Svårt att hantera tankar och känslor inom idrotten

Hur många inom idrotten tror du behöver bli bättre på att hantera sina tankar och känslor? Kanske 20, 50 eller 70 %?

Vi tror att alla behöver bli bättre.

Hur många idrottare behöver bli bättre på det mentala då? 5, 40 eller 80 %?

Vi tror att alla gynnas av att bli bättre.

Hur bra är idrottare idag på det mentala? Många behöver nog bli bättre på det men vi tror också att många är bättre på det än de själva kanske tror. Det är svårt att hantera sina tankar och känslor, det är viktigt att förstå. Vi (Mikael och Fredrik) behöver också bli bättre på det mentala och på att hantera oss själva. Vi lär oss dagligen, både från sådant vi gör bra och sådant vi misslyckas med.

Det mentala är inget bestämt och fast, det är inte så att man antingen är bra eller dålig. Vissa delar gällande det mentala hanterar man sämre och andra bättre. Det är inte så att man alltid kommer ha det tufft bara för att man har det nu. Om du har som mål att klara 80 kg i en frivändning så är det tydligt när du når målet. Men att bli bättre på det mentala, när är man det? Hur vet man om man blir det? Det kan kännas svårare och mer komplicerat att ha koll på det, men det går. Vi kommer skriva mer om detta i ett framtida blogginlägg.

Antalet artiklar i dagstidningar där idrottare berättar hur de har utvecklat sin mentala förmåga ökar i antal. Exempel på delar idrottar uppger att de har utvecklat är:
– Tålamod
– Hantera misstag
– Hantera nervositet
– Fokusera på rätt saker

De flesta av dessa idrottare vi läser om är äldre idrottare. De har genom erfarenhet och livet lärt sig hantera sig själva bättre. Frågan blir då om man måste vänta till man har blivit en erfaren idrottare för att kunna hantera det mentala på ett bra sätt.

Nej, det är någonting du som idrottare kan träna på redan i tidig ålder. En konkret övning är att du efter varje träningspass och tävling reflekterar över din prestation. Vad gjorde du bra? Vad gjorde du mindre bra? Det hjälper dig att lära känna dig själv samt förstå vad du behöver utveckla och hur.

Hantera tankar och känslor
Foto av Fredrik Weibull

En hel del beteenden genomför vi för att undvika någonting obehagligt. Till exempel att vi väljer att stanna hemma istället för att gå ut om det ösregnar. I vissa fall kan det vara bra att undvika obehagliga saker. Men vad händer om du slutar spela på ett visst sätt för att undvika att misslyckas? Eller om du väljer den enkla vägen för att den andra innehåller mer känslor av motstånd? Till exempel att du inom simning väljer att bara köra distans fast du vet att du borde träna vändningar. Rutiner innan tävlingar är generellt sätt bra, men vissa idrottare skapar väldigt många rutiner som faktiskt tar mer energi än vad de ger. Här gäller det att vara kritisk mot de rutiner man själv inför så att de faktiskt hjälper en och främjar prestationen.

Vi tror att du som idrottare, tränare eller aktiv i en förening arbetar mer med det mentala än ni kanske tänker på. Problematisera inte området mer än vad som behövs och ta hjälp av oss experter så skapar vi tillsammans ett fint klimat inom Idrottssverige!

/Fredrik och Mikael

Hur kan jag som tränare påverka kvaliteten på idrottarnas motivation?

Motivation är ett komplext begrepp och det finns många olika typer av motivation. Ett sätt att dela upp motivation är att skilja på inre och yttre motivation. Med inre motivation menas att en idrottare motiveras att till exempel spela tennis för att hon älskar spelet och för att hon upplever glädje när hon spelar. Med yttre motivation menas att hon gör det för att till exempel göra pappa glad eller undvika tränarens besvikelse. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om dessa begrepp som du kan läsa här: ”Vad driver dig? – Inre och yttre motivation”.

Ett behov vi människor har är behovet av autonomi/frivillighet, det är en grundförutsättning för inre motivation. Det vill säga att vi gör saker av eget initiativ för att vi själva vill det. Du som tränare har möjlighet att hjälpa idrottaren att få det här behovet tillgodosett.

Hur kan du då göra detta? I det här inlägget ger vi några exempel som baserar sig på en forskningsartikel av Mageau och Vallerand (2003).

Som tränare är det viktigt att ge idrottarna möjlighet att fatta egna beslut och val. Till exempel genom att:

  • Fråga dem vad de vill fokusera på under nästa träningspass, beroende på kunskapsnivån hos idrottaren kan du stötta med några alternativ.
  • Ge dem möjlighet att välja mellan olika övningar.
  • Ge utrymme för att själva ta initiativ och möjlighet att genomföra självständigt arbete.

Om idrottarna inte får möjlighet att ta egna initiativ blir det kanske inte lika naturligt att göra det för dem senare heller. Det kanske känns onödigt stort och svårt när det väl förväntas av dem i framtiden. Det kan även vara bra att tänka på att inte ge stöd när det inte behövs och låta idrottarna fatta egna beslut och göra saker själva när de har möjlighet.

När ni ska genomföra en övning så förklara varför. Om ni har vissa regler så berätta varför ni har dem. Inkludera idrottarna. När ni går igenom reglerna och uppgifterna är det viktigt att vara medveten om och visa förståelse för idrottarnas känslor kring dem. Ni kanske förstår att idrottarna känner sig besvikna när ni inför en viss regel. Förklara då att ni förstår om de känner sig besvikna och varför ni har regeln (till exempel för att minska risken att de skadas eller för att det kommer hjälpa dem utvecklas mer).

Vi skriver om idrott och motivation och därför är det passande med en bil på tennisbanor
Foto av Fredrik Weibull

När ni ger feedback är det bra att tänka på att göra det på ett icke-kontrollerande sätt. Positiv feedback kan ha två olika funktioner, informativ och kontrollerande. Exempel på positiv feedback som är informativ och inte kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen”. Ett exempel på positiv feedback som är informativ och kontrollerande är ”Bra kämpat i matchen! Om du kämpar lika bra i nästa match så kanske jag tar ut dig till laget”. Det är viktigt att den positiva feedbacken fokuseras på beteenden som är under idrottarnas kontroll och att den förmedlar höga men realistiska krav.

Undvik andra typer av kontrollerande beteenden, till exempel att säga att de måste bete sig på ett visst sätt, att ge idrottarna ångestskapande kritik och i vissa fall även belöningar. Om du som tränare är kontrollerande och ger idrottaren uppfattningen om att de måste bete sig på ett visst sätt så blir det problematiskt om de inte gör det. Det kan skada er relation (lyssna på Hjärnskrynklarnas diskussion om relationen mellan tränare och idrottare här) Genom att få en belöning för någonting kan det uppfattas som att aktiviteten inte är intressant utan belöningen. När man inte längre får belöningen kanske inte aktiviteten i sig är lika intressant längre.

Sammanfattningsvis är det bra att ge idrottarna valmöjligheter och ge dem förutsättningar att ta egna initiativ. Ge dem möjlighet att vara kreativa och ta ansvar. Förklara varför ni gör det ni gör, det leder till att de lär sig och blir involverade. Det gör att de växer och utvecklas och får det roligare.

Avslutningsvis är det bra att undvika ord som ”måste” och ”borde”. Kan ni formulera er på andra sätt? Kan ni hjälpa idrottarna att själva inse vad som är bra att göra?

Referens:
Mageau GA, Vallerand RJ. (2003). The coach-athlete relationship: A motivational model. Journal of Sport Sciences, 21, 883–904.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Ångestproblematik och psykisk ohälsa hos professionella fotbollsspelare

I en stor internationell undersökning som spelarorganisationen Fifpro har genomfört visade det sig att 38% aktiva och 35% före detta fotbollsspelare lider av ångest eller depression. Det är stora siffror! Ordet alarmerande lägger sig tyvärr ganska passande i munnen. Sen ska vi också notera att det är en studie och för att stärka detta behövs fler liknande studier.

Men varför är det så här? I en artikel i Dagens Nyheter, ”Större risk för fotbollsspelare att bli deprimerade” intervjuades Dr Göran Kenttä. En av flera bra analyser i artikeln var att det är en oerhörd press på spelarna. Göran nämner bland annat att anställningstryggheten är dålig; blir du skadad eller sjuk kan du säljas imorgon.

Magnus Erlingmark, spelarföreningens generalsekreterare, säger i en artikel på svt.se, ”Många fotbollsspelare lider av psykisk ohälsa” att han är förvånad över resultatet och att han trodde att fotbollsspelare var bättre på att ta hand om sin psykiska hälsa.

Det är otroligt bra att den här studien får uppmärksamhet och att problemet uppmärksammas. Visst har elitidrottare generellt väldigt stor press på sig och idag är hastigheten hos media väldigt snabbt. Hur många händelser har det inte varit genom åren då spelare har fått skit för att de varit ute på krogen eller hängt i ”fel” sammanhang eller med ”fel” människor, allt efter allmänheten har tagit bilder på dem och publicerat i sociala medier.

Det blir fler och fler tävlingar inom olika idrotter och samtidigt ska mer pengar dras in. Vilka är det då som får bristande återhämtning? Jo precis, idrottarna.

fotboll och idrottspsykologi

Göran Kenttä har forskat och skrivit mycket kring betydelsen av att ha en plan för sin återhämtning. Det är otroligt viktigt och kan förbättras avsevärt inom idrotten. Det är inte enbart upp till idrottarna. Om ovanstående siffror (38% och 35%) ska ner är det framförallt strukturerna som måste förändras.  Svårt, men nödvändigt.

Ett annat resultat i studien visar att många av fotbollsspelarna tyvärr dricker skadligt mycket alkohol efter avslutad karriär. Oftast då för att dämpa ångesten eller hantera stressen.  Vi behöver tidigt hjälpa idrottare att hantera sina tankar, känslor, stress och press på ett funktionellt sätt. Till exempel genom återhämtning utan alkohol eller droger.Vad kan du som aktiv, tränare eller förälder göra idag för att förhindra för att just ditt barn, din idrottare eller någon i din närhet i framtiden kommer lida av psykisk ohälsa?

Här är några tankar:

  • Se till att de får återhämtning. Svårt att säga exakt hur det ska se ut. Det skiljer sig åt från individ till individ. (läs mer om återhämtning i tidigare blogginlägg, ”Våga vila” eller lyssna på vår podcast, ”Återhämtning”)
  • Lyssna på de aktiva och deras berättelser om hur de mår, arbeta med att alltid ha tid att lyssna. Notera här att du inte alltid behöver ha en direkt lösning på problemet. Ibland kan det bara vara skönt att ha någon som bara lyssnar.
  • Prata om begreppen ångest, depression, nedstämdhet och psykisk ohälsa. Att det förekommer bland idrottare och vad det är. Du som tränare eller förälder kanske kan dra något vardagsexempel när du hade ångest eller kände dig nere. Så att idrottarna förstår att det är ok att känna dessa känslor.
  • Utbilda ledarna i dessa frågor.
  • Ha en idrottspsykologisk rådgivare knyten till föreningen som kan bistå med kompetens och finnas som extra resurs för eventuella frågeställningar.

Lycka till och om du har tagit dig igenom det här inlägget är det en väldigt bra början!
/Fredrik och Mikael

Att vara mentalt värdelös

”Jag är inge bra mentalt!”

”Jag är ingen vinnarskalle!”

”Jag måste bli starkare mentalt”

Det är inte ovanligt att idrottare ser sig själva som dåliga när det gäller det mentala. Även tränare kan ibland stämpla idrottare som dåliga på det. Finns det något problem med det då? Ja det finns många problem med det. En idrottares samtliga mentala färdigheter kan inte klumpas ihop och sammanfattas med ett par ord.

Mentala färdigheter är inte något som är konstant, det förändras i takt med att andra saker förändras (vinner tävlingar, blir sjuk, ny utrustning, etc.) och de kan förbättras med träning. Sen är det självklart så att idrottare har olika styrkor och svagheter när det gäller det mentala, på samma sätt som med det fysiska.

Golfaren Aida ses som en stor talang. Folk pratar redan om att hon ska bli Sveriges nya superstjärna. Hon är väldigt disciplinerad när det gäller sin träning och arbetar hårt och strukturerat. Hon sätter mål inför träningarna för att fokusera på rätt saker och har en väldigt bra teknik. Generellt sett spelar Aida bra på tävlingar. Under en längre tid har hon inte varit bra på att avsluta rundorna, speciellt inte när det verkligen gäller. Under de sista hålen på en tävling spelar hon ofta väldigt dåligt. Hon vet det och alla andra vet det.

Är Aida kass på det mentala då? Saknar hon en vinnarskalle?

Självklart är det inte så.

Presterar hon sämre i slutet av tävlingar på grund av det mentala? Jo visst verkar det vara fallet. Men det visar sig att hon även har många styrkor när det gäller att arbeta med mål, klara av tuffa situationer på banan, att växla fokus, bibehålla fokus och att mentalt klara av hård träning.

Om det fortsätter så här (att hon och hennes omgivning kallar henne mentalt svag, att hon har dåliga nerver etc.) är det möjligt att det sätter fler griller i Aidas huvud och påverkar andra områden i hennes spel.

Därför är det viktigt att ta bort stämpeln, lyfta de mentala styrkor hon har och få henne att inse att även hon är duktig när det gäller det mentala.

Hur hjälper man henne att avsluta rundorna på ett bättre sätt då? Ja det finns många sätt att gå tillväga på och det är viktigt att utgå från Aida. En generell sak man skulle kunna börja med är att visa hur hon kan arbeta med att acceptera att hon kanske upplever en högre psykologisk och fysiologisk aktivering under de avslutande hålen (till exempel högre puls och många olika tankar). Sen förklara att det är okej och att det i många fall faktiskt kan hjälpa henne att prestera bättre.

Mvh,
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Golf Träna tanken
Foto av Fredrik Weibull

Varför fokuserar vi oftast på det vi gör fel?

Många av idrottarna vi träffar som idrottspsykologiska rådgivare fokuserar mer på det negativa än på det positiva. ”Bra” säger vissa tränare då man ska vara kritisk till det man gör och hela tiden vilja utvecklas.

En förutsättning för att orka träna och tävla är att man tycker det allt som oftast är roligt och att man själv tycker man är duktig. Det är svårt att göra om man hela tiden fokuserar på det dåliga. Varför gör vi det då?

Vissa förespråkar vår genetiska historia och att det är inlärt sedan vi bodde i små byar och var ute och jagade. De menar på att hjärnan är inställd på att förutse och varna oss för potentiella hot. Det vill säga det som kan gå dåligt.

Idag har vi förmånen att leva ett liv i Sverige där vi inte behöver jaga på dagarna för att få mat. Det går att köpa i butiken. Vårt boende är generellt sett tryggt. Vi använder helt enkelt hjärnan på ett lite annorlunda sätt idag. Det är bra men det för med sig utmaningar.

Oavsett förklaringen till varför vi fokuserar på det negativa är vi övertygade om att många idrottare kan bli bättre att förstärka de bra prestationerna. De negativa prestationerna kommer vi kanske alltid ha lätt att komma ihåg, men allt det positiva vi gör, alla bra prestationer och alla utmaningar idrottare klarar av nästan dagligen. Där är det bra om du som idrottare skapar en metod att arbeta med för att fokusera på det du gör bra.

En praktisk övning är att efter träningar och tävlingar skriva ner tre prestationer du som idrottare gjorde bra. Allt för att hjälpa dig att lära in ett nytt beteende och att se det som du gör bra.

Notera att:
Du kan inte ta bort dina negativa tankar. De kommer ibland snabbt och de kan komma när som helst. Däremot kan vi välja hur vi förhåller oss till dem och hur vi hanterar dessa tankar samt vart vi riktar vårt fokus. 

Du och dina träningskamrater kan hjälpas åt med detta genom att prata om vad ni har gjort bra på träningen. Ni kanske ser saker hos varandra som ni själva inte tänkt på och kan påminna varandra. Ni kan antingen göra det lite kort efter varje träning/tävling eller ta ett lite längre snack en gång i veckan. Det är bättre att skapa kontinuitet än att göra det intensivt under en period för att sedan sluta.

Du kan även spela in till dig själv vad du tyckte att du gjorde bra. En auditiv dagbok.

Det är ingen annan som kommer agera eller tänka åt dig så för att skapa en förändring krävs det energi och kraft av dig.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Sommar, golf och idrottspsykologi
Foto av Fredrik Weibull

Att prestera som bäst när det känns som sämst

Dagsformen varierar, ibland har man bra dagar och ibland sämre. Är det bara att hoppas på att man kommer ha en bra dag då man ska tävla? Eller finns det några magiska knep man kan använda sig av för att skapa bra dagar?

Självklart går det att påverka förutsättningarna för hur det kommer kännas under dagen för tävling (till exempel genom bra sömn och bra träning) men hur bra du än är på att skapa rätt förutsättningar så kommer det ibland hända saker du inte kan kontrollera som kommer påverka prestationen. Vissa dagar kommer vare sig man vill eller inte vara bättre eller andra sämre.

Något som är väldigt viktigt för elitidrottare är att ha en hög lägsta nivå. En hög lägsta nivå handlar till viss del om hur väl man kan hantera dagar då det känns sämre. Om man verkligen vill lyckas gäller det att ha förmågan att prestera väl även när det känns motigt, man har ångest och när man helst av allt skulle vilja vara någon annanstans. Självklart är det mer utmanande, men det går. Ett bra begrepp att använda är acceptans. Att acceptera att förutsättningarna inte är optimala och göra det bästa av situationen.

fotboll soccer fotball

Urban sov endast två timmar natten innan hans badmintonmatch, detta för att hans tre månaders bebis är sjuk. Han är medveten om att han troligtvis kommer ha svårare att fokusera och att det nog kommer kännas tyngre. Innan matchen funderar han på vad han behöver fokusera på. Han vet att han kanske kommer göra fler misstag än vanligt och det får vara ok. Under matchen accepterar han misstagen och de negativa tankarna och känslorna och fokuserar istället på det han kan kontrollera i nuet. Det slutar med att han spelar en av sina bästa matcher för året.

Likt exemplet med Urban gäller det ibland att acceptera de jobbiga tankarna, de får vara där. Istället kan man fokusera på det man ska göra, till exempel aktivt fotarbete.

Ibland känns inte kroppen som den ska, man känner sig ”off”. Självklart hade det känts bättre om kroppen hade känts fräsch, spänstig och harmonisk men trots att känslan i kroppen inte känns bra så kan du ändå prestera. Ibland kanske till och med bättre. Det kan få dig att anstränga dig ännu mer på att fokusera på rätt saker och kämpa ännu hårdare.

En sak du kan göra är att ta tillvara på de tillfällen då det känns mindre bra, för vi lovar, det kommer komma tillfällen då det känns mindre bra. Istället för att bara transportera dig igenom de träningspassen så ansträng dig för att göra det bästa av situationen och hitta sätt att prestera ändå. Det är genom att vara kvar i det jobbiga under tävlingar och hantera situationerna som du kan bli bättre på att hantera framtida situationer. Det gör du inte genom att hoppa över tävlingen eller ”fly” från det jobbiga under tävlingen.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Krav och förväntningar inom idrotten

– De tuffaste kraven är dom jag stället på mig själv.

– Den största pressen jag upplever är den jag själv har skapat

Men omgivningen då? Hur mycket påverkar den?

– Det är klart att den påverkar, men som sagt det är mina egna krav och förväntningar som styr.

Är det så? Har idrottare förmågan att själva ställa krav och förväntningar helt oberoende av omgivningen?

Tveksamt.

I boken Connected menar författarna att vi människor är en produkt av vår omgivning. Att vi beter oss olika beroende på vilket sammanhang vi befinner oss i. Majoriteten av psykologer verkar vara överens om att det är en kombination av arv och miljö som formar oss.

Vi känner till de idrottsföreningar där kulturen ”sitter i väggarna”? Vilken kultur sitter där? Inte är det tavlor av Ernst Billgren utan det är beteenden som har formats under längre tid. Beteenden som förklarar hur man ska vara inom just den klubben. ”Här ger vi inte upp.”, ”Vi tränar ordentligt och är schyssta mot varandra.”

Vi formas hela tiden och vi försöker bli omtyckta av omgivningen. Vi vill ofta inte göra något annorlunda och sticka ut för mycket. Därför är vi tveklöst beroende av våra medmänniskor.

Ingen idrottare sätter krav och förväntningar helt själv oberoende av någon annan. Det är en konstruktion av omgivningen och dess förväntningar. Idrottare omvandlar dessa och formar egna krav och förväntningar.

Det är inget vi kan ignorera. Det gäller att medvetengöra och acceptera det. Därför är det viktigt att bestämma vilken miljö man vill befinna sig i. ”Är det en miljö som får mig att bli den bästa versionen av mig själv?”

Klättervägg idrottspsykologi
www.fotoakuten.se

Social ångest är en problematik som växer i Sverige. Kortfattat har människor med social ångest svårt att minska fokus på sig själva. De ägnar mycket tid åt att tänka på hur andra ska uppfatta en som person.

Hur agerar idrottare här?

Vi tror många grubblar över hur andra kommer uppfatta dem i vissa situationer. Vissa kan även vara rädda för att vinna tävlingar för att de är obekväma och rädda för det faktum att folk kommer se dem som en vinnare.

Vissa idrottare är medvetna om vad det kommer innebära att bli en elitidrottare, andra inte. Hur mycket tid det kommer krävas och vilken uppmärksamhet kommer det innebära? Om du som idrottare vill kunna leva gott kommer du få göra en hel del annat än själva idrottsutövandet. Pressträffar, sponsorträffar och reklam ska genomföras. Det är kanske inte alltid så upplyftande.

Omgivningen påverkar oss, vare sig vi vill eller inte. Det är bra att vara medveten om. Vi är inte enskilda individer som växer och formas oberoende av andra. Vi är flockdjur som behöver varandra. Vi behöver speglas, stöttas och få krav för att utvecklas.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Ätstörningar inom idrotten

”Nu är det din tur!”

Ni ska köra dips. Den där jobbiga övningen då du har kroppen mellan två räcken, sänker ner kroppen för att sedan återigen trycka dig upp. Fokus ligger här på muskeln triceps.

”Hur många klarar du?”

Det blir väldigt tydligt i en sådan här situation. Kanske resten av laget/gruppen kollar på samtidigt som du genomför övningen. Kanske har flera andra kört innan dig och du vet hur många den hitintills sämsta har gjort. Du känner att du måste slå det.

Du kämpar dig igenom fyra stycken innan det tar stopp halvvägs under den femte. Du hänger där och tar i allt vad du kan medan kroppen bara darrar. Tillslut tvingas du frustrerande nog släppa taget.

”Hehe, du måste sluta äta så många bullar”

En kommentar från en ”kompis”. Åtta små ord. De träffar hårt. Hur hårt? Det vet vi inte men vi vet att det måste ske ett slut på sådana kommentarer inom idrotten. Det kan skada folk värre än vad vi ens vill tänka på.

I söndags genomförde svensk idrottspsykologisk förening (SIPF),  för vilken Mikael är ordförande, sin årliga vårkonferens på Bosön. Temat för konferensen var ätstörningar inom elitidrott. Forskning visar bland annat tydligt att ätstörningar är vanligare inom än utanför idrotten.

Exemplet ovan kan översättas till många andra situationer, kommentarer och idrotter. Tyvärr är det alldeles för vanligt. Tyvärr förstår många heller inte hur fel det kan bli. Vi behöver hjälpas åt att se till att sådana kommentarer och liknande beteenden som till exempel en snärt på mage eller rumpa upphör. Det ska inte vara okej med nedlåtande kommentarer om vikt och utseende i en idrottshall. Det är viktigt att både idrottare och ledare säger ifrån. Det kan aldrig komma något positivt ur en sådant agerande.

Inom många idrotter tävlar de aktiva i minimala kläder vilket exponerar kroppen något oerhört. Inom flera idrotter spelar vikten en stor roll i hur väl idrottaren presterar. Det är oundvikligt att inte vara medveten om vikten i de idrotterna.

En tidig insats. Det är viktigt för att förhindra att idrottare utvecklar en ätstörning eller för att underlätta behandlingen av den. En tidig insats kan innebära att fråga hur idrottaren mår. Likt det vi har skrivit om tidigare här på bloggen är det en viktig fråga som behöver få ta plats.

”Hej, hur mår du?”

Ensamhet
www.fotoakuten.se

Det är viktigt att visa att man bryr sig och att man finns där för idrottaren. Släng inte iväg en hastig fråga som du inte egentligen bryr dig om att få besvarad. Ta dig tid, visa att du bryr dig om svaret och verkligen lyssna på idrottaren.

Inom idrotten är det svårt att studera viktnedgång som ett mått på om individen har problem med näringsintaget eller inte. Det som är viktigt är hur idrottaren förhåller sig till maten. Det är extra viktigt att vara vaksam om idrottaren blir skadad, missar en laguttagning eller underpresterar. Hur agerar idrottaren då? Vissa går hem och gråter, andra blir förbannade och ger sig f… på att komma tillbaka, starkare än någonsin. Några kanske hanterar ångesten och besvikelsen genom skadliga matvanor.

En tidig insats kan vara ett ta professionell hjälp av en psykolog för att bolla problematiken. Hör gärna av er till oss om ni vill diskutera något så kan vi antingen hjälpa er eller hänvisa vidare. Det kan aldrig bli för tidigt för att oroa sig, enbart försent.

”Du får sluta äta så mycket bullar nu”. Det kan vara den kommentarer som gör att en individ aldrig mer äter bullar, sötsaker och börjar svälta sig själv.

”Ah men det var ju bara på skoj”. Skoja om någonting annat.

/Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)

Att våga utmana tröttheten

Hur trött vågar jag vara?

Den frågan utmanar skidåkaren Johan Olsson enligt ett reportage i DN (15-2-2015). Ni som såg femmilen såg även att Johan Olsson utmanade flera gånger. Han försökte rycka och få tillräckligt med distans till de andra åkarna. Klimatet hade dock bestämt sig, snön skulle fortsätta lägga sig i vägen i spåret och banan under skulle vara riktigt mjuk. Något som gjorde det oerhört svårt att åka som första man i spåret.

Skid-VM inspirerar! Det tycker vi oftast all idrott gör, på ett eller annat sätt. När man sitter och ser på idrott live händer det som händer i nutid. Inget SVT Play eller en podcast där vi kan bestämma när vi har tid att lyssna och när vi vill pausa. Utan starten för femmilen var 13:30. Det är någonting som gör det så fantastiskt att se på idrott, live. Att det hela tiden sker i realtid. Känslor och beteenden hinner inte alltid behandlas innan de visas.

Ingen av oss åker längdskidor och om vi tar oss friheten att föreställa oss hur det känns att tävla i detta så blir vi mäkta imponerade. Johan Olsson åker och åker under dryga två timmar. Han stakar ständigt och frekvent samtidigt som han krigar mot smärtor och funderar kring och testar olika taktiska strategier.

Hur orkar han?

Vi tror att en styrka Johan Olsson har är att han vågar vara trött och utmana sig själv. Han vet baserat på sin erfarenhet vad det krävs för att bli bäst och han har ansett att det är värt att lägga ner den tid, energi och smärta som krävs för det. Innan loppet hade han inte träffat sin familj på sju veckor. Sju veckor! Det är lång tid för en tvåbarnsfar att vara borta.

Här kommer en annan viktig del in, familjen. Det verkar som att Johan Olsson har en väldigt stöttande familj och hans fru har tidigare tävlat inom samma idrott. Det verkar även som att familjen fungerar som en kontrast gentemot idrotten. Vi har tidigare skrivit ett inlägg om detta under rubriken ”Är du bara en idrottare?” i vilket vi behandlade problematiken att just inte ha någonting annat än sin idrott.

Skidor
www.fotoakuten.se

En intressant bit ur artikeln i DN (15-2-2015) skildrar hur Johan Olsson hanterade misslyckandet i Liberec 2009. Så här skriver Johan Esk om Johan Olsson i DN (15-2-2015):
”Han hade varit i sitt livs form men ändå chanslös med sina skidor och efteråt var han helt knäckt. Till slut ruttnade Anna. Hon tävlade i samma VM och sade:
– Du får fram till klockan sex på dig att deppa. Sedan kommer du och äter middag med oss andra. Johan satte på den deppigaste musik han kunde hitta. Sen körde han huvudet i kudden. Fram till 17.57. Då var det bara att gå vidare.”

Har du ingen familj, vänner eller annan aktivitet som kräver din uppmärksamhet är det lätt att fastna i ältande. Det är bra att reflektera över vad man har gjort bra och mindre bra i tävlingar. När ens reflekterande däremot övergår till något destruktivt (som det oftast gör när man börjar älta) är det bra att bryta.

Trevlig helg!
Mikael och Fredrik (idrottspsykologiska rådgivare)

Idrottspsykologi och laget

Hur vill du att ditt lag/team ska se ut? Hur vill du att ditt lag ska fungera? Hur vill du bli behandlad i det?

Våga vara annorlunda
Ett idrottslag består av olika individer som kämpar för att utvecklas och vinna. På många sätt är det bra att vara lika i ett idrottslag, lagsammanållningen kan påverkas positivt av att man har liknande värderingar, åsikter och mål. Att till exempel ha liknande grundläggande värderingar och kämpa mot samma mål tror vi är bra och viktigt.

Samtidigt vill vi slå ett slag för vikten av att ha ett heterogent lag. Ett lag som består av olika individer, där man vågar vara sig själv och där det är uppmuntrat. Bygg laget/gruppen kring devisen tillsammans är vi bättre och starkare.

Vi har alla våra styrkor och svagheter. Ingen är perfekt. Det lag som lyckas lyfta fram allas styrkor och täcka upp för svagheterna, det är ett bra lag.

Ha roligt
Det är viktigt att ha roligt på träningen. Att vara seriös och satsa hårt behöver inte innebära att glädjen minskar. Glädje är en stark drivkraft och är något som bör eftersträvas i arbetet med grupper.

Våga misslyckas
Lekfullhet är viktigt, att våga pröva nya saker, att våga misslyckas. Hjälp varandra att våga. Visa att det är ok att misslyckas. Även om det kan vara frustrerande när lagkamrater misslyckas, missar chanser och sabbar lägen så är det ännu värre när de inte vågar utmana sig själva. Vi människor vill inte misslyckas, vi strävar efter att lyckas. Vad som ligger i begreppet att lyckas skiljer sig också åt från individ till individ.

Inom grupper och lag pratar man ofta om att det ska vara högt i tak. Lättare sagt än gjort…. Men något att sträva mot och arbeta för. En del i att skapa ett klimat som har högt i tak är att individerna i gruppen vågar misslyckas. För att lära sig måste man våga misslyckas. Här är en artikel som knyter an till det här och som handlar om hur en tränare arbetar med idrottares misslyckanden.

samarbete idrottspsykologi laget

Var en god förebild
Alla i laget är förebilder; stjärnspelaren, lagkaptenen och bänknötaren. Vare sig man vill eller inte så är man en förebild. Vi lär oss mycket av andra.

Om Adnan som sitter på bänken under matchen är engagerad, positiv och peppar sina medspelare sprider det energi och engagemang till lagkamraterna. Han visar hur man kan agera, modelerar beteenden och blir en förebild. Om han hade suttit och tjurat över utebliven speltid kanske andra hade känt att det var mer ok att göra det.

Beteendet ”att tjura” kanske skulle signalera till de andra att det är dåligt att sitta på bänken, att det är ett straff, att de inte är med i laget på riktigt. Om han är engagerad, glad och sprider passion signalerar han att han är stolt, att han är med i laget och att de på bänken också kan påverka det som händer.

När du kommer till träningen eller tävlingen kommer du påverka dina lagkamrater och tränare med det tillstånd du befinner dig i, de tankar du har och med din attityd.

Man påverkas av sin omgivning när det gäller allt, vad som är okej att göra, vad som är jättebra att göra, vad som inte är okej och vad som är möjligt och inte möjligt. Självklart kan man inte agera perfekt hela tiden, men det är inte heller det som det innebär att vara en god förebild. Vi är alla människor och vi är sårbara. Det gäller att våga visa att det är okej att göra fel, att man kan be om ursäkt, vad det innebär att göra sitt bästa och att ta ansvar för sina handlingar.

Att vara en god förebild handlar också om att visa att man kan lyssna på andra och att det är bra, värdefullt och fint att göra det. Det handlar om att bry sig, visa hänsyn och våga säga ifrån. Om alla försöker vara goda förebilder och göra sitt bästa kan man lära sig av varandra och det skapar ett bra klimat.

Om du stöttar medspelare, gör uppoffrande löpningar, ger en kram i motgång, high five när de lyckas och så vidare kommer du även få tillbaka mycket av dina lagkamrater. Och återigen, det skapar ett bra klimat.

Vad känner du är viktigt för att ett lag ska fungera väl? Vad kan du göra för att vara en god förebild under nästa träning?

Att få ett lag att fungera väl är inte lätt och det innefattar många komplexa processer. Vi har tagit upp några viktiga delar, men självklart finns det många fler.

Hör gärna av dig om det är något speciellt du undrar över inom idrottspsykologi som du vill att vi ska ta upp: fredrik@imaginethat.se

Ta hand om dig!
Fredrik och Mikael (idrottspsykologiska rådgivare)