Om en idrottare säger att hen gör sitt bästa så är det så!

Ibland händer det att tränare och föräldrar påstår att idrottaren inte gör sitt bästa. Det ser kanske ut som det. Idrottaren:

  • Tar inte löpningen när hen borde.
  • Verkar slö
  • Ser ofokuserad ut
  • Gör inte det hen ska

Är det så då? Gör inte idrottaren sitt bästa?

I vissa fall gör inte hen sitt bästa och i andra fall gör hen sitt bästa även fast det inte ser ut som det.

  • Idrottaren vet inte vad hen ska göra och blir därför passiv och försiktig. Hen gör sitt bästa, försöker prestera så bra som möjligt samtidigt som hen försöker hitta en lösning.
  • Idrottaren har väldigt svårt att fokusera där och då. Det kanske ser ut som att hen är ofokuserad och det är ju inte så konstigt eftersom hen också är det. Det betyder dock inte att hen inte gör sitt bästa.
  • Idrottaren är väldigt nervös
  • Idrottaren förstod inte vad du menade när du gav instruktionen
  • Idrottaren är så fysiskt eller mental trött att det inte ser ut som att hen ger allt när hen faktiskt gör det

Kan det här bli en ursäkt för idrottare?

Att idrottaren säger att hen gör sitt bästa fast det inte är så. Kanske, men den risken får man ta. Det kan bli problematiskt om föräldern eller tränaren väljer att inte tro på det idrottaren säger. Om idrottaren inte gör sitt bästa så kanske hen med tid inser det och/eller kan vara ärlig med det. Det är idrottaren som ska kämpa och ge allt vad hen gör, då borde det vara upp till idrottaren att bestämma.

Hur pratar ni om ansträngning?

Det kan vara nyttigt att prata om ansträngning, vad det innebär och hur idrottaren upplever situationen. Idrottaren kanske inte tror att hen kan anstränga sig mer men när man pratar om vad det innebär kanske hen inser att hen kan anstränga sig mer. Samtalet kan även leda till att tränaren eller föräldern förstår idrottaren och hens situation bättre och att hen faktiskt gör sitt bästa.

Om det ser ut som att idrottaren inte gör sitt bästa så fråga. Om idrottaren inte gör sitt bästa så bli inte arg utan lyssna och försök hjälpa hen att komma fram till hur hen kan göra sitt bästa nästa gång. Hjälp idrottaren att inse vikten av att göra sitt bästa. Om idrottaren säger att hen gör sitt bästa så lyssna på hen och utgå från det.

/Fredrik Weibull och Mikael Wallsbeck (idrottspsykologiska rådgivare)

Foto av Hermes Rivera på Unsplash
Annons

Vad händer om jag inte har gjort mitt bästa?

Ansträngning ligger helt inom din kontroll och därför är det viktigt att hela tiden göra ditt bästa. Det är ju när du gör det som du har möjlighet att utvecklas som mest och prestera som bäst.

Det är viktigt att du får känna dig nöjd med din insats när du har gjort ditt bästa även om du har förlorat och/eller presterat dåligt. Du kan inte anstränga dig mer än 100% och det är viktigt att du ger dig själv beröm när du gör det så att du fortsätter att göra ditt bästa även under kommande träningar/tävlingar (läs mer om hur du kan bli bättre på att göra ditt bästa här).

Vad händer om du inte har gjort ditt bästa då?

Ska du straffa dig själv?
Älta det negativa?
Klaga till vänner och tränare över hur dålig du är?

Nej.

Utvärdera din insats och om du kommer fram till att du inte ansträngde dig själv så mycket som du hade kunnat är det viktigt att uppmärksamma det och lära dig av det. Fundera på vad du kan göra för att anstränga dig mer nästa gång. Släpp det sedan och gå vidare.

Det är tufft att dag ut och dag in utsätta sig för utmanande situationer och pressa sig fysiskt och mentalt. Därför är det viktigt att du tar hand om dig själv, ger dig själv beröm för bra beteenden och planerar in aktiv återhämtning. Det skapar bra förutsättningar för att du ska orka kämpa vidare och göra ditt bästa.

Lycka till och ta hand om dig!

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)


Foto av Arisa Chattasa på Unsplash

Idrottspsykologi: Hur kan jag bli bättre på att anstränga mig?

Under en idrottsprestation finns det vissa saker som vi inte kan påverka (t.ex. ljuset, underlaget och vilka motståndare som är med i tävlingen), vissa saker som vi kan påverka mer eller mindre (t.ex. hur bra vi presterar den dagen, antalet greenträffar, förstaserveprocenten, skott på mål). Det är väldigt få faktorer som ligger helt inom vår egen kontroll. Ansträngning är en av de faktorerna, vi kan nämligen alltid göra vårt bästa (läs mer om ansträngning här: ”Hur vet jag om jag gjorde mitt bästa?”).

Om du gör ditt bästa har du störst chans att utvecklas och prestera väl. Det är dock inte lätt att alltid göra ditt bästa, det är ju väldigt krävande och därför händer det att vi inte alltid anstränger oss till 100%. Här är några tips på hur du kan bli bättre på att göra ditt bästa:

  • Ställ dig själv frågan vad det är som driver dig. Om du vill satsa på din idrott så gör det till din grej. Andra vill säkert också att du lyckas men arbeta med att göra det för din skull och inte deras.
  • Påminn dig själv regelbundet om varför du arbetar så hårt. Sätt upp några punkter om din satsning (kanske vad som motiverar dig eller vad du vill uppnå) på ditt kylskåp och/eller lägg det i din träningsväska. Gå igenom dina drivkrafter under regelbundna utvärderingar, kanske en gång i månaden.
  • Det är givande om du kan ta fram olika beteenden som indikerar att du ger 100% i olika situationer. Det blir då tydligare vad du ska göra och det är lättare att avgöra om du gör ditt bästa eller inte.

Om du är en tennisspelare kan det till exempel innebära att:

            – Gå in i banan och slå igenom ordentligt fast du är tight i ett avgörande läge.
            – Hela tiden satsa på att ta bollar även om du tror att chansen är liten att du tar dem.
            – Hela tiden hålla igång ett aktivt fotarbete under spelet.
            – Genomföra din rutin mellan varje boll.

  • Bestäm dig innan träningar, övningar och matcher/tävlingar för att ge allt. Arbeta med att fokusera på det du ska göra, dina nyckelbeteenden. Ta till exempel några minuter innan en träning och bestäm dig för att du ska göra ditt bästa under varje moment i övningen.
  • Påminn dig själv att göra ditt bästa under träningar/matcher/tävlingar. Om du har möjlighet så är det bra att ha med en lapp med några ord eller meningar (t.ex. som du kan titta på under sidbytena i tennismatchen, innan nästa hopp under höjdhoppstävlingen, eller i periodpausen under basketmatchen).
  • Utvärdera hur mycket du ansträngde dig efter träningspass och matcher/tävlingar.

Det är bra att ibland (eller alltid) utvärdera din ansträngning efter övningar på träningspass. Det ökar bland annat chansen att du kämpar så mycket som möjligt under hela träningen. När du utvärderar din ansträngning är det bra att ställa dig själv frågan ”Vad gjorde att jag kunde ge så mycket?”. Om du inte ansträngde dig till 100% är det bra att ställa dig själv frågan ”Hur kan jag anstränga mig mer till nästa tillfälle?”. Var så konkret och specifik som möjligt.

  • Arbeta med att koppla på och av under träningar och tävlingar. För att kunna anstränga dig maximalt under övningarna är det viktigt att du vilar och kopplar bort prestationen mellan dem.
  • Ge dig själv beröm när du gjorde ditt bästa även om du inte vann/placerade dig bra eller om du presterade bra. Det är alltid viktigt att ge 100% och du vill ju göra ditt bästa så ofta som möjligt när du idrottar. Därför är det bra att du ger dig själv beröm när du gör det och då är det inte relevant om själva prestationen gick bra eller inte. Det du vill förstärka är ansträngningen så att du gör ditt bästa oftare. Det är separat från prestationen och resultatet (att anstränga sig skapar bra förutsättningar för goda resultat men är verkligen ingen garanti).
  • Hjälps åt att peppa och stötta om ni är flera som är på träningar och tävlingar. Det kan vara svårt att fokusera och göra sitt bästa om de andra på träningen är flamsiga och oseriösa. Det är mycket lättare att själv göra sitt bästa när alla också gör det och när de uppskattar din ansträngning.
  • Arbeta med att skapa en bra balans i livet, mellan återhämtning och ansträngning och mellan att prestera och inte prestera.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)


Foto av Renith R på Unslpash

Hur vet jag om jag gjorde mitt bästa?

Det går inte att nog betona vikten av att göra ditt bästa. Men vad innebär det? Hur vet du om du har gjort ditt bästa eller om du kunde ha gett mer? Hur vet du om du gav 52, 80 eller 100% av max?

Exemplet ovan blir en lek med siffror och det är svårt att veta exakt hur du genomförde varje moment i en träning eller tävling. Kunde du där och då ha tryckt ifrån lite hårdare, hållit i lite längre eller refokuserat snabbare? Det är viktigt att vara ärlig mot dig själv. Efter prestationen är det lätt att känna att du kunde kämpat hårdare men i situationen kanske du faktiskt gav ditt yttersta.

Det är möjligt att öka din förståelse för hur mycket du anstränger dig och det är något som är viktigt att göra eftersom det hjälper dig att utvärdera dina prestationer på ett bra sätt och bli bättre på att göra ditt yttersta.

Du kan inte göra mer än ditt bästa och om du gör det har du bäst förutsättningar för att prestera bra här och nu, utvecklas och få ett bra resultat. Om du har gett 100% är det givande att få känna dig nöjd med din insats, du kan ju inte göra mer där och då. Det är viktigt att ge dig själv beröm när du gör det eftersom du vill fortsätta anstränga dig så mycket som möjligt i framtiden (att ge dig själv beröm för din ansträngning ökar sannolikheten för att du kommer fortsätta göra ditt bästa). Du behöver inte vara nöjd med prestationen, men det är viktigt att vara nöjd med din insats.

Det går att dela upp ansträngning i riktning och kvantitet. Med riktningen av ansträngningen menar vi vad du anstränger dig för att göra (till exempel att varje gång arbeta hem för att försvara, bibehålla fokus och refokusera på rätt saker under hela tävlingsmomentet, hålla rätt tempo under hela sträckan). Med kvantitet menar vi hur mycket du anstränger dig.

Efter en prestation är det givande att analysera huruvida du gjorde ditt bästa men också vart du riktade ansträngningen. Du kan bli bättre på att rikta ansträngningen på rätt saker.

Exempel
En golfare kanske ansträngde sig enormt mycket för att bli av med nervositeten under en tävling. Under nästa tävling försöker hen inte bli av med nervositeten utan anstränger sig istället med att acceptera den och att göra vad hen ska även om det är läskigt.  

Det är viktigt att lyfta att en hög ansträngning inte behöver betyda att idrottaren springer runt allt vad hen har som en tok. Det kan även handla om att vänta, avvakta och vara lugn.

Exempel
En längdskidåkare kanske är stressad och orolig under slutfasen av ett lopp. Hon orkar inte vänta och vill satsa på att bryta sig ur klungan. Istället kanske det bästa vore att vara kall och hålla sin position tills det är rätt läge. Det kan krävas mycket ansträngning för att våga ligga kvar och hålla positionen. Sen kanske det är ansträngande på ett annat sätt att bryta sig ut och genomföra spurten så bra som möjligt. 

Du kan bli bättre på att anstränga dig och kämpa mer trots att det är mentalt och fysiskt påfrestande. Några saker som kan vara bra att tänka på är att förbereda dig mentalt inför varje träningspass och tävling och sedan efteråt utvärdera hur mycket du ansträngde dig. Genom att reflektera över hur mycket du anstränger dig och att varje gång träna på att göra ditt bästa kommer du att bli bättre på det.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologisk rådgivare)

Ge 100% nu Melissa! Ja, men vad är det jag ska göra då?

Vi alla känner igen det, ”Ut och ge 100%!” Eller för dem som struntar i naturlagarna, ”Ut och ge 110%!”. Det är heller inte utan anledning som det är ett så vanligt uttryck, vikten av att göra sitt bästa kan inte nog betonas. Men det är inte alltid tydligt, långt ifrån. I många fall är det något som saknas, nämligen information kring riktningen av ansträngningen.

Vad är det vi ska göra? Vad är det vi ska göra vårt bästa med? Det blir mycket lättare att göra sitt bästa om det är tydligt vad det är för något. Är det att:

  • Genomföra sina rutiner mellan alla poäng?
  • Genomföra sin pre-shot rutin och sin post-shot rutin?
  • Committa helt i slaget?
  • Fortsätta att återfokusera på det man ska göra?
  • Alltid ge allt för att ta tillbaka bollen när man har förlorat den?
  • Kontinuerligt kommunicera med sina lagkamrater?
  • Alltid bibehålla ett intensivt fotarbete?
  • Ha snabba sidledsförflyttningar?

Prata igenom vad det innebär att göra sitt bästa på träning/tävling, att ge 100%. Diskutera vad idrottarna ska fokusera på och vilka beteenden de ska genomföra. Det är även bra att uppmärksamma vilka beteenden de använder sig av när de anstränger sig mindre.

  • Tittar de på spelet på de andra banorna mellan bollar och vid sidbyten under sin egen match?
  • Hoppar de över pre-short rutinen?
  • Går de tillbaka (istället för att springa) när det andra laget kontrar?
  • Slutar de kommunicera och ge feedback till sina lagkamrater?

Om man känner igen de beteenden som inte är önskvärda kan man sluta med dem och istället arbeta med att genomföra de som är bra.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Snacka ihop er innan träningen!

Inom idrotten kan det bli väldigt många träningar och då är det för vissa idrottare lätt hänt att de bara ställer ut skorna på en del av dem, inte kämpar så hårt som de skulle vilja, är lite ofokuserade och därmed fokuserar lite för mycket på fel saker. Det ger så mycket om man kan arbeta fokuserat och bra på de träningar man genomför och det är värt att anstränga sig under och mellan träningar för att verkligen göra det. Här kommer ett förslag på hur man i träningsgruppen kan hjälpas åt för att bli bättre på det:

  1. Om man tränar i en grupp eller ett lag (oavsett om det är en individuell idrott eller lagidrott) är det jättebra att dra nytta av det faktum att man är flera och därmed kan hjälpa och peppa varandra. Det är så värt att tillsammans ta ett litet snack precis innan träningen om att arbeta fokuserat och att ge 100%. Det är även bra att prata om hur man kan stötta varandra och hjälpa till att skapa ett bra klimat under träningen.
  2. Genomför sedan träningen så bra som möjligt, gör ditt bästa och bidra till ett bra klimat.
  3. En viktig del i här arbetet är att utvärdera hur det gick efter träningen. Oavsett om ni brukar analysera gruppens/er egen insats eller inte efteråt så gör en kort avstämning och följ upp snacket ni hade innan träningen. Gå igenom om ni har arbetat fokuserat och ansträngde er samt hur väl ni hjälpte varandra med detta.

Genom att ni genomför en kort analys efteråt så utvecklar ni ert arbetssätt. Det gör att de gemensamma snacken innan träningarna kommer bli mer och mer effektiva. Det gör även att ni kommer arbeta bättre under träningarna och chansen att ni kommer fortsätta med dessa samtal ökar. Det känns mer riktigt och trovärdigt och inte lika mycket som tomt snack.

En del idrottare kanske ser resonemanget ovan som självklarheter och du som läser detta kanske redan arbetar på liknande sätt. Bra! Frågan är dock hur kontinuiteten ser ut över tid. Orkar du/ni fullfölja och arbeta långsiktigt med denna struktur? Vad kan ni göra för att öka chansen att ni fortsätter arbeta med det regelbundet och kontinuerligt?

Det är lätt att tänka att ett sådant här arbete är lite onödigt och att det räcker med att man arbetar med det själv. Självklart är det viktigast att var och en gör detta. Dock är det många som själva inte genomför de mentala förberedelserna inför träningar på ett bra sätt och även om man gör det så finns det risk att man hoppar över det eller att man behöver lite extra stöd under dagar då man är mer stressad eller sliten än vanligt.

En del kanske ser en risk att man med detta pratar ”sönder” träningarna. Vi tänker tvärtom, att man pratar ihop träningarna. Snacken innan och efter kan dels vara effektiva (det behöver inte ta lång tid) och dels blir nog ett av resultaten av dem faktiskt mindre snack på träningarna. Träningarna blir mer effektiva och fokuserade.

Genom att arbeta med det här i gruppen så är chansen stor att gemenskapen/sammanhållningen på träningarna ökar och att ni blir och känner er mer professionella.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)