Förändringar inom idrotten – ett idrottspsykologiskt perspektiv

Inom Buddismen används begreppet ”allt är föränderligt” flitigt och visst förändras vi hela tiden. Ibland är förändringen tydlig och ibland lägger vi inte märke till den förrän efteråt.

Hur kan man arbeta med förändringar inom idrotten? Något som är viktigt är att utveckla beteenden som är fördelaktiga för utförandet, till exempel att ha god stegisättning när man hoppar höjdhopp, svänga tidigt i slalom eller att vara skicklig på baklängesåkning i ishockey. Det kan också handla om beteenden som till exempel att våga vila eller sova mer och bättre. Men hur genomförs dessa förändringar på bästa sätt?

Vi har tidigare skrivit om målsättningsarbete och vikten av att använda processmål. Vägen fram mot resultatmålet. Om vi tar ishockey som exempel så kan processmål för säsongen vara:

–          Hårdare skott
–          Snabbare första skär
–          Markeringsspel framför mål

Dessa tre mål kan spelaren fokusera på under säsongen och förbättra. Men hur många idrottare vill ”bara” förbättra tre saker när de kan förbättra allt? Som svar på frågan så är det inte många. När vi för en dialog gällande processmål med de idrottare vi arbetar med får vi betona att det är bättre att fokusera på några mål istället för att ha för många. Utöver de tre processmål du sätter upp kommer du utveckla andra saker. Att fokusera på att skjuta hårdare innebär inte med automatik att du till exempel slutar utveckla ditt passningsspel, du kommer att utveckla det också. Fokusera på 1-3 saker i taget och arbeta med att förbättra dessa. Reflektera över vad du behöver göra för att utveckla dessa saker, gör en bra plan med konkreta saker du ska arbeta med. Arbeta systematiskt och se till att verkligen göra det du ska.

Förändring tar tid. Vad är då bäst? Kortsiktiga eller långsiktiga lösningar på problem? Vi tycker långsiktiga lösningar generellt är bäst. Trots detta fokuserar många för mycket på kortsiktiga lösningar. Exempel på kortsiktiga och lösningar kan vara att:

–          Sparka tränaren
–          Bestraffa spelare
–          Ändra rutiner

Träningsredskap

Källa: www.fotoakuten.se

Idrotten kan bli bättre med att ha tålamod och hjälpa aktiva, tränare eller andra engagerade inom idrotten  igenom förändringsprocesser. Hjälpa gör du genom att bland annat stötta och finnas där. Säga att det är OK att vara förvirrad då du befinner dig i en förändringsprocess. Som golfare kan det till exempel vara en lång och frustrerande process att ändra tekniken i svingen. Det leder ofta till att de faktiskt presterar sämre under en period innan de börjar prestera bättre igen (under förutsättningen att det är en bra förändring av svingen och att spelaren hanterar förändringen på ett bra sätt). Stavhopperskan Ilena Isinbajeva är ett härligt exempel då hon under cirka två år arbetade med att utveckla sin teknik, under de åren presterade hon sämre men kom sedan tillbaka bättre än hon var tidigare. För att göra det krävs en styrka och stöd. Vi är övertygade om att hon hade bra socialt stöd i sin förändringsprocess och att hon då och då kändes sig förvirrad i processen och tvekade på om det hon gjorde var det bästa.

Förändring tar tid och för att summera inlägget vill vi ge ett praktiskt tips. Sätt upp en långsiktig plan på 10 år framåt. Vad vill du uppnå? Sätt sedan mål för 5 år och 1 år framåt. Genom att göra det har du en plan att följa som hjälper dig att bibehålla tron på din förmåga att de förändringar du gör är riktiga.

Lycka till!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Ledarens roll

Ledarskap. Vad innebär ledarskap?

Här är ett litet utdrag om ledarskap från Wikipedia:
Ledarskap är ur ett organisatoriskt synsätt ett speciellt beteende som människor utövar i avsikt att påverka andras tänkande, inställning och uppförande (Jacobsen & Thorsvik, 2002, s. 473-474). Ledarskap kan ses som det beteende som kommuniceras gentemot andra i ett socialt system.”

Det kanske räcker så? Nja, ledarskap kan vi skriva väldigt betydligt mer om. Vi skulle till exempel kunna skriva om hur friidrottslandslaget skulle kunna hantera sitt ledarskap nu när det blåser en del kring det gällande skilsmässor. Det tänker vi dock inte göra, utan vi kommer lyfta fram ett perspektiv och det är förhållningssättet att alla kan utvecklas.

Lyssnade för ett par veckor sedan på en mycket bra föreläsning av Bo Hejlskov som handlade om att hantera konflikter. Han gjorde en liknelse med ledarskap och en bilverkstad, ”om vi ser på människor som bilar som kommer in i en bilverkstad kommer vi bli bättre ledare”. När en bil kommer in till en verkstad så blir de som arbetar där glada, de får arbete och en utmaning. Ju större problemet är ju gladare blir dem till och med.

Tänk om vi kunde tänka på ett liknande sätt när det gäller människor vi inte förstår oss på. För om en bilmekaniker får in en bil så ser ju hen till att fixa bilen, det kanske behövs nya verktyg en speciell olja, unika däck eller någonting annat. Det löser mekanikern, för att lämna tillbaka en trasig bil till kunden, det är inte optimalt.

Om vi som ledare arbetar med individer är det vår uppgift att ge individen rätt förutsättningar för att växa. Lyckas du som ledare anamma det perspektivet har du nått långt. Att se varje individ och att hela tiden vilja ge dem rätt förutsättningar för att växa. Du kommer under din karriär göra misstag men det härliga är att vi hela tiden lär oss mer.

Det här var ett litet nedslag i ledarskap, den 16:e mars arrangerar svensk idrottspsykologisk förening en konferens på temat ”Idrottspsykologi som stöd i tränarroll och ledarskap”. Tiden för anmälan har gått ut med finns som tur var platser kvar. Så om du är intresserad av att diskutera ämnet vidare ses vi på Bosön!

Trevlig helg!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Att vara stolt över fantastiska prestationer från OS!

Nej Emil Jönsson du ska inte skämmas, du är en idrottare i absolut världsklass.

Två gånger har det hänt att Emil Jönsson har tagit brons i OS efter att en motståndare har ramlat. Efter andra gången i sprintstafetten så sa Emil i en intervju att ” det är nästan så man skäms”. Du ska inte skämmas Emil!

Idrott består av hårt arbete och tillfälligheter. De flesta av oss kommer säkert ihåg tillfällen då ”turen” inte har varit på vår sida, som till exempel när det svenska landslaget i ishockey mötte Vitryssland under OS 2002 i Salt Lake City och Tommy Salo tappade in pucken i mål.

Från ett idrottspsykologiskt perspektiv är det viktigt att för varje gång som en idrottare förklarar en prestation utifrån ”tur”, väder, material eller andra yttre faktorer så tar hen prestationen ifrån sig själv. För om någon av oss (Fredrik eller Mikael) skulle åkt sprintstafetten skulle vi garanterat inte ha tagit brons oavsett hur många som ramlade. Sen kanske det dock inte är någon bedrift för Emil att han är bättre än oss på skidor (årets underdrift).

Men Emil och alla ni andra idrottare får inte glömma bort att berömma er själva och inse hur duktiga ni är! Ni tränar, tränar och tränar och blir hela tiden lite bättre. Glöm inte det och stanna upp då och då för att njuta och tillåt er även att känna er nöjda ibland. Sist men inte minst så hoppas vi på att Sverige kniper några sista medaljer nu under helgen och framför allt att ni presterar så bra ni kan.

Trevlig helg!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Tränar du för mycket eller för lite?

I livet som idrottspsykologisk rådgivare försöker vi läsa så mycket vi kan. Utöver facklitteratur och aktuella forskningsartiklar (om mental träning, självförtroende, self-compassion, motivation, transformativt ledarskap, återhämtning, etc) försöker vi hänga med vad som händer inom idrotten nationellt såväl som internationellt. När vi sökte runt på internet fann vi en artikel från 2011 För hård träning kan ge depression”. Perspektivet från artikeln är bredare än att enbart hård träning leder till depression. Det krävs oftast många faktorer för att en idrottare ska bli deprimerad. En viktig del som de behandlar är vikten av att idrottaren inte skapar sig en ensidig idrottsidentitet.

Det är ett spännande begrepp och område. Tidigare här på bloggen skrev vi ett inlägg med rubriken ”Är du bara en idrottare?”. Inlägget handlar om just begreppet ”ensidig idrottsidentitet”. Tränar du mycket har du en stark koppling till din idrott, det är naturligt, frågan är bara om kopplingen är för stark?

Generellt sett är det viktigt att bredda livet och göra annat än idrott. Samtidigt ska du vara medveten om att om du satsar mot en elitkarriär i idrott kommer du behöva avvara andra saker i livet, för det kommer ta en hel del tid.

I en nyligen publicerad artikel av Tapio Joulamo med rubriken ”Träna mer, bättre och tidigare” skriver han om att idrottare specifikt inom basket tränar för lite.

När blir det för mycket med idrottande och träning då? Frågan är komplex och svår att besvara men ack så viktig att diskutera. UR sänder för tillfället en programserie på det här temat under namnet ”Idrottens himmel och helvete”, vilket fördjupar frågan och stärker vikten av det lyfts upp. Perspektivet vi vill fokusera på är den mentala förmågan att orka prestera. Förutom att bli fysiskt trött kan en idrottare bli mentalt trött.

Exempel
Emra idrottar och går i skolan, han går som de flesta i skolan fem dagar i veckan och han är även aktiv i sin idrott fyra gånger i veckan, alltså mycket prestation. Med prestation menar vi att Emra bedöms utifrån sin prestation, både i skolan och i sin idrott. Han har svårt att slappna av och upplever nästan hela tiden någon typ av stress, antingen för att han måste prestera bra eller för att han presterar för dåligt. Det som är viktigt för Emra är att han hittar mental återhämtning. Det gäller att göra saker utanför idrotten som inte handlar om att prestera, till exempel gå på bio, teater, måla eller läsa en spännande bok. Att ha andra intressen utanför idrotten som inte är kopplade till prestation hjälper Emra att undvika mental utbrändhet och en ensidig idrottsidentitet. 

Det är viktigt att ledare, aktiva och andra som är involverade i idrott är medvetna om att det kan bli för mycket mentalt och är känsliga för varningssignaler.

Exempel på varningssignaler:
–       Idrottaren har svårt att fokusera på en sak i taget. Hen har svårt att ta in instruktioner och gör ”konstiga” fel.
–       Sömnsvårigheter
–       Äter dåligt
–       Går ner i vikt
–       Lättirriterad

Det är några saker som är bra att känna till. Av det vi har sett och läst kommer vi nog oftare och oftare att få träffa idrottare som tappat glädjen för idrotten och som är mentalt slut. Hur ser det ut för dig? Tränar du för mycket eller för lite?

Hmm, du kan nog alltid träna mer, det finns alltid saker att förbättra. MEN har du passerat gränsen för vad du orkar och blir utbränd kommer du tillslut inte orka träna mer. Ibland när vi arbetar med idrottare brukar vi räkna ut hur många träningstimmar de har framför sig de närmaste 10 åren. Det är olika men räknar man på 10 timmar i veckan slutar det totalt på cirka 5000. Om du då lyckas träna 2500 timmar på 2 år har du fortfarande tränat 2500 timmar mindre än om du hade fortsatt med din idrott i 10 år. Risken med att öka träningsdosen är att den mentala energin inte räcker till…

Det är viktigt att tänka långsiktigt som golfproffset Henrik Stenson tryckte på i en intervju efter Idrottsgalan.

Lycka till!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Idrottspsykologi Idrott Träning Idrottsidentitet Återhämtning

Årets bästa prestationer?

Vad är du mest nöjd med gällande ditt idrottande i år?

Så här på slutet av året passar det bra att reflektera över vad du har gjort bra. För att utvecklas som människa och idrottare är det viktigt att lära sig av sina erfarenheter. Kör du på utan att uppmärksamma vad du kan förbättra utvecklas du inte lika mycket som du skulle kunna göra.

Svar på den inledande frågan kan till exempel vara att du har varit duktig på att prioritera sömn och återhämtning, arbetat regelbundet med mental träning, förberett dig väl inför tävlingar, arbetat hårt med rehabilitering eller olika riktigt bra prestationer. Försök här fokusera på dina processer och undvik att utvärdera baserat på resultat. Gällande dina prestationer så behöver det inte handla om tävling utan kan även gälla träning. Bästa prestationen behöver inte heller vara någon gång du har vunnit (resultat), utan då du har presterat som bäst. Ge dig själv lite tid till att fundera på det här. Skriv gärna ned det och beskriv situationerna. Använd dig av mentala föreställningar och återupplev situationerna, genomför dem igen. Hur kommer det sig att du presterade så bra vid de tillfällena? Hade du förberett dig på något speciellt sätt? Vilket tillstånd befann du dig i? Det kan även vara givande att diskutera dina tankar med någon annan, till exempel din tränare, träningskompis, kompis eller partner.

Låt den här reflektionen sjunka in. Om du genomför reflektionen och utvärderar dig själv kommer det vara enklare för dig att sätta upp nya mål i januari. Hur du kan göra det kommer vi att skriva mer om i vårt nästa blogginlägg i januari.

God Jul och Gott nytt år önskar Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Träna tanken Julklappstips Jul Träna tanken en bok om mentala föreställningar i idrotten Fredrik Weibull Present Julklappar

Vägen till världseliten

Vad krävs av dig för att nå världseliten?

Vi har funderat en del på fenomenet och ger här några ingångar. Vänligen notera att det är ett axplock av delar som är viktiga, men förhoppningsvis en bit på vägen…

Enormt hårt arbete
Det finns inga genvägar.

Medveten träning
År 1993 kom en artikel av Ericson, Krampe och Tech-Römer som presenterade en teori om något som kallas ”deliberate pracitce”. Väldigt kortfattat handlar den om medveten och planerad träning.

Bibehålla leken och spontaniteten
När idrottarna är väldigt unga finns det mer utrymme för lek och spontanitet. Då är dessa nyckelord: spontanidrott, glädje, nyfikenhet, testa olika tekniker, idrotter etc. Det är viktigt att bibehålla glädjen upp i åldrarna och stimulera den inre motivationen.

Inse att elitidrott är en livsstil
För att komma till världsnivå måste du tycka om att träna och tävla. Du behöver tycka om att träna mycket och väldigt hårt och du måste inse att det är en livsstil att vara elitidrottare. Du kan till exempel inte umgås med kompisar på helger på samma sätt som du skulle kunna göra annars och göra sådana saker som de flesta andra i din ålder kan göra.

Ha en plan för aktiv återhämtning
Många idrottare slarvar med återhämtningen och när vi har pratat med världsidrottare så är återhämtning otroligt viktigt. En skidåkare som vi talade med sa att det som skiljer åkarna på absolut elitnivå är deras förmåga på att släppa idrotten och återhämta sig. När du planerar din träning, planera då även in aktiv återhämtning.

Var noggrann med detaljer
Det finns väldigt mycket att tänka på som elitidrottare. För att lyckas är det viktigt att ha en helhetsplan och även vara noggrann med detaljerna. Det gäller även inom andra områden som till exempel kost och sömn.

Vit vinter
Källa: www.fotoakuten.se

Diskussion/sammanfattning
Som vi skrev i början har vi bara valt ut en del punkter av det vi tror krävs för att lyckas, men vi ville i alla fall dela med oss av några tankar.

Gällande ”deliberate practice” tror vi många är duktiga på det idag, däremot tror vi att det kan bli bättre, framförallt från idrottarens sida. Att idrottaren driver sig själv framåt, t.ex. ”vad vill jag utveckla?” och ”hur kan jag utveckla det på dagens träning?”.

Återhämtningen vill vi trycka lite extra på, det är vi generellt för dåliga på. Nästan alla idrottare vi träffar behöver bli bättre på aktiv återhämtning. Det är en nyckel för att lyckas: Våga vila!

För att summera det här inlägget så krävs det hårt arbete och en målmedvetenhet för att bli en världsidrottare, sen krävs det där lilla extra, det där som gör att just du blir bästa i världen. Det är svårt att sätta fingret på vad det är utan det är individuellt och du måste själv hitta vad som får din låga att brinna och hur du kan pressa dig själv att genomföra saker som du från början inte trodde var möjligt.

Lycka till!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Jämförelse och ångest

Är det alltid negativt att jämföra sig själv med andra idrottare?

När du jämför dig med någon så jämför du dig oftast med någon som är bättre än vad du själv är. Det kan vara någon som till exempel har bättre en golfsving, forehand, kondition eller benstyrka. När du jämför dig via till exempel sociala medier (som det förövrigt är förförande lätta att jämföra sig på) studerar du troligtvis hur bra vissa har de, hur snygga de är, vilka fina saker de har, vad de har vunnit och hur framgångsrika de är. Vad skapar det för känsla? För många skapar det ångest och avundsjuka vilket i värsta fall leder det till att man till slut lägger av med sin idrott för att man inte längre tror på sin egen förmåga. För vissa väcker ångesten en energi och skapar en drivkraft att ”en dag ska jag springa lika snabbt!”. Det beror på dig som person, dina tidigare erfarenheter, hur du tolkar situationen och hur du hanterar dina känslor. Du kan i situationen ställa dig frågan hur du använda dig av ångesten som drivkraft för att hjälpa dig framåt, utvecklas och bli bättre på det du gör. Det kan även vara givande att studera hur andra som är bättre än dig på vissa saker agerar och hanterar olika situationer.

På liknande sätt kan du se på begreppet konkurrent. Vad kan du lära dig av konkurrenten som presterar bättre än vad du gör? Har hen bättre teknik? Hur tränar hen mentalt? Istället för att du ska dra ner dig själv och/eller bli för nervös på grund av konkurrenter kan du se det på ett logiskt och konstruktivt sätt. Din värsta konkurrent kan vara den du lär dig mest av.

Vi förstår om det kan kännas lite förvirrande just nu, det vi menar är att för många använder konkurrenter och jämförelse på fel sätt. Antingen jämför de sig med de som är för bra, eller så får ångesten för stort utrymme och påverkar dem negativt.

Hur gör du?

Det du ska vara medveten om är att det troligtvis skapar obehagskänslor vid jämförelser, därför ska du vara noggrann med hur mycket du jämför dig. För även om du hantera det på ”rätt” sätt kan det ta energi och du får inte glömma bort dig själv, din förmåga och dina styrkor som vi skrev om i det förra inlägget: ”Våga tro på din förmåga! Vem ska annars göra det?

/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

Vi skriver bland annat om idrottare och benstyrka i inlägget därför la vi in en bild på en person som tränar benen
Foto av Scott Webb på Unsplash

Våga tro på din förmåga! Vem ska annars göra det?

Vi föds, växer upp, blir vuxna och sen… Någonting som stämmer in på oss alla är att vi vill bli omtyckta av de som betyder något för oss.

Ett av de enklaste sätten att bli omtyckt är att bete sig på det sätt som de vi tycker om gör. Tränar och idrottar folk i min vänskapskrets är ett enkelt sätt att bli omtyckt att just träna. Vilka beteenden belönas i din umgängeskrets? Vilka beteenden belönas i din idrott?

I boken Connected: mänskliga relationer, sociala nätverk och deras betydelse i våra liv (Christakis & Fowler, 2010) skriver författarna om hur vi som människor styrs av vårt sociala nätverk. Att ”hitta oss själva” är ett tufft jobb enligt författarna. Den person vi är beror nämligen även på vilka vi umgås med. Fenomenet är enkelt att tillämpa i vår vardag. Om du bor i Stockholm kan du exempelvis sätta dig på röda tunnelbanelinjen och åka igenom staden. Du märker tydligt en skillnad när tunnelbanan stannar på ”Östermalmstorg” och när rösten säger ”Nästa Vårby gård”. Om vi bortser från den ekonomiska skillnaden är det en annan stämning, andra kläder och annorlunda miljö. Miljön och människor i vår omgivning formar oss och ibland mer än vad vi vill erkänna.

Det intressanta här är om du är medveten om vilken miljö du befinner dig i. Trivs du verkligen eller följer du bara med strömmen. Får du som idrottare ut maximalt av dig själv eller får du hela tiden höra att den här klubben inte har resurserna för att nå längre? Till exempel att de har dåligt med pengar och inte ens kan träna inomhus på vintern.

Miljön påverkar dig väldigt mycket och därför är det viktigt att du vågar stå för den du är och tror på din förmåga, även om din omgivning motarbetar dig. Miljön är inte allt, men den är viktig. Det gäller att göra det du kan för att göra något åt det som ligger inom din kontroll och acceptera och lära dig hantera det du inte kan kontrollera.

En del kollegor inom idrottspsykologin menar på att elitidrotten till större delen består av hårt arbetande och målinriktade individer, att talangerna lägger av. Som idrottare kommer det nämligen finnas perioder då det går tyngre och är jobbigt. Det är ok. Det gäller att du orkar kravla dig upp igen och fortsätta din resa fram mot dina mål. Om du ger upp så fort det känns lite motigt kommer det bli svårt och det kommer troligtvis bli en ond cirkel. När du har kravlat dig upp kan du ha fått hjälp av gruppen du befinner dig i men glöm för all del inte bort värdet av din egen insats.

Ett tips är att reflektera över ditt nätverk. Välj vilket nätverk du vill ha. Umgås med de personer som du mår bra av att umgås med, som ger dig energi och hjälper dig framåt i livet. Om det finns personer som du enbart får ångest av eller som får dig att må dåligt så kan du göra på följande sätt:

1)      Fundera på om de faktiskt har en poäng med det dem säger eller om ångesten signalerar någonting värdefullt för dig.

2)      Om dem inte har någon poäng och om du inte mår bra av att vara tillsammans med dem så umgås med dem så lite som möjligt.

Inom idrotten kan det till exempel vara en tränare som bara drar ner dig. Så våga stå upp för dig själv och din förmåga och säg ifrån. Det är ditt liv och din utveckling. Att gå omkring och vantrivas en längre tid kan sätta djupa och jobbiga spår. För vissa kan det till och med vara det som gör att de lägger av med sin idrott.

Lycka till!
/Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

Texten handlar om idrottare och därför har vi lagt in en bild på en basketspelare som idrottar
Foto av Malcolm Lightbody på Unsplash 

Vad driver dig? – Inre och yttre motivation

Varför idrottar du? Varför tävlar du? Vad får dig att sticka upp 05.30 för att hinna träna ett pass innan skolan eller sen ett på eftermiddagen?

Ställer du dig själv den frågan ibland?

Det är bra att känna till vad som driver dig, vad som motiverar dig. Det kan bland annat hjälpa dig att hitta extra motivation under perioder när det är riktigt tungt. Det kan också hjälpa dig att fatta rätt beslut när du ställs inför svåra val som har med din karriär och ditt liv att göra.

Vi som människor motiveras av många olika saker, det är inte bara en faktor som driver oss. Det är bra att fundera kring om din motivation baseras på inre eller yttre faktorer.

Exempel på inre faktorer är:

  • Glädjen att utöva själva idrottsaktiviteten
  • Utmaningen i att hela tiden bli bättre
  • Glädjen när man utvecklas och presterar bättre än tidigare
  • Hur skönt det är att slita hårt och pressa sig fysiskt

Exempel på yttre faktorer:

  • Pengar
  • Jag idrottar för att mina föräldrar vill att jag ska göra det
  • Jag vill vinna tävlingar och få fina medaljer
  •  Jag vill vara bäst

När du läser dessa exempel kanske du upplever att du både motiveras av inre och yttre faktorer. Det är inga konstigheter utan tvärtom så är elitidrottare oftast både inre och yttre motiverade. Det finns väl ingen som gillar att förlora?

Däremot är det viktigt att fokus ligger på inre mål och den inre motivationen. Det är viktigt att de inre faktorerna dominerar eftersom de yttre faktorerna är bräckliga. Förutsättningarna för att orka hantera med- och motgångar blir betydligt bättre om du är inre motiverad, då den är mer stabil och starkare. Om du till exempel drivs av att utveckla dig själv så ingår det att hantera motgångar. Men om du idrottar enbart för att vinna och som junior precis börjat tävla mot seniorerna så kan det kännas väldigt tufft.

alpint
www.fotoakuten.se

När du läser det här så känns det kanske självklart att vara inre motiverad. I praktiken är det dock svårare. Vi kan använda sociala medier som Facebook som exempel. Där jämför vi vårt inre med andras yttre. Johan sitter och kollar sin Facebook och ser följande statusuppdatering av Stina ”Jag vann SM guld, sååååååå kul! Jag är bäst!”. När Johan sitter hemma och läser det känner han sig liten och får ångest. Han känner ju dock inte till vad Stina har gått igenom eller haft för utmaningar på vägen. Han känner inte till hennes förutsättningar och hur hennes liv ser ut generellt. Sen att han samma morgon har sett fyra andra liknande statusuppdateringar gör ju inte direkt att han känner sig större och bättre. Det kan vara tungt att bli ”attackerad” av så många andras fantastiska prestationer. Det hjälper då att ha en inre motivation som bas och istället utgå från sig själv. Fokusera på vad Johan själv kan göra för att utvecklas, sätta realistiska mål och fokusera på att glädjas av vägen dit.

Därför ska man gärna minska sitt fokus på att jämföra sig med andra och istället fokusera på sina inre processer och att stärka ens inre motivation. Däremot kan det tagga en att någon annan vann SM. ”Så bra vill jag kunna prestera, jag vill också nå den nivån! Ju jäklar ska jag kämpa ännu hårdare med ännu bättre kvalitet på träningarna.” Det är bra! För då använder man energin från den yttre motivationen och översätter den till sin egen inre motivation.

Liknande gäller pengar, det är klart att det kan vara kul att tjäna pengar och köpa saker, men det ska inte vara det primära. Det kan fungera som en bonus, en extra energikälla att driva vidare sig själv.

Vissa av dagens idrottare är väldigt duktiga när det gäller den inre motivationen och Therese Alshammar är ett strålande exempel på en som har en stark inre motivation. Hon uttryckte i en intervju för SVT i vintras att det inte är medaljerna som driver henne utan att hela tiden utvecklas och till exempel förbättra tekniken.

Om du vill göra eller gör en långsiktig satsning på din idrott och vill ha maximalt roligt, satsa på inre motivation!

Vi önskar er en fin fortsättning på dagen
/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Bli bättre på att hantera stress

Försenat tåg! Å nej, nej!

Jag fick knappt någon sömn inatt överhuvudtaget, tusan också!

Å nej! Jag försov mig, hur ska jag hinna till tävlingen nu?

Hela hallen är full, suck, 2000 människor tittar på mig nu, tidningen är här, pappa är här för första gången.  Jag måste sätta det här skottet, jag måste sätta det här skottet! Om jag missar så förlorar vi, då är jag helt körd. Va klumpiga mina händer är, pulsen har fått fnatt! Hur ska jag kunna sätta den här bollen i den där lilla korgen nu? NEJ, NEJ, NEJ, jag vill inte vara här!

Ovan har ni exempel på situationer som kan vara stressande. Vi är alla olika vilket innebär att vi skiljer oss åt i våra stressreaktioner. Du kanske kände igen dig själv i något av exemplen ovan, eller så gjorde du det inte alls. Men vi tror nog att ni som läser det här någon gång har varit riktigt stressade.

Stress är varken bra eller dåligt men kan påverka dig positiv och negativt. Du ska alltså inte vara rädd för stressen. Det är en naturlig reaktion för dig som människa. Däremot kan det ibland slå över, bli för mycket och påverka din prestation negativt. Ett exempel är inför inför tävling, om du är väldigt stressad inför en tävling, som kan leda till nervositet och även troligtvis påverka din prestation negativt. Vid tävling är det bra att ha en viss anspänningsnivå. När vi är stressade stiger anspänningen och i tävlingssituationer gäller det att ha ”rätt” anspänningsnivå och inte vara för taggad eller för slapp.

Hur kan du bli bättre på att hantera stress? Nedan delar vi upp det i tre steg.

Steg 1
Bi inte rädd för stressen, den är naturlig. Vi kan heller inte ta bort den helt. Generellt sett kan du vara glad över att du har en stressrespons för den har troligtvis hjälp dig i flertalet situationer, till exempel gett dig extra styrka i slutet av en viktig match och bra fokus innan en viktig och svår träningsrutin.

Steg 2
Öva dig på att hantera de symtom som uppkommer vid stress. Exempel på vanliga symtom är högre puls, tunnelseende, torr i munnen, kallsvettig, skakig, känsla av stelhet. Något du känner igen? En viktig del i träningen att hantera stress är att ”bli kompis” med stressresponsen. Förstå vilka situationer du blir stressad i och våga ”stanna kvar” i känslan, obehaget av stressen. Undvik att tolka stressen som ett hot (om det inte gäller ett verkligt hot som en skenande bil eller aggressiv person). Arbeta med att istället tolka stressymptomen som symptom på att du är laddad inför tävlingen. Det är din kropps sätt att förbereda sig för att prestera optimalt. Något som kan vara bra att tänka på är att om du för första gången ska tävla i SM, VM, OS eller någon annan större tävling kommer du troligtvis vara nervös och ha ett stresspåslag som kanske är lite för högt. I och med att du inte tidigare har varit med om situationen kommer det vara svårare att hantera situationen än om du hade erfarenhet av liknande situationer.

Genom att arbeta med de här två stegen kommer du bli bättre på att hantera stress. Stress behövs för att du ska kunna prestera optimalt, nyckeln ligger i att skapa en bra balans.

Steg 3
Om du upplever att du har för hög eller för låg anspänning så finns det olika tekniker som du kan använda dig av för att reglera din anspänning på. Exempel på dessa tekniker är andning, triggers, självprat och mentala föreställningar. Mer om steg 3 kan du läsa i tidigare och kommande blogginlägg. I detta inlägg ville vi trycka lite extra på steg 1 och 2.

Vi på redaktionen vill med det här inlägget tacka er läsare för den här våren, roligt att bloggen växer och att fler hittar hit. Vi hoppas att ni får en underbar sommar. Vi ska se till att ladda våra batterier och komma tillbaka starkt till hösten med ytterligare inlägg och inspiration. Vi ser fram emot att skriva fler inlägg om till exempel ledarskap, motivation, mental träning, självförtroende.

Ta hand om er!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Foto av Josh Nuttall på Unsplash