perspektivet har du nått långt. Att se varje individ och att hela tiden vilja ge dem rätt förutsättningar för att växa. Du kommer under din karriär göra misstag men det härliga är att vi hela tiden lär oss mer.

Det här var ett litet nedslag i ledarskap, den 16:e mars arrangerar svensk idrottspsykologisk förening en konferens på temat ”Idrottspsykologi som stöd i tränarroll och ledarskap”. Tiden för anmälan har gått ut med finns som tur var platser kvar. Så om du är intresserad av att diskutera ämnet vidare ses vi på Bosön!

Trevlig helg!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , , , Lämna en kommentar

Idrottspsykologi: hur kan man arbeta som ledare?

Doften av nyklippt gräs, strålande sol och fotboll med en guldtränare. Det var starten på onsdagen 22 maj i år.

Dagen arrangerades av BETA sport performance (www.beta.se) ute på Bosön. Beta är ett företag som arbetar med att göra affärer till en lagsport. De tar idrottens tänk rakt in i näringslivet. För oss från idrotten är detta ett utmärkt sätt att stärka gruppen. Det är speciellt att svettas ihop och slita för att sedan sätta på sig kostymen och sitta i möten. Tre gånger om året arrangerar deras nätverk 100oktan träffar. Onsdagen den 22 maj var en av de tre gångerna. Jag Mikael var då där och kommer i det här inlägget att sammanfatta delar av dagen.

Svettas ja. Det var så dagen började då vi spelade fotboll med Kjell Jonevret som bland annat vunnit guld med Djurgårdens IF och Molde. På ett soligt Bosön genomförde vi enklare övningar och avslutade träningen med match. Riktigt roligt!

När eftersvettningarna avstannat, duschen avklarad och kavajen satt på var det dags för föredrag med Kjell. Temat var ledarskap, han berätta sin syn på ledarskap och hur han genom åren har skapat en vinnande grupp. Att få alla 35 som ingår i ett professionellt fotbollslag att fungera ihop kräver otroligt mycket men är det roligaste med att vara fotbollstränare. Kjell menade även på att det idag har blivit svårare att få ihop gruppen då spelare inte rekryteras lokalt. Spelare i Lidingö går inte alla till Djurgården och ungdomar har blivit mer mobila. Detta gör att grupperna blir svårare att forma.

I arbetet med lag lyfte Kjell glädje som den viktigaste ingrediensen, har spelare och ledare roligt kommer prestationen förbättras. Ett tips för att skapa glädje är att bjuda på sig själv, vilket underströk denna underhållande föreläsning. Kjell var personlig och professionell.

Vi tar in mycket information via media, dagligen läser vi tidningen där det står om idrottsstjärnorna, vad de har gjort på planen och ibland vad som händer utanför. Kris är nu mer ett vedertaget ord och krismöten avlöser varandra i idrottslag. Enligt Kjell är det som ledare viktigt att vara glad ut mot media. Även om det är struligt i laget är det fördelaktigt att hålla uppe ett leende utåt. Kjell drog här en liknelse med en bagare som älskar sitt arbete. Så ska det även vara inom fotbollen, spelare och ledare ska älska det de gör, då skapas det glädje och god stämning.

Är du den som tar den sista biten sockerkaka utan att fråga de andra på kafferepet? Är du rättvis? Enligt Kjell är det viktigt att du som ledare är rättvis. Det är problematiskt och kan innebära att du bör sätta dig över en stjärna i laget och dela ut disciplinärt straff.

Målsättningsarbete är ett huvudområde inom idrottspsykologin. En fråga som ofta ställs är: Vad är dina mål? I sitt föredrag betonade Kjell vikten att ha långsiktiga och kortsiktiga mål för att motivera spelarna. Om en spelare har blivit bänkad ett par matcher så behöver han eller hon få ett kortsiktigt mål att arbeta mot, till exempel förbättra vänsterskottet, för att få en plats i startelvan. Det är fördelaktigt om spelaren har ett långsiktigt mål som att vinna SM och/eller VM, för att se situationen från ett större perspektiv.

Alla tränare har sin egen ledarskapsfilosofi som de arbetar efter för att få ihop gruppen. Specifika regler eller metoder. Kjell berättade om en metod han använder som kallas rutan. Metod går ut på att alla spelare och ledare tillsammans får sätta värdegrunder för hur beteendet i laget ska vara. Dessa värdegrunder bildar rutan. Sedan är det viktigt att alla bildligt talat befinner sig i rutan. Går man utanför rutan blir det konsekvenser och i värsta fall läktarplats på nästa match.

När rutan är skapad är det viktigt att arbetet följs upp och att informationen uppdateras. För att kontrollera det genomfördes veckomöten med laget där rutan diskuterades, är vi i eller utanför rutan? Exempel på beteende i rutan kan vara:

–          Komma i tid till träning

–          Vara positiv inställd

–          Äta rätt innan träning och match

–          Inte festa dagen innan match

Efter strukturerat arbete med värderingarna i rutan skapas i bästa fall en självgående grupp. Du som ledare behöver då ”bara” styra gruppen.

Kjell pratade mycket om värderingar och att resan till guldet är viktigare än själva guldet, det gäller att få laget att leva värderingar och fokusera på det som de kan påverka. Efter det kommer resultaten. Han berättade också om en tävling som han genomförde med spelarna då de tävlande i vem som levt värderingarna bäst. En annorlunda tävling, men väldigt effektivt.

Föredraget var mycket givande och jag rekommenderar varmt Kjell som föreläsare.

/Mikael (idrottspsykologisk rådgivare)

av Etiketter: , , , , , 1 kommentar

Idrottspsykologi och tränare: Som tränare är det viktigt att arbeta med sig själv

Den idrottsliga verksamheten idag är beroende av ideellt arbetande tränare, och kraven på dem är högt ställda. De förväntas vara engagerade, och har flera tunga ansvarsområden såsom idrottarna och deras idrottsprestationer. Tränaren har också en betydande roll när media kommer in i bilden och de behöver stå till svars gentemot idrottsklubbens ägare och styrelse. Tränare är ofta väldigt engagerade och bryr sig mycket om deras idrottare, både som individer och idrottare. Både de själva, idrottarna, föreningen och omgivningen ställer ofta väldigt höga krav på tränarna i form av resultat. Ofta har de också heltidsjobb utöver tränarskapet och de får sköta förberedelser, träningar och tävlingar under tidiga mornar (innan arbetet), sena kvällar (efter arbetet) och helger.

Situationen för många tränare som nämns ovan lämnar lite utrymme åt återhämtning och tid för att vara med vänner och familj. Det kan skapa slitningar mellan familjen då idrotten tar upp mycket av tränarens tid. Det håller nog de flesta tränare med om. Det är därför viktigt att tränaren också prioriterar sig själv och livet utanför idrotten, att tränaren strävar efter att utveckla sig själv och prioritera sin återhämtning och en balans i vardagen. Det är viktigt att föräldrar och styrelse har förståelse för detta och uppmuntrar detta. Nedan följer några råd till tränaren.

Planera noggrant.

Fokusera på att vara positiv.

Var konsekvent i ditt beteende, din kommunikation och i dina förberedelser.

Lita på dig själv och tro på dig själv.

Var trovärdig.

Var en förebild.

Skratta, använd humor

Ansträng dig alltid att lyssna väl (t.ex. på idrottare, funktionärer och andra tränare).

Var konsekvent i ditt beteende, din kommunikation och i dina förberedelser.

Ansträng dig för att ha balans i ditt liv när det gäller privat och arbetsliv.

Träna på att kunna slappna och arbeta på att hitta bra strategier för avslappning och återhämtning.

Våga vila (våga stå för att du prioriterar återhämtning även för dig själv).

Ansträng dig för att vara medvetet närvarande i vardagen

Var medveten om att dina känslor är av betydelse för din egen och andras prestationer.

Våga släppa kontrollen över den idrottsliga prestationen. Som tränare har du i jämförelse med idrottaren mycket lägre möjlighet att kontrollera den idrottsliga prestationen. Det är viktigt att förhålla sig till frågor om ansvar, kontroll och autonomi. Det är viktigt att vara tydlig i dessa frågor.

Psykologisk träning är av stor betydelse även för dig som tränare.

Ta tillvara på det trevliga och behagliga i tillvaron.

Om du vill läsa mer om dessa råd och annat matnyttigt så rekommenderar vi att du läser boken Praktisk idrottspsykologi (2009) av Hassmén, Kenttä och Gustafsson. Råden ovan är tagna från boken och från referenser i boken.

Foto: Louise Helen Pettersson
Foto: Louise Helen Pettersson

Vill du träffa intressanta personer och lyssna på spännande föreläsningar inom ämnet idrottspsykologi? Då rekommenderar vi att ni besöker Bosön och Svensk idrottspsykologisk förenings årskonferens! Svensk Idrottspsykologisk Förening och SISU Idrottsutbildarna inbjuder till en heldagskonferens om idrottspsykologi på Bosön söndag den 25 mars 2012 med temat

”PSYKOLOGISKT STÖD – EN REFLEKTION ÖVER OLIKA FORMER?”

Syftet med dagen är att skapa diskussion och reflektion kring olika inriktningar och former av psykologiskt stöd. Vad är tävlingsidrottens behov av idrottspsykologiskt stöd och vilka former finns att tillgå? Hur ska idrottare orientera sig i det stora utbudet av psykologiska metoder och vem är mest lämplig att arbeta med dessa frågor i ett idrottsligt sammanhang? Syfte med dagen är att skapa diskussion och reflektion kring olika inriktningar och former av psykologiskt stöd. Vad är tävlingsidrottens behov av idrottspsykologiskt stöd och vilka former finns att tillgå? Hur ska idrottare orientera sig i det stora utbudet av psykologiska metoder och vem är mest lämplig att arbeta med dessa frågor i ett idrottsligt sammanhang?

Nu är vi på Imagine that AB äntligen klara med vår bok om mental träning och mer specifikt visualisering, titeln är Träna tanken – mentala föreställningar i idrotten. Boken kommer att finnas i handeln vecka 16, 2012.

Ha en fantastisk vecka!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

av Etiketter: , , 2 kommentarer

Hur tränare på internationell elitnivå upplever och hanterar stress

När det gäller idrottspsykologisk forskning är fokus vanligtvis på idrottare. Detta gäller också mer specifika områden som stress och stresshantering. Det är mindre vanligt att forskning bedrivs på och för tränare. Dock är detta synd då tränaren har en central roll i utvecklingen av idrottare och alliansen mellan tränaren och idrottaren är otroligt viktig. Att vara tränare på en hög internationell nivå är ett väldigt stressfyllt yrke. Det är därför väldigt viktigt att närmare undersöka hur dessa tränare upplever stressen och hur de hanterar den stress dem upplever.

I detta inlägg kommer resultaten och lärdomarna från en studie på brittiska elittränare (tränat idrottare i OS, VM, världscupen och/eller Commonwealth games) att presenteras. Artikeln är skriven av Olusoga, Butt, Maynard och Hays, den heter Stress and Coping: A Study of World Class Coaches. I studien deltog 12 stycken tränare (6 män och 6 kvinnor) i åldrarna 36 till 64 år. De var tränare i åtta olika idrotter (simhopp, segling, simning, bowling, ridning, landhockey, lacrosse och bordtennis). Samtliga tränare intervjuades.

Studien hade följande syften: att undersöka (1) vilka effekter av stress och stressreaktioner brittiska tränare på internationell elitnivå upplevde och (2) vilka strategier tränarna använde sig av för att hantera stress.

Resultaten i studien visade att tränarna ibland upplevde positiva effekter av den upplevda stressen. Främst upplevde de dock negativa effekter av stressen. Exempel på negativa effekter var: ilska, frustration, bryta ihop och gråta, tvivel på sig själv, negativt beslutsfattande, sänkt självförtroende, sänkt motivation, mer negativt kroppsspråk och känsla av att må fysiskt dåligt.

Några av tränarna upplevde att deras reaktioner på stressen påverkade deras idrottare. Dels påverkade det tränarnas beteende mot idrottarna. De blev till exempel mer arga på idrottarna, de spenderade mindre tid med idrottarna och gav dem mindre feedback. Dem upplevde också att deras stressreaktioner påverkade idrottarna på flera sätt. Till exempel upplevde dem att det kunde leda till att idrottarna förlorade deras självförtroende, att idrottarna blev arga och irriterade samt att idrottarnas prestationer försämrades.

De använde sig av en mängd olika strategier för att hantera stressen. Dessa var: psykologiska färdigheter, strukturering och planering, stöd, distraktion (t.ex. gå på en promenad, sova, titta på tv eller läsa) erfarenhet och lärande, förhållningssätt som tränare, bibehålla en positiv tränare-idrottare relation, undvikande och konfrontation.

Något som nämndes många gånger som en strategi att hantera stress var förmågan att planera och organisera tid. Tränarna verkade känna till vilka situationer som kunde resultera i negativa stressupplevelser och vidtog därav åtgärder för att förhindra att dessa situationer skulle leda negativa effekter.

Många tränare pratade om vikten av att ha klara roller och regler för att undvika jobbig stress. De pratade vidare om vikten av bra stöd. Till exempel ha en grupp av människor som kan stötta dig, prata med andra tränare samt att det är viktigt att spendera tid med familj och vänner. En viktig strategi var också att hitta tid utanför arbetet, till exempel ha tid för sig själv, träna, ta en öl eller äta lunch med vänner. Tränarna försökte också undvika stress, till exempel genom att “ta ett steg tillbaka” från en potentiellt stressfull situation.

Tränarna upplevde i huvudsak negativa effekter av stressen. Ibland upplevde de dock positiva effekter. Detta gjorde de efter en period av reflektion. Efter det att de hade reflekterat kunde de uppleva den stressfyllda upplevelsen som positiv. Tränare bör således uppmuntras att reflektera kring situationer som de upplever stressfyllda.

Författarna till studien tipsar om att något som kan vara värt att inkludera i tränarutbildningar är effektiv strukturering och planering. De menar också på att det kunde vara värdefullt för yngre, mindre erfarna tränare att få handledning av framgångsrika och erfarna tränare. De tipsar vidare om att tränare bör vara medvetna om deras stressreaktioner och att det kan påverka deras idrottare.

Författarna till artikeln förespråkar mer forskning på området. Det gör vi på redaktionen också och mer idrottspsykologisk forskning bör i allmänhet ske på tränare då detta är en väldigt viktig grupp. Som tränare kan det vara nyttigt att reflektera kring hur man själv reagerar på stress. Det är också fördelaktigt att fundera kring vad man använder för strategier att hantera stressen. Fungerar de? Kan man hantera stressen på ett bättre sätt? Hur gör kollegorna för att hantera stressen?

Som idrottare kan det vara nyttigt att vara medveten om att tränarens roll kan vara väldigt stressfylld. Detta gör att man får en bättre förståelse för hur tränaren reagerar i olika situationer. Eftersom tränarna upplevde att deras stressreaktioner kunde leda till negativa effekter hos idrottarna kan det vara bra att vara medveten om det samt att ha strategier för att hantera detta.

Tycker ni detta inlägg var intressant finns möjligheten att läsa hela artikeln. Ni ser den fullständiga referensen nedanför.

Vi vill även lägga till att det som förälder är viktigt att fundera över hur man agerar och om man underlättar för tränaren eller om man faktiskt gör det svårare för hen (ni kan läsa mer om det här: ”Frågar du hur tränaren mår?”.

Fullständiga referensen till artikeln:
Olusoga, P., Butt, J., Maynard, I., & Hays, K. (2010). Stress and Coping: A Study of World Class Coaches. Journal of Applied Sport Psychology, 22, 274-293.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

En av deltagarna i studien som presenteras i blogginlägget tävlar i segling. Därför är det passande att ha med en bild på tävlingsseglare.
Foto av Ludomił på Unsplash

av Etiketter: , , , 2 kommentarer